Hemma. Tystnad. Hjälp vilka kontraster en kväll kan bjuda på. Från storfamiljen i Kåbdalishuset, med skratt, sällskap och hög volym till tystnad och lugn hemma. Skillnaden är enorm. Båda tillfällena är perfekta, men var och en för sig.

I morse tvingade jag till mig en sovmorgon efter sista frukostmålet för Matti, och vaknade faktiskt av att min barndomskamrat Sofia och hennes lillasyster Ida kom och väckte mig strax innan tio. Inte tokigt. Eller ganska tokigt, men kul att träffa dem. De bodde granne under helgen, och Sofia hade med sig sin storkille Sigge.

I Kåbban var nästan alla Mäntyrantas samlade; Jari och Therese, Alex och Tobias, Esko, Malin, Josefin och Jennie, Pentti och Kyllikki, och så Mika och jag med ungarna. UngarNA. Märkligt att ha två barn. Får se hur lång tid det tar innan man vänjer sig. Under kvällen kom Mikas barndomskompis Andreas med sin tjej Anja och hälsade på. Riktigt kul att ses, men det blir för sällan när de bor så långt från oss, i Norraste Norge faktiskt.

Just nu ligger Matti och premiärsover i spjälsägen han fått av moster Hanna. Fick tips att han skulle somna i den på kvällen och sedan komma över till oss om han inte ville somna om i sin säng. Då är han van den dagen man vill att han SKA sova i sin säng. Kanske kan vara en bättre metod än att - som på Linas tid - ha honom i sängen tills tre, fyra årsåldern. Fast kanske inte lika mysigt.

Någon stackars bild kanske kommer framöver, nu funkar ju vårt internet rätt bra med den köttiga antennen vi tvingat till oss. Mobilt bredband my ass. Fast nu kan vi surfa i alla fall.