Idag kommer Mika hem. Finally. Ja, det kan tänkas att jag är en hemsk kontrollberoende flickvän som sitter hemma och räknar dagar, timmar, minuter, men så blir det lätt när man som största konkurrent har en ännu inte injagad norrbottenspets OCH älgjaktssäsongen som nyss dragit igång. Fågel- och älgjakt står alltså högt på listan för mannen, som knappt vill låta sig hejdas och lockas hem, vad än det vara månde. Förra helgen fungerade det hyfsat, då blev det utflykt till Piteå och Grandagen.

I helgen blir den enda utflykten möjligen Kåbdalis, då det är där han har sina jaktmarker. Tydligen tar han kommandot i helgen och proklamerar att "Ska vi umgås får du lov att följa med". Kommandot behålles tills jag får säga att det räcker. Vanligtvis inträffar det efter en eller ett par dagar, beroende på hur sträng han är. Men han måste ju också få bestämma någon gång.

På tal om att bestämma, så verkar det som att alla bekantas gravidmagar nu förpassas till det förgångna, allt med hjälp av bebisar som är sugna på att hälsa världen sitt första hej.
De senaste dagarna har en gammal klasskompis fått sitt tredje barn - en liten tjej, Mikas bekanta fick sitt tredje - en son - i morse och hans andra bekanta väntar sitt barns entré många veckor tidigare än planerat. Längtar ungarna till sommarvärmen vi fått de senaste dagarna? Oavsett vilket så är det jättekul att följa det hela via facebook och sms. Tänk vad man får veta saker snabbt med dagens teknik!


Trötta på att vänta i magen? Nu anländer de i samlad trupp.

Själv väntar jag mest på att värmen ska passera så att hösten kan komma tillbaka. Jag trivs bättre när det är lite svalare, och i de senaste dagarnas värme är det lätt att längta efter svalare tider. Nackdelen är att vi snart måste fixa i ordning på baksidan av huset - in med utemöbler och dekorationer, tömma växthuset och höststäda det, och gräset behöver klippas en sista gång. Dahliorna måste tas upp ur jorden och sparas svalt tills i mars, då de drivs fram för nya häftiga blommor. Jag tror att de ska få växa i växthuset längre, så att de utvecklas snabbare nästa säsong, i år kom blommorna så sent.

Kanske dags att kvickna till och börja se över vad som ska göras idag? Jodå.

En 12 årige pojke satt och gjorde läxor när han började fundera på skillnaden mellan två ord,så han frågade sin pappa:
" Vad är skillnaden på potentiellt och realistiskt?"
Pappan svarade:
"Ja, gå och fråga mamma om hon skulle ha sex med Brad Pitt för fem miljoner, fråga sen din syster detsamma och så frågar du din storebror samma sak..."

Pojken gick och frågade sin mamma:
"Skulle du ha sex med Brad Pitt för fem miljoner kronor?"
Hans mamma svarade:
"jag skulle ha sex med vilken man som helst för fem miljoner, Brad Pitt skulle bara varit en bonus."
Så frågade han sin syster samma fråga och hon svarade också att hon skulle haft sex med Brad Pitt eller vilken annan man som helst för mindre än fem miljoner kronor.

Så frågade han sin bror om han skulle haft sex med Brad pitt för fem miljoner?
"Ja det skulle jag" svarade brodern, "faktiskt skulle jag haft sex med vilken man som helst för fem miljoner kronor."

Pojken gick tillbaka till sin pappa och pappan sa:
"Nå??"
Pojken berättade vilka svar han fått och pappa sa:
"Som jag ser det: potentiellt sitter vi på femton miljoner kronor, men realistiskt sett sitter vi med två horor och en bög."

Idag är det genomgång av tidigare utfört svenskaarbete. Jag har grävt runt i lådor, skåp och garderober i min jakt efter material att lämna in för att slippa göra om alltihop på nytt. Fyra gånger språkhistoria känns mer än tillräckligt. Återfann även en del texte4r som kan räknas som läsvärda, rekommenderar bland annat Att döda ett barn, och Framför lagen av Kafka. Avstå om du är känslig.

