Satt och gluttade i fotoalbum idag. Började fundera på varför så många har en speciell "fotomin" som tas fram så snart man skymtar en kamera i någons näve. Ofta är denna min svår, allvarlig, eller rent ut sagt dyster. Varför kan man inte vara spontan, kanske till och med le lite åt något roligt?

I mitt tycke är leendet det som gör bilden, inte sminket, frisyren, ens personen, utan är det ett varmt eller härtligt leende så blir man glad. Oavsett vem som är på bilden. Kanske man borde tänka på själv när Lina allt oftare tvingar med en på bild.

Tänk på det du med - le lite mer - även på bild.

Försökte fixa till en vitare design, men fick inte till någon snygg bild att ha högst upp, så det blir väl ändrat så småningom.  Tills vidare blev det så här i alla fall. Kanske fixar lite roligare grejor senare, måste bara gräva fram inspirationen innan.

Just nu är det mycket väntan. Mika kommer imorgon eftermiddag. Tyvärr måste han åka ner en dag tidigare, så han åker redan onsdag nästa vecka. Hans befäl var tydligen snåla med tid och litar inte på att deras underställda kan vara klara på torsdagsmorgonen, så de måste vara där redan kvällen innan. Suck. Jaja, man har ju som vanligt inget att säga till om i sammanhanget, så det är väl bara att acceptera.

Känns i övrigt som en pissdag, klarblå himmel och strålande sol utanför matchar inte mig direkt. Kanske blir bättre när Lina kommer hem. Hon är ju kul i alla fall. Ska försöka rycka upp mig och handla lite. Mors.

Fy så less jag är på det här med maskiner. Skulle vara präktig och klippa gräset som Mika lovat göra för över tre veckor sedan. Det är (inte helt oväntat) fortfarande inte gjort nämligen.

När jag efter tankning och hundra tusen ryck i snöret fick igång eländet så tuggade den en slät och fin rad - nästan till kanten av gräsmattan - innan den lade av. Rycka mer, pausa, dra lite, stampa på skiten, vänta mer. Efter en kvart startade den på nytt, då blev det bara två meter innan den somnade.

Med tanke på mitt tålamod så är det ett under att jag ens var ihärdig nog att få igång den en andra gång, men en tredje är för mycket. Jag blir GALEN på att ha en oklippt äng som gräsmatta, trots att jag uppskattar en välskött greenliknande utemiljö. SUCK.

Våga hata äckligt fuktigt gräs som slammar igen klipparen. Uselt.
Och Mika: våga klippa gräsmattan när jag ber om det!

Imorgon åker vi till Mika i Stockholm. Jag vet dessvärre inte mer om platsen än att det kallas Livgardet. Hur man hittar dit har jag alltså ingen aning om. Taxin hämtar mig och Lina nära halv ett på dagen, sedan blir det flyg till Arlanda och hyrbil vidare, allt enligt instruktioner jag hoppas hinna få fatt i innan det är dags. Lina är väldigt intresserad av att veta hur det hela går till, men enklast är nog ändå att låta henne vänta och se, i alla fall vissa bitar.

Ikväll hade vi tur, vi skulle på IDOL-kväll hos Sara och Amanda som skickat karlarna till skogs. När vi kom dit hade de partaj på fisk och potatis, och jag som JUST inte ätit någon middag ... LYCKA! Supergott, speciellt fisken!!

Lina bjussade på chirre, dip och godis, och så stickade jag klart en liten strumpa. Tyvärr blev den en dryg centimeter för liten jämfört med den andra i paret, så det blir att riva upp och göra om - en annan kväll. Man blir något less efter att man pillat med avslutet halva kvällen och sedan blev den ändå för liten. Blä.

Funderar på tidig kväll ikväll, Vina måste bara få käka kvällsfikat färdigt först. Imorgon blir det att packa, duscha och åka, så det är nog bäst att kliva upp i tid så man hinner allt som ska hinnas med. Gonatt!

Idag är det grått ute. Då grå toner räknas in i höstens färgpalett och även våren sägs ska gå i gråa toner (åtminstone gällande kläder och heminredning) kan man kanske säga att det är fint väder? I vilket fall är det lämplig temperatur för att vistas i skogen, synd bara att man saknar både jägarexamen och bössa.

