Idag har vi varit på utvecklingssamtal med Lina. Jag och Anders är alltid med båda två så man får samma information och tar del av samma saker. Det är skönt att det funkar så bra.

I år är första gången som Lina får ett skriftligt omdöme. Det är inte riktigt samma sak som ett betyg men man ser hur långt hon hunnit i de olika delarna (svenska, matte, so/no, idrott osv). Man får även ett hum om hur hon fungerar med kompisar, om hon kan umgås med alla eller om det blir konflikter ofta eller så.

Jag vet inte hur det gått till, men vi förefaller ha fått världens bästa unge?! Har nått upp till och passerat de flesta målen i studieplanen, funkar tipptopp med kompisar, sköter sig och inte ett enda fult ord slinker ur henne. Hemma svär hon ju inte, men man vet ju därför inte hur det är på skolan. Det bästa är att både jag och Anders känner igen Lina som samma unge hemma som de beskriver på skolan. Enkel.

Man älskar ju alltid sin unge, men det känns självklart extra skönt att andra också kan uppskatta den person hon är. Antingen har vi gjort allt rätt eller så har vi bara haft en enorm tur som fått ett så bra barn. För hon är fin. Riktigt fin. Om du nu missat det.

I morse lyckades jag precis bryta mig loss för att väcka Lina och få iväg henne till skolan innan kroppen sade stopp. Rygg och höfter totalstrejkade. Jag har just lyckats kliva upp ur sängen, och trots att jag mer liknar en märla än en julängel så hoppas jag kunna sitta och stå upprätt resten av dagen. Det kräver nog bara att jag kommer igång. Hoppas jag.

Jag hade hoppats kunna julstöka, i vanliga fall brukar jag börja i mitten av november men nu har första advent passerat utan att jag haft fram mer än en lysande julstjärna i köket. Inga julgardiner, inga tomtar, inga änglar, ingen julduk. Jag har faktiskt fyndat (om man kan kalla det så när den var dyr?) en vit amaryllis och två vita hyacinter som jag satt i en julgrupp på bordet med mossa kring fötterna. hyacinterna har redan börjat slå ut, men de luktar inte så starkt. Tur det.



Efter diverse påtryckningar från Lina så bakade vi, eller ja, dekorerade, ett pepparkakshus i söndags. Hon vill redan äta upp det men jag hejdar henne. Det blev gulligt och pryder köksfönstret tillsammans med julstjärnan.



Vi tänkte pynta Linas rum men hennes julsaker är spårlöst försvunna. Dessutom borde det städas färdigt innan, så att det blir extra mysigt när det är klart.

På tal om mysigt så avundas jag min mamma som myser med sin nya kamera. Digital systemkamera, precis vad jag suktat efter de senaste fem åren men inte nämnts köpa. Jag kanske måste ordna mig en systemare snart. Jag vill verkligen ha en. Vore kul med riktiga grejor, särskilt då min kamera börjar vara sliten. För den med skarpt öga syns att bilderna i det här inlägget är skit. Jag skyller på att det är telefonen som stått för optiken.

Nu ska jag försöka röja undan den inte så mysiga disken. Får se hur länge jag lyckas pyssla med det innan jag måste vila igen. Kanske går det lättare med julmusik eller en ljudbok? Jag fick en samling ljudböcker av en nyvunnen vän igår, verkar spännande så jag är lite sugen att börja lyssna.

Förutom de saker jag listar här önskar jag såklart även klassikerna: Pengar, presentkort, parfym (vet inte exakt vilken, kan återkomma senare med uppdatering om vilken doft). Skulle gärna önska garner också men vill helst välja färger osv själv. Kanske presentkort där med?

I övrigt är jag rätt så lättroad, gillar choklad och blommor som vilken klassisk tjej som helst. Gillar även presenter och annat pyssel än det jag redan räknat upp. Böcker är ett annat säkert kort, helst om trädgård, men även deckare.

Återkommer med uppdateringar så småningom, ifall det dyker upp fler tankar och önskemål.
Digital systemkamera Nikon D3100

 Dataprogram för att välja perenner till trädgården 

Prenumeration på Allers Trädgård

 Prenumeration på Natur och Trädgård

Osis DustIt (finns hos frissan eller nätbutik)
Björn Axéns plattång (finns hos frissan och typ Elkedjan)

Fick mail av Hexis uppfödare idag, hon mailade en bild av Greger, Hexis bror som de behöll. Han ser lika grym ut som vår häxkatt. Eller vad tycker du?

Full dag idag igen. Jag kom hem vid fem i morse, då stöp jag i säng och sov några timmar. Lina väckte mig första vändan vid åtta, men jag hämtade henne inte hos papi förrän mitt på dagen, efter skön dusch och lite sen frukost. Vi har hunnit besöka skyltsöndagen i centralorten, men där var glest mellan knallarna så vi stannade inta länge. Kallt var det också.

