Fortsätter hundtränandet så att Vinas kondition ska vara det minsta bekymret när höstens jakt drar igång. Igår var vi ute och cyklade, och när vi kom till en skogsväg fick hon springa fritt en stund så att jag skulle se hur mycket ork det fanns kvar. Lovar att det finns resurser! Sele och cykel funkar, men fritt fläng är härligast. I alla fall ser det ut så. Tur att hon hade med sig bästslirren - den röda är tydligen svalkande OCH fin.






När det blir varmare i vattnet blir det nog en del svalkande simturer för den galopperande donnan. Hon älskade vatten i fjol, hoppas det är lika uppskattat i år. Det är ett så enkelt sätt att svalka henne på. Vore toppen om det gick att få henne att dra båten. Undrar om antalet knop skulle räcka till att fiska? "Ro drag"? Knappast, men väl värt ett försök? Lat man dör sakta sägs det, och min död lär komma sist av alla.

Nu ska jag också passa på att berätta hur det gick - eller inte gick - på dagens mentalbeskrivning. Den blev nämligen inte av. Två B-figuranter (medhjälpare) var borta, och dagen innan MH fick beskrivaren magsjuka.

Så typiskt. Jag som hade sett fram emot att få veta om hon duger som hangarhund. Eller inte. Men kul hade det varit. Nu kommer jag att måsta leta med ljus och lykta efter nytt datum för MH, för till hösten går typ alla dagar åt till att jaga in den rackarn.



Den här karriären får vänta, även om ni ser att hon har viss talang. varför gnaga vadd när man kan hugga mot strupen direkt?

Något sådant här blir det nog i sommar, kanske passar bra till kryddväxter av olika slag? I så fall blir det på altanen, nära grillen. Kul och annorlunda idé som en forumbekant fixat inspiration till. 



Åter till idéerna!

Det bästa med att vara vuxen är att man gör som man vill. Det är även det sämsta med att vara vuxen, man får så många svåra beslut att fatta. Till exempel om det är okej med Krokantglass till frukost redan klockan fem på morgonen. Idag var det inte så svårt att avgöra ...

Tidigt en morgon. FÖR tidigt en morgon. INGEN bör kliva upp 04.15 en söndagmorgon - eller kallas det natt? Bara av den orsaken kliver jag inte upp. Tur då att jag har datorn på sängbordet så jag kan roa mig ändå. Lite svårt att somna om när man vaknat av sig själv nämligen.

Det lät på Mika som att nya missen inte finns mer. Någon hade tydligen varit förbi och sagt det åt honom. Får väl höra efter mer när han kommer hem. Vore väldigt tråkigt, men vi har ju misstänkt det då hon varit borta så länge utan att höra av sig. Kanske är det svårt att skaffa en vuxen katt? Kanske bättre med en jobbig kattunge trots allt? Hoppas bara att Missie inte behövde lida innan hon gick bort.

Ska försöka sova någon timme till, innan Lina kommer. Hon bjöd in sig på tårta idag. Godisbarnet. Världens bästa unge har insisterat på att komma och fira mors dag. Hon är helt enkelt bara bäst. Mammas älsklings.

Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din.

Långt bort från stadens gråa hus
vi glatt vår kosa styr,
och följer vägens vita band
mot ljusa äventyr.
Med öppna ögon låt oss se
på livets rikedom
som gror och sjuder överallt
där våren går i blom!

Solvarmt. Vindstilla. Surrande flugor och tät blandskog. En obeskrivlig stank som kryper in i varje vrå av näsan och stannar kvar. Kan du gissa? Vi har besökt en krockad älg som stjälpts av på en lite mer avlägsen plats än den trafikerade yta som blev dess död.

Vi väntade oss (eller rättare sagt hoppades på) att få se björnar i vilt tillstånd, men ingen av dem verkade uppskatta hårdrock. Det hela var ändå tillräckligt spännande för Lina - att se resterna av den massakerade älgen var rätt läskigt.

Varning för starka bilder. Blä.

Ja, för mig är det fortfarande morgon. Trots att jag lade mig före midnatt igår så är jag inte människa förrän efter lunch. Jag är verkligen ingen morgonpigg person, det tar ett antal timmar innan kroppens rostiga leder smorts upp och kommit igång.


Rostig robot - Frida i ett plåtskal.

I vanliga fall ser jag mig som en stark och hyfsat aktiv person, även om aktiv i mitt fall inte innebär motion. I mitt fall är aktiv samma som aldrig stilla. Det stämmer definitivt inte innan solen passerat zenit!

Jag vet inte riktigt hur jag ska komma tillrätta med bekymret, för det går ju inte att ägna fem morgontimmar åt att vakna? Frukost brukar vara bra, liksom morgondusch. Nu har jag redan avklarat de momenten, utan att jag för den skull känner mig det minsta piggare. MÅSTE finnas något tjuvknep. Ska undersökas.

God morgon?

• Plågats upp av världens bästa vän
• Besökt soptippen
• Frunch på Smultert - caféet vid järnvägsstationen
• Besökt Arbetsförmedlingen
• Besökt utbildningsföretag
• Pausat med kaffe hos morsan
• Tröstat gråtande barnet som glömt att jag skulle HÄMTA henne, och hon skulle inte gå hem själv till ett tomt hus ...
• Bytt om
• Åkt till Piteå för käkröntgen av bönan som slutat gråta.
• Kikat in på Barnens Hus med ovan nämda böna för att upprätthålla status "hyfsad morsa"
• Ärvt Linas kläder till Mikas systerdotter
• Käkat ute (läs: i bilen)
• Lämnat böni hos papi
• Bytt om
• Åkt på kurs i viltspår
• Börjat längta efter fler tävlingar för hund ... även efter en till nobs. Såg världens sötaste valp på bild ikväll. VILL HA. TUR att jag inte ska ha nån fler på bra länge, annars hade jag kidnappat den direkt!

