Sitter nästan varje dag och kikar på blocket. Det har jag gjort de senaste veckorna. Vår gråa kattrackare som sprang bort har varken hörts av eller synts till, så jag drar efter två månader slutsatsen att hon är uppäten eller överkörd. Tråkigt men förmodligen rätt nära sanningen.

Därför letar jag en ny kattunge. Orkar inte skaffa ännu en vuxen katt som springer bort efter ett par veckor. Det är ju trist att inte veta vad som hänt menar jag. Då är det bättre med en kattunge som man formar så att den fattar att det är här den bor. Utan att springa bort.

Så kommer då frågan vilken sort det ska vara. Jag älskar långhåriga katter, men dagens Norska skogkatter har en annan typ än de hade för sisådär femton år sedan. Jag trivdes finemang med dåtidens typ. Idag finns däremot andra raser som tilltalar mig väldigt mycket. Förutom ragdolls med sina isblåa ögon i den mörka masken så finns ju Maine coon. De är majestätiska och ser lite lagom grymma ut. Om de har den rätta looken vill säga.


Den oförglömligt blå blicken hos en ragdoll.

Problemet med dessa raskatter är flera; att de kostar skjortan och att uppfödarna sällan ser att katten får vistas ute fritt. Fullt förståeligt i och för sig, men man kaaaanske vill välja det själv när man väl skaffat sig sin misse? Speciellt om den kostat massor att skaffa? Tål att funderas på, tills dess letar jag vidare.

Vet du för övrigt någon som har en tunna pengar de vill bli av med, gratis mot avhämtning naturligtvis, så kommer jag direkt! Let me know bara!

Som erfaren kaninuppfödare har jag en tid i min "karriär" haft Genbanksdjur av rasen Gotlandskanin hemma. Det är en ganska speciell sak att föda upp svenska lantraser. För det första bör man inte utfodra med annat än ekologiska grödor, alltså inte kraftfoder så som pellets eller liknande. De svenska lantraskaninerna var avlade att klara sig på små medel, förr gick de frigång i ladugårdarna och åt det korna missade att äta. Därför uppmuntras dagens uppfödare att fortsätta att ge spannmål, men helst bara hö som foder.


Skomakarens Brunita, min första gotlandskanin jag hade ungar efter.

Gotlandskaniner kan ha vilken färg och form som helst, det finns kraftiga likväl som slanka varianter, gemensamt är att de väger mellan 3 och 4 kilo som vuxna. För färgen finns inga regler, därför kan man inte ställa ut sin Gotlandskanin. Skulle man avla för utställning skulle det snabbt gå utför för den lättfödda ras den är idag.

Förutom Gotlandskanin finns numera även en andra lantras; Mellerudskaninen. Den skiljer sig från gotlänningen genom sin mindre storlek och att den endast finns i svart, vitt och svartvitt. Denna lantras återupptäcktes så sent som 2001, då man besökte en gammal dövstum dam som hade en liten besättning av denna ras, som funnit i dalsland sedan 1937.

Bland kaninerna finns alltså bara två raser kvar av det som förr var i princip livsavgörande för många familjer. Att ha kaniner för slakt kunde många gånger rädda mathållningen.

Det här är en liiiten inblick i det som egentligen är en stor sak att bevara. Kaniner är en sak, sedan finns nötkreatur och hästar, får, getter, höns, ankor, ja till och med hundar som är värda att bevaras med hjälp av genbanker. Bland kor finns fjällkor, hästarna känns väl igen när man nämner nordsvensken och gotlandsrusset? Fåren har många raser, men dala-pälsfåren är något alldeles extra. Läs mer på http://www.allmogefar.se/

Norrbottenspetsen är en av de svenska hundraser som återupptäckts, där man uppmuntrar avel som breddar den genetiska variationen; att inte ta en kull med samma föräldradjur fler än en gång. Det är en av grundreglerna för att få en genetiskt starkare stam. I Sverige tillräknar vi oss tolv hundraser som svenska. Troligen är det raser som återupptäckts i Sverige och som därefter bevarats. För många jägare är det otänkbart att ha annat än en svenne i andra änden av kopplet, andra reflekterar inte ens över ursprunget på sin jaktkamrat.

