Hemma igen

Just nu ligger världens mysigaste Lina och snusar sött i andra halvan av min säng. Det går bra under helgen tycker hon, på veckorna är det ju skola och då ska man kliva upp i tid. Det är tydligen svårare när man sover med mamma. För mammas säng är så mjuk.

I Kåbban har vi haft tur. Vi trodde att vi skulle vara ensamma och hade tänkt knycka Jarres och Tereses sängar, men istället fick vi trevligt sällskap, femstjärniga måltider och fullservice på såväl hundpassning som barnsysselsättning. Lina hade fullt upp att leka med sina extrakusiner, och de har trots den bitande kölden varit ute korta svängar allihop.

Det är en rikedom att kunna få umgås med Mikas syskon och syskonbarn och deras respektive på det här sättet. Speciellt när jag inte själv riktigt hinner eller orkar med allt man får hjälp med. Det har gjort vår helg mer effektiv än den annars hade varit men framför allt mycket, mycket uppskattad.

Lina och Jennie målar naglarna


Hej mitt vinterland

I helgen har jag och böni varit i Kåbdalis. Vi har fått lov att piffa till lite i vårt sovrum, något som faktiskt behövdes. Det såg så mörkt ut innan, med mörknad furupanel på alla väggarna. Nu blir det snövitt istället - som att det inte är tillräckligt vintrigt med 30 minus och nyskottad gård.

Jag hade tänkt måla två varv innan vi skulle åka hem, men jag inser mina begränsningar och ger upp efter första. Glömde ta före- bilder, men bjuder på lite usel bildkvalitet från arbetets gång istället. Lägg märke till de ljusare partierna där spegelväggen suttit. Det blir fräschare nu, jag lovar.

Min vision är klar, nu lär det dröja ett halvår innan allt är helt klart, men då blir det fint. Förhoppningsvis tar det inte fullt så lång tid att fixa färdigt väggfärgen. Redan nu kan man ana resultatet, men det blir som sagt klart först senare.


Den som frågar får svar

Jag kom ihåg att jag hade skrivit om Linas ketchupfundering här, så då kanske det är lämpligt med en liten update i frågan. Hon fick nämligen svar från ICAs kundtjänst:


Hej Lina!
Tack för att du har hört av dig till oss. I ICAs sortiment finns bara tomatketchup,
men jag har träffat en kock som gjorde både mangoketchup och körsbärsketchup
så ketchup beskriver nog mer själva konsistensen.
Du är alltid välkommen att höra av dig till oss. Vi hjälper gärna till!


Med vänlig hälsning
ICA Kundkontakt
Maria Hjelmar


Svårt att sova

Egentligen borde väl alla människor sova den här tiden på dygnet. Det är bara lite ovanligt svårt att somna när Mika ska åka igen imorgon. Tiden går alldeles för fort, speciellt nu när han är hemma under en så begränsad tid. Vi har hunnit hälsa på ungefär hela hans släkt och halva min, käkat middag runt halva Norrbotten (billigt matkonto i januari med andra ord) och bastat och sett film och varit i Kåbdalis.

På tal om Kåbban så måste vi fixa lite i vårt sovrum där. Det är mörkt och framför allt trångt och icket särskilt fördelaktigt möblerat. Vi måste ordna så vi ryms bättre och så att våra saker och vi själva trivs en gnutta till. Jag har faktiskt fått lov att fixa lite medan Mika är borta. Det är bra, då har jag något att pyssla med. Hoppas att Lina vill följa och hjälpa till.

Förutom alla andra trevliga saker så har Mika också hunnit med en intervju som ska fortsättas på senare. Håll tummarna vet jag. Det gör jag. Förhoppningsvis är han bäst av dem alla, och får jobba närmre än brukligt. Vore inte helt fel om man säger så, jag vill ju gärna ha sällskap.

Borde kanske göra ett nytt försök att somna. Godnatt. Eller god morgon.

Varför så övertydligt?

