Vi komma, vi komma, från pepparkakeland ...

De senaste två dagarna har jag lekt. Kört fyrhjuling med skramlande sladd, och lärt mig köra en så kallad bunkerkratta; konstruktion och körglädje som stigas äldre modeller av åkgräsklippare, med tillbehör som schaktblad, miniplogar och släpräfsa. INTE TRÅKIGT!



Vi har hållit låda på Norrlands Riviera och solen har strålat dagarna i ända. Det blev aldrig stekande hett, då havsvindarna svalkade en hel del. Detta betyder att man kan vara ute utan att krevera. Frida ser numera ut som en pepparkaka. Åtminstone fläckvis ...

Inatt har jag sovit dåligt, febertopparna har gjort det svårt att koppla av. Halsen är tilltäppt mellan varven, och det skär när jag hostar. Cry me a river! Jag lider! Egentligen var det tänkt att jag skulle jobba idag också, men det gick dåligt. Inte lätt att vara stor och stark när man känner sig liten och ynklig.

Imorgon ska jag se om jag är piggare, i så fall blir det troligen jobb. Celine, mosters vovve, beräknas valpa imorgon, så det blir spännande att se vad det blir. Inga vargungar hoppas jag i alla fall. Nu vila. Hej hej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0