När jag var liten hade vi en svensk lapphund som hette Binna. Det betyder björnhona om jag minns rätt. Många namnger sina hundar efter björnar, varför vet jag inte? Kanske för att björnar är kraftiga och man vill att namnet ska avspegla styrka och kraft? Eller ser kanske hunden ut som en björn? Kanske ska den jaga just björnar?

Andra vanligare namn är Nalle, Bamse, Teddy, Ludde, och vem känner inte till någon Karo (efter finskans Karhu som uttalas så)?

Ville bara dela kvällens reflektion med dig.

Ännu ett djurrelaterat inlägg. Förlåt, men det blir lätt så när man omger sig med djur. Den här gången är det för att visa vad jag och syrran fifflade med förra veckan. Behöver jag berätta att Alva undrade vilken hund vi hade på min altan?

Idag har vi varit i Kåbdalis. Vi åkte upp igår och idag har vi varit ute med skotrarna en liten sväng. Jag orkar ju inte färdas så långt. Dagens första tur gick till en närbelägen sjö, där Mikas brorson med hjälp av sin pappa riggat två gäddsaxar. Hålen hade frusit så det var bara att hugga upp hålen igen innan det gick att vittja. Vina fick hålla sig undan under tiden.

 

Ungarna hade lekt och busat med henne, jagat tafatt och hon var allmänt busig. När mannen med yxan skulle gå från det ena hålet till nästa fortsatte Vinas busryck, så hon sprang ifatt honom och lyckades på något märkligt vis springa rakt i yxan. Först trodde jag att en tand lossnat, men de var hela. Däremot blödde det ordentligt från nosen, men det var ändå svårt att se exakt varifrån det kom.

 

När det hela lugnade ner sig syntes till sist att hon sprungit sig harmynt?! Läppen från nostryffeln och ner mot munnen har fått en rejäl smäll, så den spruckit. Först efter två timmar slutade droppandet, och sedan dess har vår busiga vovve tagit det väldigt lugnt. Sovit och vilat. Vi får nog hålla lite koll så att tänderna även fortsatt sitter kvar, men förhoppnigsvis fick hon "bara" en sprucken läpp. Knashund. Kanske läge att varva ner lite?

 

Jag har aldrig förr hört talas om en sådan här olycka. Märkligt.

Vina har faktiskt fått använda sitt nya halsband trots att husse tycker synd om henne för sakens skull. Hon är fortfarande tyst när det används, så det fungerar fortfarande. Får se när jag slutar fundera på att det kanske inte funkar längre. Hon är inte lika chockad av det nu som i början i alla fall, det är både på gott och på ont. Av chocken blev hon ju faktiskt rätt lydig och gick fot så fint som aldrig förr.

Äntligen. Idag är det andra dagen av tystnad i hundgården. Jag har hela vintern fått klagomål av vår närmsta granne, med all rätt. Vina har skällt i tid och otid, vissa dagar värre än andra. Till största delen beror det på att hon inget gör på dagarna, men ibland hjälper ingenting.

Efter månader av påtryckningar har jag nu äntligen lyckats övertyga Mika om att vi ska pröva ett antiskallhalsband. Som standard följde det med en luktfri och helt ofarlig ''gas'' som ger en otrevlig dusch mot nosen så snart hon skäller. Halsbandet har en inbyggd mikrofon så det sker enbart när hon skäller, inte vid gnäll eller pip, eller när andra hundar skäller.

Sedan hon fick på sig halsbandet har jag hört ett skall. Ett. Tystnad fastän hunden som följer till dagiset mittemot passerade. Än så länge verkar det kanon! Hoppas det har avsedd effekt på granntanten också.

Hittade ett jättekul fotoalbum på Facebook, "What not to wear at a dog show". Och jag lovar att jag skrattade. Blev tvungen att dela med mig ifall någon av mina läsare missat det roliga:









Frågan är: vilken var värst? Jag har svårt att bestämma mig ...

