Idag började jag reka lite. Jag har självsvåldigt fattat beslut om att ungarna ska ha vinterkläder från Gneis nästkommande vinter. De har nämligen varit överlägsna i kvalitet, och är dessutom snygga. Nu publicerar de bilder av kläderna allt eftersom de blir klara. Jag ser fram emot jackor och byxor till Lina, och kanske en minioverall till Matti. Annars behöver han egentligen inte någon vrålbra förrän nästa år.

I övrigt har jag även börjat fundera på julklappar för att slippa stressen som annars dyker upp i oktober och håller i sig till efter jul. Nu blir det andra bullar. Tänkte jag i alla fall.

Lite närmre ligger fågeljakten som drar igång den 25:e augusti. DÅ kanske Vina äntligen får sin första fågel? Hoppas, hoppas, hoppas. Mika har ju köpt nytt sikte och desstom skjutit in bössan (som han missat ett av tidigare år ... ) så nu kan vi inte skylla på vapnet om hon inte får någon fågelmiddag. Intresset finns ju hos henne också, och hon skalldriver inte. Utgångsläget är minst sagt spännande. Men inte förrän i höst. Mika ska dessutom vara ledig från jobbet hela september för att kunna jaga så mycket som möjligt. Jag har sagt att han måste skjuta minst fem fåglar för Vina innan det är läge att ens tänka på älgjakten. Håll tummarna!

Här levs inte i nuet!

 

Idag beställer jag bilder. Det skulle egentlgen ha gjorts för länge sedan, kanske i maj/juni ungefär, men har inte blivit av förrän nu. Nu kommer förhoppningsvis tackkorten från dopet att kunna skickas ut också, Mika har faktiskt tjatat en del på mig om det och jag erkänner att jag varit ... hmm ... kanske slö? som inte fått gjort det jag ska. Nåja. Bättre sent än aldrig.

 

Jag hittade även en hel del härliga sommarbilder som jag ska sätta i album, jag tror jag ska köpa ett 300-bilders kanske? Eller kanske räcker det med ett 200-bilders för varje år? Får se hur jag gör. Nytt album blir det i varje fall.

 

Vill rekomendera fujifilms erbjudande om framkallning där man får de 100 första bilderna gratis. Man loggar in från http://www.fujidirekt.se/uppslaget och beställer sedan som vanligt. Enkelt och effektivt.

Jag har ett Facebok-konto. Ingen nyhet för er som känner mig. Där har jag väldigt många kontakter, både egna vänner och bekanta, deras barn och även kompisar till mitt barn. Så blir det ju när man bor i ett litet samhälle som vårt.

Under en tid har jag lagt märke till att ett särskilt barn fått otroligt många elaka kommentarer om varje bild h*n lagt ut på sig eller sina intressen. Händer det en gång kanske man ser mellan fingrarna, men i det här fallet verkade det hela systematiskt uttänkt, då kommentarerna tagits bort i efterhand. Att de tagits bort märkte jag när jag började leta efter vad som egentligen lagts upp.

Vad gör man en sådan gång? Så snart jag fick tillfälle tog jag skärmklipp av det hela och var noga att få med barnens namn (för det är BARN som är så otroligt elaka mot varandra). Därefter kontaktade jag det utsatta barnets förälder och skickade med klippen. Varför jag inte direkt kommenterade i barnets logg var för att jag var rädd att h*n istället skulle få samma kommentarer men i mail. Då kan jag som vuxen inte se och agera.

Efteråt har jag sett att det var tur att jag sparade bevisen, då kommentarerna inte längre finns tillgängliga på Facebook. Nu finns ändå möjligheten för föräldrarna att prata med varandra, men framför allt att ställa sina barn mot väggen och göra sitt bästa för att se till att kränkningarna upphör. Fast jag vill hellre kalla det mobbing, då det uppenbarligen pågått ett tag.

Man behöver inte vara vän med alla, absolut inte. Men kan du inte säga något snällt så säg inget alls. Det skadar ingen självkänsla och skapar inget självhat.

