Ett äckligt inlägg
Jag lider av spindelskräck. I flera år har jag försökt bota min fobi men det går sådär. Om jag VET att det sitter en spindel någonstans så går det hyfsat. Blir jag överraskad däremot ...
Som terapi brukar jag kolla på bilder och läsa om dem. Det hjälper inte men det är läskigt = bättre än vilken skräckfilm som helst. Här får du testa min teknik.
Jag har letat fram bilder och text om jag ärligt stulet från olika sidor. Alla är sådana som jag sett de senaste två månaderna. Oftast hemma. *HJÄLP* Håll tillgodo!
Bokskorpion (Chelifer cancroides) är ett spindeldjur som ofta lever inomhus där den bedriver jakt på boklöss, hoppstjärtar och kvalster. Blir 3-4 mm lång.
Hoppspindlarna (Salticidae) är en familj spindlar med fler än 4 000 arter. Nästan samtliga arter är giftiga, men såvitt känt är ingen farlig för människan. Vår hoppspindel i Sverig är cirka 5 mm lång.
Vargspindlar, även kallade jaktspindlar (Lycosidae), är en familj bland spindlarna, som typiskt inte fångar sina byten med hjälp av spindelnät. De har god syn för att vara spindlar och jagar sina byten. Kroppslängd 11-18 mm.
Kärrspindel (Dolomedes fimbriatus) tillhör de största spindelarterna i Sverige. Som fullvuxen har den mörkt brun kropp med ljusa, längsgående band på sidorna. Unga spindlars färg är vanligen ljusare. Honan kan nå en kroppslängd på över 20 millimeter. Den trivs i kärrliknade miljöer och jagar gärna fiskyngel och larver från vattenytan.
Flera nyanser av tant
"Det har fått en viss nedvärderande biton, speciellt i ordet tantig.
Tantig är lite ... inte så hippt, inte så rätt.
Inte så moderiktigt, utan någonting som är lite ... fel."
Karin Lövgren, Umeå Universitet
Tantig är lite ... inte så hippt, inte så rätt.
Inte så moderiktigt, utan någonting som är lite ... fel."
Karin Lövgren, Umeå Universitet
Idag hörde jag på radio i bilen. Utan vidare omsvep erkänner jag att det var "fel" kanal för en ungdom som jag. Det var P1. För det var så skränig musik på de andra kanalerna. Ärligt alltså.
AHA! Tantvarning! tänker du, och det går jag nog med på. Särskilt efter att ha lyssnat på just P1. Det var nämligen ett inslag om just tanter i eftermiddag - JUST när jag själv kände mig tantig. Det handlade bland annat om vad som utmärker en tant, saker som man kan plocka "tantpoäng" på. Till exempel kan man som ung blogga om husmorstips, kakrecept eller varför inte slöjd? Här känner jag minsann igen mig.
Tanten gillar vanligt hederligt kaffe, hon stickar absolut och är ivrig att plocka in från naturen så att hon kan safta, sylta eller baka av frukt och bär. Tanten tar tillvara på de resurser som finns. Hon älskar pelargoner, ja odling i stort, och så tantkaféer (som kännetecknas av att ingen förändring skett de närmsta tjugo åren) så klart.
"Det finns en massa nyanser av tant"
Karin Lövgren , Umeå Universitet
Karin Lövgren , Umeå Universitet
Hur hon är i sättet skiljer sig lite beroende på vem du frågar. Somliga menar att tanten är sur, långsam - speciellt i kassan, där hon gärna tar upp extra tid genom att betala med enbart mynt - och bestämd. Dessutom spjärnar hon med kraft emot all form av förändring. Hon är sparsam, för att inte säga snål.
Å andra sidan sägs andra tycka att tanten är fri i sinnet, tar vara på dagarna genom att hänga med sina tantkompisar och göra roliga saker. Hon är snäll och trygg, och har skinn på näsan så att hon kan stå på sig då det behövs.
Gemensamt för båda är att tanten oftast inte arbetar längre, kanske är hon ensamstående? Hon har i varje fall friheten att göra saker själv om hon vill. Åldern är relativ i sammanhanget, man kan vara tant i de flesta åldrar menar forskare. Kanske är det så att dagens unga håller på att förändra begreppet tant till något positivt?