Den eviga frågan. Alternativen när man skaffar hund är två; antingen köper du en hund med stamtavla som är registrerad i SKK eller så gör du motsatsen och köper en blandras som är registrerad i Jordbruksverkets register. Oavsett vilket så vill jag reda ut begreppen lite. När du läst mitt inlägg vill jag att du funderar på vad som faktiskt är bättre. Och skriv gärna en kommentar om varför du/ni valde renrasigt eller blandras.

Många menar att blandraser:

• Är friskare än renrasiga hundar
• Är billigare
• Är bättre för att de är mer personliga
• Också går att tävla med

Kort sagt så finns det en del till synes starka argument att bojkotta renrasiga hundar. MEN, och det är ett stort MEN, stämmer dessa argument?

Nu är jag ju partisk eftersom att jag sysslat med uppfödning i många år och funderar på att slå mig in även på hunduppfödningens bana, förutsatt att avelsmaterialet håller. Men jag talar alltså även av mångårig erfarenhet som uppfödare, om än av annan art än just hund. Naturens lagar gäller dock lika för alla, oavsett om man är hund, katt, kanin, häst eller människa.


Blandraser är friskare
Här är den största myten inom genteknik som någonsin existerat. Inget kan irritera mig mer. Grunden inom all avel är regel nummer ett: Du får vad du avlar på. Avlar du på friska hundar får dessa som regel friska valpar, men recessiva (vikande) gener kan göra att vissa individer ändå kan bära eller utveckla ärftliga sjukdomar.

Säg med handen på hjärtat hur många ägare av blandrashundar som tar sin hund till veterinären innan de avlar på den, för att undersöka om den har höftledsfel, armbågsdysplasi eller katarakt? För att bara nämna några av alla de sjukdomar som nedärvs. Och hur många avstår att avla på sin hund på grund av tex våteksem, foderallergier, felaktiga vinklar (som i förlängningen kan ge hundar med rörelseproblem) eller andra "mindre" fel och åkommor?

Visst är det så att det finns SKK-anslutna uppfödare, med eller utan kennelnamn som också de struntar i att kontrollera dessa saker, men där anser jag det som min plikt som valpköpare att kontrollera uppfödaren, kullen och dess föräldrar innen ett eventuellt köp. Att hunden är renrasig betyder inte automatiskt att den är kärnfrisk, men det går att kolla med enkla medel om föräldrarna verkar lämpliga att avla på.

När du ska köpa valp, fråga om föräldrarna är ögonlysta, kollade för patella och höftledsröntgade, beroende på vilken ras du väljer. För Pudel, Finsk lapphund, Kinesisk nakenhund, Cocker spaniel och en hel del andra raser kan man även skicka blodprov för att undersöka ögats sjukdomsstatus.
FRÅGA. Och är hälsokoll inte utförd på båda föräldrar, fråga varför. Och fråga varför man ändå valt att avla på dessa föräldrar.

Blandraser är billigare
Sanning med modifikation - ännu en gång. Ofta kan en blandras kosta mellan 3 000 och 16 000 kronor, beroende på storlek och raser. Här vill jag att du räknar in att hunden i sig är billigare, men tillbehör och veterinärkostnader är desamma när hunden är ny i familjen. Är det då en korsning av raser med tveksam hälsostatus blir det fort så att veterinären blir en rikare person än om du hade skaffat en renrasig hund på en gång.

Och visar det sig att din hund lider av ett ärftligt fel och måste avlivas, hade det då inte varit värt någon extra tusenlapp för att få behålla sin vän i tio år till? Vad får en kompis kosta? Vad är känslor värda?

Är mer personliga
Till utseendet kan en blandras se ut lite hur som helst, och det är ju kul. Oftast. MEN du vet aldrig hur slutresultatet blir, även detta är en grundlagd kunskap inom genetikens område. Första generation blir ofta en kul mix av de båda föräldrarna, sedan kan vad som helst hända avseende storlek, färg och hårlag. Den hund du trodde inte skulle fälla sin päls kanske behöver både klippas och borstas för att familjen inte ska förgås i ett hårmoln.