Det jag vill ha sagt är inte att jag bär en roll av självutnämnd nätpolis. Jag vill istället mana till eftertanke. Om det vore ditt barn, din familj som drabbades, hur skulle du göra? Vore det ett syskon eller en väns barn, vad gjorde du då? Och framför allt; hur skulle du vilja att andra agerade om du inte såg det själv? Allt jag vill ha sagt är att jag önskar att mina bekanta säger till mig om samma sak händer mitt barn.

Våra kattungar ligger på en del kunskap ...

I lördags hände det. Jag tror att Mika jublade inombords när jag gav med mig och tyckte att det var okej om Matti bastade för första gången. Jag kan nog erkänna att jag är lite orolig för just den traditionen, små barn har ju lite svårt att reglera sin egen kroppstemperatur. Fast med ljum bastu och svalkande vatten inom räckhåll gick det kalasbra. Och Mika var supernöjd. För att inte tala om mummi. Det betyder farmor. Och Matti älskar att prata med sin mummi.

Kort sagt har vi haft en kalashelg i Finland med sol varje dag, lite kultur, lite TV, mycket skratt och för min del en hel del nya finska ord till förrådet. Jag har även ansträngt mig lite extra. Det innebär bastu två dagar i rad, och andra dagen även avslut med bad i sjön. Kallt. Sista dagen fick vi tårta, det vankades nämligen lysningskaffe. Mikas farbror har förlovat sig. Hoppas på finskt bröllop om inte allt för lång tid. Vore kul.

Nu gör vi tidig kväll, Mika jobbar imorgon.

Som du kanske märker så är det inte verje dag jag har tid att göra inlägg här. Det beror naturligtvis på årstiden. För vem kan motstå att vara ute, åka på äventyr eller trixa i trädgården?

Så snart jag har möjlighet kommer det bilder från våra utflykter, och fler bilder av vår vardag också såklart. Kattungarna växer ikapp och härjar som aldrig förr. Vina leker med dem varje kväll. Matti tränar i hoppgungan varje frukost och Lina längtar tills den riktiga sommaren kommer, med varmt sjövatten. (Jag försöker förklara att mer sommar än så här blir det nog inte men det verkar inte hjälpa.)

Nu har jag lite att stå i. På återseende!

Sprattelvatten i ersättningen? Oavsett så är miniMika helnöjd, trepar efter golvet med sina små tår och studsar omkring så det smäller i fjädringen. När pappa sitter på golvet och ser på är det extra kul.

En liten inspirationsbild för dig som har ett svårt skuggigt läge att plantera. Älvsbyns kommun har lyckats få till det på ett snyggt sätt. Kompositionen gör sig kanske bäst i det större formatet.

I rabatten finns en ljus grund i den brokbladiga kirskålen. I denna grund växer fylliga kuddar av jättedaggkåpa, praktbetonika och på våren kikar krokus och tulpaner upp. De kunde dock gärna varit fler. Glad överraskning för alla trädgårdsgillare.

Älska offentliga miljöer.

Idag har vi hälsat på i Pitstan. Där såg jag vad jag ska skaffa när jag blir stor. En styck Jasminbuske och en miljon luktpioner. För det är vackert och doftar underbart. Lägg till på listan någon maffig hägg, någon finsk vit ros och varför inte några sprakande höströda rönnar? Här är i alla fall dagens inspiration. Lycko Terese och Jarre!



Som extra fusk så hade de dessutom en fin sommarkatt:

I helgen åkte jag och barnen till syrran för att plantera hennes trettiårspresent och sedan besöka Lycksele djurpark. Eller Lyxele som jag trodde det hette när jag var liten.

Väl framme började vi djurparkspromenaden med att gå Rovdjursvägen. Jag konstaterade snabbt att jag inte lär bli någon björnjägare. Den här nallen sökte min blick vartän jag gick. Läskigt. Tänk då om den varit vild och man hade mött den på en skogspromenad ...

Idag var det dags för ett träningspass igen. Dock glömde han att säga till att han ville sova, och vissnade bara ihop som en trött liten blomma. Man kan nästan säga att han somnade på studs. Fast jag missade att få med det på film, för jag och Lina skrattade så mycket att Matti vaknade och började gråta.