Östra Kongo. På vägen till Arvidsjaur bjöd Sveriges Radio P1 ikväll på en grym berättelse från läkare utan gränser och deras viktiga arbete. Det berättades om otrygghet, om flyktingar som flyr de provisoriska lägren under natten för att kunna ha en säkrare tillflyktsort. De övernattar i vilda naturen, på stora blad och löv, utan täcken under den bara himlen. Så långt hänger jag med, känner medlidande och inser hur viktigt det är att Sverige och andra länder skickar läkare och andra att hjälpa de som behöver.

När dokumentären började berätta om våldtagna kvinnor rös jag till. Därefter följde etter värre: män som tvingas våldta sina döttrar, kvinnor som tvingas stycka sina män och fler liknande obscena händelser som sker varje dag i krigets Kongo - världens idag farligaste plats. Att höra om sådant får en att fundera om det någonsin, i världsalltets historia kommer att finnas en grymmare art än människan? Vilken vidrig, slemmig själ ska inte de människor ha, som tvingar skrämda flyktingar att utföra dessa dåd? Och till vilket pris? Till vilken nytta? Vidrigt är ordet. Jag finner inget annat ord som passar bättre.

Tack till nyfunna radiokanalen P1 för en riktig tankeväckare och ögonöppnare.
Vad kan jag göra? Vad kan du göra?