Vina har varit på hunddagis tills idag, det hade gått bra. Tydligen har hon börjat löpa också, så vi får hålla lite koll på henne de närmsta veckorna. Hon verkar hur nöjd som helst att få vara hemma, gnager lite ben och sover. Hon var överlycklig när vi kom och skulle hämta henne, dansade runt och hälsade med sedvanlig midjestyrning. Det ser rätt kul ut.

När vi kom hem från Älvsbyn var vi bjudna på middag, himla kul att få spontaninbjudan av en kompis man träffar på Ica. Tacos, gott sällskap och mycket trevligt surrande gjorde kvällen väldigt lyckad. Mycket skönt att slippa laga mat och plocka undan efteråt också. Guldmedalj till Ingegerd och Tomas!

Nu känns det som om det vore sovdags, men jag tror jag härdar ut någon timme till. Godnatt i alla fall!

Imorgon ska Vina lämnas på hunddagis för första gången. Jag ska resa bort över helgen och då är det inte så lätt att hitta hundvakt åt ett plastätande tikilsket odjur. Hon är ju inget sådant, men folk tror ju det. Hur det nu kan komma sig?

Jag har aldrig ens hälsat på ett hundpensionat tidigare, men nu är det alltså dags. Jag håller som bäst på att förbereda lite grejor hon ska ha med, som mat, koppel och något ben. Hon får med sig sin bilbur med kudde och snutte också, så hon känner igen sig lite mitt i allt nytt.

Det blir spännande att hämta henne på söndag och höra hur personalen tyckte att det gått. Jag gissar att det kommer att gå jättebra, hon älskar ju alla människor och får två promenader per dag, så hon lär trivas som en prinsessa! Nu ska jag bara hämta hennes papper också så att de ser att hon är vaccinerad i ordning och så.

Idag såg jag på facebook en länk om något som hade kopplingar till Kaleva i Finland. Det var en av mina finska bekanta som hade lagt ut det på sin logg. Vad är det för ett konstigt barndomsminne undrar du?

När jag var liten och vi åkte bil, så förekom det tillfällen när bilen liksom wobblade fram längs vägen, kanske på grund av tekniska fel eller bara dåliga däck, eller rent ut bara lite obalans, vad vet jag? Eller så var det bara kul att sladda runt lite? 

Pappa brukade då omnämna fenomenet som att "Biln for som e Kaleva-drag utett väija". Fritt översatt färdades bilen alltså just som en wobbler tillverkad i Kaleva.

Fler lustiga ord på bondska dyker upp då och då för att göra sig påminda. Kanske för att man inte helt ska glömma alla de kraftuttryck som finns dolda i språkskatten. För nog är det målande att beskriva rörelser med ett Kaleva-drag!

Det händer varje gång det är oroligheter i afghanistan att vänner och bekanta frågar hur det går för Mika, om han lever och så. För att klargöra vill jag meddela att landet han tjänstgör i heter Kosovo och där är det tack och lov betydligt lugnare.

Idag skickade jag en flaggbild och namnet på landet med Lina till hennes skola, vet inte vad hon skulle ha det till, men hon undrade och då är det bäst att visa. Hon pratar säkert om det med sina kompisar, och då kan det ju vara bra att det blir rätt. Rätt är bra, det tycker både jag och Lina.

Hur nära känner du dina facebook-kontakter? Har du träffat alla i verkligheten eller har du kanske till och med lärt känna dem via facebook? Vad krävs för att hamna på din vänlista?

Jag lägger till personer som jag hälsar på när vi möts på stan. Även internetkontakter, klubbkamrater och andra som jag aldrig träffat irl (in real life). Extra kul känns det när man hittar släktingar eller gamla klasskompisar som det var minst tio år sedan man träffade senast. Man får ett hum om att tiden går och alla utvecklas. Då inser man att kanske, kanske har man blivit lite vuxnare sedan man tog examen i nionde klass ...

en gemen dag. då hanterar vi gemener. inga versaler, trots att det blir bökigt att läsa. ber om ursäkt för det, men för att få prova min måndagskänsla just idag så är det vad som krävs.

jag har problem, jag vet. ett av dem handlar om en skruttig internetbank som håller stängt dygnet runt istället för öppet, som ju utlovats. fattar den inte att jag är jag, bara för att jag varit tvungen att installera om datorn? eller ja, be om hjälp med det.

ett annat problem är att min hjärna stannat av, så det förefaller stört omöjligt att få den att någonsin fungera normalt igen. jag måste ju ändå hoppas.

när jag ändå är igång hoppas jag att dagen inte är så gemen trots allt, så att jag får hitta och använda versalerna på nytt. det underlättar.

