Home at last
Idag har jag handlat. Märkligt nog så blir jag oftast glad av att handla. Spela roll vad som köps, matvaror fungerar lika bra som möbler, nyttogrejor eller pynt. Fast extra kul att handla är det ju så klart när det är lite större grejor. Idag har jag bland annat köpt en sådan här:
Hittade även diverse annat, till exempel ett cykelstöd till min cykel som oftast ligger och solar, en babymonitor så vi hör om det stackars barnet gråter, ett par presenter till Lina och ett par billibilli birken istället för mina gamla slitna. Nu fattas bara någon typ av vardagssko.
Dags att sova nu? Ja tack.
Cykelkärra. Borde hålla åtminstone ett år tills lillen kan åka barnsadel.
Hittade även diverse annat, till exempel ett cykelstöd till min cykel som oftast ligger och solar, en babymonitor så vi hör om det stackars barnet gråter, ett par presenter till Lina och ett par billibilli birken istället för mina gamla slitna. Nu fattas bara någon typ av vardagssko.
Dags att sova nu? Ja tack.
Var dag
Hemma. Tystnad. Hjälp vilka kontraster en kväll kan bjuda på. Från storfamiljen i Kåbdalishuset, med skratt, sällskap och hög volym till tystnad och lugn hemma. Skillnaden är enorm. Båda tillfällena är perfekta, men var och en för sig.
I morse tvingade jag till mig en sovmorgon efter sista frukostmålet för Matti, och vaknade faktiskt av att min barndomskamrat Sofia och hennes lillasyster Ida kom och väckte mig strax innan tio. Inte tokigt. Eller ganska tokigt, men kul att träffa dem. De bodde granne under helgen, och Sofia hade med sig sin storkille Sigge.
I Kåbban var nästan alla Mäntyrantas samlade; Jari och Therese, Alex och Tobias, Esko, Malin, Josefin och Jennie, Pentti och Kyllikki, och så Mika och jag med ungarna. UngarNA. Märkligt att ha två barn. Får se hur lång tid det tar innan man vänjer sig. Under kvällen kom Mikas barndomskompis Andreas med sin tjej Anja och hälsade på. Riktigt kul att ses, men det blir för sällan när de bor så långt från oss, i Norraste Norge faktiskt.
Just nu ligger Matti och premiärsover i spjälsägen han fått av moster Hanna. Fick tips att han skulle somna i den på kvällen och sedan komma över till oss om han inte ville somna om i sin säng. Då är han van den dagen man vill att han SKA sova i sin säng. Kanske kan vara en bättre metod än att - som på Linas tid - ha honom i sängen tills tre, fyra årsåldern. Fast kanske inte lika mysigt.
Någon stackars bild kanske kommer framöver, nu funkar ju vårt internet rätt bra med den köttiga antennen vi tvingat till oss. Mobilt bredband my ass. Fast nu kan vi surfa i alla fall.
I morse tvingade jag till mig en sovmorgon efter sista frukostmålet för Matti, och vaknade faktiskt av att min barndomskamrat Sofia och hennes lillasyster Ida kom och väckte mig strax innan tio. Inte tokigt. Eller ganska tokigt, men kul att träffa dem. De bodde granne under helgen, och Sofia hade med sig sin storkille Sigge.
I Kåbban var nästan alla Mäntyrantas samlade; Jari och Therese, Alex och Tobias, Esko, Malin, Josefin och Jennie, Pentti och Kyllikki, och så Mika och jag med ungarna. UngarNA. Märkligt att ha två barn. Får se hur lång tid det tar innan man vänjer sig. Under kvällen kom Mikas barndomskompis Andreas med sin tjej Anja och hälsade på. Riktigt kul att ses, men det blir för sällan när de bor så långt från oss, i Norraste Norge faktiskt.
Just nu ligger Matti och premiärsover i spjälsägen han fått av moster Hanna. Fick tips att han skulle somna i den på kvällen och sedan komma över till oss om han inte ville somna om i sin säng. Då är han van den dagen man vill att han SKA sova i sin säng. Kanske kan vara en bättre metod än att - som på Linas tid - ha honom i sängen tills tre, fyra årsåldern. Fast kanske inte lika mysigt.
Någon stackars bild kanske kommer framöver, nu funkar ju vårt internet rätt bra med den köttiga antennen vi tvingat till oss. Mobilt bredband my ass. Fast nu kan vi surfa i alla fall.