Imorgon kommer Mika hem. Nu först går jag med på att det faktiskt kan sägas vara snart. Idag har jag äntligen fått igång vårt internet som bråkar varenda gång. Det har legat nere ett par dagar nämligen. Lina har inte gråtit direkt, hon har ju kunnat spela sina julklappsspel ändå; Mitt djursjukhus, Mitt djursjukhus Afrika och Mitt djursjukhus Australien. Jag har testat, och det påminner lite om Sims, fast man tar hand om små djur av olika arter beroende på vart i världen man är. Jag råkade fastna till sena timmar en natt, vet inte om det säger mer om mig eller om spelet?

Idag irriterar jag mig åter över detta faktum att man blir mätt när man äter. Jag älskar att äta, men blir mätt alldeles för snabbt. Det är ju så gott! Värst är det nog så här i juletider, när maten finns i överflöd. Idag var det ris och korvstroganoff, jag önskar att jag kunnat äta åtminstone två portioner innan det tog stopp.

Lina hade en klurig fråga idag.
- Finns det gurk-ketchup?
- Njae, svarade jag, jag vet inte. Om det fanns borde det väl vara som ketchup fast med bostongurka i. Eller nåt. Hurså?
- Varför skriver de tomatketchup på flaskan om det inte finns andra sorters ketchup?

Bra fråga. Vi mailade ICAs kundtjänst och frågade. För säkerhets skull lade jag till att det är Lina som undrar och att hon är sju år. Så de inte tror att jag är knäpp. Kul att se om vi får något svar.

Dan efter dopparedan

Mysardagen. Igår somnade jag i soffan och fick sova till sju i morse, då lade jag mig i min säng, där bönan fortfarande sov. Tyvärr råkade jag väcka henne, men hon smög upp och slog på TV:n. Vid tio vaknade jag av att hon höll på med lite hundträning. När jag frågade vad klockan var, så tyckte Lina att jag skulle sova ett par timmar till, "för du lade dig ju inte förrän sju!". Omtänksamt, tur att hon inte visste att vi sovit nästan lika länge.

I eftermiddag skulle mamma bjussa på ännu ett julbord, vi brukar samlas hos mormor och morfar, men nuförtiden blir det oftare hos deras barn. I år var det alltså mammas tur. Det lär bli trångt, mormor och morfar har jobbat på bra, så de har fem barn med respektive, som i sin tur har barn som i sin tur har barn. Tur eller synd, alla kommer inte idag, och oavsett hur man räknar så kan det vara en fördel att de som kommer får rymmas inomhus.

Nu ska jag försöka hjälpa Lina att bygga ett tjuvlarm tror jag.

Det borde gå även utan skorsten

Jag har börjat fundera lite. Jag misstänker att min dotter VILL tro på tomten mer än hon i själva verket gör.

Ikväll har hon ställt i ordning en bricka med fika åt honom, katt-säkrat den och skrivit en lapp. Därefter förklarade hon noggrant för mig hur proceduren brukar se ut. Även att hon känner igen tomtens handstil. Så det verkar inte vara någon idé att jag försöker luras tänker jag? Kan det vara så att hon kör hängslen och bälte i det här fallet, allt för att inte riskera att stå utan morgonklapp att öppna?


Tomten borde väl gilla chokladbollar, pepparkakor och glögg?


På morgonen förväntas det finnas ett av tomten utvalt paket att öppna, och ibland orkar han inte äta upp allt fika. Men han får om han vill. Det skrev hon på lappen också. Han har snirklig handstil, inte riktigt skrivstil, men nästan. Hade inte katterna varit så sugna på att äta allt som finns på bänkar och bord hade vi inte behövt skålen över det hela, men nu är det ju som det är med ungkattor ... På det här viset slipper ju katterna sova ute i lylan i alla fall.


