Idag fick jag ett mail av min malliga jobbarkompis. Hon lät meddela att julen närmar sig med stormsteg och att noterna för årets julmusik är tydligare än någonsin. Kärlekens ljuva toner?

 

Jag läste precis min kusin Maries blogg om deras fågelbord. Visst är det härligt med fåglar, så jag måste ju också fixa mig en matservering á la  birdienamnam. Kanske på altanen? Nackdelen är ju bajset som brukar samlas i drivor nedanför, plus att man kanske kan fundera på om det är lämpligt med små fröplantor från spillda solrosfrön. Blommor är vackra, så en fågelmatning av något slag kommer.

Jag har laddat hem några bilder av olika fåglar. Du som har bra minne eller läst lite längre ner, minns kanske att jag har nålfiltat (torrtovat) ett antal små domherrar? Jag ska försöka få tag i ull av annan färg så att fler vinterfåglar hittar hem till mig. Sidensvansen eller bofinken är välkomna.

Mika sover sedan en liten stund, Vina har varvat ner och huset är mörkt så när som de julprydnader jag fått upp i fönstren. Det är det här man längtar efter när höstmörkret och kylan kopplat ett hårt grepp om tillvaron. Nu är andnöden borta, ut flödar trivsel, värme och kärlek. Härligt. Mysigt. Tack Peter.

Idag har jag omvärderat min tidigare trötta(?) hälft. Så här inför jul verkar han ha förstått vitsen med att sköta sig; tomten vet ju allt, så vill man få klappar finns bara en lösning; var snäll. Mika har uder dagen varit så skötsam att tvättstugans kaos numera är ett minne blott! Kvar finns bara ordning, reda och en och annan otvättad strumpa som inte rymdes i den sista maskinen som slagits igång. Skönt att komma hem till ett så välstädat hem, jag lovar!

Idag har jag varit på besök i butiken Handplockat i Älvsbyn. Där har det fotograferats lite julstämning, och jag rekommenderar VARMT heminredningsintresserade att besöka butiken. Underbar väldoft i hela butiken, julkänslor och inspiration överallt. Mina hjärtan hittade jag också;



Julhjärtat bankar för julens inredningsdetaljer, mitt Sweetheart är såklart Lina.
Mika är självskriven även han.

Ikväll har julgardinerna kommit upp i köket, en julljusstake pryder rumsfönstret och snart pinglar klockorna på dörren. Måste kanske fixa fram en krans först bara. Några julklappar har jag hunnit fixa tror jag, ska bara kolla lite lämplighetsgrad så att det inte blir blaj av idén.

Har också hunnit hälsa på min vän och blomma Mia i Klövern. Där stickas strumpor och sköts barn. En del extra hundar är det också möjligt att man hittar när man börjar räkna efter hur många små svarta stinkysar man egentligen har kring fötterna. Helt klart värt ett besök också!

Pappa hade tydligen varit förbi Vistträsk idag, han passar nog på när jag inte är hemma. Misstänker att han vill ha ett lugnt besök... Uppskattat av både Mika och Lina. De två tidigare retstickorna har tydligen haft söndagsmys hela eftermiddagen. Fuskigt men bra att Lina inte är så sur i alla fall. Det är ju inte alltid det duger med någon annan än mamma att gosa med.

Nu ska jag kolla igenom mitt vinterpynt lite så att jag vet vad jag ska plocka fram. Må så gott!

Idag börjar planerandet på allvar. Jag har börjat spåna på både julgåvor och julkort. Funderar på lite Photoshop-fixade varianter av vykort i år. Får se vad det blir. Vi har ju resurser på kursen jag går, så möjligheterna är många. Helt klart blir det favorit i repris när det gäller motiv; Lina är ju självskriven som modell på korten, och självklar som mottagare av julklappar.

Vad gäller syskonen har vi börjat lotta så att vi slipper köpa fem julklappar varje år. I år föll lottningen så att Hanna ska få sin julklapp av oss, precis som i fjol. Jag har planer även här, men måste välja lite vad det ska bli.

Funderar på att göra en favorit i repris här också och ge henne något jag själv önskar mig, trots att den förväntade succén uteblev senast jag körde den varianten. Tydligen ville inte alla (läs Hanna) ha en takråtta i julklapp, ett marsvin hade, med facit i hand, passat betydligt bättre, trots att de pratar mer. Eller kanske just därför?



Än idag lever jag med skammen av att helt ha missat behov, önskemål och krav: de grundstenar på vilka all försäljning vilar. Men julklappar får man ju, så kanske tänkte jag att det skulle fungera just as well?