TUR också att jag förberedde dagen genom att redan igår duscha bort värsta lorten. Imorgon kommer bönan hit efter skolan, vi valpvaktar lilla Holley och så ska Mika hämtas i Boden vid 17.30. Sweet.

Puss å gonatt!

Plötsligt händer det. Precis som i reklamen. Nu plötsligt trillar det in aktiviteter på löpande band. Som bekant ska Vina gå mentalbeskrivning på söndag, och Mika ringde idag för att han sökts av brukshundsklubben.

Grundkursen i viltspår blev tydligen av trots allt! Vi har inte fått någon bekräftelse på anmälan, varken via telefon eller mail, ingen info om det skulle bli av eller ej, och så ringer de MIKA trots att det är jag som ska gå med henne? Skumt. Kul att det blev av i alla fall!

Rune tog med sig hela familjen, inklusive svärmor, till Jerusalem på semester. Resan till Mellanöstern var trevlig och bjöd på strålande sol. Andra semesterveckan dog Runes svärmor. Rune kontaktade konsulatet och hörde sig för om möjligheterna att transportera hem kroppen.

- Det går att ordna, men blir dyrt, sa konsuln. Närmare bestämt 50 000kr. Men väljer ni att begrava henne här blir kostnaden bara en tiondel.

Rune funderade en stund, och kom till sist fram till att han var villig att betala pengarna för svärmors sista resa hem.

- Ni måste vara fäst vid svärmor, frågade konsuln?

- Nja, svarade Rune, det är nog närmare så att jag känner till en person som begravdes här i Jerusalem för många, många år sedan. På tredje dagen återuppstod han, och med min svärmor vill jag inte chansa ...

 

Vad kan man räkna som rikedom? Som arbetslös är det lätt att värdera allt i pengar; har man tid saknas cash att betala sina hobbies med, har man kosing saknas tiden att göra det man vill. Sedan ett par år har jag börjat omvärdera; rikedom kan vara så mycket mer. Just nu är det trädgården och dess variationer som genom sin förströelse är värde för mig. Kunde jag skulle jag gärna dyka omkring bland blommor och blad, likt Von Anka i sitt esse.



Passa på att NJUTA av det du trivs med. Är det något du är missnöjd med, se till att förändra situationen så att du blir nöjd. Det är ju du som ska leva och trivas med ditt liv.

Vem kan motstå ett solmoget åkerbär? Inte jag. Därför ska jag ordna några (läs massor) av plantor, de blommar för fullt redan! Har hittat ett smultronställe(!) med massvis av gratis plantor. Gratis är gott.



ÅKERBÄR
Rubus arcticus

Beskrivning. Åkerbär är en flerårig ört som kan bli upp till två decimeter hög. Den har en krypande jordstam med upprätta skott och den bildar inga revor. Stjälkarna saknar taggar och bladen är trefingrade. Åkerbär blommar i juni-juli med rosaröda blommor som sitter ensamma eller två till tre tillsammans. Blommorna de är enkönade men både hanliga och honliga blommor förekommer på samma planta. Frukterna är mörkt brunröda, mycket aromatiska och börjar mogna i augusti.

Utbredning. Åkerbär har en nordöstlig utbredning och är vanligast i de norra landskapen. Den förekommer dock sällsynt ända ner i Östergötland. Den växer oftast på fuktig gräsmark, i diken och snår.

Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum år 1658 (Nordstedt 1920).

Användning. Åkerbärets frukter har en mycket aromatisk smak och används bland annat till sylt och likör. Redan Linné omtalar åkerbär som en stor delikatess i sin Flora Lapponica 1737.

Övrigt. Åkerbär är Norrbottens landskapsblomma.

Etymologi. Artnamnet arcticus kommer av latinets arctos (norden) och betyder nordlig, arktisk.

Bildbeskrivning:
Den nyligen utbyggda rabatten på baksidan av Vinas hundgård. Mot väggen står den blanka skottkärran lutad som vi ÄNTLIGEN köpt. Skönt att kunna rulla iväg skräpet istället för att kånka och bära! Kändes konstigt att lägga jord i den när den var så skinande invändigt! Nu är den dock invigd och klar.

Vinas hundgård har fått ett tjockt lager sand och en vira-duk som underlag. Släpper igenom väta och lätt att rengöra. Mycket bra. Vina verkar också nöjd. Inte min favvofärg men ljust och fint, drar inte till sig värme.

Det här är gamla projekt som utförts tidigare, men som jag inte hunnit skriva om. Jag är fortfarande rätt sliten efter min förkylning och jag väntar på att återfå min fulla kraft. Hoppas att jag inte kommer i närheten av mer kryptonit bara.

Auf viedersehen!

Visst ser de blålila ut, mina tulpaner? Preciiis som på bilden. Tur att de var vackra så man slipper reklamera. Scillorna får så snygg kontrastverkan mot det roooosa.

Hos min vän Mia är det grönare än grönt. Redan.



Har varit och tvärkikat på mosters Pom-bebisar. Så otroligt små de är! Tänk att det ska bli hundar av de små liven?!

Blir det mer sommar än så här?





Kanske grönare gräs, blommigare rabatter, men värmen är sommar.

Nej, jag har inte skaffat näbbskor. Ej heller en maskin som tar kål på sommarens plågoandar. Jag fick en söt väderbiten grå holk av min vän Lennart. Lina rensade den och Mika hann sätta upp den innan han åkte till Malmö. Nu har ett par svartvita flugsnappare hittat den och verkar ha bestämt sig för att bygga sitt bo. Hoppas, hoppas. De är så himla söta, och som extra bonus är de myggjägare av rang!