Underdog

Idag när Lina åkt till farmor och farfar för lite jultraditioner tröstar jag mig med en ask choklad.Årets främsta konkurrent till Alladin- och Paradisaskarna måste sägas vara Cloettas Ljusa och mörka praliner. En riktig underdog där den enda svagheten kanske är de aningen tjocka pralinbottnarna. Personligen tycker jag att de gärna får ha en hyfsad tunnhet.

Årets ranking hittills:
  1. Alladin
  2. Cloetta ljusa och mörka praliner
  3. Paradis
  4. Cloetta utvalda favoriter
Jag har inte hunnit kolla det övriga chokladsortimentet men misstänker att det lär bli en eller annan ask inna julen är över. Återkommer om rangordningen ändras. NJUT av julen och dess choklad!

Mysfaktor?

Idag pimpar jag vår kennelsida så den ser lite vintrigare och juligare ut. Välkommen in!

http://vinterviddens.se



Ännu en vardag

Idag har jag haft sovmorgon. Ett tag i alla fall, syrran ringde och väckte mig och det blev nästan en och en halv timme i telefon ... Lina var mindre nöjd kan jag säga. Vi hade tänkt fixa med lite allt möjligt idag men jag känner mig upphängd och nedsläppt, så kanske löser vi det senare ikväll eller rent av imorgon. Julgranen far ingenstans där den står i garaget.

Middagen åt vi tidigt för jag var väldigt hungrig, men efter bara lite mat var jag plötsligt mätt? Vina gillar all mat från bordet, så hon blev glad för korv och makaroner också. Annars är det samma visa här som vanligt, hunden är sugen på att gnaga men vi lyckas passa det mesta. Katten är det lite värre med, hon har börjat med diverse påhitt:
  • Klöser på fönsterrutorna när hon vill ut
  • Vill dricka vatten från kranarna
  • Dricker ur våra koppar om de lämnas framme
  • Krafsar ur vattenskålen när den nyss blivit påfylld med fräscht vatten
  • Försöker öppna min sovrumsdörr när jag vill sova länge
  • Äter hundens mat
  • Hämtar grejor från köksfläkten
  • Hämtar disktrasan från diskhon till golvet varje natt
  • Gnager på julstjärnan i köksfönstret
  • Leker bort mossan från julgruppen på köksbordet
  • Följer på alla promenader vi gör
  • Ligger på TV:n med frambenen nedför skärmen så man inte ser ordentligt
  • Leker hårdhänt med hunden och jamar så att hon ska få hjälp
  • Försöker fånga fiskarna genom akvariets glas
Kort sagt så märks tydligt skillnaden mellan kattungen Hexi och gammkatten Maja. Till Hexis försvar så har hon i stort sett slutat bitas och klösas, och desutom börjat kunna ligga utsträckt och mysa med oss i soffan. Äntligen. Det tog bara ett halvår ...

Vintrig terapi

Tystnad. Knarret av torr, kall snö under skorna.
Skovelns skrapande och svischande ljud.
Fjunig nysnö som virvlar upp när den kastas över plogkarmen.
Fastnar lite på kragen och på halsduken.
Vinter. Kyla. Välputsade karmar runt slät gårdsplan.
Barndomens fadersminnen tillbaka på nytt.

Fördel sjuåring

Idag har jag ytterligare utforskat fördelarna med att ha en sjuåring i huset. Just min sjuåring måste kanske räknas som ganska driftig, för jag vet inte om alla i hennes ålder är lika tillmötesgående mot vuxna och även föräldrar? Idag har Lina:

  • Låtit sin trötta mamma sova middag och varit telefonsvarare under tiden
  • Lagat middag med bara lite hjälp
  • Påbörjat uppätandet av pepparkakshuset
  • Skottat halva gården (hon tog vid där min ork tog slut)
  • Skrivit ned den nya låt de lärde sig på årets sista skoldag
  • Hela eftermiddagen och kvällen har hon dessutom agerat hemhjälp och släppt in och tagit ut djuren, och gett dem både mat och vatten.
Det är vid sådana här tillfällen man funderra på om man någonsin mer kommer att lyckas ha så tur att man får fler lika fina barn att dela vardagen med.

