Idag verkar vara smärtornas och plågornas dag. Inte för min egen del lika mycket som för min omgivning. Mika ringde strax innan lunch för att han ville säga att han älskar mig = ta farväl utifall att. Han skulle nämligen utsättas för pepparspray, trots att han så vitt jag vet inte våldtagit eller ens försökt våldta någon. Jag brukar ju sällan protestera.

Detta med pepparspray ... Mika menar att han hört någon jämföra smärtan med hur det borde kännas att få en kniv i ögat. Sedan bad jag honom vara tyst. Som tur var så gav han mig inte fler galna bilder att spela på repeat, utan lät mig helt enkelt önska honom lycka till. Han hann dessutom nämna att han kanske inte kunde svara på mina sms som han hoppades få under eftermiddagen.

Än har jag inte hört hur det har gått för honom, men jag hoppas att han överlevt i alla fall. Trots nervositeten. Han har ju trots allt haft en förhöjd stresströskel hela den gångna veckan till följd av det förestående testet. Blir intressant att höra om han klarat sig bra eller ej. Hoppas att det gått bra i alla fall.

Under eftermiddagen ringde Lina och berättade att hon råkat ut för en olycka på fritte. Strax innan hennes pappa hämtade henne till lillebrors ettårskalas hade hon lekt i skogen med en av kompisarna. De hade råkat snubbla över ett getingbo och blivit stungna lite överallt. Lina sade att hon bara kunde stödja på det ena benet, och att hon även blivit biten i pannan och i ansiktet. Hoppas att hon slipper allergi och anafylaktisk chock. Det låter som att hon klarar sig, men man vet ju aldrig.

Just nu känns det ynkligt att ha stannat hemma bara för lite huvudvärk - även om det inte var lite i morse. Den tenderar dock att krympa när man jämför med andra plågsamma situationer. Jag vill inte byta med varken Mika eller Lina idag.