Jag tycker att det finns lite tant i oss alla. Både positiva och negativa sidor. Allt handlar om att se det. Karin Lövgren har hittills inte själv stött på någon som frivilligt kallar sig tant. Det kanske är dags att förändra den saken nu? Erkänn! Annars kan du ju alltid lyssna på P1 och vara tant i smyg, precis som jag:
Kärringvarning
Jag har redan erkänt att jag är en tant. Nu kommer nästa; jag är en kärring också. En gnällkärring. Bara för att det lönar sig. Jag åt en B&J-pinnglass för några dagar sedan. Den saknade det utlovade jordnötssmöret. Frida fattar tag i tangentbordet och slänger iväg en reklamation. Idag kom belöningen:
Farligt
På utsidan vanlig. Inuti unik.
Jag har världens sällskapligaste kattunge hemma. Liksom sina syskon måste hon hitta nytt hem. Annars är det ju risk att jag måste spara henne. Och jag är inte den blödiga typen. Jag brukar inte ha problem att sälja de små som föds hos oss. Oavsett om det varit kaniner, katter eller andra djur. Men denna. Vartän jag går följer hon med, just nu ligger hon ihoprullad vid mina fötter.
Äter vi sitter hon på en stol, eller allra helst på bordet. Fastän hon inte får vara just där. Dricker jag kaffe vill hon smaka. Ser vi TV ligger hon på en kudde bredvid. Går jag ut och allihopa leker och busar så kommer hon genast springande och vill umgås. Har alla somnat i en hög är hon inte där, då är hon nära oss istället.
Hade vi inte redan två hade det kort sagt varit kört för länge sedan.
Världsmästarna
Vantfrossa
Jag vet inte hur det gick till när jag började älska tradition, kultur och hantverk. Jag bara gör det. Allra mest älskar jag allt detta genom att hantverka själv. Idag har jag gjort klart ett par Lovikkavantar, det krävde en del research för att de ska bli så äkta som möjligt.
Mina första egenstickade Lovikkavantar gav jag i tackpresent till en god vän.
För att de ska kunna kallas äkta ska de vara stickade i löst spunnet ullgarn - det finns ett speciellt garn som kallas just Lovikkagarn - och sedan lite löst tovade. Naturligtvis ska de utformas efter det traditionella mönstret. För den äkta känslan ska de även kardas både in- och utvändigt. För att kunna kallas alldeles äkta ska de även tillverkas för hand - i Lovikka, och mina vantar uppfyller alla kraven utom det sista.
Här får du några inspirationsbilder jag googlat fram och knyckt. För att förtydliga inspiration vill jag påpeka att tekniken även passar till mössor, strumpor och annat kollijox:
Kärlek vid första ögonkastet.
Klassiska Lovikka i grått garn
Vackra Lovikka med moderiktig spets och pärlor för en feminin touch
Vill du läsa mer om Lovikkavantarnas historia rekommenderar jag ett besök på Ulfs sida. Mycket intressant om man gillar kultur. Ull har många goda egenskaper som gör att den lämpar sig särkilt bra för strumpor och vantar, bland annat så värmer den trots att den är blöt, och den renar även sig självt om den får hänga ute när det är fuktigt väder, tex under tak när det regnar ute.
Äkta Lovikkavantar
Efter mina forskningar har jag även fått lära mig att garn spunnet av kortfibrig ull är mjukare än garn från långa fibrer. Svenska lantrasfår har oftast långa fibrer, vilket ger ett stickigare plagg. Min mormor har även lärt mig att blandgarn är bäst för hållbarheten, ull slits nämligen ganska lätt.
Nu fick du en minikurs. Är du intresserad finns ännu mer information på nätet, bara googla!
Mina första egenstickade Lovikkavantar gav jag i tackpresent till en god vän.
För att de ska kunna kallas äkta ska de vara stickade i löst spunnet ullgarn - det finns ett speciellt garn som kallas just Lovikkagarn - och sedan lite löst tovade. Naturligtvis ska de utformas efter det traditionella mönstret. För den äkta känslan ska de även kardas både in- och utvändigt. För att kunna kallas alldeles äkta ska de även tillverkas för hand - i Lovikka, och mina vantar uppfyller alla kraven utom det sista.
Här får du några inspirationsbilder jag googlat fram och knyckt. För att förtydliga inspiration vill jag påpeka att tekniken även passar till mössor, strumpor och annat kollijox:
Kärlek vid första ögonkastet.