Till sin personlighet blir hunden oftast formad genom sin uppväxt. Viktigt att komma ihåg är att det dock finns faktorer som kan göra den söta famljemedlemmen potentiellt farlig. Jag syftar på de korsningar där man blandar hundar från olika rasgrupper utan en tanke på hur psyket blir. Att korsa jakt och vall kan bli en dyrköpt erfarenhet, liksom att avla skygghet med aggressivitet eller dominans. Vad säger att uppfödaren av din blandras haft detta i åtanke när man inte kontrollerar hälsan?

Man kan tävla med en blandras
Ja man kan tävla med en blandrashund. Men inte i alla grenar och moment. Du kan inte ställa ut din hund för att få veta om den är en rastypisk representant som kan räknas som ett gott avelsresultat. Du kan inte heller tävla den till tex lydnadschampion. Du kan inte heller gå jaktprov med den.

För oss var det även av intresse att hunden skulle ha bra gener att se tillbaka på när det gäller jakten, och även sådant nedärvs. Då trädskällare (dit vår ras Norrbottenspets räknas) är tillräckligt svåra att jaga in vill man gärna få den bonusen att den åtminstone har anlag för att kunna bli bra. Chanserna ökar om stamtavlans hundar har jaktprovsmeriter och poäng att jämföra. Och ska man ändå lägga energi på att jaga in en hund - varför inte satsa på en som verkligen kan bli bra?


Nu vill jag veta vad du tycker
Har du hund? Hur valde du renrasigt/blandras? Har du kontrollerat hälsan på din hund avseende ärftliga sjukdomar? Varför? Varför inte? Ska du skaffa hund - hur funderar du då?

För en tävlingsnörd som jag själv är alla mätbara resultat av intresse när det gäller våra djur. För Vinas del betyder det att hon deltar i utställningar, och efter injagning även jaktprov. För trädskällarna finns särskilda regler om vad som bedöms och på vilket sätt, allt för att på ett så objektivt sätt som möjligt kunna bedöma om hunden är bra på att jaga eller ej.

Gränserna för olika poäng inom jaktprov är som följer:
1:a pris: minst 75 poäng
2:a pris: minst 65 poäng
3:e pris: minst 50 poäng

Jag hittade resultaten från den finska motsvarigheten till skallkungen, dvs landsmästerskap i jaktprov för trädskällare. För 2010 har mästaren korats: en Norrbottenspets, tik, som lyckades med bedriften att dra hem hela 94 poäng! Makalöst!!! Hon heter Piilokorven Viti och bor naturligtvis i Finland.


En överlägsen segrare. Piilokorven Viti.

Det är tur i oturen att ingen av oss just nu har den tid för Vina som hon egentligen behöver, för hade vi haft möjligheten hade jag varit SJUKT sugen på en valp efter denna tik. Hon ska nämligen paras inom kort. Nu inser jag ju mina begränsningar (och även Mikas, är han inte hemma jagas det alldeles för lite i det här hushållet) så då blir det ingen fler hund än på några år. Men man kan ju alltid börja reka ...

Blir du själv sugen så kan du klicka här eller på bilden av Viti så kommer du till kennelns kullplanering. Det är Juotsenvaara Kennel som presenterar den spännande kombinationen.

Idag är jag inte nöjd över "vår" hund. Efter liknande händelser brukar jag kalla henne Mikas hund, men när han nu är borta får jag väl stå mitt kast och erkänna att ena halvan är min. Vet bara inte vilken ände jag ska välja, den som gnager hårborstar, gör inbrott i toapapperskorgen och sniffar smutstvätt i vild förtvivlan, eller den som dyngar ner ute i hundgården? Trots min bajsfobi tror jag att det är bakänden som blir vinstlotten i det här fallet.

Idag har hon alltså gjort tydligt att hon INTE ska komma in vid lunchtid. Trots ben och mat hittar hon på andra aktiviteter. Nämen? Understimulerad? Så förvånad jag blir - jag trodde att alla jakthundar mår bra av att stå i hundgården heeela dagarna utan att jaga?


Oj vad hon vill ut och svettas ...

Jag har faktiskt tänkt på saken OCH lyckats övertala Mika till en förändring. Nu hoppas jag bara att jag hittar någon (tänker på någon särskild ...) som vill ställa upp på någon jakttur innan vintern kopplar grepper totalt. Man får hoppas att det hjälper, för nu är det kallt att cykla runt sjön, även om det är effektivt som nöje för damen ifråga.