1. Dansk/svensk gårdshund (vakthund)
2. Drever (stövare)
3. Gotlandsstövare (stövare)
4. Hamiltonstövare (stövare)
5. Hälleforshund (spetshund)
6. Jämthund (spetshund)
7. Norrbottenspets (spetshund)
8. Schillerstövare (stövare)
9. Smålandsstövare (stövare)
10. Svensk lapphund (spetshund)
11. Svensk vit älghund (spetshund)
12. Västgötaspets (spetshund)

Förutom att det är en bevarandevärd bit av vår historia fyller dessa arter och raser funktioner för oss än idag. Nästa gång du ska välja ras inom en art, kika en extra gång på genbanksraserna. Du kan hitta ett riktigt guldkorn, och rädda dagens befintliga raser från att gå samma väg tillmötes som Dalbohunden, den enda inhemska storvuxna ras vi någonsin haft.

Då användes Dalbohunden för att vakta boskapen mot vilda rovdjur, och i dagens Sverige hade den garanterat varit ett trevligt inslag i vargdebatten. Om den funnits kvar.

Vi vet aldrig i förväg om vi har nytta av ett visst djurslag eller en viss ras, därför är det viktigt att fortsätta bevara dem som en levande bit historia.











Bella, renrasig Dalbohund avporträtterad tillsammans med sin husse den 22 juni 1904.
Foto: K F Karlsson, Mellerud

De senaste dagarna har jag nästan smält bort och runnit iväg. Vädret är däremot ytterst passande för en liten böna som gillar att plaska och bada. De senaste dagarna har vi i princip bott på badstränderna runt byn, även om jag egentligen mest vill vara hemma. Lina älskar att bada, och får någon kompis följa så är det mer än toppen!





Ha en fortsatt härlig sommar!

Östra Kongo. På vägen till Arvidsjaur bjöd Sveriges Radio P1 ikväll på en grym berättelse från läkare utan gränser och deras viktiga arbete. Det berättades om otrygghet, om flyktingar som flyr de provisoriska lägren under natten för att kunna ha en säkrare tillflyktsort. De övernattar i vilda naturen, på stora blad och löv, utan täcken under den bara himlen. Så långt hänger jag med, känner medlidande och inser hur viktigt det är att Sverige och andra länder skickar läkare och andra att hjälpa de som behöver.

När dokumentären började berätta om våldtagna kvinnor rös jag till. Därefter följde etter värre: män som tvingas våldta sina döttrar, kvinnor som tvingas stycka sina män och fler liknande obscena händelser som sker varje dag i krigets Kongo - världens idag farligaste plats. Att höra om sådant får en att fundera om det någonsin, i världsalltets historia kommer att finnas en grymmare art än människan? Vilken vidrig, slemmig själ ska inte de människor ha, som tvingar skrämda flyktingar att utföra dessa dåd? Och till vilket pris? Till vilken nytta? Vidrigt är ordet. Jag finner inget annat ord som passar bättre.

Tack till nyfunna radiokanalen P1 för en riktig tankeväckare och ögonöppnare.
Vad kan jag göra? Vad kan du göra?

Tänk att få vakna med dig alldeles nära
tätt intill kroppen när morgonen gryr.
Känner mig lycklig som får ha dig min kära
det pirrar i magen jag känner mig yr.

 

Lyssnar till dina andetag när du vänder dig stilla
du smeker min kind och säger kom.
Tänk att få vakna med dig vid min sida
lägga huvudet på armen och sedan somna om.

Eva Rawling

Ikväll har jag möblerat om lite. Egentligen ville jag måla men hade inte inspiration och hittade inga bra bilder att utgå ifrån. Jag som tänkt påbörja en serie tavlor för kommande behov. Får väl försöka på nytt senare istället.

Annars är det rätt lugnt tempo här. Laddar inför jobbarnatt på söndag. Kanske man borde vara vaken länge ikväll så det är lätt att vara vaken när man ska jobba? Och vilken mat ska man ta med när det är dags? Vad passar egentligen bäst att ätas under natten? Kanske inte palt i alla fall.

För dig som undrar har jag fått börja jobba i Arvidsjaur på ett ålderdomshem. Det är väldigt tillfredsställande att kunna hjälpa andra människor till en lättare vardag och i mitt fall, en skön natts sömn. Den arbetsgrupp som är utbildad att ta hand om våra åldringar är fantastiska. Vilken känsla för andra människor.

Förutom jobbet i grannkommunen har jag även fått veta att jag ska få springvikariera och jobba som extrainsatt personal på hemtjänsten i en by bara två mil hemifrån. Det är också skönt.