Eller alltid förnöjer det någon ...

Jag har den senaste tiden haft lite svårt att använda mina skor; då det är kallt vill man ju gärna ha extra tjocka strumpor, men då blir mina fötter en storlek för stora för de skor jag har att välja på. Mina fötter var nämligen redan utan extrasockar egentligen en storlek för stora.

Jag har letat några hyfsat snygga vardagsskor en längre tid utan att lyckas. Följden blev att jag nuförtiden hasar runt i stickade tofflor och Birkenstock. Jag märker att det är uppseendeväckande, bara den här veckan har tre helt olika personer frågat om mitt märkliga val av skor. För samtliga har jag förklarat varför och även lagt till att det faktiskt finns fördelar:

1. Fötterna svettas aldrig = blir aldrig kalla eller blöta i efterhand
2. Birken är snabba att ta på och av

Trots detta vore det skönt att hitta ett par schyssta vardagspjucks, så jag fortsätter att leta när jag får tillfälle.

Snart åker vi till stan. Jag och Lina ska dela ut lite jultidningar till våra vänner och bekanta i Piteå. Hinner vi så ska vi förbi Dollar en sväng också, Vina börjar ha slut i ben-förrådet, och vi vet ju alla att det kan innebära utökat utrymme för fotoalbumet "Vinas bitleksaker". Alltså. Stäm i bäcken.

På torsdag ska jag på firmafest för pappas företag Gräsetableringar, förutsatt att jag hittar hundvakt alltså. Man får tydligen inte ha med hund på finlandsfärjan?! Det blir nog svårt att hitta skötare, eftersom att alla mina syskon ska med. Det betyder att mamma troligen är upptagen med två extrahundar. Måste leta mer efter egen hundvakt då. Fast man kan ju alltid börja med att fråga sin söta mamma ... hehe

Nu ska visst Lina ha håret flätat och sen bär det iväg. Ha en trevlig söndag!

Så här när det lackar mot jul blir det allt vanligare att man köper hem nötter. En annan typ av nötter som också tenderar att dyka upp så här års är tankenötter. Jag tänkte bjuda på en sådan idag.

Säg ett svenskt ord som rimmar på stolpe. Rimmar på riktigt, inget nödrim tack.

Mycket nöje!

Idag är jag fortfarande trött? Jag som trodde att man borde vara pigg kvällen efter att man sovit ikapp? Så fel jag kan ha. Jag har till och med vistats utomhus en stund ikväll. Visserligen en liten stund, men dock. Tydligen hjälpte det inte mig att bli piggare i alla fall.

Jag sitter för närvarande och försöker få fatt i mina tankar så att jag kan skriva ett PM inför det muntliga provet jag ska hålla på måndag. Inte det lättaste, jag lovar. Jag har sedan tidigare gruvat en hel del inför det här provet, då det är just den delen jag aldrig fått klart tidigare. Det blir lite mer laddat än nödvändigt om man säger så.

Jag borde rent logiskt vara bra på att tala, då jag så gärna surrar med vänner, bekanta och till och med de jag knappt känner. Att pladdra är liksom min grej, gärna om jag dessutom får argumentera i filosofiska frågor. Mitt största huvudbry är för närvarande vad jag ska prata om. Det gäller fem minuter, och helst på pricken. Mer eller mindre ger sämre betyg. Jag vill ha bra betyg.

Ska fundera mer. Kanske hela natten om det behövs. Godnatt på dig.

Idag har det varit rätt fullt upp. Började dagen med att dammsuga och diska, något som verkligen behövs i slutet av veckan! Sedan var det dags att besöka julmarknaden i byn, då jag i ett svagt ögonblick råkade gå med på att ha hand om "Barnens rum". Jag har suttit och guidat barn och deras föräldrar genom gissningslekar, fiskdamm och tomtebesök, allt med sorlet av alla besökare i öronen. Fikat var gott och jag kunde gå hem strax efter två, en hel timme tidigare än planerat.

Hemma igen började jag med middagen, då jag hittade en familj vi känner på marknaden, de såg hungriga ut så jag bad dem komma hit på middag. Tur att jag hunnit städa innan marknaden! Spagetti och köttfärssås är inte så romantiskt, men brukar funka hyfsat när barn är med i bilden. Lussebullar och pepparkakor till efterrätt, och massor med surr. Hade glömt hur kul det är med främmande, måste nog göra om det här snart igen.