Klassiska Lovikka i grått garn
Vackra Lovikka med moderiktig spets och pärlor för en feminin touch
"LOVIKKAVANTENS URSPRUNG är arbetsvantarna
som var stickade för att passa i en lädervante.
Arbetsvantarna stickades stora med rymliga tummar
för att lätt kunna glida av handen om man fastnade
i tömmar eller annat.
De var också stickade så att de inte hade någon
tydlig vänster- eller högervante, på så sätt kunde man
byta hand när vanten blev sliten på en av sidorna."
som var stickade för att passa i en lädervante.
Arbetsvantarna stickades stora med rymliga tummar
för att lätt kunna glida av handen om man fastnade
i tömmar eller annat.
De var också stickade så att de inte hade någon
tydlig vänster- eller högervante, på så sätt kunde man
byta hand när vanten blev sliten på en av sidorna."
Ulf Larsson
Vill du läsa mer om Lovikkavantarnas historia rekommenderar jag ett besök på Ulfs sida. Mycket intressant om man gillar kultur. Ull har många goda egenskaper som gör att den lämpar sig särkilt bra för strumpor och vantar, bland annat så värmer den trots att den är blöt, och den renar även sig självt om den får hänga ute när det är fuktigt väder, tex under tak när det regnar ute.
Äkta Lovikkavantar
Efter mina forskningar har jag även fått lära mig att garn spunnet av kortfibrig ull är mjukare än garn från långa fibrer. Svenska lantrasfår har oftast långa fibrer, vilket ger ett stickigare plagg. Min mormor har även lärt mig att blandgarn är bäst för hållbarheten, ull slits nämligen ganska lätt.
Nu fick du en minikurs. Är du intresserad finns ännu mer information på nätet, bara googla!
Humor
Matti har börjat fila på sin önskelista. Han vill ha saker som ingen annan har, och napp med annorlunda mönster är ju inte att förakta. Klicka på bilden för att komma till inköpsstället. Inspirerad av pappa önskar han en sådan här:
En klassiker att återupptäcka!
För er som efter förra inlägget försynt undrar vilka sällskapsspel vi nöter hemma, så ligger Rävspelet eller Mickelspelet i topp för tillfället. Min barndoms Rävspel såg ut så här, idag är det ny gullig design men reglerna desamma. Jag publicerar de regler jag googlat fram då de faktiskt verkar lite svåra att få tag i om man (som vi) råkat tappa bort dem.
Spelregler för Mickelspelet eller Rävspelet
Innehåll:
Spelplan
2 rävar - röda spelpjäser
20 får - vita spelpjäser
Vad spelet går ut på
Den ena spelaren sköter fåren, den andra de båda rävarna. Fåren ska ta sig tvärs över spelplanen till "hagen", dvs fyrkanten inramad i rött (totalt nio får). Rävarna ska försöka fånga så många får som möjligt på vägen.
Spelförberedelser
Vid spelets början placeras rävarna nederst i hörnen på den fyrkant som är utmärkt med en röd ram. Alla fåren ställs upp på motsatt sida. Räven börjar alltid spelet.
Spelet kan börja
Spelpjäserna flyttas ett steg i sänder. Fåren får bara flyttas framåt eller åt sidan. Rävarna får flyttas i vilken riktning som helst, även bakåt. Alla pjäserna måste dock följa de svarta linjerna eller kanten på spelplanen. Fåren fångas genom att räven hoppar över spelpjäsen, som tas bort. Räven kan hoppa över flera får i samma drag, om det finns ett tomt hål att hoppa i mellan fåren. Räven fångas, om fåren lyckas tränga in den i ett hörn, där räven inte har möjlighet att hoppa.
Vem vinner?
Fåren har vunnit, om så många lyckats ta sig över på andra sidan att de fyller "hagen". I annat fall vinner rävarna. Om fåren lyckas stänga in rävarna vinner fåren också.
Speltipset
Ordrazzel, Boggle eller Ordboxen. Kärt barn har många namn, men här bor barnet inte - ännu. Nu när hösten fortfarande gör sig påmind så är det sällskapsspel om kvällarna. Idag testade vi detta utvecklande spel hos några bekanta och jag vill rekommendera ett köp. Klart värt pengarna!
Man rasslar runt ordtärningarna, låter dem trilla på plats i ordboxen och startar tidtagningen. På två eller tre minuter ska man hitta så många ord som möjligt, med minst tre bokstäver. Därefter räknas poängen ihop. Ord som ingen annan har hittat är vad som belönas.
