Man kan tro att jag har blivit hönsig. Mika är i alla fall övertygad om den saken. Bara för att jag inte vill att han ska sköta sjuksyrrornas jobb och kolla att sonden är på plats eller att sätta fast en givare på foten som sedan ska skicka information om puls och syresättning till en maskin. Som tur är så finns larmknappar utspridda på strategiska ställen i rummet, så man hinner larma och be någon fixa det innan Mika tar saken i egna händer. Hönsfrida. Eller nåt.

Mika tycker att jag löjlar mig och undrar hur svårt det kan vara att få till det rätt. Med en gnutta insikt i vårdyrket inser jag att det ligger en del kunskap bakom som man inte känner till eller reflekterar över om man inte själv ska arbeta inom vård och/eller omsorg.

En försenad lunch väntar på oss i restaurangen. Hoppas det blir efterrätt.