Jag åkte till mamma en sväng idag för att andas annat än äcklig inneluft, och där var Alva och invigde sin nya pool. Gissa om hon var nöjd?! Ja - så länge hon slapp ha den hemska mössan som skydd för solen. Tur att poolen hade solskärm!



Så hann Sofia och hennes mamma Kerstin kika förbi med vackerbarnet Sigge. Jisses vad de växer snabbt! Han är redan nio månader och kryper! Hade varit en toppendag om jag bara varit frisk. Nu fick dagen tre kålrötter istället för fem. En för Flugsnapparna, En för Alva, En för Sigge.


Härliga Sigge piffade upp dagen.

För några dagar sedan fotade jag i mina rabatter. Hittade en Akleja som växt på sig rätt bra, och bredvid stod en mindre variant, BROKBLADIG! Vart den kommit ifrån vet jag inte, men den ser väldigt söt ut. Spännande att se blomfärgerna när det blir dags!


Aquilegia Vulgaris, till vänster en än så länge lägre och brokbladig variant.

I övrigt växer allt så det knakar. Riddarsporrarna är riktiga buskar nu, fler snödroppar har kikat upp, jag hittade en knopp på en Kungängslilja och kikar man noga syns Pärlhyacinternas blomknoppar längst ner i bladrosetterna.

Förra hösten fick jag en Gråmalva av Mias gamla mamma Karin. Den blommar otroligt vackert med stora rosa blommor på sina höga stjälkar. Det gläder mig att den ser ut att trivas hos mig, då verkar minnet behålla Karin också. Blommor är ett fantastiskt sätt att minnas  personer på.


Början till blomsterprakt - Gammeldags Gråmalva från Klöverträsk


Även vid altanen i norrläge är det storverk på gång ...


En slumrande tulpan och en nickande knopp av Kungsängslilja väntar på sin tur att dra blickarna till sig.


Scillans fägring är som bäst just nu.

Jag kan inte förstå att jag gjort så fel i alla år...
Nu måste vi lära alla hur man ska göra… så vi kan ta en kaka till!

Njut av livets goda!

Är du mitt uppe i något trist eller jobbigt, så se det som att det finns en glädje att hämta. Jag som är sjuk kan nu passa på att sniffa blomdoft i skuggan, något jag älskar att göra. Min bästa granntant kom över på min altan och surrade en stund, något vi inte gjort om jag varit frisk. Då hade jag ju jobbat istället.

Omvänt gäller samma förhållanden, naturligtvis. Jag kan inte låta bli att undra om det var gårdagens glädjerus som gjorde att jag kejkade totalt idag. Jag fick nämligen hem mina beställda perenner igår. Tyvärr hade jag ingenstans att plantera dem, så det blev till att gräva nytt. Frida var tämligen utmattad efteråt, och jag misstänker att det bidragit till dagens luddiga känsla. Snyft.

Här ser ni hur de små levererades. Kan inte låta bli att bli glad igen. Glada människor blir friska snabbare, det vet ni väl? Och de som längtar blir oftast friska ännu snabbare! Jag borde vara uppe i rekordfart!



Gröna påsar, lufthål och en lista på vad som följde med ... Längtar!

De senaste två dagarna har jag lekt. Kört fyrhjuling med skramlande sladd, och lärt mig köra en så kallad bunkerkratta; konstruktion och körglädje som stigas äldre modeller av åkgräsklippare, med tillbehör som schaktblad, miniplogar och släpräfsa. INTE TRÅKIGT!



Vi har hållit låda på Norrlands Riviera och solen har strålat dagarna i ända. Det blev aldrig stekande hett, då havsvindarna svalkade en hel del. Detta betyder att man kan vara ute utan att krevera. Frida ser numera ut som en pepparkaka. Åtminstone fläckvis ...

Inatt har jag sovit dåligt, febertopparna har gjort det svårt att koppla av. Halsen är tilltäppt mellan varven, och det skär när jag hostar. Cry me a river! Jag lider! Egentligen var det tänkt att jag skulle jobba idag också, men det gick dåligt. Inte lätt att vara stor och stark när man känner sig liten och ynklig.

Imorgon ska jag se om jag är piggare, i så fall blir det troligen jobb. Celine, mosters vovve, beräknas valpa imorgon, så det blir spännande att se vad det blir. Inga vargungar hoppas jag i alla fall. Nu vila. Hej hej.

Ikväll klockan 21 mätte yttertemperaturen hela 20 grader. I skuggan. Gissa om sommaren känns nääära??? Alva fick åka sin premiärtur - livets första cykelstolssittning med sin mamma. Förhoppningsvis inte den sista, hon var HELNÖJD när de anlände ikväll. Tjejerna drack saft vid utegruppen vi hade som små.




Som ni ser av bilderna har det hoppats, läskats, vilats (efter arbetet) och njutits. Vi har varit duktiga idag, jag och Mika har hjälpt pappa att strössla till och släta ut lite jord på ett arbete. Sedan kom vi hem och Mika bjöd på korv och bandspagetti. GRYMT gott när man inte ätit på ett tag!

Sedan har jag skurat bord och stolar på altanen, städat undan lite skrot så man kan trivas ordentligt, och passat på att se de första Scillorna som slagit ut sina blå kronblad i en vacker stjärnform. Idag har livet bjudits på sommar - och frossat!

Imorgon ska jag åka till Havsbadet igen, det återstår en hel del arbete innan allt är klart, och Mika åker till Malmö imorgon. Det blir alltså ingen kvar hemma, för Lini åker till sin pappa redan imorgon. Långa arbetsdagar är inte bra för barnvaktskontot som snabbt töms på resurser. Tur att det finns en pappi då.