En klassiker att önska sig!
Man rasslar runt ordtärningarna, låter dem trilla på plats i ordboxen och startar tidtagningen. På två eller tre minuter ska man hitta så många ord som möjligt, med minst tre bokstäver. Därefter räknas poängen ihop. Ord som ingen annan har hittat är vad som belönas.
En klassiker att önska sig!
Nordiskt mönster
Idag har jag plockat fram höstgörat. Mamma började men undrade lite fint om jag kände för att slutföra istället. Det är man ju inte avig mot, så nu nöter jag luser på vart femte varv. Den blir mörkgrå med ljusa mönster, blir spännande att se om herrn kan ha den när den väl är färdig. Än så länge har jag inte ens hunnit till ärnarnas höjd på koftan.
Klicka på bilderna för att komma till stickbeskrivingen. GRATIS!
Klicka på bilderna för att komma till stickbeskrivingen. GRATIS!
I övrigt är jag nu inne i höstens sysslor, anade aldrig att det skulle ske så snabbt, bara för att vädret plötsligt slog om?! Har planer på vantar också, och besökte därför ortens bibliotek idag. Jag hittade boken Solveigs vantar som rekommenderas för alla med intresse för kulturhistoria. Vilket arv att föra vidare! Där fann jag inspiration till mönstrade tumvantar i alla valörer. Resultaten kommer säkert upp på nätet småningom.
Klicka på bilden för att komma till Solveigs hemsida.
Klicka på bilden för att komma till Solveigs hemsida.
Tjoho
När vi besökte PDOL hittade vi ett ställe som sålde T-shirts. Vi kunde inte motstå utan köpte ett par åt Lina. Hon älskar att spela Pac-xon, så en Pacmantröja var guld menade hon. Den andra tröjan var festlig med den godisjagande rymdfararen. Kul att hitta sådant som andra inte har.
Dråp
Mjölklisa fick en present av sin mamma. Hennes första husdjur. Tyvärr tog hon hand om den lite väl bra, för den dog. Kul så länge det varade i alla fall. Den första av fem kattbarn är borttingad och flyttar till Piteå den 21 augusti. Är du sugen på en häftigt personlig katt så hojta till!
Missbruk
Oftast förnekar jag. Fast det ligger nära till hands att erkänna direkt så tar det emot. En del av missbruk ligger ju i just förnekelsen. Fast databeroendet är ibland lite väl påfrestande. Ibland vill jag trycka ner ctrl+z och ångra något, ibland ctrl+c och därefter ctrl+v i mängder när något går bra. Mångdubbla glädjen. Fast det jag oftast märker är att jag saknar en gilla-knapp att kunna trycka på i alla lägen. Så frågan är om det är datorn eller facebook jag behöver mest?
Nöjdarn
Noj-ite, noj-stjite.
Matti gillar gröt. Så mycket att han vägrar äta annat vid bordskanten. Till och med om det var nyss han fick smaka gröt och sedan ska få ersättning i soffan. Då gråter han. Våga vägra välling. En ny rörelse som startat i klubbhuset på Ängsvägen. En klubb för den som bestämt sig. De slår näven i bordet och visar humör. Det passar Matti ypperligt. Här presenterar han manifestet:
Leva i nuet?
Idag började jag reka lite. Jag har självsvåldigt fattat beslut om att ungarna ska ha vinterkläder från Gneis nästkommande vinter. De har nämligen varit överlägsna i kvalitet, och är dessutom snygga. Nu publicerar de bilder av kläderna allt eftersom de blir klara. Jag ser fram emot jackor och byxor till Lina, och kanske en minioverall till Matti. Annars behöver han egentligen inte någon vrålbra förrän nästa år.
I övrigt har jag även börjat fundera på julklappar för att slippa stressen som annars dyker upp i oktober och håller i sig till efter jul. Nu blir det andra bullar. Tänkte jag i alla fall.
Lite närmre ligger fågeljakten som drar igång den 25:e augusti. DÅ kanske Vina äntligen får sin första fågel? Hoppas, hoppas, hoppas. Mika har ju köpt nytt sikte och desstom skjutit in bössan (som han missat ett av tidigare år ... ) så nu kan vi inte skylla på vapnet om hon inte får någon fågelmiddag. Intresset finns ju hos henne också, och hon skalldriver inte. Utgångsläget är minst sagt spännande. Men inte förrän i höst. Mika ska dessutom vara ledig från jobbet hela september för att kunna jaga så mycket som möjligt. Jag har sagt att han måste skjuta minst fem fåglar för Vina innan det är läge att ens tänka på älgjakten. Håll tummarna!