Idag säger Lina att hennes mormor har namnsdag, så det är bäst att vi gratulerar. De har varit på Norrbottens Vackraste-utställningen och det gick jättebra. Det måste vi ju också uppmärksamma, så jag ska uppdatera kennelsidan ikväll tänkte jag. Det var ett tag sedan.

På återseende!

Idag vaknade jag tretton timmar efter att jag lagt mig. Att klockan ändå inte visade mer än halv nio var ju enbart för att jag somnade en timme innan Lina ... Det var extremt välbehövligt, idag är jag en helt annan människa. Jag tenderar att bli sur, grinig och allmänt deppig om jag sovit för lite, därför är det skönt att "sova ikapp" Någon gång då och då.

Att frukosten var god och efterrätten i form av saffransbulla också smakade bra gjorde ju inte saken sämre. Dessutom väntar glögg ikväll, jag har köpt hem en ny sort som jag ska pröva. Plus en flaska hjortonglögg ifall det skulle behövas.

Nu ska vi klä oss och förbereda oss för Julmarknaden som börjar klockan elva. Jag lovade i ett svagt ögonblick att sitta med barnen i pysselrummet. Som tur är kan vi lösa av varandra.

Vi kanske ses?

Hittade ett jättekul fotoalbum på Facebook, "What not to wear at a dog show". Och jag lovar att jag skrattade. Blev tvungen att dela med mig ifall någon av mina läsare missat det roliga:









Frågan är: vilken var värst? Jag har svårt att bestämma mig ...

Maja fräste ifrån åt Vina ordentligt idag, och sekundsnabbt var vinas gapande och huggande käftar ett faktum. Hon reflekterar inte, tänker inte. Bara reagerar DIREKT. Problemet är än så länge hanterbart eftersom att de aldrig är lösa i huset tillsammans utan uppsyn. Nu visar det sig att det måste fortsätta så.

Som tur var så blev inte Majsan skadad, för att hon är lika snabb att flytta sig som Vina är att hugga. Men det verkar som att det kan vara en tidsfråga. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska lösa problemet, oftast är de ju de käraste vänner. Maja tvättar Vina och trivs med den uppmärksamhet hon får. Det är när Vina inte lyssnar på första tillsägelsen som det genast drar iväg.

Hjälp, tips och råd mottages tacksamt.

Idag har jag faktiskt vaknat tidigt. Tyvärr mot min vilja. Klockan halv fem hördes det - Ljudet. Suck. Dessa katter. Är det inte den ena som klänger i dörrhandtaget så är det den andra som klöser(!) på fönstren för att väcka halva huset. Jag lovar att det INTE är ett angenämt ljud att vakna till så tidigt, ja det är egentligen aldrig angenämt att höra det förfärliga skrapandet. Jag blev till sist tvungen att kasta ut kattrackarn, trots att det bar mig emot. Då lär hon sig ju att hon får som hon vill. Hade varit bättre med blomspruta. Tyvärr hängde den i städskrubben, men man kanske måste ta fram och damma av den?

Efter ett bra tag somnade jag om och lyckades nästan försova mig. Jag skulle skriva nationellt prov i svenska idag. 08.10 var starttiden, och man fick hålla på fyra timmar. Jag tror jag höll på i ungefär tre. Som tur var fick man använda sin dator för att skriva provet, det spar tid och man kan finjustera på ett annat sätt. Som vanligt blev jag inte riktigt nöjd, men någon gång får man ju ändå ge sig. Hoppas att det räcker till ett bra betyg.

Jag fick i alla fall ett preliminärt omdöme på mina tidigare inlämnade bokanalyser, de låg på svagt MVG eller starkt VG, och just nu ligger de för bedömning och second opinion hos en andra lärare. Skönt att ha gjort det klart och fått det ur världen, nu måste jag bara fixa med det muntliga provet som ska vara på måndag. Hjälp. Det är en av de delar jag gruvar mest för. Mest för att jag aldrig lyckats slutföra just den delen tidigare. Men nu SKA det göras. Och jag erkänner att jag är nervös.

Nu är i alla fall tre delar av svenskan avklarad, jag har kvar att göra den muntliga delen av nationella provet, ytterligare en muntlig framställan och så litteraturhistorien. Sedan ska jag också skriva en tvåsidig text om jag minns rätt, man fick välja mellan krönika, essä, artikel eller reportage. En bit kvar alltså, men jag är ju redan nästan halvvägs, så det blir säkert bra.

Lina kom hem tidigare idag, jag åkte och hämtade henne på skolan. Hon hade nämligen gjort illa sig i ansiktet, så hon har en del skrapsår på läppen och hakan. Isklump + busig kompis = ingen bra idé. Men nu fick vi lite onsdagsmys i alla fall.