Hanna kommer julen 2009 inte att erhålla en takråtta modell större i julklapp. Troligen ingen julklapp med lufthål ens. MEN man vet ju aldrig vad julstressen kan göra med en djurälskande lillasyster som gillar allt pälsklätt...

Idag fick jag en fin(?) present av Mika. Han tyckte att den var ytterst passande. Jag blev lite osäker på hur jag ska tolka det, men fredagsgott blev det ju i alla fall. Passande så här i svinflunsetider. Extra säkerhet med vit luva också...



Idag bjöd jag in oss på middag hos lilla mamma, det bjöds på tacos med syskonträff, Hanna och Petter förärade världsmetropolen Flurheden sin närvaro. Vina rymde från hundgården i morse. Jag måste nog söka anställning som hundskötare igen innan byborna börjar klaga på lösdrivande odjur...

Morgondagen bjuder på barnvälsignelse i byn samt fotografering i centralorten till tidningen. Blir spännande. Nu tror jag att det blir en sjal att sticka, får se vad jag hittar för nystan. Lillsyrran ville inte offra sig på en promenad, så blir jag fetare är det hennes fel den här gången. Kanske lite Mikas fel också när han gör mig till en gottegris.

Sensmoral: Se till att alltid ha någon annan att skylla dina misstag på.

Idag har dagen äntligen varit lugn. Veckan har varit MINST sagt hektisk, vi har jobbat stenhårt mot deadline som nu passerats med bravur. Resultatet av vår första vecka på allvar blev över förväntan. Tack vare vår kursledare Jerker har vi nu fått struktur och någorlunda ordning på arbetet.

Jerker var så snäll att han förbarmade sig över oss stackare som mitt i oredan skulle försöka få något gjort. Han bokade om en föreläsning för vår skull, så att han kunde stanna en extra dag och få ordning på diverse grejor som behövdes fixas. Resultat ville vi ha, och det var precis vad vi fick! Jerker har troligen MINST en extra stjärna på himlen för sin insats.

Nu är första numret av Älvsbynytt på tryck, när grejorna kommer i ordning ska vi troligen trycka kommande nummer av tidningen själva, bara vi lär oss hantera teknik och maskineri. Nu är det bara att fortsätta som innan, fast nu med mer struktur. SKÖNT. Länk till första numret kommer så snart jag hinner.

Jag har fått lite kläm på Adobes InDesign också, tyvärr är det bara version CS2 på min dator, men småningom hoppas vi på en mac med CS4. Vi har två sådana stationer på jobbet, men där sitter de och jobbar som redan är bekanta med programmet sedan innan. De här Adobe-programmen (även Photoshop och Illustrator) är kanon! De används av de flesta företag i mediasvängen.

Gissa om det är kul att sitta och göra annonser? Som Scrapbooking fast på riktigt! Fantastiskt! Här snackar vi konst. Extra kul är det såklart att lufta tankar och idéer med medarbetarna, de har precis som jag fått kläm på programmen och inte minst layouten väldigt snabbt. ROLIGT!!!

Lite fritid nu kanske? Lina har troligen blivit förkyld, hon hade huvudvärk, öm hals och ont i magen. Hoppas att hon klarar sig från att vara sjuk något längre tag. Det är tråkigt när älsklingssmulan är sjuk. Men gosig blir hon så det förslår. Hon har också börjat önska sig julklappar. Ska lista några här så småningom.

Vina kom och mötte mig när jag kom hem från jobbet igår, hon hade öppnat dörren alldeles själv medan husse snarkade på soffan. Snacka om känguruhopp hon hade när hon överlycklig märkte att det var jag som mötte henne! Gråt och tandagnisslan när vi lade oss tidigt, hon hade väntat sig mer lek än vad som gavs. Ikväll tog vi igen det med en drygt timslång promenad ihop med Lova och Nelly. Det var uppskattat av oss alla fyra.

Nu ska jag kika in i sovrummet och plåga Mika hela natten med min svettlukt. Duscha får jag göra på morgonen.
Gonatt!

Just nu är jag överhopad med arbete, idéer, arbete och jobb. Glöm inte arbete. Mika börjar nog snart fundera, igår kväll hade jag datorn med mig i sängen för att korrigera en artikel jag skrivit. Är det varning för arbetsnarkomani då?

Sitter på jobbet och känner mig som veckans kontorsråtta när jag nu tar fem minuter för att låta tankarna vila från allt som egentligen ska hinnas med. Jag lovar att stress ger många olika metoder att effektivt beta av alla sina uppgifter. Idag har prio ett varit att ska struktor bland mappar, bilder, textdokument och PDF:er.