Nu ska jag försöka hitta på en plan så att jag råkar snubbla över en lämplig jägare. Eller så våldgästar jag helt enkelt. Ska ta mig i kragen.

Så kan man skriva om Vina efter dagens händelser. Vi har nämligen varit på brukshundsklubben och gjort en mentalbeskrivning. Skoja att man kan bli förvånad! Jag trodde att hon skulle "vakta" och skälla massor för spöken och luriga gestalter, men icket. Hon var mest upptagen med att nosa efter annat.

Hon nosade runt en hel del, sprallade omkring och hade knäck i lurarna. Mest spännande var skramlet, en plåt som underlag och så dras en kedja och några kastrullock över den så det lever om ordentligt. Då hoppade hon åt sidan, men aldrig ett skall. Mycket intressant. Spökfiggarna var spännande men hon fattade nog rätt snabbt att spökena bara var underligt klädda människor. Tror jag i alla fall.

Skotten var inga problem, det känns skönt inför jakten. Det största problemet sitter inte hos hunden, utan hos hennes lata ägare som inte gett henne en ordentlig inkallning. Jag misstänker att hon var dagens sämsta på att komma på kommando. Kanske dags att börja ta tag i? Mycket troligt - och nödvändigt.


Det blå är Vinas resultat.

Har lagt in till ett spindeldiagram så man kan se på ett överskådligt sätt hur det gick, senare kommer resultaten att finnas på SKKs hemsida, under webtjänster och sedan avelsdata. Där har jag kollat andra MH som nobsarna gjort, Vina är bara den sjätte nobsen någonsin som gått MH, så det går rätt dåligt att hitta ett rasgenomsnitt. Gemensamt verkar vara att de är nyfikna, inte aggressiva och samtidigt mycket sociala. Men det är som sagt svårt att dra slutsatser av bara sex utförda MH.

Här kommer några bilder:

Vina är intresserad av vad som springer fram och tillbaka där framme



Nu är vi hemma med en rätt lugn vovve som kopplar av i hundgårdens svalka ett tag. Ha det gott!

I våras bestämde jag mig för att försöka få lov att mentalbeskriva Vina. Normalt sett är det bruksraserna man testar, men då jag är intresserad av att försöka använda henne till andra saker än jakt när säsongen är borta, så kan det ju vara kul att se vad hon lämpar sig för.

För att få gå ett MH ansöker man hos exempelvis den lokala brukshundsklubben. Där sorteras deltagarna efter orsaken att de ska gå MH:t. Bruksraser har förtur, liksom ekipage som ska tävla bruksgrenar. I vårt fall vill jag gärna tävla - förutsatt att Vina passar till något speciellt. OM det nu går att avgöra genom ett MH. Förhoppningsvis kan man åtminstone se vad man kanske INTE vill träna med henne.

Med tanke på att det bara finns fem Norrbottenspetsar som någonsin genomgått MH så ska det bli sjukt spännande att se hur det går. Ska försöka jämföra hennes resultat med de andra som genomförts för rasen, så småningom kanske fler är intresserade av att se hur nobsarna är jämfört med de rena bruksraserna.

Nu ska jag surfa runt och leta lite mer info. Mors!

Här kommer några bilder och resultat från gårdagens utställning i Gällivare. Vina skötte sig, liksom jag själv, hyfsat. Vi behöver nog träna på ett och annat, kontakt är ledordet. Hon nosade sig runt ringen, men lyckades ändå få bra kritik på steget. Tur. Men nu får jag allt lov att skärpa mig och ta tag i det här med kontaktövningar ...

Det var sex Norrbottenspetsar som tävlade, först ut var de tre hanarna.


Irko (v.) tävlade juniorklass och Klingermyrans Akke (h.) tävlade unghundsklass.

Storlek: 43 cm
Detaljbeskrivning: Söt, feminin tik, vackert huvud och uttryck. Mörka ögon, bra öron. Bra hals och överlinje. Tillräcklig bröstkorg för åldern. Utmärkta ben och tassar. Rör sig utmärkt. Pälsen urfälld.