Igår morse åkte Mika igen. Under veckan tyckte jag att han skött sig så bra att han måste belönas. Plus att hunden behövde motion och stimulans. Det blev således en tur till Kåbdalis från fredag till söndag för att umgås med bröderna och hinna ut i skogen en sväng.

Under jakten var det tydligen inte de bästa förhållandena, skarsnön var inte direkt tyst att gå på och Vina befarades ha fått sår under tassarna, så det blev bara en snabbsväng. Ingen fågel i sikte men Vina var en mycket lugn och stillsam vovve resten av kvällen. Skönt att hon fått springa av sig lite.

Tänk att det ska vara så svårt att lyckas hitta fågel åt henne? Det vore så kul om hon fick tag i den första tjädertuppen, jag inbillar mig att hon då skulle komma loss ordentligt med både sök och upptag. Ska jag vara ärlig så vore det kul med vilken fågel som helst, men dessa tuppar är tjusiga - och stora!

Hemma är det inga problem med något av detta, enda problemet är att bytet inte är bevingat, men väl svart. Häxkatten är eftertraktad som pipleksak men har numera börjat försöka sig på att säga stopp. Efter ett tag alltså.

Min dator har kraschat och är på reparation, jag laddar för nationella prov i Svenska B och Lina kommer på fredag. Jultidningarna har börjat delas ut och sparken har kommit ner från takåsarna i garaget. Lina älskar den.

Jag stickar på mina projekt som börjar vara färdiga och funderar på vad jag skulle ta mig an härnäst. Kanske äntligen ta tag i och fixa tjocksockar till bönan, det kan ju behövas nu när det blir kraftiga minusgrader.

Det var en snabb update på vad som är aktuellt just nu, mer kommer troligen senare, men jag måste få hem min FUNGERANDE dator först. Lev och må!

Idag har vi skaffat ny familjemedlem igen. Så snart man nämner ordet snö i statusraden på Facebook blir somliga i familjen som tokiga på grund av suget efter skoter. Jag har dock sagt att en familjeskoter kommer före fräck sportskoter, och den här gången gick det in!

Lång dyna med plats för en böna (för visst är det väl därför det heter bönpall?), elstart, back och handtagsvärmare. Till och med drag för en eventuell framtida pulka!

Äntligen en gubbskoter som fyller mina önskemål. Att den dessutom ser fin ut gör inte saken sämre.


Mika har testkört den nya leksaken lite idag, men jag tycker personligen att det ska vara mer snö innan jag själv vågar mig ut. Man vet ju aldrig vad som döljs under det ännu tunna snötäcket. Som tur är så ryms skotern dessutom i det numera nystädade garaget! Mika har ju slängt skräpet på tippen så att det ska gå att ta sig in trots att vi mest nyttjar garaget som förråd.

Om du aldrig hört talas om Autodidaktik tidigare så kan du med fördel klicka på länken för att läsa mer. Annars kan jag avslöja att jag är en allkonstnär i ordets rätta bemärkelse; jag kan otroligt många saker, men mina största intressen ligger i hantverk, skapande och pysslande. Inom dessa områden är jag alltsom oftast självlärd, och det är vad som kännetecknar en autodidakt.

Ordet dök upp i mitt pluggande inför stundande prov i litteraturhistoria, där man pratar om Gorkij som självlärd diktare. Hur det nu kan ha gått till. Jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna lära mig alla dessa epoker, tider, författare, svängningar och influenser utantill. Jag förstår faktiskt inte hur NÅGON ska kunna lära sig det utantill. Men man måste ju försöka.

Mika kom hem i måndags vid lunch, sedan dess har Lina fått två flöjter, varav en inhemsk variant (gissa om hon var nöjd?), och vi har varit i Piteå för att fixa lite med bilen och handla henne vinterkläder. Hon hade ju som sagt vuxit en del sedan förra vintern.

Efter många om och men hittade vi till sist en jacka och byxa som både dög (såg snygg ut) och passade i storlek. Ny mössa, handskar, halsduk skaffades också, och i morse var bönan hur nöjd som helst att gå till skolan med de nya kläderna. Det var liksom dags, har man dagstemperaturer under tjugo grader bör man ju ha handskar och mössa som håller värmen ...

Nu stundar mer pluggande och sedan förhoppningsvis någon sorts lunch.

Idag har vi varit på Hantverksdagarna i Luleå, Arcushallen. Det är öppet imorgon också, så har du inte hunnit dit finns ännu möjligheten. På nämnda mässa fanns en del försäljare, och om det var ett medvetet eller omedvetet grepp att formulera sin skylt så kul vet jag inte, men många fnissade till när de passerade salamiförsäljaren. Jag misstänker att de fick sålt någon extrakorv tack vare sin finurliga (?) text.