Svenskan är intressant - även den språkhistoriska biten - förutsatt att man inte läst den mer än tre gånger tidigare. Då ledsnar man snabbt. Bjuder på en klassisk text som vi läst och diskuterat för två år sedan:

Spjutet är kastat

Spjutet är kastat och vänder aldrig tillbaka.
Glödande skall det genomfara mörkret
i sin heliga båge.

Utslungat är det för alltid
med sin lågande spets
och ännu inte födda mänskohjärtan väntar att genomborras
av det.

Utslungat är spjutet för alltid.

*

Vems är handen som slungade spjutet,
vem är spjutkastaren?

Någon måste ha kastat det
och att döma av kraften bör det ha varit en mäktig hand.
Vem är han som slungat sin andes spjutspets genom mörkret,
vem är spjutkastaren?

Det är jag, den genomborrade, som frågar.

*

Vänd dig om och försök att upptäcka honom.
Vänd dig om, du som inte träffades framifrån av hans spjut,
du som genomborrades av det under flykten,
flykten undan honom.

Varför talar du om en spjutkastare?
Du trodde ju inte ens på spjutet förrän det träffade dig,
du såg aldrig dess heliga båge i mörkret.
Du trodde inte på det som du flydde ifrån
och spjutspetsen överraskade ditt hjärta som en ljungeld.

Spjutkastaren känner ingen.
Men hans eld känner du.
Varför är det inte nog för dig?
Varför ser du långt bort
när hans spjutspets brinner i ditt hjärta?

Pär Lagerkvist ur Aftonland (1953)

Det här med sociala medier är ett ytterst intressant fenomen. Facebook är ett utmärkt exempel på hur något kan börja i liten skala och sedan utvecklas så enormt mycket att det blir nästan ogripbart. Inse att FEMHUNDRA MILJONER människor har ett Facebook-konto. Dags att lägga märke till utanförskapet om man saknar ett eget konto. Och skaffa ett fortare än kvickt.

På tal om utanförskap så är våra katter ute. Lilla häxkatten kommer in varje kväll, men kattmaja lyser med sin frånvaro. VARFÖR ska det vara så SVÅRT att ha två katter - samtidigt? Förhoppningsvis tappar hon lite päls nu när det blir höst så att kylan tvingar hem henne. Hon kom inte ens hem när bästhusse lockade flera gånger under helgen, något som annars brukar räknas som ett säkert kort.

Nu ska jag sluta svamla och försöka få klart lite småfix innan jag åker från skolan. Tjugo minuter kvar till hemfärd. Nitton ... Arton ...

Jultidningar har kommit hopp trallalala. Igår landade Bra förlags och Fem förlags erbjudanden om att sälja jultidningar i vår brevlåda. Lina blev eld och lågor, hon har tydligen velat sälja redan i fjol? Jag som trodde att man skulle vara betydligt äldre än myndiga sju år när man äntrar banan som försäljare? Jaja, säger pappa ja så går det bra för mig med.

Självklart sade Linas braiga pappa ja - och arbetet drog igång. Igår hann hon med att skaffa sig fyra kunder, och idag det dubbla! Gissa om man är stolt som mamma då? Även om man får skjutsa runt lite till småbyarna runt om så är det rätt kul att minnas hur spännande det var när man själv var i branschen. Tävlingsnerverna. Rädslan att få ett nej, och lyckan när någon köpte mer än en sak från katalogen!

Idag finns dock lite fuskknep att ta till - Facebook och mass-sms är trevliga hjälpmedel när man ska hinna hitta kunderna innan de hunnit handla av något annat gulligt barn som blinkar med hundvalpsögonen.


En egen TV på sitt rum? Klart hon vill ha det!