Får se om jag hinner blogga något från Pitstan eller om det får bli senare, men det märker ni ju. Mors!

Knäckt som artist - redan innan framträdandet!

Idag var vi på utställning i Sjulnäs. Drygt 800 anmälda hundar och stekande sol gjorde att vi snabbt ångrade beslutet att vara där 2,5 timmar innan vi skulle in i ringen. Vina var knäckt efter en timme, och inte direkt sitt vanliga jag. Nästa gång åker vi lite senare så att hon orkar springa runt och se pigg ut. Nu blev det mycket nosande och lite posande. Synd, för hon fick trots detta usla uppvisande en Etta och Hederspris! Nästa gång satsar vi på CK - certifikatkvalitet eller bättre. Nu får ni några foton:



Så här snyggt stod hon innan vi äntrade ringen. Därefter var det idel lock och pock för att hon skulle se det minsta intresserad ut.



Nu ska jag sova, är helknäckt precis som övriga familjen. Första dagen med riktig sommarvärme kombinerad med utställningens nervositet blev lite mycket ... Återkommer!

Ikväll har jag badat Vina. Vattnet var alldeles grått när det rann ut i avloppet. Vet inte om det är så alla hundar gör, eller om det bara är Norrbottenspetsar, men när hon skulle torka började Vina tvätta sig likt en katt! Såg helfestligt ut. Vi ska ju på utställning i Sjulnäs imorgon, och det var därför hon fick bada.

Det är Vinas första utställning utanför den snäva bekantskapskretsen i rasklubben. Det är Södra Norrbottens Kennelklubb som anordnar, och det är åtta Nobsar anmälda. Blir otroligt spännande att se vilka de är och vad de får för resultat! På hela utställningen är det drygt 800 hundar anmälda.

Vår kompis Maria ska ställa ut sin Samojed Moa (ooootroligt snygg brud!!!) och jag hoppas att hon kommer att få minst CK! Det är då inte omöjligt, hon har gått bra på utställning tidigare.

Förutom utställningar är jag sugen på agility med Vina. Det ser så kul ut och Vina gillar att leka. Det borde gå att kombinera så att det blir en bra stimulans för henne. Ska undersöka lite. Mest kolla med Mannen. Suck. Håll tummarna. För "alla vet ju att en jakthund ska jaga, inte hålla på med att hoppa hinder och sånt" ...

Jag är inte lika nervös för morgondagen som senast, men hoppas ändå att ni vill hålla tummarna för oss. Det är lika spännande varje gång, även om den värsta nervositeten börjar lägga sig.

Imorgon är dagen D. Då fyller valparna åtta veckor och tre av dem flyttar till sina nya hem. De två killarna i kullen finns kvar och är UNDERBART söta! Ikväll kom de på besök efter lite bilträning, och båda var busiga och nyfikna. Hur sött som helst!


Vinterviddens Lihkku - trefärgad


Vinterviddens Hiddji - svart med ljusa tecken

Är du nyfiken på valparna så kan du ju hojta till. De här två sockerbitarna är som sagt otingade, även om intresse visats. Lev och må!

Det blev en Missie trots allt. Efter mycket funderade fram och tillbaka sade Lina att nya kissen borde heta så. Sagt och gjort, nu är det hennes namn. Faktist rätt praktiskt, hon kommer när man lockar på henne med det. Missie har börjat vara ute om dagarna, och när kvällen kommer drar hon sig tillbaka in i huset igen. Den här missen blir knappast överkörd, mer på sin vakt än så här kan knappast katter vara. Hon älskar folk men har aldrig varit ute förr, så det är spännande för henne.



Och så förstår jag att ni lääängtar efter att se foton av hur långt våren kommit hos oss. Jag har de senaste dagarna kantskurit mina rabatter, det blir så prydligt och fint då. Den hängiga unghäggen på framsidan har fått två stöttor så att den ska växa rakt hela sommaren. Det blev också bra. I övrigt härdar jag småplantor, planerar växthusinredning och funderar också på vart årets nya rabatt ska vara. Återkommer när jag hittat Platsen.

Alltså. Bäst i rasen, Hederspris, Best in show-2:a i Valpklass ett. Resultat från dagens inofficiella utställning i Älvsbyn/Kanis. Harley är en riktig snygging, inte bara i våra ögon.


Herding Instinct´s Herra Kaunis


En snygg och härlig kille!

Maskar saknar hjärna. De kan inte drunkna, de som hittas döda efter regn har dött av solens strålning. Maskar andas genom huden. Maskarna varken pressar sig fram eller gräver gångar, de ÄTER sig fram genom jorden.

Förutom att maskar förädlar jorden, utsöndrar de ett växtstimulerande ämne. Mer än hälften av växternas rötter tros växa i maskgångar, där kväve finns i högre koncentration än i omgivande jord. Maskarna tål troligen inte konstgödsel så bra, på grund av det natrium som finns ger för höga saltkoncentrationer.

En mask är fullvuxen efter ett år. Maskarna producerar både sperma och ägg, men kan inte befrukta sig själva. Att odla daggmask kallas Vermikultur.

Lär dig mer här

Vadan detta nyfunna intresse? Jag ska göra ett experiment med mina blomsterodlingar. Jag har fått tillgång till drygt två ton biorenad cellulosa. Den torde lämpa sig perfekt för diverse odlingar. Jag vet bara inte om maskarna äter denna cellulosa? Trots att den består av organiskt material; växtfibrer, så blir det spännande att se om man lyckas locka dit några maskar. Blandar jag i lite häst- och koskit borde det gå toppenbra. Återstår att se, och jag lovar att berätta hur det går.