Här levs inte i nuet!
I övrigt har jag även börjat fundera på julklappar för att slippa stressen som annars dyker upp i oktober och håller i sig till efter jul. Nu blir det andra bullar. Tänkte jag i alla fall.
Lite närmre ligger fågeljakten som drar igång den 25:e augusti. DÅ kanske Vina äntligen får sin första fågel? Hoppas, hoppas, hoppas. Mika har ju köpt nytt sikte och desstom skjutit in bössan (som han missat ett av tidigare år ... ) så nu kan vi inte skylla på vapnet om hon inte får någon fågelmiddag. Intresset finns ju hos henne också, och hon skalldriver inte. Utgångsläget är minst sagt spännande. Men inte förrän i höst. Mika ska dessutom vara ledig från jobbet hela september för att kunna jaga så mycket som möjligt. Jag har sagt att han måste skjuta minst fem fåglar för Vina innan det är läge att ens tänka på älgjakten. Håll tummarna!
Här levs inte i nuet!
Är jag paranoid?
Eftersom att kommunen klipper vår gräsmatta så sällan (det är deras fastighet vi hyr, så de SKA sköta den åt oss), så har jag sedan vi flyttade in klippt själv. De senaste två åren har till och med Mika klippt.
Idag undrar jag om det är uträknat. I år har nämligen något förändrats. Varje gång vi klippt dröjer det en dag - sedan dyker kommunens man upp och klipper grannarnas gräs. Nu har det hänt så många gånger att jag börjar fundera om det finns ett uträknat signalsystem inblandat?
Kanske är det min krävande grannfru som ringer och meddelar att det är dags? Eller raggar de förbi och ser när jag klippt? I vilket fall börjar det kännas ovärt att klippa själv. Förutom hela dagen när det är nyklippt hos mig och långvuxet hos grannen. Då är det värt.
Idag undrar jag om det är uträknat. I år har nämligen något förändrats. Varje gång vi klippt dröjer det en dag - sedan dyker kommunens man upp och klipper grannarnas gräs. Nu har det hänt så många gånger att jag börjar fundera om det finns ett uträknat signalsystem inblandat?
Kanske är det min krävande grannfru som ringer och meddelar att det är dags? Eller raggar de förbi och ser när jag klippt? I vilket fall börjar det kännas ovärt att klippa själv. Förutom hela dagen när det är nyklippt hos mig och långvuxet hos grannen. Då är det värt.
Slätklippt, prydlig gräsmatta på vår sida, ogräsartad tillväxt hos grannen.
Storåkarn
Ett nödvändigt ont
Idag beställer jag bilder. Det skulle egentlgen ha gjorts för länge sedan, kanske i maj/juni ungefär, men har inte blivit av förrän nu. Nu kommer förhoppningsvis tackkorten från dopet att kunna skickas ut också, Mika har faktiskt tjatat en del på mig om det och jag erkänner att jag varit ... hmm ... kanske slö? som inte fått gjort det jag ska. Nåja. Bättre sent än aldrig.
Jag hittade även en hel del härliga sommarbilder som jag ska sätta i album, jag tror jag ska köpa ett 300-bilders kanske? Eller kanske räcker det med ett 200-bilders för varje år? Får se hur jag gör. Nytt album blir det i varje fall.
Vill rekomendera fujifilms erbjudande om framkallning där man får de 100 första bilderna gratis. Man loggar in från http://www.fujidirekt.se/uppslaget och beställer sedan som vanligt. Enkelt och effektivt.
Om det hände min familj
Jag har ett Facebok-konto. Ingen nyhet för er som känner mig. Där har jag väldigt många kontakter, både egna vänner och bekanta, deras barn och även kompisar till mitt barn. Så blir det ju när man bor i ett litet samhälle som vårt.
Under en tid har jag lagt märke till att ett särskilt barn fått otroligt många elaka kommentarer om varje bild h*n lagt ut på sig eller sina intressen. Händer det en gång kanske man ser mellan fingrarna, men i det här fallet verkade det hela systematiskt uttänkt, då kommentarerna tagits bort i efterhand. Att de tagits bort märkte jag när jag började leta efter vad som egentligen lagts upp.