Lina satsar på fräcka premier, hon har redan kommit till en nivå där hon kan få en videokamera, men hon är lite mer sugen på en egen mobiltelefon eller en platt-TV till sitt rum. TROTS att hon faktiskt sover i mitt rum nu när Mika är borta så mycket. Smart unge. Vi får se hur mycket hon hinner sälja för innan det är dags att lägga ordern.

Pengarna hon tjänar planerar hon ska gå till att köpa en egen hund. Vi får se hur det blir med den saken, en mops är det hon vill ha. De kostar rätt många slantar, så det tar lång tid att spara - fördel när man som förälder inte tycker att det är riktigt dags med ett till djur ännu.

Är du sugen på att hjälpa Lina mot mål så hojta till.

Idag verkar vara smärtornas och plågornas dag. Inte för min egen del lika mycket som för min omgivning. Mika ringde strax innan lunch för att han ville säga att han älskar mig = ta farväl utifall att. Han skulle nämligen utsättas för pepparspray, trots att han så vitt jag vet inte våldtagit eller ens försökt våldta någon. Jag brukar ju sällan protestera.

Detta med pepparspray ... Mika menar att han hört någon jämföra smärtan med hur det borde kännas att få en kniv i ögat. Sedan bad jag honom vara tyst. Som tur var så gav han mig inte fler galna bilder att spela på repeat, utan lät mig helt enkelt önska honom lycka till. Han hann dessutom nämna att han kanske inte kunde svara på mina sms som han hoppades få under eftermiddagen.

Än har jag inte hört hur det har gått för honom, men jag hoppas att han överlevt i alla fall. Trots nervositeten. Han har ju trots allt haft en förhöjd stresströskel hela den gångna veckan till följd av det förestående testet. Blir intressant att höra om han klarat sig bra eller ej. Hoppas att det gått bra i alla fall.

Under eftermiddagen ringde Lina och berättade att hon råkat ut för en olycka på fritte. Strax innan hennes pappa hämtade henne till lillebrors ettårskalas hade hon lekt i skogen med en av kompisarna. De hade råkat snubbla över ett getingbo och blivit stungna lite överallt. Lina sade att hon bara kunde stödja på det ena benet, och att hon även blivit biten i pannan och i ansiktet. Hoppas att hon slipper allergi och anafylaktisk chock. Det låter som att hon klarar sig, men man vet ju aldrig.

Just nu känns det ynkligt att ha stannat hemma bara för lite huvudvärk - även om det inte var lite i morse. Den tenderar dock att krympa när man jämför med andra plågsamma situationer. Jag vill inte byta med varken Mika eller Lina idag.

YES! Äntligen en riktig lön! Den tjugosjunde kom sommarens hårda arbete in på lönekontot och jag var mer än nöjd. Gned nävarna mot varandra och planerade olika sätt att spendera raringarna på. Denna trevliga känsla förbyttes snabbt till misströstan när jag insåg att nästan alla slantar går åt till tråkiga vuxenräkningar och knappt några nöjen alls. Vad gör man för fel?

Jag måste hitta ett välbetalt yrke där jag kan leva i fröjd trots att man handlar glada grejor eller kläder till sitt barn som växer i takt med bönstjälken i den berömda sagan. Att gå som lyxhustru har flera fördelar, till exempel har jag aldrig haft så fin bil som nu. Den är visserligen inte MIN, men jag använder den flitigt. Jag är nöjd med det. Och fickpengar då såklart ...

Nu när det är höst, så kolla att löven som virvlar runt verkligen är löv, och inte något annat ...

Känns konstigt att det redan är torsdag. Veckan har egentligen varit yterst händelsefattig, och ändå är det imorgon Mika kommer hem igen. Skumt.

Lina kom hit ikväll igen, efter att vi varit i sandtaget och lekt med hundarna. Egentligen var jag nog mest fikasugen, så jag tog med middagen jag höll på med när mamma ringde och ville att jag skulle komma. Tänk att all mat är så god att äta ute?! Jag tog med kaffe, te och saft till de andra, och limpmackor ifall de var lite smörgåssugna. Tur var väl det, för de räckte precis att alla blev belåtna.