Något stort eller något dyrt
På torsdag är det dags. Då har bönan fyllt sitt åttonde år och börjar bli nästan vuxen. Nästan. Hjälp vad tiden går. Fortfarande har hon dock kalas och gillar tårta, Petshop och andra små gulligheter. Vill ni komma och fira så håller vi låda på fredag efter halv två. Hon önskar sig något stort eller något dyrt. Spela roll vad. Har ni inte möjlighet att ta med det men ändå vill bidra med present så kan jag även tipsa om:
Zoobles, en sorts ihopfällbara petshop-kusiner:
Petshop såklart, kanske ett "litet" hus?
Zoobles, en sorts ihopfällbara petshop-kusiner:
Petshop såklart, kanske ett "litet" hus?
- Zhu zhu pets, bebisar, kläder och banor till dessa
- En matta som ser ut som en gräsmatta
- Ljudböcker
- Sport Wii
- Dator
- Tevespel
- Dataspel
- Nintendo DS
- Pengar
- Color Kids grejor
- En chokladfärgad pudel
- Nagellack
- Smink
- Väggklocka att ha hos mamma
- Sparkcykel att ha hos mamma
- Ny cykel att ha hos pappa
Solig dag. Rolig dag.
Idag har våren kikat fram för att säga hej. Tjugotvå grader mot solväggen och promenad med hund, barnvagn och lillasyster med tillbehör. Alltså pratglad tvååring och numera korthårig hund. Glöm inte vår tokiga katt som tassade med hela den kilometerlånga promenaden. Solig dag. Rolig dag. Matti vägde sig idag också och har snart vuxit om sin pappa.
Godnatt.
Avd 44
Sunderby sjukhus, avdelning 44 (Barnavdelningen) rum ett. Barbapaparummet. Egen rätt stor TV på rummet, stor dusch och halvpension = frukost och kvällsfika ingår. Så gör även sänglinne och handdukar. Jag borde inte misstrivas så mycket, men jag vill hem. En och en halv vecka på sjukhus är mycket även för mig.
Matti sover, men mellan varven flinar han upp sig ordentligt och är så söt att hälften hade räckt. Tjorvar lite med maten som han vill ska stå framdukad 24-7, men äter hyfsat ändå. Idag hade han gått ner 50 gram. Inte bra, men vi avvaktar tills imorgon och ser om han gått upp igen. Annars får vi väl börja flaskmata igen. Känns stökigt och tjorvigt när man har mat i överflöd men som kanske inte serveras så det passar en liten prins.
Nu har han inga sladdar eller slangar kopplade, de testar saturationen (syresättningen) då och då, men i övrigt slipper han de tidigare härvorna av sjukvårdsutrustning. Skönt att kunna vila middag i sängen med honom istället för att han ska ligga i baljan. Just nu är det visst pappan som har viloskiftet.
Hoppas på snar hemgång. Moi!
Matti sover, men mellan varven flinar han upp sig ordentligt och är så söt att hälften hade räckt. Tjorvar lite med maten som han vill ska stå framdukad 24-7, men äter hyfsat ändå. Idag hade han gått ner 50 gram. Inte bra, men vi avvaktar tills imorgon och ser om han gått upp igen. Annars får vi väl börja flaskmata igen. Känns stökigt och tjorvigt när man har mat i överflöd men som kanske inte serveras så det passar en liten prins.
Nu har han inga sladdar eller slangar kopplade, de testar saturationen (syresättningen) då och då, men i övrigt slipper han de tidigare härvorna av sjukvårdsutrustning. Skönt att kunna vila middag i sängen med honom istället för att han ska ligga i baljan. Just nu är det visst pappan som har viloskiftet.
Hoppas på snar hemgång. Moi!
Rekommenderas
Efter en sen lunch måste man en lördag som denna åtnjuta en läcker dessert - eller hur? Vad kan då passa bättre än lite godis? Jag har hittat en ny favorit; Cloettas Pops. Krispiga lättsaltade puffar täckta med mjölkchoklad. Farligt, tur att de inte finns i magnumpåsar.