And now... Back to Business!

Ikväll har jag pysslat lite på gamla Café Stjärnan i Vistträsk. Jag vet inte hur det gick till, men plötsligt en kväll för någon vecka sedan insåg jag att jag var bjuden på pysselkväll.

Jag har försökt mig på luffarslöjd tidigare, då jag under tio dagar i åttonde klass låg på hospital till följd av en envis lungsjuka som vägrade släppa greppet trots flitig medicinering. Gissa om det blev långtråkigt när man efter tre dagar äntligen slutade sova?!  Sjukhusterapin blev min räddning. Det var då jag lärde mig grunderna i luffarslöjd.

Ikväll var vår handledare Lena Berglund, hon lovade att ta med sina nålfiltade alster till nästa gång. Hon hade gjort och tagit med en del annorlunda saker till kvällens träff. Inspirerande.

Nu ska jag för första gången på länge försöka ta mig i säng innan midnatt. Jag är sleepy som en gnu på vandring. Ungefär lika törstig också. Konstigt. Ska ta tag i det hela. Hoppas att ni drömmer angenäma drömmar, det hade jag planerat att göra.

Natti natti!

Igår kväll idkade jag julpyssel. Inte julkreationer i vanlig traditionell stil, men en för mig ny bekantskap hittades och lärdes kännas. Jag blev vän med min tovningsnål. Nålfiltning är en enkel och kul hobby. Nog om detta, ville egentligen bara visa hur söta små saker man kan hitta på med lite kardad och färgad ull. Naturmaterial är det bästa.


En liten domherre eller två som inte behöver varken hampfrö eller annan omvårdnad kanske passar in i just ditt hem? Hos mig har de genast hittat en given plats. Nu saknas bara näbbar och ögon innan de kan koppla av och känna sig som hemma.

Nu ska jag koppla av och känna mig som hemma.

Unikd
esign
Umeå

Kika in här för inspiration om olika teknikers användningsområden. Att behärska många tekniker och material är en frihet som få förunnas. Jag är en bit på väg, men ännu ligger mången stig otrampad för mina fötter. Ska snart visa en del nya saker jag gjort.

Hittade nyss den här filmen från Mikas och Jarres sena tonår. Platsen för filmen är ännu okänd, kanske kan någon hjälpa till med att lokalisera deras härjningar? För den som undrar så är det Mika som bär hatt.

Ni som läser här då och då, minns kanske att jag nämnt en övertalningskampanj? Denna har jag inte ens behövt iscensätta, då Mika redan innan var inne på samma spår, eller ska jag säga led? Han har nämligen köpt sig en ny skoter.
-Ny och ny, säger han, det är ju "bara" en -09.

För mig är det en splitterny modell. Det är väl 2009 nu? Jag VET att det finns -10:or att köpas, men jag har ingen strävan efter sådant lyx. Inte heller hade jag önskat att han skulle köpa upp alla sina pengar på en så blänkande ny maskin som en -09:s modell. Nu vågar jag ju aldrig låna den, tänk så många träd jag har okrockat med, så många vakar jag har okört över, och så mycket körkunskap som ofinns i min kropp och mitt sinne.

Jag får väl, precis som innan, nöja mig med att sitta på bakrullen när han stegrar upp sin kissemisse på bakbenen. SUCK. Kanske inte så konstigt att det går lätt att utföra slika manövrar om man har dryga hundra kilo lastat längst bak. Inget drag blev det heller, så att åka pulka är inte att tänka på. Det enda draget som ingick i köpet är vinddraget som viner i öronen när Mika drar på gasen i botten. Mio Dio. Hjälp.

Passade under helgen på att låna hem kameran från kursen för att känna på den lite och försöka komma igång. Det var ett bra tag sedan jag sist använde min egen systemare. Det är en aning för dyrt att framkalla alla analoga foton tycker jag. Åh vad jag älskar Canon. Min analoga är av motsvarande modell, och den vi nu har tillgång till toppar årets önskelista till tomten. Jag nöjer mig med ett kamerahus, då jag redan har två egna objektiv som passar.

Här är några av de foton jag tog i lördags:





Välkommen till oss lille Sigge.

Idag har jag officiellt blivit yrkeskvinna. Skriver reportage på löpande band, fotograferar och svassar runt i mina moderna kläder, egenhändigt snaggade modefrilla och hejdlöst galen humor. Misstänker att jag snart blir en gnutta för mycket för mina tappra medarbetare, så jag ska verkligen göra mitt bästa för att tagga ner, lite i alla fall.