Lovisa föll för frestelsen ... vill man ha korv är det bara att ta för sig!

Lina fyndade scrappingtillbehör, smycken och lite småpynt. Själv har jag hunnit köpa det garn jag varit ute efter, så den här gången blev det faktiskt inget annat än inträde, hamburgare och dricka som tärde på min börs.

För tillfället hänger Lina hos sin kompis Tilde, de skulle pyssla lite med Linas nya ull som hon fyndade. Jag lovade hämta henne när det blev dags att åka, vi ska nämligen träffas hela syskonhögen ikväll. Mamma bjuder på middag - buffé för ovanlighetens skull. Hehe

Funderar även på att åka ner på byn en sväng senare ikväll och tända ett ljus på någon grav, strosa lite på kyrkogården och se hur fint det är när alla gravar kommits ihåg. Jag brukar tända ljus även hemma, jag har en lykta på bron där ett gravljus passar perfekt, och så brinner det längre än vanliga värmeljus. Jättemysigt.

Nu ska jag försöka få någon ordning på mitt internetstrul så jag kanske kan fortsätta surfandet även framöver. Lev och må, och glöm inte bort att det är lördag idag!

De senaste dagarna har det varit rätt dött. Lina kom hit torsdag kväll, sedan var jag döende i morse. Snorig, ont i rygg och huvud. Inget internet heller. Både jag och nätet har alltså varit nere för räkning. Efter inkopplande av modem och kaffe, middag och mer kaffe hos morsan är jag dock på benen igen. Tyvärr fick bönan ont i magen så vi blev tvungna att skippa tårtkalaset som vi planerat hos Lova. Typiskt. Jag som hade längtat. Nåja.

Imorgon ska det bli Hantverksmässa om allt går som planerat, och sedan skulle visst alla syskon med respektive samlas för middag hos mamma. Vi blir åtminstone arton personer, så det brukar bli rätt fullt fastän vi bara är syskonen samlade.

När mamma bad om tips på vad hon skulle laga föreslogs palt, kött, kyckling osv. Mamma funderade på om hon skulle göra någon sorts buffé? Det är humor, för den som känner min mamma vet att det ALLTID är buffé när vi samlas och äter. Inget dumt med det, men hon frågade efter tips för att kanske komma med något nytt eller oprövat? Gott blir det alltid oavsett.

Linas skolfoton kom idag, hon blev fin som alltid. Nu ska jag kolla om jag kan underlätta magontet för henne, jag vet inte om vi har något hemma, ibland hjälper det med samarin (eller omtanken bakom?).

Den eviga frågan. Alternativen när man skaffar hund är två; antingen köper du en hund med stamtavla som är registrerad i SKK eller så gör du motsatsen och köper en blandras som är registrerad i Jordbruksverkets register. Oavsett vilket så vill jag reda ut begreppen lite. När du läst mitt inlägg vill jag att du funderar på vad som faktiskt är bättre. Och skriv gärna en kommentar om varför du/ni valde renrasigt eller blandras.

Många menar att blandraser:

• Är friskare än renrasiga hundar
• Är billigare
• Är bättre för att de är mer personliga
• Också går att tävla med

Kort sagt så finns det en del till synes starka argument att bojkotta renrasiga hundar. MEN, och det är ett stort MEN, stämmer dessa argument?

Nu är jag ju partisk eftersom att jag sysslat med uppfödning i många år och funderar på att slå mig in även på hunduppfödningens bana, förutsatt att avelsmaterialet håller. Men jag talar alltså även av mångårig erfarenhet som uppfödare, om än av annan art än just hund. Naturens lagar gäller dock lika för alla, oavsett om man är hund, katt, kanin, häst eller människa.


Blandraser är friskare
Här är den största myten inom genteknik som någonsin existerat. Inget kan irritera mig mer. Grunden inom all avel är regel nummer ett: Du får vad du avlar på. Avlar du på friska hundar får dessa som regel friska valpar, men recessiva (vikande) gener kan göra att vissa individer ändå kan bära eller utveckla ärftliga sjukdomar.

Säg med handen på hjärtat hur många ägare av blandrashundar som tar sin hund till veterinären innan de avlar på den, för att undersöka om den har höftledsfel, armbågsdysplasi eller katarakt? För att bara nämna några av alla de sjukdomar som nedärvs. Och hur många avstår att avla på sin hund på grund av tex våteksem, foderallergier, felaktiga vinklar (som i förlängningen kan ge hundar med rörelseproblem) eller andra "mindre" fel och åkommor?