Framsteg
Idag får vi äntligen byta till barnavdelningen istället för att vara här på 56:an (prematur). Lilleman har nämligen börjat klara sig utan andningsmaskinen (SiPAP), äter själv från bröstet och slipper alltså sonden. De närmsta dagarna ska vi se att han ska slippa inhalationerna och att han äter lagom mycket över dygnet. Då är det dags att åka hem. Så här glad blev han när han fick höra det:
I sin lilla plastbalja har han sovit och sovit. Det sägs att man kan vila sig i form, och det verkar ju stämma. Tusen slangar och diverse kopplingar för att kolla att allt är bra.
Ett evigt fixande med andningsslangarna som inte ville sitta på plats på en bångstyrig liten kille. Stor lättnad när han äntligen fick vila sin lilla nos och enbart ha syrgasgrimman.
Nu längtar vi naturligtvis hem ännu mer, så blir det väl när man börjar se en ände på eländet. Men nu är det nära i alla fall. Lina längtar efter att få träffa lillebror igen, och jag längtar hem. Mika också. Tur att han har varit här i alla fall, annars hade det varit sjukt tradigt. Nu ska vi mysa och sedan göra oss i ordning för flytt. Mors!
I sin lilla plastbalja har han sovit och sovit. Det sägs att man kan vila sig i form, och det verkar ju stämma. Tusen slangar och diverse kopplingar för att kolla att allt är bra.
Ett evigt fixande med andningsslangarna som inte ville sitta på plats på en bångstyrig liten kille. Stor lättnad när han äntligen fick vila sin lilla nos och enbart ha syrgasgrimman.
Nu längtar vi naturligtvis hem ännu mer, så blir det väl när man börjar se en ände på eländet. Men nu är det nära i alla fall. Lina längtar efter att få träffa lillebror igen, och jag längtar hem. Mika också. Tur att han har varit här i alla fall, annars hade det varit sjukt tradigt. Nu ska vi mysa och sedan göra oss i ordning för flytt. Mors!
Hur svårt kan det va?
Man kan tro att jag har blivit hönsig. Mika är i alla fall övertygad om den saken. Bara för att jag inte vill att han ska sköta sjuksyrrornas jobb och kolla att sonden är på plats eller att sätta fast en givare på foten som sedan ska skicka information om puls och syresättning till en maskin. Som tur är så finns larmknappar utspridda på strategiska ställen i rummet, så man hinner larma och be någon fixa det innan Mika tar saken i egna händer. Hönsfrida. Eller nåt.
Mika tycker att jag löjlar mig och undrar hur svårt det kan vara att få till det rätt. Med en gnutta insikt i vårdyrket inser jag att det ligger en del kunskap bakom som man inte känner till eller reflekterar över om man inte själv ska arbeta inom vård och/eller omsorg.
En försenad lunch väntar på oss i restaurangen. Hoppas det blir efterrätt.
Mika tycker att jag löjlar mig och undrar hur svårt det kan vara att få till det rätt. Med en gnutta insikt i vårdyrket inser jag att det ligger en del kunskap bakom som man inte känner till eller reflekterar över om man inte själv ska arbeta inom vård och/eller omsorg.
En försenad lunch väntar på oss i restaurangen. Hoppas det blir efterrätt.
Lite lurigt
Lite avis blir man ju. Lillen får ligga i pappas knä och äta. Det vill jag också, fast helst skippar jag flaskan med bröstmjölken till förmån för vindruvor eller nåt annat lite mer romantiskt. Plus att det ju inte ska gälla min pappas knä, utan lillens pappas. Annars gav det ju inte så mycket.
Blev rätt sjukt stycke ser jag i efterhand men skyller på allmän förvirring. I eftermiddag skulle mamma och Lina komma på besök, men de får ju inte komma in på avdelningen, än mindre på rummet. Det blir nog lekterapin eller kanske den stängda restaurangen som får bereda oss sittplatser. Det blev ju lite konstigt när Lina hade en hel mammavecka kvar men fick åka till sin pappa ändå. Man saknar ju sin bästa dotter. Konstigt att inte längre kunna säga bästa barn. Fast konstigt på ett bra sätt.
Lina hade förresten lurat till sig en övernattning hos mormor igår kväll. Hon gick dit på kvällen för att scrappa lite och när det närmade sig läggdags kom frågan:
- Visst går det bra att jag sover här mormor?
Jodå, mormor sade att det går bra, och så blev det kvällsrutiner. Då ringer Linas pappa och frågar när Lina ska komma hem egentligen? Hmm.