Det viktigaste tillbehöret för att veta att man nu tagit en egen plats i yrkeslivet stavas:
v i s i t k o r t. Idag har de kommit, våra alldeles egna, med namn, företagsnamn och produktlogo tryckt i fyrfärg på båda sidor. Känns lyxigt, ovant och väldigt kul att nu kunna svänga sig med frasen "Här. Ring mig när du behöver hjälp med något i mediaväg."

Bildfattigdomen får ni leva med ett tag till, hinner helt enkelt inte fixa fram några bilder just nu. Jag fixar nämligen dopgåvor, barnvaktar min blott tio månader unga systerdotter och dessutom systers löptik. Vina har tydligen missat att hon är av honligt kön, så hon spänner på och juckar allt hon hinner innan jag brölar åt henne att lägga ner projekt gayvalpar.

Alva skiter en gång i timmen, rapar välling+magsaft och gnider runt öronen i vad som närmast kan liknas en trippel saltomortal. Trött med andra ord. Det bästa med det är alla de hastiga goskramar hon kan få för sigg att ödsla runt till omgivningen.

Nu hoppas vi på Ängsvägen att denna barnvaktning resulterar i fler syskonbarn, kanske en liten kille? Hehe... Det låter inte värst aktuellt, men man kan ju alltid hoppas. Tills dess passar både jag, Lina och Mika på att pussa, krama, gosa och mysa med lillan. Bajsblöjorna spar vi till julen, då de ska paketeras och ges till nära och kära.

Puss och godnatt!

Jag har den senaste tiden funderat en hel del på huvudbonader. Nu har jag nått så långt att jag kommit fram till att jag skulle vilja klä mig i hatt varenda dag. Gärna en hatt för varje humör. På Hantverksdagarna hittade jag det här stället med fantastiska hattar. Det fanns även utställare som erbjöd roligare varianter i trevliga kulörer.



Till höger syns ett par halsdukar/sjalar som jag tyckte var fina och annorlunda. Förstår inte varför jag fastnat så mycket för allt med edge? Skönt ändå att det kan tänkas falla inom ramen för mainstream, man vill ju inte vara alltför udda. Oj vad jag ljuger, ville jag inte synas skulle jag nog knappast vilja bära hatt?

För att ytterligare understryka att jag gärna tar på mig färggranna kreationer och klassar det som konst eller mode allt eftersom det faller mig in, så vill jag visa dessa broscher som också fanns till försäljning på mässan. Underbart söta tyckte jag! Vill ni ge ett sådant till mig så finns de på unikdesignumea.se. För ytterligare lite tips så gillade jag de två piggt gröna (förvånade?) till vänster i bild.

Glas är underbart. För er som vill ge mig något ytterst icke-nödvändigt som är väldigt snyggt, så vill jag tipsa om dessa otroliga fåglar från Heta Hyttan i Piteå. Gärna en hel rad av olika fjäderdräkter på fönsterbrädan.



Nu ska jag och min tupp gå att sova. Eller?

Efter att ha insett att min K750i aldrig mer kan komma att återfå sin fulla kroppsfunktion gjorde jag det oförlåtliga; jag ersatte idag min gamla trotjänare med en ny, icke handikappad variant. Skinande blank i silver och guld, med svart och mörkbrunt som basfärger kommer den att matcha i stort sett allt jag ikläder mig.

Jag tvivlar på att den kommer att tjäna mig just as well as my former cellphone, men den är tjusig och av tillräcklig kvalitet för mina behov, den löser mina problem med av funktionshindrade K750i:n ideligen avbrutna samtal. Jag hade uppnått point of no return, ett läge varifrån jag genast måste förflytta mig till en förmånligare punkt. Telefon är viktigt för mig.

Misstänker att försäljaren (naturligtvis i säljsyfte) avstod att höja på ögonbrynet när jag ryckte ifrån honom alla säljargument i samma sekund jag hälsat klart. "Sälj mig en Ericsson. Inte för dyr, inte för simpel. Inte rosa, inte blå. men gärna någon annan snygg färg." Klart och betalt, nu har jag laddat min nya vän med såväl kontakter som foton, videor och annat krimskrams. Redo att användas i verkligheten!

Kände mig i affären som en blond ung brud som ska matcha det splitternya körkortet med en lika ny bil. Den viktigaste frågan är i det läget naturligtvis hur bilen ser ut och alltså även vilken färg den har. Form eller funktion spelar mindre roll. Eller?

Nu tror ni garanterat att jag vunnit på lotto eller liknande, men som bekant haqr nöden ingen lag, och jag var oerhört telefonnödig just för tillfället. Vad gör man inte för att kunna hålla sig tillgänglig?