Kvalitetsbedömning: 1
Konkurrensklass: 1
Hederspris



Mellan varven fanns det en gnutta koll på matte ...

Som tillägg kan nämnas att domaren tyckte att hon hade trevliga vinklar, bra temperament och att hon fått CK om pälsen varit bättre. Kul! Vi spar resten av utställningarna till nästa år, då har vi förhoppningsvis gått jaktprov och får ställa i jaktklass.


Uttagningen av Bäst I Rasen stod mellan Davvins Kärstin och Trollsångens Siipi. För dagen var Kärstin verkligen makalös! Det betalade sig ...


BIR, CERT, CACIB: Davvins Kärstin, Kennel Nalta Äljest

Nyss framkomna till orten ovan Polcirkeln, vi njuter av vårt hotellrum vid Dundret där man ser ut över hela Gällivare samhälle. Mika bjöd på riktig pub-hamburgare, grymt gott efter tre timmars bilande. Lina har varit fnittrig hela resan och erkände till sist att hon är trött, så just nu bäddar hon för fullt i bäddsoffan på rummet.

Imorgon är det dags för Internationell utställning, sista utställningen för i år för oss. Vina måste gå jaktprov innan vi ska ställa henne mer, då blir det betydligt lättare att meritera henne om det skulle gå bra. Imorgon hoppas vi på minst en etta, gärna med hederspris och certifikatkvalitet. Återstår att se, hips vips blir det en tvåa, det är ju lite av ett lotteri att bedömas av olika domare.


Snyggast i Gällivare imorgon?

När vi besökt odlingsgränsen tillräckligt åker vi vidare till Finland och bor i Jolanki några dagar. Mikas pappa delar sommarhus där med sina bröder. Blir kul att äntligen låta Vina bada så mycket hon vill, ängen vid huset sluttar ner mot en fin sjö med bastu invid. Misstänker att vi måste basta varje dag. Mika lär göra det i alla fall. Han längtar så mycket efter bastandet så han redan tjuvbörjar på hotellet.

Som ni märker så är det rätt fullt upp, och lite datatid, så bloggandet uteblir till viss del. Glömde dessutom min minneskortsläsare, så färska foton får vänta tills vi kommer hem på onsdag.

Nu ska jag planera morgondagen så vi kommer i tid till utställningen. Mors!

För ett tag sedan fick jag som tips vid utställningar att det kan vara fiffigt att kasta en godisbit till hunden för att väcka hennes uppmärksamhet och få henne mer fokuserad på föraren. Jag har sedan dess försökt få henne att fånga godiset i luften, likt sättet hon använde då hon var liten och lekte:



Tyvärr (eller bra?) så vägrar hon konsekvent att hugga i luften efter gotta, oavsett valör. Godis läggs in i munnen, det tar man inte för sig av. Inte enligt Vina i alla fall. Efter några enträget lobbade små bitar av både ost och skinka tog hon skydd under köksbordet för att slippa få dem i skallen. Lustig hund. Vet minst en handfull hundar som utan problem skulle ge sin högra tass för blotta möjligheten att få fånga godis ur luften.

Tur att det fungerar att visa lite skinka, korv eller annat snask för att hon ska piggna till. Det där godisfångandet överlåter vi till de glupska hundvännerna.

Idag blev det midsommar igen. Trots våra svårigheter att bestämma aktivitet så blev det rätt bra ändå. Först var vi en snabbsväng i Älvsbyn, där vi fuskade till det med mjukglass till frukost. Fridas favvo-frulle för dig som undrar. Sedan åkte vi hem, packade i ordning vår nyligen inhandlade matsäck och drog till Norra Europas största obundna fors - Storforsen. Här finns klipphällar som värmts av solen, naturstigar kombinerat med handikapp- och barnfamiljsvänliga spänger och framför allt - strålande sol från klarblå himmel!

Hundarna följde såklart med, även Micke och Steve som vi barnvaktar medan deras mattar är i Danmark på Världsutställning. Micke är den skötsamma av de tre, han trippade så fint vid sidan utan att märkas det minsta. Vina ville på upptäcktsfärd och Steve njöt i fulla drag av att vara på ett av mattes favoritställen. Det verkade minsann som att han visste vart vi var.




