Vilken dag det blev!

Klockan ett ringde min telefon. Det var Lina som ville ha hämtning i Älvsbyn om en timme.
- Inga problem! sade jag och försökte låta obekymrad.
I själva verket var jag mitt i skogen mellan sandtaget och mamma. Mitt i skogen, längst en ännu snöig skogsväg och med cykeln i högsta hugg.

Jag hade ju tänkt cykla till mamma, och ett galet infall fick mig att svänga omvägen för att låta älsklingsvovven känna skogens mark under tassarna. Det gick fint så länge det var barmark. Lite svettigt ibland men ändå bra. Tills snön dök upp när mindre än hälften återstod. Med Birkenstock på fötterna, den onödiga täckjackan på pakethållaren fick jag stress. Klampade på som bara den, över stock och sten, men framför allt genom, över, framåt i snön.



Gissa om det gick tungt? Lägg märke till cykelspåren i snön ...

Till sist var vi framme hos mamma, som fick hetsväcka Emma så att hon kunde skjutsa hem mig och Vina att hämta vår bil och köra ner på byn för att hämta lilla gumman. Emma åkte med, och efter att vi hämtat bönan handlade vi så att vi kunde mysa hela eftermiddagen. Vi ordnade nämligen GRILLDEBUT! Inte tråkigt med kycklingspett, grönsaker på pinne och pommes, serverat med nybakta vitlöksbröd som är så varma att Bregottet smälter. Vi till och med åt ute! Härligt med fågelsång som ackompanjemang.

Vad som var synd var att maten kallnade väl så fort, att efterrätten gav  oss sockerschwimen, så att jag small av på soffan i två timmar. Något gick snett helt enkelt. Men vad gör det när världens bästa unge och världens bästa syrra har varit så mysiga att vara med hela eftermiddagen?