När vi satt och fikade knatade Vina omkring lös, tills det plötsligt lät som att någon försökte vissla fast henne. OJ! Bara det inte är någon som är ute med sina hundar så att Vina stör! Nej, men där kom en hare framrusande i paniken. Det måste ha varit den som skrek. Efter mycket lock och pock kom Vina till sist, och även om hon ville fortsätta jaga den roliga leksaken så gick hon fint bredvid då jag bad henne. Det svåra är att få henne nära, sedan lyder hon faktiskt ok. Efter harjakten kopplade jag henne igen, vore ju heltokigt om husse upptäcker att hon konverterat till stövare på bara en vecka medan han varit borta ...

Efter att Lina åkt rutschkana nedför sandslänterna åkte vi hem. Bäst att leta fram rena kläder åt henne ... Sedan bjöd hon hem ett par kompisar på kvällsfika hon bakat sist hon var här; chokladbollar. Undrar om brudarna hade svårt att somna i sockerruset sedan? Jag vet inte, för Lina åkte hem vid halv nio.

Tja, nu vet ni hur min eftermiddag sett ut, och jag förstår inte hur det blev så mycket text av så lite action? Lustigt. Nu ska jag nog göra tidig kväll. Natti!

Att vara hemma är inte enbart positivt. Särskilt inte när man tycker att det är trist att städa och istället letar annat att syssla med. Här ser just nu ut som hej kom och hjälp - men ingen kom. Bra är att koftan jag pysslat med är klar förutom knapparna, och att jag hittat mina garner och sticknålar. Tyvärr är det svårt att plocka bort röran innan man bestämt sig för nästa projekt.

Nu ska jag i alla fall försöka röja lite i kök och vardagsrum innan jag drar ut i skogen med Vini och company. Mamma ville att vi skulle dra ut med hundarna, och det är ju underbart väder att vistas i, så why not? Ska försöka kirra lite matsäck också.

Auf wiedersehen!

Idag har det varit soligt som aldrig förr, men också kallt. Luften klar och lätt att andas, det känns verkligen att höten är här. Jag har till och med plockat fram sticksömen (stickningen) från sommarförvaringen och försöker färdigställa det jag började på i fjol.

Idag var det debut för säsongen att kika in på Drops och inspireras av alla snygga mönster och färger. Jag har funderat på att sticka mig ett par tjocksockar och även ett eller två par till bönan. Hon kan ju behöva det i vinter tänker jag. När man ser alla snygga färger blir man riktigit inspirerad och vill sätta igång direkt!

Ska kika igenom garnförrådet, reka lite och se vilka stickor jag behöver skaffa. Jag vet att jag åtminstone behöver några virknålar så jag kan avsluta på snyggt sätt. Jag gillar också garnerna som mönstrar sig självt under tiden man stickar. Lite okontrollerat kul. Finns i alla möjliga färgställningar och bidrar med lite chansning till mönstren. Och det är ju aldrig dumt.


Skärmdump från Drops design.

Ska kika vidare nu, kanske hittar jag hela årets stickningar på en gång? Får se.

Idag ska jag till arbetsförmedlingen för att äntligen få hjälp att komma på ett och annat. Jag har kraftig beslutsångest inför att utbilda mig; jag har ingen susning vad jag ska bli när jag blir stor. När man så närmar sig 30 så börjar det nästan vara dags att bestämma sig, så jag måste snabbt komma på olika alternativ till utbildning.

Jag skulle önska ett socialt yrke med självständiga uppgifter, gärna varierat. Både lugnt och däremellan lite mer tempo. Gärna inom- och utomhus, kanske dataanknytning? Som sagt, inte en susning.

Hjälp.

Hon kan vila mellan varven ...