Från vänster: Micke mask slappar och svettas lite, Steve håller koll medan kompisarna vilar, Steve kikar fram under sin schyssta frilla, och så försökte Micke klä ut sig till en myrstack. Tror jag.

Och så en liten bildserie då Vina badar bland klipphällarnas vattenfyllda svackor och brusande småforsar. Hon som inte skulle bada innan utställningen ...





På vägen hem stannade vi till hos Mikas bekanta i Vidsel, sedan kom vi hem, käkade sommarsallad och Mika klippte äntligen gräset. Detta med gräsklipparen som tycks ha drabbats av en förbannelse eller två. Varje gång den ska igång måste den skruvas isär, flirtas med, skruvas ihop, stampas på, skruvas isär igen, sättas samman och sedan - om man har tur - så startar den på andra draget. Eftersom att den saknar ljuddämpare lever den rövare, så det är hörselkåpor på, och hundar och katter inomhus som gäller. Det glammar lite väl mycket i hundgården annars.

Nu väntar soffläge, kanske lite TV- och datatid och sedan är detta årets midsommar över. Rätt bra att fira midsommar med just sommarvardag. Passar Frida perfekt.

GLAD MIDSOMMAR!

Idag kikade jag in på Blocket. Gissa om jag blev förvånad när jag ser att Vina fått småsyskon?! Helsyskon, fyra hanar och två tikar. Måste ju nästan ringa och fråga om vi får ta med Vina och komma och hälsa på! Tur att jag inte ska ha fler hundar än på ett par år, annars hade ju det här varit farligt värre!

Vore kul att surra lite hund och se hur "vår" uppfödare funderar kring rasen och dess användningsområden. Bäddat för äventyr!

Idag har Nationaldagen firats utan ett enda "Du gamla, du fria". Dock har vi hunnit besöka Kyrkmalmen, där dragspelsklubben höll låda och långa farbrorn gladde barnen med sina festliga ballonger. Vi åkte egentligen mest för att kika på växtloppisen, men jag hittade inget jag direkt ville ha. Lina sålde lite jordgubbsplantor och förtjänade sina slantar. Vi såg en frände till Vina och sedan åkte vi hem.


Hemma laddades väskan med kaffetermos och lite mellis. Vi drog ut på äventyr i spårskogen. Vina invigde sin nya spårsele och fick för första gången användning av spårlinan. Förra gången lånade vi dessa saker, men nu hade vi tagit med egna. 



Andra spåret var lika lätt som det första ...

Precis som senast var det rakt på i stort sett hela tiden, hon ligger på bra i spåret men verkar ändå noggrann. Idag fick hon sin första vinkel utlagd och det funkade utan minsta bekymmer. klöven i slutet var inte lika väldoftande som första gången, den här var aningen färskare.

Många åsikter finns om det här med hundträning, och det är svårt att som förstahundsägare avgöra vilken linje man ska följa. Vissa menar att en fågelhund ska jaga fågel och inte ägna sig åt några som helst bisysslor. Andra menar att man ska vara så aktiv det någonsin går med sin hund, oavsett ras. Jag röstar på mångfald, väljer aktiviteter efter vad jag hoppas passar rasen, och hoppas att vår hund är tillräckligt intellektuellt begåvad att inse att:
spårsele + spårlina = eftersök
pejl + bössa på axeln = fågeljakt
dragsele + cykel = kul motion
Under tiden hon spårar ska hon alltså ha på sig sin spårsele, så snart hon hittat rätt åker belöning fram och selen av. Samma lika vid jakten och cyklingen; då borde vår klipska donna snabbt lära sig ett och annat om aktiviteter.

På tal om aktivering så cyklade jag hem min cykel från mamma ikväll, och passade då på att ta en tur runt Muskussjön. Vina fick springa lös en bra bit, det uppskattas väldigt och hon följer väldigt bra när man cyklar, hon vill inte riskera att bli lämnad. Vid bäcken man passerar såg jag en knipa som jag råkade skrämme iväg en bit. Då fick Vina också syn på den. En kort stund senare var hon tjugo meter ut i vattnet för att försöka knipa den. Fågeln hann naturligtvis undan och vår utter fick klä av sig cykelselen som knappast kan vara särskilt bekväm när den är dyngsur.