Fjärde advent

Piteå stads affärer gör inte bra affärer så här sista söndagen innan jul. De öppnade nämligen inte förrän klockan tolv! Några få undantag var de butiker som redan(?) klockan elva bjöd in till julhandel, men det är ju hemskt att man ska måsta trängas på ett begränsat antal timmar när man lätt får ihop till fler under morgonshopping. Nåväl, jag hittade lite fler klappar, och de värsta knutarna är nu lösta. Dessutom var det inte så farligt, vi hittade till och med plats i ett parkeringsgarage.

Lina var väldigt nöjd när jag kom hem med ett par klappar åt henne, och även ett par klappar som hon bett mig hitta för hennes räkning. Vi hann till och med åka en snabbis till Vidsel för julkonsert, så kvällen är räddad utan att jag kraschat på soffan. Däremot tror jag bestämt att jag måste krascha i sängen snart.

Må gott!

Precis över ytan

Igår blev jag uppmuntrad av min vän Sara. Hon vet att jag uppskattar att fiffla med datagrejor när det inte är så kul i övrigt. Jag begriper inte hur hon kan hitta alla dessa tips och trix angående sociala medier, internet i allmänhet och hemsidor i synnerhet. Jag har fått massa nya saker att tänka på, saker jag kan utveckla när dagarna känns som halvt vidbränd kola.

Lina ska komma idag, men jag hann inte surra med henne igår kväll som vi brukar inför bytesdagen. Min telefon hade lagt av totalt. Först när jag kom hem mitt i natten kom jag på att man kunde testa en norsk återställning, så jag startade helt sonika om skiten - och se! Det funkade. Jag misstänker att gårdagens tapp i stengolv inte var det ultimata för min vän kommunikatören.

Jag måste snart börja reda ut klappköpandet också. Det närmar sig onekligen, och jag är långt ifrån klar. Som vanligt. Och som vanligt grips jag av panik innan jag beslutat vad årets mottagare ska få. Som en följd låser sig hjärnan i vad som närmast kan beskrivas som härdsmälta - och inget blir av. Julklapparna lyser så starkt med sin frånvaro att jag inte ens behöver koppla i julgransbelysningen. Åtgärd senast i helgen med andra ord.

Nu kanske jag borde byta ut morgonrocken mot vettigare plagg att hasa runt i offentligt. Hips vips kan ju en vindpust förirra sig och låta skymta vad som göms från snö ...




Och till Lovisa som hävdar att hon aldrig kommer att vara tant så har det redan börjat. Förnekelse är ett steg i processen, som dyker upp efter en god tids andra tantigheter ...

Framsteg

Med små, små steg går det sakta framåt för min vän. Hon opererades framgångsrikt i Umeå, väcktes i fredags och landade i Piteå inatt om jag uppfattat rätt. Fortfarande sover hon mycket och det är ännu oklart hur allvarliga men hon fått efter sin fallolycka med skallfraktur och hjärnblödning som följd. Jag är som sagt "van" att hon varje vinter trillar och bryter ett eller ett par revben, men det här var inte det minsta väntat eller uppskattat. Jag hoppas och åter hoppas att hon kommer att repa sig igen, hon har ju gjort det förr.

Det såg bra ut sägs det, inga infektioner eller liknande efter operationen, och ingen anmärkningsvärd svullnad på hjärnan heller. Hon hade tydligen klarat sig rätt bra efter omständigheterna, men jag kan inte riktigt släppa tanken på hur illa det kunnat gå, inte förrän hon är frisk och man får prata med henne igen. För hon måste bli frisk. Jag vill inte förlora en bästavän och extramamma.

