Idag firar vi med fyrverkerier, min dator och jag. Vi tar farväl av en numera svunnen tid. Jag kommer troligen att ägna minimalt med tid åt detta som jag innan faktiskt har vikt en hel del av mitt ensamhetsliv åt:

Lägg märke till statistiken. Jag vill även avslöja att dessa partier spindelharpan – i två färger – började spelas i januari när Mika åkte tillbaka till Kosovo. Jag har således inget liv med intressant innehåll att tala om. I början gjorde min obrydda attityd att andelen vunna partier ständigt sjönk, jag var nere på 12 % som sämst, men nu har jag alltså jobbat fram följande:

Högsta poäng:    1198

Spelade partier: 1030

Vunna partier:    250

Andel vunna:      24 %

I början ville jag mest satsa på high scores, varför det ofta blev så att jag inte lyckades få partiet att gå ihop. Nu satsar jag enbart på att vinna och då går det betydligt bättre. Jag funderar på att nolla räknaren och börja om, bara för att snabbt få en ännu högre statistik, men misstänker att det kan klassas som fusk.

Inatt kommer han hem, Mika, så då blir det måhända ett mer normalt liv – sett ur ett socialt perspektiv. Så. Adios Spindelharpan. Tack för allt du gett mig.