Vad gör man en sådan gång? Så snart jag fick tillfälle tog jag skärmklipp av det hela och var noga att få med barnens namn (för det är BARN som är så otroligt elaka mot varandra). Därefter kontaktade jag det utsatta barnets förälder och skickade med klippen. Varför jag inte direkt kommenterade i barnets logg var för att jag var rädd att h*n istället skulle få samma kommentarer men i mail. Då kan jag som vuxen inte se och agera.
Efteråt har jag sett att det var tur att jag sparade bevisen, då kommentarerna inte längre finns tillgängliga på Facebook. Nu finns ändå möjligheten för föräldrarna att prata med varandra, men framför allt att ställa sina barn mot väggen och göra sitt bästa för att se till att kränkningarna upphör. Fast jag vill hellre kalla det mobbing, då det uppenbarligen pågått ett tag.
Man behöver inte vara vän med alla, absolut inte. Men kan du inte säga något snällt så säg inget alls. Det skadar ingen självkänsla och skapar inget självhat.
Det jag vill ha sagt är inte att jag bär en roll av självutnämnd nätpolis. Jag vill istället mana till eftertanke. Om det vore ditt barn, din familj som drabbades, hur skulle du göra? Vore det ett syskon eller en väns barn, vad gjorde du då? Och framför allt; hur skulle du vilja att andra agerade om du inte såg det själv? Allt jag vill ha sagt är att jag önskar att mina bekanta säger till mig om samma sak händer mitt barn.
Under en tid har jag lagt märke till att ett särskilt barn fått otroligt många elaka kommentarer om varje bild h*n lagt ut på sig eller sina intressen. Händer det en gång kanske man ser mellan fingrarna, men i det här fallet verkade det hela systematiskt uttänkt, då kommentarerna tagits bort i efterhand. Att de tagits bort märkte jag när jag började leta efter vad som egentligen lagts upp.
Vad gör man en sådan gång? Så snart jag fick tillfälle tog jag skärmklipp av det hela och var noga att få med barnens namn (för det är BARN som är så otroligt elaka mot varandra). Därefter kontaktade jag det utsatta barnets förälder och skickade med klippen. Varför jag inte direkt kommenterade i barnets logg var för att jag var rädd att h*n istället skulle få samma kommentarer men i mail. Då kan jag som vuxen inte se och agera.
Efteråt har jag sett att det var tur att jag sparade bevisen, då kommentarerna inte längre finns tillgängliga på Facebook. Nu finns ändå möjligheten för föräldrarna att prata med varandra, men framför allt att ställa sina barn mot väggen och göra sitt bästa för att se till att kränkningarna upphör. Fast jag vill hellre kalla det mobbing, då det uppenbarligen pågått ett tag.
Man behöver inte vara vän med alla, absolut inte. Men kan du inte säga något snällt så säg inget alls. Det skadar ingen självkänsla och skapar inget självhat.
Det jag vill ha sagt är inte att jag bär en roll av självutnämnd nätpolis. Jag vill istället mana till eftertanke. Om det vore ditt barn, din familj som drabbades, hur skulle du göra? Vore det ett syskon eller en väns barn, vad gjorde du då? Och framför allt; hur skulle du vilja att andra agerade om du inte såg det själv? Allt jag vill ha sagt är att jag önskar att mina bekanta säger till mig om samma sak händer mitt barn.
Rekommenderas
Igår tänkte vi hitta på något tillsammans, jag och min syster. Mest för att kosinerna skulle kunna leka med varandra på sommarlovet. Vi åkte till Pite Havsbad och knatade in på Nimbys. Ungefär som Leos lekland fast lite mindre och mysigare. Det fanns även minigolf och bowling.
När vi varit där och lekt, fikat och bytt blöja gick vi till tivolit utanför. Det var minst lika uppskattat av våra två brudar. Det fanns ett dinosaurieland som Lina gillade (men Alva var lite rädd) och en hel del karuseller och godisförsäljare.
Whoop, whoop!
När vi varit där och lekt, fikat och bytt blöja gick vi till tivolit utanför. Det var minst lika uppskattat av våra två brudar. Det fanns ett dinosaurieland som Lina gillade (men Alva var lite rädd) och en hel del karuseller och godisförsäljare.
Whoop, whoop!
Att veta
Våra kattungar ligger på en del kunskap ...