Kanske Lina ska börja med att informera sina föräldrar INNAN hon bestämmer sig för att sova över någonstans? Till saken hör att jag pratade med Lina redan under eftermiddagen, och redan då sade hon till mig att hon skulle sova hos mormor, som att saken redan var bestämd. Och det var den ju visserligen, men bara av bönan själv. Kul unge.
Nu ska jag lura till mig en trevlig lunch i restaurangen, hoppas de har någon god mat idag.
Blev rätt sjukt stycke ser jag i efterhand men skyller på allmän förvirring. I eftermiddag skulle mamma och Lina komma på besök, men de får ju inte komma in på avdelningen, än mindre på rummet. Det blir nog lekterapin eller kanske den stängda restaurangen som får bereda oss sittplatser. Det blev ju lite konstigt när Lina hade en hel mammavecka kvar men fick åka till sin pappa ändå. Man saknar ju sin bästa dotter. Konstigt att inte längre kunna säga bästa barn. Fast konstigt på ett bra sätt.
Lina hade förresten lurat till sig en övernattning hos mormor igår kväll. Hon gick dit på kvällen för att scrappa lite och när det närmade sig läggdags kom frågan:
- Visst går det bra att jag sover här mormor?
Jodå, mormor sade att det går bra, och så blev det kvällsrutiner. Då ringer Linas pappa och frågar när Lina ska komma hem egentligen? Hmm.
Kanske Lina ska börja med att informera sina föräldrar INNAN hon bestämmer sig för att sova över någonstans? Till saken hör att jag pratade med Lina redan under eftermiddagen, och redan då sade hon till mig att hon skulle sova hos mormor, som att saken redan var bestämd. Och det var den ju visserligen, men bara av bönan själv. Kul unge.
Nu ska jag lura till mig en trevlig lunch i restaurangen, hoppas de har någon god mat idag.
Börja om från början
Den nionde mars hittade han vägen till livet. Lite bråttom blev det allt, han ville inte vänta tills vi kommit fram till BB, så han valde en parkeringsplats halvvägs dit. Dagen efter var vi hemma, mådde rätt bra i en vecka. Sedan blev det Sjukan igen. RS-virus. Nu sitter vi här, ensamma för stunden i vårt isolerade sjukhusrum.
Mika åkte hem en sväng idag, misstänker att han velat hem ett tag, han tycker tiden går så långsamt här. Det är nog sant. För mig gör det inte så stor skillnad, jag har ju väntat på Mika ett halvår, då går det lätt att vänta på hemgång några dagar också.
Just nu ligger lilleman och är ledsen, misstänker magont men hoppas att det går till sig så småningom. Världens bästa personal lyckas trösta bäst, där kommer man till korta både gällande teknik och tålamod, men skam den som ger sig, jag hittar nog sättet till sist jag med.
Trots allt är det ett bra tag sedan sist - man glömmer en del, annat fastnar på något underligt sätt tills det behövs igen, ungefär som när man lärt sig cykla. Att Lina fyller åtta om mindre än en månad och kan allt själv gör att jag ibland funderar om jag var galen som frivilligt började om på nytt med en liten. Och jag erkänner min galenskap men medger strax att det nog är värt det. Han är ju jättefin vår Matti.
Mika åkte hem en sväng idag, misstänker att han velat hem ett tag, han tycker tiden går så långsamt här. Det är nog sant. För mig gör det inte så stor skillnad, jag har ju väntat på Mika ett halvår, då går det lätt att vänta på hemgång några dagar också.
Just nu ligger lilleman och är ledsen, misstänker magont men hoppas att det går till sig så småningom. Världens bästa personal lyckas trösta bäst, där kommer man till korta både gällande teknik och tålamod, men skam den som ger sig, jag hittar nog sättet till sist jag med.
Trots allt är det ett bra tag sedan sist - man glömmer en del, annat fastnar på något underligt sätt tills det behövs igen, ungefär som när man lärt sig cykla. Att Lina fyller åtta om mindre än en månad och kan allt själv gör att jag ibland funderar om jag var galen som frivilligt började om på nytt med en liten. Och jag erkänner min galenskap men medger strax att det nog är värt det. Han är ju jättefin vår Matti.