Nu när jag ser hur mycket som börjat spira i rabatten på framsidan ångrar jag bittert att jag inte gjort någon karta över planterade arter/sorter. Jag minns bara en bråkdel av växterna som är på gång, allra minst minns man ju färger och blomningstider osv.

Bjuder på lite gott och blandat från mitt söderläge.


Från vänster: En lovande tuva blå pärlhyacinter, snödroppe flankerad av tulpanernas snyggt rullade blad, och sist - en oönskad Cikoria har smugit sig in i rabatten! Jag trodde jag lyckades rensa bort alla rötter i fjol, men icket!

Så ett litet mysterium: Jag minns inte vad detta är. Tre likadana, så jag har uppenbarligen planterat dem, men minns inte alls vad det kan vara. Spännande!

Idag har vi haft ruskigt kul. Morgonen och förmiddagen besökte jag mina gamla arbetskamrater och skojade med dem, sedan bjöd jag på lunch. Då passade syrran och Marie på att komma förbi med sina snorisar och de tog glatt emot både kaffe och fika. Ungarna alltså ...

Lina hade dessutom med sin vän Malin när de slutade för dagen, och brudarna har lekt toppenbra ihop. Under eftermiddagen hjälptes vi åt att räfsa och montera ihop sommarens höjdpunkt, a.k.a. STUDSMATTAN!

Twinkle Twinkle Little Rock Star – Viva La Vida

Coldplay har under 2010 gett ut ett album med vaggviseversioner av sina bästa låtar. Definitivt värda att ha på repeat. Har du inte spotify rekommenderas det också.

Barn är härliga. De är så omedelbara och okonstlade. Lina i synnerhet.

Att jag är stor är ju ingen statshemlighet direkt. Jag försöker mellan varven att bli av med min övervikt, med mer eller mindre lyckade resultat. Lina vet detta, men jag försöker lära henne att man inte ska banta när det inte behövs. Typ om man redan är hälsosam.

När jag nämnde att jag var lat tyckte hon att jag borde börja jogga. Att det var för jobbigt var inte en giltig ursäkt:
- Du kan ju börja med att gå, och sen lite längre och lite längre. Då orkar du till sist jogga!
Så sant som det var sagt.

På hundutställningen vi besökte senast syntes ett nöjt flin på hennes läppar. När jag frågade varför hon såg så nöjd ut kom kommentaren:
- Är det du som ska visa Vina?
- Jaa?
- Då måste du springa! hihihihihihihihihi


Min lillasyster Emma hade också fått någon "kul" kommentar:
- Jag funderar på att ta en promenad.
- Det är ju bra för dig att promenera.
- Vaddå, tycker du att jag är tjock?
- Nä, min mamma är ju så HÄR fet. (Sagt utan en antydan till anklagan, ret eller minsta lilla. Bara en simpel förklaring att Emma minsann inte är lika stor som Linas gosiga mamma.)

Lina kan också fråga om annat. Igår kom Lina äntligen hem. I bilen på väg till affären lyssnade vi på Ekot. När nyheterna var slut kom den. Den obligatoriska frågan som väckts av det man nyss hört.
- Mamma, vad är en taliban?
Efter en god stunds ihopbitet fnitter kunde jag svara:
- Det är ett folkslag.
- Aha. Du vet så mycket. Det är bra.

Jag älskar min unge och det är härligt att hon älskar mig. Livet är härligt.

Min första uppladdning på Youtube ever. Dags att börja med sådant lite oftare kanske? och lite roligare filmer kanske? Men Det här är livet för mig. Underbart. Lägg märke till skramlet från min gammelcykel.

Vilken dag det blev!

Klockan ett ringde min telefon. Det var Lina som ville ha hämtning i Älvsbyn om en timme.
- Inga problem! sade jag och försökte låta obekymrad.
I själva verket var jag mitt i skogen mellan sandtaget och mamma. Mitt i skogen, längst en ännu snöig skogsväg och med cykeln i högsta hugg.

Jag hade ju tänkt cykla till mamma, och ett galet infall fick mig att svänga omvägen för att låta älsklingsvovven känna skogens mark under tassarna. Det gick fint så länge det var barmark. Lite svettigt ibland men ändå bra. Tills snön dök upp när mindre än hälften återstod. Med Birkenstock på fötterna, den onödiga täckjackan på pakethållaren fick jag stress. Klampade på som bara den, över stock och sten, men framför allt genom, över, framåt i snön.



Gissa om det gick tungt? Lägg märke till cykelspåren i snön ...

Till sist var vi framme hos mamma, som fick hetsväcka Emma så att hon kunde skjutsa hem mig och Vina att hämta vår bil och köra ner på byn för att hämta lilla gumman. Emma åkte med, och efter att vi hämtat bönan handlade vi så att vi kunde mysa hela eftermiddagen. Vi ordnade nämligen GRILLDEBUT! Inte tråkigt med kycklingspett, grönsaker på pinne och pommes, serverat med nybakta vitlöksbröd som är så varma att Bregottet smälter. Vi till och med åt ute! Härligt med fågelsång som ackompanjemang.

Vad som var synd var att maten kallnade väl så fort, att efterrätten gav  oss sockerschwimen, så att jag small av på soffan i två timmar. Något gick snett helt enkelt. Men vad gör det när världens bästa unge och världens bästa syrra har varit så mysiga att vara med hela eftermiddagen?

Mika kommer hem på onsdag. Troligen är han trött och behöver två dygnsvilor innan han är sig själv igen. Det brukar vara så när han varit på övning med sena nätter och tidiga morgnar. Han har dessutom knappt haft tid att prata med mig. Det tyder väl på att det är riktigt fullt upp?

