Som vanligt är det inte tjejen i brevet ... men det är det.
Lina har redan lagt sig. Kanske lika bra att börja med lite bättre rutiner än jag haft för henne hittills i sommar. Förhoppningsvis vaknar hon tidigt imorgon bitti så att vi hinner till Piteå i tid. Vi ska nämligen hjälpa morfar med lite grejor. Linas morfar då alltså.
Ikväll har jag letat fram en Lady Gaga-skiva åt bönan så att hennes stackars pappa slipper höra hennes skräniga versioner av superstjärnans låtar. Jag har nämligen sår i öronen efter två veckors galet galande och ylande av både Gaga och Smurfhits - inklusive den smurfiga rösten. Hjälp. Förhoppningsvis blir det bättring - antingen slutar hon sjunga och ägnar sig åt att lyssna istället, eller så lär hon sig de RIKTIGA texterna. Ingen hittepåengelska. Det är kul i början, men efter dagar och veckor så blir man något less. Som tur är för mina öron så är det pappavecka imorgon. Stackars pappaöron.
Nu mjukar vi upp inför kvällens problematik:
Under tiden jag letade fram lite annat, så snubblade jag även över bilder från årtalet 2007. Lina var då fyra år och jag hade just träffat Mikaman. Mycket mystiskt att titta på bilderna; det var ju igår men ändå tre år sedan? Hur går det till egentligen?
Lina i värsta grodfångartagen - Djupträsket 2007
Då vi nu ännu en gång kan konstatera att tiden flyger iväg - även när man inte har enbart roligt, så återstår frågan: Vad ska jag bli när jag blir stor?
Jag har fått diverse uppslag: Dumperförare var ett av de senaste. Jag har även funderat på mediabranschen, men skräms något av de prestationskrav jag misstänker att jag kommer att bära i så fall. Trädgårdsmästare eller arborist vore kul, men är ju ytterst säsongsbetonat. Polis är jag för lat för, då det kräver en väldans fysik. Kanske grupputvecklare eller chef? Vore kul, men jag antar att det vore en fördel om man vet vad man pratar om ... Det skulle också vara kul att se vad en genetiker arbetar med, då det är ett av mina favoritämnen inom hobbies - passar dessutom in bland ALLA djurmänniskor, och många vardagligt intresserade människor också.
Jag har provat på grillbiträde, taxichaufför, vårdbiträde inom både hemtjänst och äldreboende, butiksbiträde var kul men verkar svårt att hitta jobb inom, precis som det mesta annat. Har även testat lite anläggningsarbete som min klena lekamen inte riktigt fixade, men det är både roligt och ger mycket utevistelse. Har också hunnit jobba som journalist, grafiker och annonskreatör, men där är konkurrensen stenhård. Värst av alla yrkeskategorier skulle jag nästan tro.
Nu ska jag grubbla ett tag och se om jag kommer fram till något. Att vara så open-minded och redo att testa nya saker samtidigt som man faktiskt fixar många olika arbetsuppgifter gör att det blir väl så spretigt när man ska sortera fram vad man ska satsa på. Det vore kul att komma på det NU, helst igår, så att man kan börja plugga till det någon gång. Tiden står ju inte stilla direkt. Så fick jag det sagt - igen. Denna krisiga situation kräver ett avslut snarast.
Snälla Bullen - hjälp mig!
Ikväll har jag letat fram en Lady Gaga-skiva åt bönan så att hennes stackars pappa slipper höra hennes skräniga versioner av superstjärnans låtar. Jag har nämligen sår i öronen efter två veckors galet galande och ylande av både Gaga och Smurfhits - inklusive den smurfiga rösten. Hjälp. Förhoppningsvis blir det bättring - antingen slutar hon sjunga och ägnar sig åt att lyssna istället, eller så lär hon sig de RIKTIGA texterna. Ingen hittepåengelska. Det är kul i början, men efter dagar och veckor så blir man något less. Som tur är för mina öron så är det pappavecka imorgon. Stackars pappaöron.
Nu mjukar vi upp inför kvällens problematik:
Under tiden jag letade fram lite annat, så snubblade jag även över bilder från årtalet 2007. Lina var då fyra år och jag hade just träffat Mikaman. Mycket mystiskt att titta på bilderna; det var ju igår men ändå tre år sedan? Hur går det till egentligen?
Lina i värsta grodfångartagen - Djupträsket 2007
Då vi nu ännu en gång kan konstatera att tiden flyger iväg - även när man inte har enbart roligt, så återstår frågan: Vad ska jag bli när jag blir stor?
Jag har fått diverse uppslag: Dumperförare var ett av de senaste. Jag har även funderat på mediabranschen, men skräms något av de prestationskrav jag misstänker att jag kommer att bära i så fall. Trädgårdsmästare eller arborist vore kul, men är ju ytterst säsongsbetonat. Polis är jag för lat för, då det kräver en väldans fysik. Kanske grupputvecklare eller chef? Vore kul, men jag antar att det vore en fördel om man vet vad man pratar om ... Det skulle också vara kul att se vad en genetiker arbetar med, då det är ett av mina favoritämnen inom hobbies - passar dessutom in bland ALLA djurmänniskor, och många vardagligt intresserade människor också.
Jag har provat på grillbiträde, taxichaufför, vårdbiträde inom både hemtjänst och äldreboende, butiksbiträde var kul men verkar svårt att hitta jobb inom, precis som det mesta annat. Har även testat lite anläggningsarbete som min klena lekamen inte riktigt fixade, men det är både roligt och ger mycket utevistelse. Har också hunnit jobba som journalist, grafiker och annonskreatör, men där är konkurrensen stenhård. Värst av alla yrkeskategorier skulle jag nästan tro.
Nu ska jag grubbla ett tag och se om jag kommer fram till något. Att vara så open-minded och redo att testa nya saker samtidigt som man faktiskt fixar många olika arbetsuppgifter gör att det blir väl så spretigt när man ska sortera fram vad man ska satsa på. Det vore kul att komma på det NU, helst igår, så att man kan börja plugga till det någon gång. Tiden står ju inte stilla direkt. Så fick jag det sagt - igen. Denna krisiga situation kräver ett avslut snarast.
Snälla Bullen - hjälp mig!
Kommentarer
Trackback