Tidsfördriv
Idag firar vi med fyrverkerier, min dator och jag. Vi tar farväl av en numera svunnen tid. Jag kommer troligen att ägna minimalt med tid åt detta som jag innan faktiskt har vikt en hel del av mitt ensamhetsliv åt:
Lägg märke till statistiken. Jag vill även avslöja att dessa partier spindelharpan – i två färger – började spelas i januari när Mika åkte tillbaka till Kosovo. Jag har således inget liv med intressant innehåll att tala om. I början gjorde min obrydda attityd att andelen vunna partier ständigt sjönk, jag var nere på 12 % som sämst, men nu har jag alltså jobbat fram följande:
Högsta poäng: 1198
Spelade partier: 1030
Vunna partier: 250
Andel vunna: 24 %
I början ville jag mest satsa på high scores, varför det ofta blev så att jag inte lyckades få partiet att gå ihop. Nu satsar jag enbart på att vinna och då går det betydligt bättre. Jag funderar på att nolla räknaren och börja om, bara för att snabbt få en ännu högre statistik, men misstänker att det kan klassas som fusk.
Inatt kommer han hem, Mika, så då blir det måhända ett mer normalt liv – sett ur ett socialt perspektiv. Så. Adios Spindelharpan. Tack för allt du gett mig.
Årets längsta dag
Förvirringen är stor. Igår förlade jag min telefon två gånger och blev tvungen att leta länge innan jag hittade den. När jag handlar med kort så har jag ett par gånger råkat trycka röda knappen "avbryt" istället för att godkänna summan. Igår letade jag min kamera utan resultat. Det visade sig att den var hos mamma.
Fortsätter det här så vet jag inte vad nästa steg blir. Glömma bort att Lina kommer hem klockan ett varje dag? Glömma bort att ta in hunden från hundgården? Glömma bort att mata djuren? Glömma börsen någonstans? Jag hoppas helt enkelt att det hela löser sig av sig självt.
Ikväll kommer Mika hem. Halv tolv rättare sagt, så det är nog mer natt än kväll. Sedan ska vi umgås ungefär varenda dag i nära två månader. Blir intressant. Skönt att han blir hemma ett tag, man kan ju inte säga att vi varit bortskämda med varandras sällskap den senaste tiden.
Att vänta på något gör ju alltid att tiden tycks gå otroligt långsamt, vilket direkt leder mig till tanken att det här är årets hittills längsta dag. Utan tvekan. Kanske går tiden snabbare om jag hittar på något under tiden, det brukar ju funka så. Får se.
Härlig är vårvintern
Idag är det två plusgrader, strålande sol som garanterat värmer solväggen kvicksilvret över tiogradersstrecket och himlen är lysande blå. Man vill helt enkelt vara ute. På mammas altan är det 21 plusgrader.
Jag har just hjälpt Stefan att äta upp lite av gårdagens palt och tårta, så jag är mätt nu. Mätt. Ändå vore det trevligt att gå ut och göra en liten brasa i eldstaden på baksidans södersluttning. Fast det är trevligare med sällskap. Kanske hittar jag sällskap? Syrran svarade inte, kanske senare då.
Helst vill jag ta en skotertur med Vina ut på sjöarna så hon får leka lite. Det kan ju vara ett alternativ om jag inte hittar någon att elda med. Fast jag vet inte om jag fixar att köra skoter i veckan. Det är rätt jobbigt, och skulle jag fastna finns inte så många att be om hjälp. Tills vidare blir det mer datatid och snoka lite på Blocket.
Jag har just hjälpt Stefan att äta upp lite av gårdagens palt och tårta, så jag är mätt nu. Mätt. Ändå vore det trevligt att gå ut och göra en liten brasa i eldstaden på baksidans södersluttning. Fast det är trevligare med sällskap. Kanske hittar jag sällskap? Syrran svarade inte, kanske senare då.
Helst vill jag ta en skotertur med Vina ut på sjöarna så hon får leka lite. Det kan ju vara ett alternativ om jag inte hittar någon att elda med. Fast jag vet inte om jag fixar att köra skoter i veckan. Det är rätt jobbigt, och skulle jag fastna finns inte så många att be om hjälp. Tills vidare blir det mer datatid och snoka lite på Blocket.
Edit: Hittade sällskap och ved + tändstickor.
Trassligt
I helgen besökte jag och syrran Luleå, då det fattades en del grejor hemma. När vi shoppade på ICA Maxi innan vi skulle åka hem hittade jag det. Garnet. En del tysta svordomar försökte göra sig hörda men misslyckades. Jag hade ju redan gett upp letandet. Jag har ju kollat i fyra olika butiker i Piteå, två i Älvsbyn, tre i Luleå (inklusive samma ICA-butik) och dessutom på Nära Dig-butiken i Vistträsk. Inget resultat. Således blev jag tvungen att repa upp det redan stickade och sticka om Mikas strumpor.