Den här veckan är den segaste Mika-är-borta-veckan jag någonsin haft tror jag. Ännu är det tre dagar kvar tills karln kommer hem, och jag blir tokig snart känns det som. Humöret växlar mellan ensam, ledsen, tråkigt och så kul, sköter-mig-själv och må-bra. Så här har det inte känts på typ tusen år.


Vina verkar också sakna husse.

Det värsta är nog att jag inget får gjort, så disken hopar sig, liksom soporna under diskbänken. Dammråttor, pälstussar och jord brottas med diverse småskräp på golven. Själv vill jag bara vara ute. Cykla omkring med Vina och se när hon rör benen framifrån och bakåt, bakifrån och framåt. Se hur ryggen rytmiskt rör sig i takt med de ivriga stegen. Hon är härlig att ha med på cykeltur.

Idag blir det mer räfsning, mer cykling, mer ute, mer sol. MER LINA. Hon kommer hem idag, jag hoppas snart. Ska försöka röja lite inne också. Så blir det mindre att fixa tisdag-onsdag innan gubben kommer hem.

Mors!

Både ett låttips och en beskrivning av lillkisse.



Bjuder på en liten bild av nya kissen. Hon har börjat vara ute om dagarna, men håller helst till inomhus. Hon är rätt blyg och inte det minsta van vid trafik och så vidare. Det går bättre och bättre med Majsan och Vina i alla fall. Skönt. När kattlådans svängdörr togs bort började hon fatta att det var en toalett och inte en transportbur. Tur.

Nu sova. Natti natti!

Som den språkpolis jag är så måste vissa saker klargöras. Trots att jag säger att jag krattat löv så HETER det egentligen att jag räfsat löv. Varför? Jo för att det är en viss skillnad mellan en kratta och en räfsa. Krattan används främst för att planera mark eller annat underlag, räfsan rensar bort gamla löv från den vinterskräpiga gräsmattan. Basta.


Räfsa till vänster, kratta till höger. Nu tror jag Mika blev glad. Äntligen gav jag honom rätt. För det är väl jag som är allvetande och avgör vem som ska ha äran att ha rätt? Oavsett redskapens namn är de bra att ha i trädgårdsvårdartider. Nu ska jag ut igen. För att räfsa löv.

... niger och säger att nu är det vår!



Blåsippa Hepatica nobilis



Porslinshyacint Puschkinia scilloides Adams, Krokus Crocus vernus, och åter en Blåsippa Hepatica nobilis. De blommar alla i mammas trädgård. Löftesrikt.

Precis i samma sekund jag postade mitt tidigare inlägg kom mamma förbi. Nästan som att hon anade att jag hade tråkigt? Hon drog med mig ut i skogen på en kopp kaffe och trevligt hundsnack. Vi träffade mammas kompis Maria och hennes Moa i skogen också, kul att se att Moa blivit så stor sedan jag träffade henne förra sommaren!







Vina tränade på att bli stående fågelhund, sedan beslutade hon att tvätta sig i snön. Tyvärr gjorde skaren det svårt att vältra sig i snö, men man kan ju alltid skava menade Vina och var lika glad ändå.



Sedan hittade Vina ett muskadaver, en dunig före detta slaktplats och en massa andra härliga spår.


Tack Maria och mamma för en härlig dag i skogen!

Lina åkte nyss med Johanna. Snyft. Min lillunge är ju en storbrud nu, åker på egna äventyr med kompisar och privatchaffis. Känner mig dessutom lite för fattig för att hitta på alltför stora utsvävningar. Får se om jag trotsar detta och åker på utflykt eller om man ska vara ute och njuta av solväggens tjugofem plus? Börjar vara läge att kratta snart ...

Saknar dessutom min sämre hälft. Det är dumt att han inte är schemalagd att vistas i länet förrän på onsdag.
JAG VILL HA SÄLLSKAP!!! MIKA KOM HEM!

Min pappa Kjell har egen firma och arbetar med att etablera grönytor och kontrollera växtligheten i bland annat ställverk. Företaget heter Gräsetableringar AB och är beläget i Piteå. Uppdragen varierar, liksom arbetsplatserna som kan vara spridda över hela landet. Säsongen drar igång ungefär nu, när våren kommit igång så smått här uppe, och försommaren gör sig påmind längre söderut.

Idag har jag följt med min gamle far till Kalix och fixat lite. Efter bilden kan man tro att det varit rea på Willys, ICA och Coop - samtidigt! Men tyvärr är svaret nej, det är inte mat vi handlat. Inte kläder heller. Vi lastade begagnat kokt papper a.k.a. cellulosa. Jag lovar att det var en stor hög vi fick lasta från!



Cellulosafibrerna använder min pappa när han sår in vägslänter. Då blandas frö, gödsel och cellulosa med vatten i en speciell blandning som sedan sprutas ut över det område som ska sås in. Resultatet blir en "frötapet" som ligger på plats trots väder och vind, och erosionen uteblir.


Från vänster: Lastning i säckar, som sparas ihop tills det inte ryms fler. Då lyfts de med hjälp av traktorn upp på lastbilen och släpet.

Vina har följt med och hon fick trotsa sin blyghet mot lastbilar och det pysande lätet de ibland ger ifrån sig. För första gången har hon kört lastbil, och premiärturen såg lovande ut. Tyvärr somnade hon bakom ratten, men farsgubben styrde upp ekipaget så vovven fick vila vidare. Undrar du vad det svartlockiga på ena bilden är så är det co-driver Pudde som övervakade vägvalet.



Hemfärden sköttes även den av min körglade far. Han ser ut att trivas finemang bakom ratten. Som synes är det en ytterst fin lastbil han har. Som avslutning vill jag även påpeka att han är rätt vass på att ratta traktorn också. I alla fall innan lunchen. Säger inget mer. Säkrast så. Men jag ÄR nöjd med pappa och hans färdigheter i motorfordon och dess framföranden.