Visst är det så att det finns SKK-anslutna uppfödare, med eller utan kennelnamn som också de struntar i att kontrollera dessa saker, men där anser jag det som min plikt som valpköpare att kontrollera uppfödaren, kullen och dess föräldrar innen ett eventuellt köp. Att hunden är renrasig betyder inte automatiskt att den är kärnfrisk, men det går att kolla med enkla medel om föräldrarna verkar lämpliga att avla på.

När du ska köpa valp, fråga om föräldrarna är ögonlysta, kollade för patella och höftledsröntgade, beroende på vilken ras du väljer. För Pudel, Finsk lapphund, Kinesisk nakenhund, Cocker spaniel och en hel del andra raser kan man även skicka blodprov för att undersöka ögats sjukdomsstatus.
FRÅGA. Och är hälsokoll inte utförd på båda föräldrar, fråga varför. Och fråga varför man ändå valt att avla på dessa föräldrar.

Blandraser är billigare
Sanning med modifikation - ännu en gång. Ofta kan en blandras kosta mellan 3 000 och 16 000 kronor, beroende på storlek och raser. Här vill jag att du räknar in att hunden i sig är billigare, men tillbehör och veterinärkostnader är desamma när hunden är ny i familjen. Är det då en korsning av raser med tveksam hälsostatus blir det fort så att veterinären blir en rikare person än om du hade skaffat en renrasig hund på en gång.

Och visar det sig att din hund lider av ett ärftligt fel och måste avlivas, hade det då inte varit värt någon extra tusenlapp för att få behålla sin vän i tio år till? Vad får en kompis kosta? Vad är känslor värda?

Är mer personliga
Till utseendet kan en blandras se ut lite hur som helst, och det är ju kul. Oftast. MEN du vet aldrig hur slutresultatet blir, även detta är en grundlagd kunskap inom genetikens område. Första generation blir ofta en kul mix av de båda föräldrarna, sedan kan vad som helst hända avseende storlek, färg och hårlag. Den hund du trodde inte skulle fälla sin päls kanske behöver både klippas och borstas för att familjen inte ska förgås i ett hårmoln.

Till sin personlighet blir hunden oftast formad genom sin uppväxt. Viktigt att komma ihåg är att det dock finns faktorer som kan göra den söta famljemedlemmen potentiellt farlig. Jag syftar på de korsningar där man blandar hundar från olika rasgrupper utan en tanke på hur psyket blir. Att korsa jakt och vall kan bli en dyrköpt erfarenhet, liksom att avla skygghet med aggressivitet eller dominans. Vad säger att uppfödaren av din blandras haft detta i åtanke när man inte kontrollerar hälsan?

Man kan tävla med en blandras
Ja man kan tävla med en blandrashund. Men inte i alla grenar och moment. Du kan inte ställa ut din hund för att få veta om den är en rastypisk representant som kan räknas som ett gott avelsresultat. Du kan inte heller tävla den till tex lydnadschampion. Du kan inte heller gå jaktprov med den.

För oss var det även av intresse att hunden skulle ha bra gener att se tillbaka på när det gäller jakten, och även sådant nedärvs. Då trädskällare (dit vår ras Norrbottenspets räknas) är tillräckligt svåra att jaga in vill man gärna få den bonusen att den åtminstone har anlag för att kunna bli bra. Chanserna ökar om stamtavlans hundar har jaktprovsmeriter och poäng att jämföra. Och ska man ändå lägga energi på att jaga in en hund - varför inte satsa på en som verkligen kan bli bra?


Nu vill jag veta vad du tycker
Har du hund? Hur valde du renrasigt/blandras? Har du kontrollerat hälsan på din hund avseende ärftliga sjukdomar? Varför? Varför inte? Ska du skaffa hund - hur funderar du då?

Igår hade jag ett ryck. Minns inte senast det hände, och av döma av oredan innan så var det ett BRA tag sedan. Mina ryck gäller alltså städning. Idag har jag fått lida ryggont hela dagen efter att ha varit alldeles för duktig igår. Jag glömmer nämligen bort att ta det lugnt mellan varven. Så går det när man är en impulsperson.

I alla fall, det sista jag gjorde när jag stökat runt i kök och vardagsrum var att rengöra akvariet. Som de flesta förstår så börjar man med att håva upp de fiskar som är i vägen för utförandet. Den här gången fick en urdiskad glasslåda tjäna som tillfälligt boende.

Så snart jag ställt lådan med akvarievatten på golvet dök en svart skugga upp. Det finns någon i det här hushållet som älskar vatten och särskilt när det nyss ställts på golvet. Hexi började genast leka med vattenskålen, men slutade efter ett par skarpa tillsägelser. Allt lugnt. Tills den första fisken flyttade in!

Jag har aldrig sett en katt så ivrig att tvätta händerna förr. Hexi formligen steppade på framtassarna för att fånga den stackars fisken, och hade hon fått hållas hade hon säkert lyckats. Istället åkte hon ut. Man kan ju inte riskera livet hos de man städar åt.