Halvt färdig med Mikas nya sockar hittade jag alltså samma garn. Man kan bli galen för mindre. Jag köpte i alla fall ett nystan till utifall att. Och så antecknade jag i minnesfacket att det ska vara annan färg på skaftet för att garnet säkert ska räcka till ett helt par.
Halvt färdig med Mikas nya sockar hittade jag alltså samma garn. Man kan bli galen för mindre. Jag köpte i alla fall ett nystan till utifall att. Och så antecknade jag i minnesfacket att det ska vara annan färg på skaftet för att garnet säkert ska räcka till ett helt par.
Till saken hör att jag och Lina i två veckor har skojat om hur festligt det vore om jag faktiskt hittade rätt garn efter allt letande - och sedan även efter att jag gett upp och börjat på nya sockar. Med facit i hand var det så lagomt festligt.
Vardag
Lina slutar aldrig att förvåna mig. De senaste två dagarna har vi sett tv ihop, och inte barnprogram som vi brukar. Vi såg How clean is your home, där människor som helt tappat greppet får hjälp att rengöra sina igengrodda hem. Lina älskar det. Sedan såg vi ett husköparprogram som hon också gillade. Intressanta val.
Igår hämtade vi äntligen hem Hexi från min snälla moster som haft hand om henne de senaste tio dagarna. Hexi är inte den lättaste att vänja sig vid, trots det är det riktigt skönt att hon är hemma igen. Just nu sover hon mest och verkar nöjd med att vara hemma, hoppas det beror på att hon väntar smått.
Idag ska Lina åka skidor med skolan, och dagen till ära visar mätaren bara minus tolv grader. Snöfall dessutom. Hoppas de får kul, själv ska jag ta det lugnt hela dagen. På återseende.
Igår hämtade vi äntligen hem Hexi från min snälla moster som haft hand om henne de senaste tio dagarna. Hexi är inte den lättaste att vänja sig vid, trots det är det riktigt skönt att hon är hemma igen. Just nu sover hon mest och verkar nöjd med att vara hemma, hoppas det beror på att hon väntar smått.
Idag ska Lina åka skidor med skolan, och dagen till ära visar mätaren bara minus tolv grader. Snöfall dessutom. Hoppas de får kul, själv ska jag ta det lugnt hela dagen. På återseende.
Börja om från början
Ikväll stickar jag igen. Mika skulle få ett par strumpor men garnet tog slut. Naturligtvis fanns det inte att köpas i affär längre, då det utgått ur sortimentet. Det betyder att jag bara kunde sticka en och en halv socka. Piss.
Idag har jag alltså gjort ett nytt skaft i annat garn och börjat med foten. Snart är det dags att börja minska för tårna. Det går bättre än förväntat, men jag avskyr att riva upp det jag redan stickat. Snacka om dubbelt arbete.
Nu är det bäst att återgå. Mors.
Jämvikt = naturens lag
Om dagen började bra igår så jämnade det ut sig idag. Inatt har jag haft svårt att somna om, så när Lina gått till skolan tänkte jag sova lite middag. Hunden lös i huset, helt ok så länge man kommer ihåg att stänga dörren till tvättstugan (där kattlådan återfinns).
Jag hade dock inte räknat med att gammkatten naturligtvis blev nödig under denna korta förmiddagsvila. Låst dörr, stängd toa. Vad göra? Hon gjorde naturligtvis inne. Hade det stannat där hade det ändå varit hyfsat ok. Äckligt javisst, men hanterbart. Istället snaskade Vina "chokladpraliner" för brinnande livet, drabbades av akut mättnad och blev tvungen att lämna tillbaka det hela. Framvägen.
Summan av kardemumman blev två kasserade mattor och en storstädning av huset. Jag lovar att ni inte vill uppleva denna händelse. Som extra grädde på myset pyser det just nu (och troligen resten av kvällen) då och då från hennes bakre regioner, och en odör som sprungen ur helvetet smyger sig fram och bränner flimmerhåren i näsan.