Något som förvånar mig är att jag som saknar utbildning inom allt vad medicin och omsorg heter, ändå kan få möjligheten att jobba med just detta. Ansvaret är enormt, men som tur är har man ständigt stöd av jourhavande sjuksköterska, så jag behöver inte fatta beslut ensam. Som gröngöling känns det otroligt tryggt.

Tänk vilka fynd som väntar på att göras. Hoppas jag får en fläskig och fin lön nästa gång. Vore inte tråkigt.

Ikväll har jag mutat en vän  med ett helt jordgubbsland för att få lite tips och råd till livs. Lovar att det var värt det! Gräver upp ett till land om så krävs. Nu saknas bara tid och pengar så ska jag se att allt löser sig till det bästa. Idéer saknas inte på det här stället, nu gäller det bara att utveckla det hela och bolla lite så det drar igång ordentligt.

Ikväll har jag fått kommentaren Aj på min ändrade relationsstatus. Inte fan är det skönt, det erkänner jag. Ibland blir det sådär knäppt bara. Jag hade hoppats på att man i ett förhållande beslutar om viktiga saker TILLSAMMANS. Insåg att det var för mycket begärt när den andra hälften beslutade att åka utomlands för FN-tjänst i sex månader. Utan att fråga.

Egentligen vill jag inte skriva något, så jag kan visa vad vi gjort idag istället.

Fyra årstider
- utställning av konstgruppen Lärkorna från Älvsbyn
Visar här några av mina favoriter som hänger i galleriet hela sommaren. Öppet mellan 11 och 18 om du är sugen på ett besök.



Hittat inspiration till akvarellmålning ... dags att återuppta?

Avva gjorde eld och bjöd in till korvgrillning idag. Inte tråkigt! Vina fick gå på grönbete och hon pekade humlor och annat trevligt. Rullade på en död ödla också. Den doftade så härligt.

Idag blir det skolutflykt för hela slanten. Vistträskskolans elever och personal ska ta sig en promenad till det lokala sandtaget. Dit gick vi redan på min tid, när den gamla skolan ännu inte brunnit ner till grunden. Även de nya lärarna verkar uppskatta vår fina natur, och det är ju jättebra, då får ungarna också lära sig att ta vara på det man har nära.

Igår chockades jag av mitt barn. Hon, som tidigare föraktat allt vad idrott och lagsporter heter, gick ÄNTLIGEN med på att följa sin kompis Tilde på fotbollsträning! Makalöst! Två års tjat funkar inte, då är det bättre med två minuters pepp av en riktig kompis. Härligt!

Nu måste jag börja glida iväg så jag hinner vara med på promenaden! Mors!

I höstas reagerade jag på att jag såg väldigt illa. Till sist blev det ohållbart och ett besök hos optikern visade att min syn kraftigt försämrats. Ett par glasögon införskaffades och jag har varit mer än nöjd, nu har jag ju haft knivskarp syn.

Ikväll när jag duschat upptäckte jag det. OJ. Jag vet inte till hundra procent, men det KAN möjligen eventuellt kanske vara så att jag har linser på mig under glasögonen. HJÄÄÄLP! Hoppas jag vaknar tidigt imorgon så jag kan hänga på låset hos optikern för att undersöka saken närmre.

Denna känsla av panik önskar jag ingen. Hoppas att jag inte blir blind nu. Vad händer egentligen? Är det sant som skräckhistorierna berättar eller går det att lösa problemet? Kan någon hjälpa mig att ta ut en lins eller kanske till och med två?

Tidigare har jag tänkt att det bara är puckon som glömmer att ta ur linser, folk utan kontroll som inte MÄRKER att de har gele i ögonen. Så antingen är jag ett pucko eller totalt okontrollerad. Vet inte vilket som är bättre.

Mika menar att det var tur att det inte var en tampong jag glömt, men där hoppas jag att jag kan lita på att han kontrollerar så att allt är i sin ordning ... PLUS att jag då inte offentligt hade bett om hjälp eller skrivit om det. Tror jag.

Tidigt en morgon. FÖR tidigt en morgon. INGEN bör kliva upp 04.15 en söndagmorgon - eller kallas det natt? Bara av den orsaken kliver jag inte upp. Tur då att jag har datorn på sängbordet så jag kan roa mig ändå. Lite svårt att somna om när man vaknat av sig själv nämligen.