Vårt lilla akvarie

Efter städningen kunde Hexi lugnt släppas in igen, hon såg besviken ut när hon såg att det var tomt på golvet. Fiskarna var i alla fall glada att få nytt vatten och fräsch inredning. Man måste ändå säga att det är trevligt att få hjälp, även om jag inte uppskattade just den här hjälpen.

Andra söndagen i november firas Fars dag i de svenska hemmen. Jag funderar på om man ska ge Mika en present eller ej, än så länge är han ju Linas plastis. Det finns många uppslag på temat fira far, till exempel har jag via Facebook fått inbjudan att köpa weekendpaket på hotell Storforsen ... det kallas visst att Fira far vid forsens fot.

I andra annonser uppmanas man att ge andra presenter, Bokus har ett nyhetsbrev de skickar ut med rubriken Fira far med hårt paket. Då kan jag inte låta bli att undra om de menar att far ska få ett hårt paket eller om han ska hissa mor med sitt hårda paket?

Förlåt mina fula tankar, men så blir det när det var länge sedan man hissades. Fyra veckor är en lång tid att vara ensam på, och på söndag kommer han hem. Inte konstigt då att man blir uppspelt. Eller?

Idag hade jag tydligen inte hört att larmet ringde på telefonen, så jag vaknade när Lina ringde i morse. Då fanns inte tid att slösurra, bara hopp in i duschen och så iväg.

Idag har jag fått in den andra av de två bokanalyserna jag skulle lämna in, så nu är de ur världen. Känns skönt och som att två av pusselbitarna i vad som känns som ett tusenbitars svenskabetyg sammanfogats. Jag vet inte vad de föreställer riktigt än, betygen kommer småningom.

Just nu hinner jag inte skriva så mycket mer, för sakerna som är utspralade i huset SKRIKER efter att plockas ihop och golvet vill ha uppmärksamhet och SYNAS?! Vad är det för krav?  Ska se om jag kan röja fram det lite mer i alla fall.

Hej för nu.

Jag hittade idag en artikel på Kurirens hemsida. Det handlar om hur min barndomsväns mamma Kerstin inrett deras hus i en av förorterna till världsmetropolen Vistträsk där jag bor. Hon har skön smak som aldrig slutar vara personlig. Läs gärna reportaget, kika på bilderna och se filmen.

Kerstins hemma-hos-reportage

Jag har faktiskt även besökt dottern Sofia och hennes lillkille Sigge idag, shit vad de har hunnit "bo in sig" i sitt hus! Sist jag var dit hade de just flyttat in, nu har Sofia hunnit inreda med sina egna saker och de bygger ut med en ny rymlig hall. Det bli kanoners!

När man ser hur andra har fint omkring sig skäms jag över att komma hem idag. Det är stökigt, smutsigt och trångt. Det betyder att jag måste ta tag i den städning jag lade åt sidan förra veckan. Eller så väntar jag tills Mika kommer hem så att han har något att roa sig med om dagarna...

På onsdag arrangeras stickcafé på min mosters servering Cafe storgatan i Älvsbyn. Det börjar klockan 18 och jag misstänker att det är ett öppnare sällskap än gamla tiders syjunta, om än man handarbetar. Jag har funderat på att åka dit, och åtminstone se hur många som kommer och vilka det är. Jag hoppas på många yngre, och gärna fler killar. Att sticka är teknik och kräver en hel del tankeverksamhet om man som jag provar nya mönster varje gång.

Mitt I-landsproblem för dagen innebär att jag inte har bestämt vad jag ska sticka, det problemet har jag haft i några månader faktiskt. Ska passa på att besöka någon garnförsäljare idag och kolla om jag hittar något lämpligt garn att sticka av.

Jag tror att jag vill sticka en liten mönstrad kofta med ekorrar eller en sjal i mohair åt mig själv. Hittade ett mönster med björnbärsstickning idag, kanske vore en kul utmaning? Tycker du att sjalen ser snygg ut och blir sugen att prova så klickar du på bilden eller länken under för att komma direkt till mönstret.


Stickad DROPS sjal med Björnbärsmönster

När man väl lärt sig grunderna i stickandet inser man hur många tekniker man inte kan, och det påminner mig om att jag är dödligt sugen att lära mig påfågelsvirkning. Tekniken såg jag utförd första gången på Hantverksmässan på Arcushallen ifjol. Till helgen är det dags igen. Jag måste dit. Lina ska följa med, hon ville spana in lite pysselgrejor som hon kan syssla med så här i mörkertider. Kanske ses vi på Nya hantverksdagarna som mässan heter?