Mika kommer hem på onsdag. Troligen är han trött och behöver två dygnsvilor innan han är sig själv igen. Det brukar vara så när han varit på övning med sena nätter och tidiga morgnar. Han har dessutom knappt haft tid att prata med mig. Det tyder väl på att det är riktigt fullt upp?

Den här veckan är den segaste Mika-är-borta-veckan jag någonsin haft tror jag. Ännu är det tre dagar kvar tills karln kommer hem, och jag blir tokig snart känns det som. Humöret växlar mellan ensam, ledsen, tråkigt och så kul, sköter-mig-själv och må-bra. Så här har det inte känts på typ tusen år.


Vina verkar också sakna husse.

Det värsta är nog att jag inget får gjort, så disken hopar sig, liksom soporna under diskbänken. Dammråttor, pälstussar och jord brottas med diverse småskräp på golven. Själv vill jag bara vara ute. Cykla omkring med Vina och se när hon rör benen framifrån och bakåt, bakifrån och framåt. Se hur ryggen rytmiskt rör sig i takt med de ivriga stegen. Hon är härlig att ha med på cykeltur.

Idag blir det mer räfsning, mer cykling, mer ute, mer sol. MER LINA. Hon kommer hem idag, jag hoppas snart. Ska försöka röja lite inne också. Så blir det mindre att fixa tisdag-onsdag innan gubben kommer hem.

Mors!