I mina ögon är hon odödlig, "stålmormor" som hon är. Repat sig från alla möjliga sjukdomar; hjärnblödning, magsår, bröstcancer, ja, nämn en sjukdom och jag vågar nästan lova att hon varit drabbad. Lägg sedan till diverse benbrott, armvärk och ledbesvär, så har du det hela. Någon propp här och där har också passerat under det decennie vi känt varandra. Alltid har hon blivit frisk igen, stårmormor. Det måste gå lika bra den här gången också. Måste.

Önska med mig.

Det är inte bara jag

För dig som förstått att jag är tantig vill jag som snabbast meddella att det inte bara är jag. Det verkar vara en genetisk defekt som härjar i min familj. Min lillebror äger ingen TV = gubbigt, och min storasyster handlar med tygkassar = tantigt. Mina småsystrar har ännu inte erkänt, men jag slår vad om att de också sysslar med riktiga tantsysslor emellanåt. Jag ska bara lista ut vilka.

Nu vet ni.

Lucia

Lite senare än många andra luciatåg så firades årets Lucia av Vistträskskolan i tisdags. Den 14 december alltså. Lina var inte lucia i år heller, jag tror att hon bara velat vara lucia ett enda år, annars har hon varit klädd som tärna eller tomte. Även i år är tomtedräkten en favorit i garderoben, och vem kan motstå tomtens medhjälpare?




Lite rackig kvalla på bilderna, men den får duga, nu ser ni ju i alla fall vem som har det sötaste barnet. Undrar vem hon brås på? Kanske sin ödmjuka, men framför allt söta mamma?

Redan då

Jordens Oro Wiker
för den frid som varar;
graven allt förliker,
himlen allt förklarar.

Johan Olof Wallin



Sitter och pluggar litteraturhistoria och hittade den här texten. Tänk att man redan under 1800-talet letade (och hittade?) svaret på livets gåtor. Troligen har den tänkande människan letat så länge hon kunnat tänka, men här fanns med relativt nytt språk den förklaring som många saknar. Det finns ingen förklaring, annat än den i himlen. För den som tror på den vill säga.


Brr

Att lägga en väska på kupévärmaren var inte det smartaste jag gjorde igår. Det upptäcktes dock inte förrän jag skulle köra till skolan i morse. Iskall bil med frostbitna rutor runtom är ingen hit. Först när jag var framme i Älvsbyn slutade tänderna skallra, och då enbart för att jag kom in i värmen igen. Minus 25 är inte min bästa temperatur.

Idag är det genrep inför morgondagens prov. Ja, jag är väldigt nervös, och nej, inget har fastnat ännu. Skit samma, snart är det jullov och då ska jag slappa varenda dag. Eventuellt hasa runt i tofflor när jag väl kliver upp. Just nu ska jag däremot försöka vakna till liv, har påbörjat en kopp kaffe som aldrig tycks ta slut. Inte blir jag piggare för det. Men jag kanske måste vänta tills normal vakningstid?

Hoppas din dag blir lika bra, men varmare än min!

Bonusdagar

Idag kom Smulan på besök. Hon hade bestämt sig för att sova över några dagar. Vem kan neka sådant? Hon har varit sjuk sedan igår, haft ruskigt ont i huvudet, svettig och lite magont. Hon är så sällan sjuk, så när det väl inträffar blir man orolig. Det hör ju som sagt inte till vardagligheterna.

Idag har hon varit hemma från skolan, sovit (i alla fall legat till sängs) till tolv säger hon, och imorgon ville hon på skolan igen. Vi får se om det är läge för det, ibland är hon ju lite väl optimistisk. Men det är skönt att hon längtar till skolan varje dag.

Hon blev glad över sockorna jag stickat åt henne inför julen, med tomtemotiv. Jag har sedan länge lovat att sticka henne strumpor men det är så himla tråkigt så det har inte blivit av. Då fick jag som en skänk från ovan ett perfekt mönster till min tomtefanatiska dotter, så det har varit en stickande helg.



Nu ska jag också lägga upp fötterna på rumsbordet och göra kväll.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0