Igår blev jag uppmuntrad av min vän Sara. Hon vet att jag uppskattar att fiffla med datagrejor när det inte är så kul i övrigt. Jag begriper inte hur hon kan hitta alla dessa tips och trix angående sociala medier, internet i allmänhet och hemsidor i synnerhet. Jag har fått massa nya saker att tänka på, saker jag kan utveckla när dagarna känns som halvt vidbränd kola.

Lina ska komma idag, men jag hann inte surra med henne igår kväll som vi brukar inför bytesdagen. Min telefon hade lagt av totalt. Först när jag kom hem mitt i natten kom jag på att man kunde testa en norsk återställning, så jag startade helt sonika om skiten - och se! Det funkade. Jag misstänker att gårdagens tapp i stengolv inte var det ultimata för min vän kommunikatören.

Jag måste snart börja reda ut klappköpandet också. Det närmar sig onekligen, och jag är långt ifrån klar. Som vanligt. Och som vanligt grips jag av panik innan jag beslutat vad årets mottagare ska få. Som en följd låser sig hjärnan i vad som närmast kan beskrivas som härdsmälta - och inget blir av. Julklapparna lyser så starkt med sin frånvaro att jag inte ens behöver koppla i julgransbelysningen. Åtgärd senast i helgen med andra ord.

Nu kanske jag borde byta ut morgonrocken mot vettigare plagg att hasa runt i offentligt. Hips vips kan ju en vindpust förirra sig och låta skymta vad som göms från snö ...




Och till Lovisa som hävdar att hon aldrig kommer att vara tant så har det redan börjat. Förnekelse är ett steg i processen, som dyker upp efter en god tids andra tantigheter ...