Idag när jag kom hem från mamma, möttes jag av ett spindelnät av garn. Centret för nätet var beläget i vardagsrummet, sedan fanns utlöpare förbi hallen, in i tvättstugan, där nystanet tydligt tagit slut. Den skyldiga skämdes inte för sig, utan kom glatt jamandes fram för att hälsa. Jag förstod att häxkatten var en gnutta missnöjd med att bli inlåst för att inte rymma iväg in på dagiset mittemot. Då är det ju inte konstigt om man måste avreagera sig med något nystan man hittar. När jag är hemma får Hexi dock vara ute, så jag öppnade altandörren åt henne och började fixa lite i köket.

Efter bara en liten stund hörde jag hur hon hittat leksaksråttan med pip. Tänkte inte mer på det förrän jag skulle kika in i vardagsrummdet igen - mitt i spindelnätet sitter ju kattrackarn med sin fångst - en egenfångad sork som pipit hela tiden. Typiskt. Tror det är den tredje sorken hon hunnit dra in i huset. Det är lite småäckligt, men hör ju till det naturliga ändå. Bara att kasta de små liken och hoppas att hon fattar vinken. Sorkar ska hållas utomhus - även döda sådana.

Bäst jag kollar vart hon  tagit vägen nu, misstänker att dagispersonalen tycker att det räcker att ha människobarn på dagiset, och inte kattbarn ...

Lina har redan lagt sig. Kanske lika bra att börja med lite bättre rutiner än jag haft för henne hittills i sommar. Förhoppningsvis vaknar hon tidigt imorgon bitti så att vi hinner till Piteå i tid. Vi ska nämligen hjälpa morfar med lite grejor. Linas morfar då alltså.

Ikväll har jag letat fram en Lady Gaga-skiva åt bönan så att hennes stackars pappa slipper höra hennes skräniga versioner av superstjärnans låtar. Jag har nämligen sår i öronen efter två veckors galet galande och ylande av både Gaga och Smurfhits - inklusive den smurfiga rösten. Hjälp. Förhoppningsvis blir det bättring - antingen slutar hon sjunga och ägnar sig åt att lyssna istället, eller så lär hon sig de RIKTIGA texterna. Ingen hittepåengelska. Det är kul i början, men efter dagar och veckor så blir man något less. Som tur är för mina öron så är det pappavecka imorgon. Stackars pappaöron.

Nu mjukar vi upp inför kvällens problematik:

Under tiden jag letade fram lite annat, så snubblade jag även över bilder från årtalet 2007. Lina var då fyra år och jag hade just träffat Mikaman. Mycket mystiskt att titta på bilderna; det var ju igår men ändå tre år sedan? Hur går det till egentligen?


Lina i värsta grodfångartagen - Djupträsket 2007

Då vi nu ännu en gång kan konstatera att tiden flyger iväg - även när man inte har enbart roligt, så återstår frågan: Vad ska jag bli när jag blir stor?

Jag har fått diverse uppslag: Dumperförare var ett av de senaste. Jag har även funderat på mediabranschen, men skräms något av de prestationskrav jag misstänker att jag kommer att bära i så fall. Trädgårdsmästare eller arborist vore kul, men är ju ytterst säsongsbetonat. Polis är jag för lat för, då det kräver en väldans fysik. Kanske grupputvecklare eller chef? Vore kul, men jag antar att det vore en fördel om man vet vad man pratar om ... Det skulle också vara kul att se vad en genetiker arbetar med, då det är ett av mina favoritämnen inom hobbies - passar dessutom in bland ALLA djurmänniskor, och många vardagligt intresserade människor också.

Jag har provat på grillbiträde, taxichaufför, vårdbiträde inom både hemtjänst och äldreboende, butiksbiträde var kul men verkar svårt att hitta jobb inom, precis som det mesta annat. Har även testat lite anläggningsarbete som min klena lekamen inte riktigt fixade, men det är både roligt och ger mycket utevistelse. Har också hunnit jobba som journalist, grafiker och annonskreatör, men där är konkurrensen stenhård. Värst av alla yrkeskategorier skulle jag nästan tro.