Jag tröstar mig för närvarande med helgens utlovade blidväder, då både lördag och söndag visar plusgrader! Det vore första gången sedan oktober, så det är mer än välkommet! Lördag ser det till och med ut att kunna bli sol, men än kan mycket hända.
Jag hade dock inte räknat med att gammkatten naturligtvis blev nödig under denna korta förmiddagsvila. Låst dörr, stängd toa. Vad göra? Hon gjorde naturligtvis inne. Hade det stannat där hade det ändå varit hyfsat ok. Äckligt javisst, men hanterbart. Istället snaskade Vina "chokladpraliner" för brinnande livet, drabbades av akut mättnad och blev tvungen att lämna tillbaka det hela. Framvägen.
Summan av kardemumman blev två kasserade mattor och en storstädning av huset. Jag lovar att ni inte vill uppleva denna händelse. Som extra grädde på myset pyser det just nu (och troligen resten av kvällen) då och då från hennes bakre regioner, och en odör som sprungen ur helvetet smyger sig fram och bränner flimmerhåren i näsan.
Jag tröstar mig för närvarande med helgens utlovade blidväder, då både lördag och söndag visar plusgrader! Det vore första gången sedan oktober, så det är mer än välkommet! Lördag ser det till och med ut att kunna bli sol, men än kan mycket hända.
Glömde nästan
Jag har ätit ett antal semlor trots att säsongen inte hunnit börja. Arvssynden - jag skyller på den. Gott var det i alla fall. Hos mamma fanns semmeltårta, ruskigt gott, men jag åt ändå "bara" en bit, pinsamt att man kunde ha ätit hela tårtan själv för att den var så god.
Äntligen uteväder
Idag började dagen bra. Det frusna varmvattnet i köket började äntligen rinna igen, termometern visade bara -18 och solen lovade varmare senare under dagen.
Lina har hunnit leka med sin bästkompis och de följde även med på en skotertur senare när det hunnit bli kring femton minus. Vina var helnöjd över att få åka med, men gladast blir hon såklart när hon får springa själv. På vägen hem körde jag fel väg, så det blev en rundtur förbi skogen hos Linas pappa. Där låg plötsligt ett renkadaver mitt på spåret.
Troligen är det ett lodjur som varit i farten, i höstas såg ju jag och mamma spår efter storkissen, och mamma har sett spår flera gånger efteråt. Nu verkar den blivit hungrig, mamma hade promenerat förbi platsen med hundarna förra veckan, och då var det inget där. Det hade alltså gått snabbt att gnaga fram skelettet. Kanske har den fått hjälp, men jag förvånas ändå över hur snabbt det går att äta en hel ren.
Jag lyckades göra god middag för en gångs skull, men åt lite snabbt så jag får väl ont i magen sen ikväll. Vore ju typiskt. Vi har annars hunnit med det mesta av dagens planer, så nu misstänker jag att det blir att slöa i soffan resten av kvällen. Vi är tre slagna hjältar som vill vila mer än allt. Tur att det är tillåtet.
På återseende!
Lina har hunnit leka med sin bästkompis och de följde även med på en skotertur senare när det hunnit bli kring femton minus. Vina var helnöjd över att få åka med, men gladast blir hon såklart när hon får springa själv. På vägen hem körde jag fel väg, så det blev en rundtur förbi skogen hos Linas pappa. Där låg plötsligt ett renkadaver mitt på spåret.
Troligen är det ett lodjur som varit i farten, i höstas såg ju jag och mamma spår efter storkissen, och mamma har sett spår flera gånger efteråt. Nu verkar den blivit hungrig, mamma hade promenerat förbi platsen med hundarna förra veckan, och då var det inget där. Det hade alltså gått snabbt att gnaga fram skelettet. Kanske har den fått hjälp, men jag förvånas ändå över hur snabbt det går att äta en hel ren.
Jag lyckades göra god middag för en gångs skull, men åt lite snabbt så jag får väl ont i magen sen ikväll. Vore ju typiskt. Vi har annars hunnit med det mesta av dagens planer, så nu misstänker jag att det blir att slöa i soffan resten av kvällen. Vi är tre slagna hjältar som vill vila mer än allt. Tur att det är tillåtet.
På återseende!
Nya tider
Jag måste prova nya vägar. Idag är det premiär att blogga från mobilen. Egentligen kan man ju göra mycket från mobilen men det är ruskigt skönt med en dator.
Nu har jag testat, så utvärdering väntar. På återseende!