Det lät på Mika som att nya missen inte finns mer. Någon hade tydligen varit förbi och sagt det åt honom. Får väl höra efter mer när han kommer hem. Vore väldigt tråkigt, men vi har ju misstänkt det då hon varit borta så länge utan att höra av sig. Kanske är det svårt att skaffa en vuxen katt? Kanske bättre med en jobbig kattunge trots allt? Hoppas bara att Missie inte behövde lida innan hon gick bort.

Ska försöka sova någon timme till, innan Lina kommer. Hon bjöd in sig på tårta idag. Godisbarnet. Världens bästa unge har insisterat på att komma och fira mors dag. Hon är helt enkelt bara bäst. Mammas älsklings.

Solvarmt. Vindstilla. Surrande flugor och tät blandskog. En obeskrivlig stank som kryper in i varje vrå av näsan och stannar kvar. Kan du gissa? Vi har besökt en krockad älg som stjälpts av på en lite mer avlägsen plats än den trafikerade yta som blev dess död.

Vi väntade oss (eller rättare sagt hoppades på) att få se björnar i vilt tillstånd, men ingen av dem verkade uppskatta hårdrock. Det hela var ändå tillräckligt spännande för Lina - att se resterna av den massakerade älgen var rätt läskigt.

Varning för starka bilder. Blä.

Ja, för mig är det fortfarande morgon. Trots att jag lade mig före midnatt igår så är jag inte människa förrän efter lunch. Jag är verkligen ingen morgonpigg person, det tar ett antal timmar innan kroppens rostiga leder smorts upp och kommit igång.


Rostig robot - Frida i ett plåtskal.

I vanliga fall ser jag mig som en stark och hyfsat aktiv person, även om aktiv i mitt fall inte innebär motion. I mitt fall är aktiv samma som aldrig stilla. Det stämmer definitivt inte innan solen passerat zenit!

Jag vet inte riktigt hur jag ska komma tillrätta med bekymret, för det går ju inte att ägna fem morgontimmar åt att vakna? Frukost brukar vara bra, liksom morgondusch. Nu har jag redan avklarat de momenten, utan att jag för den skull känner mig det minsta piggare. MÅSTE finnas något tjuvknep. Ska undersökas.

God morgon?

• Plågats upp av världens bästa vän
• Besökt soptippen
• Frunch på Smultert - caféet vid järnvägsstationen
• Besökt Arbetsförmedlingen
• Besökt utbildningsföretag
• Pausat med kaffe hos morsan
• Tröstat gråtande barnet som glömt att jag skulle HÄMTA henne, och hon skulle inte gå hem själv till ett tomt hus ...
• Bytt om
• Åkt till Piteå för käkröntgen av bönan som slutat gråta.
• Kikat in på Barnens Hus med ovan nämda böna för att upprätthålla status "hyfsad morsa"
• Ärvt Linas kläder till Mikas systerdotter
• Käkat ute (läs: i bilen)
• Lämnat böni hos papi
• Bytt om
• Åkt på kurs i viltspår
• Börjat längta efter fler tävlingar för hund ... även efter en till nobs. Såg världens sötaste valp på bild ikväll. VILL HA. TUR att jag inte ska ha nån fler på bra länge, annars hade jag kidnappat den direkt!

TUR också att jag förberedde dagen genom att redan igår duscha bort värsta lorten. Imorgon kommer bönan hit efter skolan, vi valpvaktar lilla Holley och så ska Mika hämtas i Boden vid 17.30. Sweet.

Puss å gonatt!

Rune tog med sig hela familjen, inklusive svärmor, till Jerusalem på semester. Resan till Mellanöstern var trevlig och bjöd på strålande sol. Andra semesterveckan dog Runes svärmor. Rune kontaktade konsulatet och hörde sig för om möjligheterna att transportera hem kroppen.

- Det går att ordna, men blir dyrt, sa konsuln. Närmare bestämt 50 000kr. Men väljer ni att begrava henne här blir kostnaden bara en tiondel.

Rune funderade en stund, och kom till sist fram till att han var villig att betala pengarna för svärmors sista resa hem.

- Ni måste vara fäst vid svärmor, frågade konsuln?

- Nja, svarade Rune, det är nog närmare så att jag känner till en person som begravdes här i Jerusalem för många, många år sedan. På tredje dagen återuppstod han, och med min svärmor vill jag inte chansa ...