Nu ska jag grubbla ett tag och se om jag kommer fram till något. Att vara så open-minded och redo att testa nya saker samtidigt som man faktiskt fixar många olika arbetsuppgifter gör att det blir väl så spretigt när man ska sortera fram vad man ska satsa på. Det vore kul att komma på det NU, helst igår, så att man kan börja plugga till det någon gång. Tiden står ju inte stilla direkt. Så fick jag det sagt - igen. Denna krisiga situation kräver ett avslut snarast.

Snälla Bullen - hjälp mig!

Idag har jag sovit alldeles för länge på morgonen. Det var inte ens morgon när jag vaknade, snarare lunchdags. Snällt av Lina att låta sin snoriga mamma sova i alla fall. Jag har snorat så mycket att jag till sist blev tvungen att sova med papperstussar i näsan. Då är det riktigt illa. Visste man inte bättre kunde man nästan tro att jag är förkyld som en riktig karl ...

Pratade med min vän och blomma idag. Där har det fötts rexpälsade kaninungar med dalmatinerprickar. Kaninvärldens sötaste skapelser, jag lovar. Vi tänkte kika förbi och hälsa på någon dag, men vi måste nog avvakta tills jag är piggare och orkar köra. Just nu känner jag mig nämligen upphängd och nersläppt.


Dalmatiner rexpälsad kanin. Inte tråkigt.
Bilden lånad från villanskaniner.se

Nu börjar det vara mer än läggdags för bönan, men hon verkar hellre vilja se frågesport på TV än att stämma träff med kudden, så det är nog dags att påbörja operation övertalning. Gonatt!

Varför ska man måsta dras med ett sådant habegär? Jag vill ha ett större akvarie, men vet egentligen inte om det är så smart. Då vill jag ju ha fler fiskar, fler växter, snygg bakgrund osv. Som typiskt var så finns det just nu ett akvarie i Boden till riktigt bra kurs. Inklusive back-to-nature-bakgrund. Inte tråkigt. För den oinvigde så är en sådan bakgrund gjord för att efterlikna en "klippvägg" istället för att ha en ful plansch på baksidan av karet. Snyggt.



Allra bäst vore ett kar på över 500 liter, då kan man ha diskusar, iklädda naturens självlysande prakt. De kräver litrar, men är otroligt vackra.



Nu ska jag sluta spekulera och hitta på något kul istället. Lina tycker att jag är tråkig. Hon kan ha rätt.

Idag åkte jag och bönan till Kåbdalis. Vi tänkte plocka blåbär men hittade inget annat än tomma blåbärsris och mängder av kråkbär. De smakar tyvärr inte lika bra, så vi struntade i plockningen efter att vi insåg att vi inte skulle hitta mer än redan plockat, en mängd som i bästa fall räcker till en blåbärsmuffin.

Igår kröp jag runt på gräsmattan och förevigade kattunge, hund och årets blommor. Mika var styg och förevigade min fula uppsyn. Tyvärr hotar han med skilsmässa om jag deletar bilden från hans telefonminne, så det är bäst att man låter bli ... Jag kan ju visa de bilder jag tog, för förhoppningsvis får ni aldrig se bilden av mig ...


Hexi - vilda häxkatten som redan vill fånga fåglar ...


Vinas nya smycke. Bumerangsilver.


Mika är ute och målar hundgårdens vindbrädor vita så de ska matcha Kåbdalisgaraget det är fastbyggt i.


Fr.v. Mauritansk rödmalva, en gammeldags ljust rosa malva, en vitbrokig funkia bredvid en självsådd pensé från ifjol och en rosa fingerborgsblomma som är årets förälskelse.


Fr. v. prins gustafs öga, mina tomater i växthuset med en snårvinda i mitten, Vina slappar i gungsoffan och så blomstertunnan framför huset.

I veckan har vi besökt vårt grannland i väst. Vi hälsade på Mikas vän Adde och hans norska jente Anja. Skoja att huset de bor i är gulligt! Lina var nöjd med att få plocka snäckor och sjöborrar på stranden, men mindre nöjd över att resan tog åtta timmar enkel väg. Plus eventuell tid till raster och bensträckare.