Imorgon ska tydligen Lina åka till sin vän och blomma Johanna. Linas stackars mamma lämnas då övergiven, och utan vare sig karl eller barn. Snyft. Tur att MIN vän och blomma Mia kanske ställer upp på en dag i vårens tecken. Jag hade nämligen tänkt tvinga med henne på Vårmässan som hålls i helgen. Älska inspiration!


Vårmässan i Arcushallen 7-9 maj. Klicka på bilden för att få information om arrangemanget.

I ett inlägg från augusti i fjol funderade jag kring att komma till himlen. Lite av det tänket har fastnat hos mig, och gett mig ytterligare funderingar.

Jag lever i övertygelsen om att allt som händer, sker av en orsak.
Går något tungt innebär det alltid att man lär sig något av det. Just när man är inne i något svårt kan det vara i princip omöjligt att se vad det positiva i det hela är, men så snart man får lite distans inser man att man fått nya kunskaper eller erfarenheter. Kanske är det just dessa erfarenheter du ska använda i framtiden, och enda sättet att få erfarenheten var att uppleva något jobbigt? Värt att tänka på om det går trögt i livet.

Ville bara passa på att pusha lite för en tanke som slog mig ikväll. Passa på att vara glad över den verklighet du lever i, oavsett hur den ser ut. Var glad över att du kan ha hela registret av känslor; glädje, lycka, kärlek, men även saknad, ilska och oro. Alla dessa känslor är en del av livet och något att glädjas åt.

Vår tid på jorden är ytterst begränsad. Vad tror du händer när det här livet tar slut? Oavsett vad som är din övertygelse så har vi alla en begränsad tid att njuta av det liv vi lever, så passa på att se saker på ett positivt sätt och njut av att det trista går över och att det ger nya vinklar av livet. Njut av alla dina dagar, oavsett hur de känns. Njut av att känna olika saker olika dagar. Njut av att vara du.

Just nu njuter jag en kanelgiffel från Pågens bageri. De är klart underskattade. Passar till det mesta, och är perfekta för varje tillfälle. Mums! Kanel är min favorit, men när det finns med saffran är det också toppen. Vina tackar så klart inte nej till ett smakprov.

På tal om smakprov så roade hon sig kungligt idag. Vi gick till syrran för att hämta min cykel, en promenad på cirka 2-3 kilometer. HELA vägen lyssnade och spejade hon efter rassel i fjolårsgräset. Plötsligt hände det! Vina attackerade snabbare än vilken jägare som helst, och lyckades fånga en mus! När den slutade pipa tappade hon intresset, jag är osäker på om den dog eller om den lyckades fly. Kul att se att hon gillar att jaga, även om jag gärna slipper dela bytet med henne.

Ett rabattförslag till min moster Sara som har en trist gräsplätt. Så här kan det bli om några år:

Före:


Efter:


Recept:
Låt Thujorna växa på sig, plantera pion, stäppsalvia och ljusblå mossflox. Klart!

Idag har jag lyckats försova mig hela tre timmar! Jag hade lovat hjälpa min gamla pappa att få lite kontorsjobb gjort. Vi har märkt upp pärmar och sorterat in papper i register och så vidare. Prislistor har uppdaterats med årets summor och så har vi naturligtvis druckit kaffe och surrat en del.

Dagens höjdpunkt var att efter jobbet hälsa på min moster som uppmuntrade lite mer frivola dryckesvanor. Hon verkar vilja att jag ska dras mer åt det alkoholberoende hållet. Tur att hon är min bästa moster. Hon ville även att jag, för att undvika förväxlingar, skulle namnge henne som Johanna. Hmm ...

Min mosters hund Celine ska valpa om ett par veckor, men redan nu är hon tjockare än när hon var högdräktig senast. I normala fall brukar den här rasen inte få fler än 2-3 valpar, men jag gissade på fyra, men hoppas på fem. Många tikar så att moster får något att välja bland. Celine är av rasen pomeranian, tidigare dvärgspets, och är gudomligt söt. Eller vad tycker du?




Snäll som hon är skickade Sara (oupps! Där försade jag mig!) med mig två neontetror Paracheirodon innesi och två pansarmalar Corydora melanistius som de inte längre hade behov av. Najs. Mina metallpansarmalar blev glada över sina nya blyga vänner.



Nu ska jag planera Saras blivande rabatt. Hon måste ju ha en läcker entré till sitt läckra hus!
Mors!

Nu har jag hunnit hem från käftis. Lina har tydligen lite för liten käke för att alla tänder ska rymmas som de ska. Det är tal om remiss till Piteå för röntgen, och till hösten kanske hon får bli av med någon mjölktand i förväg. Kan hända munnen är liten, men den fungerar, det står klart. Behövdes inget tandläkarbesök för att veta det ...

På hemvägen hämtade jag Harley, mamma jobbar och han ville leka med Vina. Nu svettas de båda hundarna och brottas i vardagsrummet. Vi har hunnit gå en kort promenad runt byn också, de är duktiga på att gå fot faktiskt, även om jag har dålig koll på de båda kopplen.

Nu ut i solen, tjugo plusgrader kan man ju inte bara kasta bort!

Den uppmärksamma Marie märkte att Mikas hjärta skiner av en ädel valör. Att matcha ny katt med ny bil är ju inte helt vanligt bland karlar. Min måste därför vara en liten pärla. En stjärnbeströdd sådan. Som bekant har ju kaptener begåvats med tre stjärnor att axla. Tjusigt värre. Man kan ju tro att jag har en  hel skatt här hemma!