Nästa gång ... Då hinner den inte undan!

Imorgon får damen vila hemma medan vi jobbar. Kanske hon gillar, hoppas på det i alla fall. Hon får hålla ordning hemma och säga till om tjuvarna som härjat i byn närmar sig. Nu dags för dygnsvila!

Fortsätter hundtränandet så att Vinas kondition ska vara det minsta bekymret när höstens jakt drar igång. Igår var vi ute och cyklade, och när vi kom till en skogsväg fick hon springa fritt en stund så att jag skulle se hur mycket ork det fanns kvar. Lovar att det finns resurser! Sele och cykel funkar, men fritt fläng är härligast. I alla fall ser det ut så. Tur att hon hade med sig bästslirren - den röda är tydligen svalkande OCH fin.






När det blir varmare i vattnet blir det nog en del svalkande simturer för den galopperande donnan. Hon älskade vatten i fjol, hoppas det är lika uppskattat i år. Det är ett så enkelt sätt att svalka henne på. Vore toppen om det gick att få henne att dra båten. Undrar om antalet knop skulle räcka till att fiska? "Ro drag"? Knappast, men väl värt ett försök? Lat man dör sakta sägs det, och min död lär komma sist av alla.

Nu ska jag också passa på att berätta hur det gick - eller inte gick - på dagens mentalbeskrivning. Den blev nämligen inte av. Två B-figuranter (medhjälpare) var borta, och dagen innan MH fick beskrivaren magsjuka.

Så typiskt. Jag som hade sett fram emot att få veta om hon duger som hangarhund. Eller inte. Men kul hade det varit. Nu kommer jag att måsta leta med ljus och lykta efter nytt datum för MH, för till hösten går typ alla dagar åt till att jaga in den rackarn.



Den här karriären får vänta, även om ni ser att hon har viss talang. varför gnaga vadd när man kan hugga mot strupen direkt?

Plötsligt händer det. Precis som i reklamen. Nu plötsligt trillar det in aktiviteter på löpande band. Som bekant ska Vina gå mentalbeskrivning på söndag, och Mika ringde idag för att han sökts av brukshundsklubben.

Grundkursen i viltspår blev tydligen av trots allt! Vi har inte fått någon bekräftelse på anmälan, varken via telefon eller mail, ingen info om det skulle bli av eller ej, och så ringer de MIKA trots att det är jag som ska gå med henne? Skumt. Kul att det blev av i alla fall!

Ikväll har jag badat Vina. Vattnet var alldeles grått när det rann ut i avloppet. Vet inte om det är så alla hundar gör, eller om det bara är Norrbottenspetsar, men när hon skulle torka började Vina tvätta sig likt en katt! Såg helfestligt ut. Vi ska ju på utställning i Sjulnäs imorgon, och det var därför hon fick bada.

Det är Vinas första utställning utanför den snäva bekantskapskretsen i rasklubben. Det är Södra Norrbottens Kennelklubb som anordnar, och det är åtta Nobsar anmälda. Blir otroligt spännande att se vilka de är och vad de får för resultat! På hela utställningen är det drygt 800 hundar anmälda.

Vår kompis Maria ska ställa ut sin Samojed Moa (ooootroligt snygg brud!!!) och jag hoppas att hon kommer att få minst CK! Det är då inte omöjligt, hon har gått bra på utställning tidigare.

Förutom utställningar är jag sugen på agility med Vina. Det ser så kul ut och Vina gillar att leka. Det borde gå att kombinera så att det blir en bra stimulans för henne. Ska undersöka lite. Mest kolla med Mannen. Suck. Håll tummarna. För "alla vet ju att en jakthund ska jaga, inte hålla på med att hoppa hinder och sånt" ...

Jag är inte lika nervös för morgondagen som senast, men hoppas ändå att ni vill hålla tummarna för oss. Det är lika spännande varje gång, även om den värsta nervositeten börjar lägga sig.