Här kommer lite bilder:






Fler foton finns snart på fejan, under "Norge 2010".

Det är trevligt med semester. Det verkar de flesta tycka, och jag är såklart inget undantag från den regeln. Mikas semester närmar sig sitt slut, på söndag åker han till huvudstaden för att påbörja höstens utbildning inför utlandstjänsten. Då blir det veckopendling för hans del, och jag hoppas själv kunna njuta av sovmorgnar och sena nätter varje vardag. Fast mest blir det skönt när skolan börjar om och Lina får börja ettan. Rutiner har saknats hela sommaren, och nu längtar till och med jag efter att kliva upp vid sjutiden varje morgon. Då är det illa på riktigt.

Idag har vi också varit på ranten, vi åkte till Piteå för att ersätta vissa materiella ting som odjuret ätit upp; en skrivarsladd och ett nytt flexikoppel - det tredje i ordningen. Så köpte vi mat åt henne så hon slipper äta upp all plast i huset. Hon fick också en rund platta till sitt halsband där det står Vina, sedan Mikas och mitt telefonnummer. Till och med husse insåg fördelarna med ett sådant silversmycke och kkrävde ingen övertalning för att monstret skulle utrustas med bumerang-silver.



Nya kissen fick ett rött halsband med rör för telefonnummer ifall att hon skulle rymma ut, och så en låda kattsand med aktivt kol - INGEN äcklig lukt slinker undan kattlådan, jag lovar!

När vi ändå var i stan passade vi på att besöka Mikas syster Anne med familj. Där har de precis gjort om i hallen så att det blev väldigt öppet och fint. Källartrappen skulle få sista krångelhörnet tapetserat, så jag och Anne fixade det innan vi åkte hem. Det blev riktigt bra, och det bästa av allt är att jag nu kan tvinga Anne att hjälpa oss med tapeterna till femton av rummen i det slott vi köper i framtiden. Najs.

Nu ska jag kolla bilder från Norgeresan, det har jag inte hunnit med ännu. Sov gott!

Ännu en mulen dag ... Jag blir nästan less på det här fuktiga vädret och på att ingenting hitta på. Det är trevligt att vara hemma, men det förutsätter ju att man gör något mellan varven också. Funderar på att hämta min cykel hos mamma, men det kändes motigt. Sträng uppförsbacke första kilometern lockar ju inte direkt ...

Ska till tandläkaren på återbesök i eftermiddag, var rädd att jag bitat sönder en tand förra veckan, men det verkade bara vara nattligt tandagnissel, så det blev faktiskt billigt. Nu ska jag kolla så att det ser ok ut, sen är det bara att fortsätta äta!

Tror jag tar en promenad nu. Moj!

De sista dagarna innan Mika kom hem från Finland var det städning på schemat. Hetsstäd närmare bestämt. NÅGON hade i ett svagt ögonblick utlovat en belöning i form av en kissemiss om han slapp städa när han kom hem ... Eftersom att jag spanat ett tag har jag redan hittat Katten K. Helt rätt typad, med rätt ögon och bra box - nosen ska se speciell ut, precis som öron och ögon. Då blir det rätt uttryck.

Idag åkte vi alltså iväg för att hämta vår nya misse. Vi har inte bestämt namnet ännu, men hon är en riktig go liten katt, tuff dessutom. Inte ett ljud när Majsan morrade åt henne, nya lillan kurrar och gosar mest. Vina brinner av iver att få smaka lite på henne, men jag misstänker att det får vänta ett tag. Nya kissen kan nämligen säga ifrån om det behövs.

Jag har inte hunnit fota själv ännu, så här kommer bilden från Blocket, taget av hennes uppfödare Nathalie:



Förutom sin grymma uppsyn äger kissekatten också den längsta svans du sett på ett kattbarn. Den släpar i marken när hon går. Ser festligt ut. Namnförslag till häxkatten mottages gärna. Nu ska jag försöka sova. Mors!