Idag skjutsade Mikas nyblivna Rich Bitch honom till jobbet i den blankgrå Toyotan. Han ska vidare till Malmö, kanske vinkar han åt min vän och blomma Cilla som ju bor i faggorna. Malmö kommer att få dras med Mika i tio dagar innan han är tillbaka i norr igen, då stannar han hemma fyra dagar för att därefter göra samma resa ännu en gång.

Just idag kändes det trist att han skulle åka, men det är ju bättre att man är såta vänner när han ska iväg på jobb. Tyvärr längtar man ju då lite mer,  men hellre det än att det enbart är skönt att karlsloken är ur huset.



Lina kommer inte förrän på fredag, men jag har lovat skjutsa henne till tandläkaren idag. Det har viskats om en eventuell käkjustering med tillhörande tandryckning, men jag har egentligen inte en susning. Därför ska både jag och Anders med den här gången. Hoppas att lillan slipper genomgå en massa tjafs som bara gör ont.

I övrigt ser det ut att bli en solig och grann dag, hoppas på ordentlig värme, jag tänkte ut och cykla lite senare. Vina börjar komma i form nu, vilket är bra, för den 15 maj ska vi till Sjulnäs på utställning. Minns inte om jag berättat det? Det är åtta nobsar anmälda, hoppas Vina är snyggast av dem alla! Det lär ju jag tycka att hon är i alla fall. Nu ska jag iväg.

Som utlovat kommer nu ett inlägg om Mikas senaste affär. Inte den med grannfrun, utan en med en karl från Pitstan. Mika köpte en Toyota Avensis -02:a med två tidigare ägare, hans bror och så hans brors vän. Klart å betalt idag, så nu vågar man ju publicera kapet. Känns riktigt rejäl att köra, särskilt när man jämför med den svajiga Corollan jag kör till vardags. Snygg lack också. Jag gillar.




En aning större bagageutrymme i den nya bilen än i den tidigare. Men det är ju inte rättvist att jämföra en gammal halvkombi mot en ny helkombi. Det kan vi nog vara överens om.

Lihkku - trefärgad hane till salu. Läs mer på http://hundarna.vargmyran.se

Idag har jag och Vina cyklat till mamma. Vina trampade och jag åkte på pakethållaren. Väl framme fick Vina gå in i hundgården för att inte störa familjen hund som ju bor i köket. I fredags fyllde puppisarna hela sex veckor, och för den som har fött upp hundar kanske det känns igen att man vid sex veckors ålder brukar se hur de vuxna proportionerna blir. Således har vi fotograferat sockerbitarna, både från sidan när de står upp och så självklart de hjärtesmältande porträtten. Vem vill inte ha en sådan här fin kompis?

De två hanarna i kullen finns fortfarande kvar, men flera har hört av sig, kanske blir det någon av dem som bestämmer sig för en livskamrat från vår nystartade kennel? Hoppas.

Hemvägen bjöd på rejäl träning; motvind delux som gjorde att både jag och Vina höll på att lätta från marken och så den obligatoriska uppförsbacken som aldrig tycks ta slut. Pust! Lovar att det var svettigt innan vi var hemma. Men det är bra med motion, och hips vips ser jag ut som ett skelett. Eller inte.

Nu ska jag ta den nya bilen och hämta Mikaboy. Har jag inte berättat om den nya? Då blir det trtoligen senare ikväll, för just nu hinner jag inte. Mors!

Idag går protesttiden för vårt kennelnamn ut. Mamma skulle ringa SKK på måndag och kolla om det är okej att börja använda namnet. I så fall ska den nya bannern publiceras, vi ska köpa domännamn och så kommer såklart valparna att få nya prefix. Spännande!

Blir riktigt kul att höra hur det går med namnet på vår kennel!

Hä klåoj ötä fengra oppå mä!

Blir tokig på folk som knycker bilder utan att säga till! Idag hittade jag en av mina bilder på en officiell hemsida. Visserligen var det inte en av mina bästa bilder, men det är retsamt när motivets, läs: hundens, ägare väljer att skicka in ett foto utan att fråga 1. om jag vill publicera fotot, och 2. om de får låna bilden. Blir tokig! När mitt namn som  fotograf dessutom utelämnas blir jag lindrigt sagt irriterad.

Visst förstår jag att det är kul att hitta sin hund på bild på nätet, men det tillhör god ton att FRÅGA. Skulle det inträffa fler gånger väcks frågan om man ens ska publicera sina foton över huvud taget? Nu ska jag sluta irritera mig.

Ska försöka hitta den där cidern jag skulle haft igår kväll ...

Idag funderade jag på hur vanlig jag är. Tänk att det är så viktigt för människan att vara normal? Att vara onormal räknas ju också som normalt. Fantastiskt. För egen del vill jag mena att det inte är så viktigt för mig att vara vanlig, men vid närmare eftertanke slås jag av tanken att om jag ens funderar i dessa banor så har jag ju en strävan efter att vara normal, eller åtminstone jämförbar. Hejdå strävan efter annorlunda. Välkommen vanlighet. Suck.

Hörde ett program på SR om kroppsuppfattning. Jag har egentligen aldrig varit nöjd med min kropp, men heller aldrig skämts över hur jag ser ut. Inte som jag minns i alla fall. Visst har jag ibland suckat över min kroppshydda, men inte så att jag velat riva ner det skal som utgör min själs skydd. Jag är ju ändå jag. Det är viktigt att trivas med sig själv, och det har jag nog oftast gjort. Det yttre i alla fall. Det har varit betydligt svårare att trivas med det inre ibland, men det lär man sig ju hantera med åren det med.

Vet egentligen inte vad jag ville ha sagt med det här inlägget, annat än att:
Om du inte gillar dig själv, se till att göra något åt det. Om inte du trivs med dig själv blir det svårt att acceptera att andra gör det. Då blir det svårt att gilla andra.

Flöda kärlek.