Idag har jag officiellt blivit yrkeskvinna. Skriver reportage på löpande band, fotograferar och svassar runt i mina moderna kläder, egenhändigt snaggade modefrilla och hejdlöst galen humor. Misstänker att jag snart blir en gnutta för mycket för mina tappra medarbetare, så jag ska verkligen göra mitt bästa för att tagga ner, lite i alla fall.

Det viktigaste tillbehöret för att veta att man nu tagit en egen plats i yrkeslivet stavas:
v i s i t k o r t. Idag har de kommit, våra alldeles egna, med namn, företagsnamn och produktlogo tryckt i fyrfärg på båda sidor. Känns lyxigt, ovant och väldigt kul att nu kunna svänga sig med frasen "Här. Ring mig när du behöver hjälp med något i mediaväg."

Bildfattigdomen får ni leva med ett tag till, hinner helt enkelt inte fixa fram några bilder just nu. Jag fixar nämligen dopgåvor, barnvaktar min blott tio månader unga systerdotter och dessutom systers löptik. Vina har tydligen missat att hon är av honligt kön, så hon spänner på och juckar allt hon hinner innan jag brölar åt henne att lägga ner projekt gayvalpar.

Alva skiter en gång i timmen, rapar välling+magsaft och gnider runt öronen i vad som närmast kan liknas en trippel saltomortal. Trött med andra ord. Det bästa med det är alla de hastiga goskramar hon kan få för sigg att ödsla runt till omgivningen.

Nu hoppas vi på Ängsvägen att denna barnvaktning resulterar i fler syskonbarn, kanske en liten kille? Hehe... Det låter inte värst aktuellt, men man kan ju alltid hoppas. Tills dess passar både jag, Lina och Mika på att pussa, krama, gosa och mysa med lillan. Bajsblöjorna spar vi till julen, då de ska paketeras och ges till nära och kära.

Puss och godnatt!