Trots att jag inte själv får fälla något djur så finns ändå möjligheterna till goda middagar. Idag blev det älgkött, sås och potatis till lunch, så någon nöd går det knappast på mig. Blir man trött på älg finns annat vilt; häromdagen körde jag in i en hare som drabbades av hjärnskakning och sedermera förpassades till de sälla jaktmarkerna. Eller betesmarkerna om man föredrar det. Den kanske hade varit trevlig att käka upp någon dag, men då jag är lite blödig lät jag bli.

Jag ska fundera på att diska, sedan blir det vad det blir av den här dagen. Vad blir det av din dag?

Dagens lunch blir troligen en räksallad med tre sorters sallader, ägg, räkor, mozarellaost, goudarullar och kanske skinka för den som vill. Paprika, olivolja och salt och peppar blir finfina smaksättare, liksom några droppar citron. Jag skymtade en gurka när jag kollade i kylen senast, den måste vi ju också äta upp. Till det hela anrättas även minibaguetter med ostsmak och självklart Bregott. Vad annars?

Geniet Mika har upptäckt att radioskuggan som ligger som ett tjockt täcke över huset inte är lika svår vid köksbordet. Alltså surfar vi ofta i köket nuförtiden. Egentligen gillar jag mest att softa i sängen och att surfa från soffan i rummet är också helt ok, förutsatt att det funkar. I köket funkar det klockrent i alla fall.

När man som idag sitter vid köksfönstret och spejar ut så ser man dagiset mittemot väldigt bra. Den här tiden verkar vara hämtdags för deltidsungarna. Trevligt. Det ser så gemytligt ut att bo i Vistträsk, speciellt från mitt köksfönster, och det är ju aldrig fel.

Idag fick jag bokningsbekräftelse på flygbiljetterna för mig och Lina. Jag hann bli nervös, för först såg det ut att bli två olika flighter på väg bort, men Lina kan ju inte flyga själv heller! Sedan upptäckte jag att jag fått en rättelse med korrekt flightnummer och tid. Tur.

Ska börja fixa lite med lunchen tror jag. Mors.

Mika har vinkats av, frukosten är bortplockad sedan länge och Majsan har kommit in efter att ha jagat halva natten. Tydligen är det nu meningen att jag ska ladda upp inför ännu en ensamvecka, men det känns inte så motiverande när jag ogillar att vara själv. Man kanske får lov att hitta på något för att döva känslan av övergivenhet. Frågan är bara vad?

Igår kväll hälsade vi på Mikas brorsa med tjej i stan, det var länge sedan sist och lika kul att ses som alltid. De renoverar köket och har hunnit sätta in nya fönster också, åtminstone i köksdelen. Terese hade fyndat en ny hobby i Amigurumi och virkar för fullt. Jag imponeras av energin och att hon klarar av att se var maskorna ska plockas upp. För mig är det den delen som är svårast med att virka. Jag tror jag fortsätter med stickandet tills vidare.

Annars är det som vanligt - jämna plågor. Förutom den förkylning jag fått då. Rinnsnuva och hes som aldrig förr, men peppar, peppar, än så länge halvtomma bihålor. Hoppas den här förkylningen går över snabbt och att jag slipper andnöden som uppstod senast. Vore väl tusan om det skulle bli igen, nu när jag sköter medicinerna ordentligt.

Nu när jag gnällt klart för morgonen är det dags att göra något. Kanske fixa ledigt åt Lina nästa måndag? Jo det gör jag. Mors!

Kattmaja är äntligen hemma. Hon har kommit hem efter nära tre veckor på luffen. She´s made her point. Hon är helt enkelt lite sur över att Hexi fortfarande bor kvar och hon är rädd att förlora sin status som drottning av hemmet. Jag förstår henne.

Efter att jag igår natt förklarade för henne att hon måste förklara för Hexi (och Vina) att de är hennes undersåtar och inte hennes jämlikar, så verkar hon lugn. Basturökt skinka och goudaost till frukost varje morgon kanske också bidrar till att hon verkar vilja stanna hemma ett tag.

Det är märkligt hur det kan bli med katter, Maja är den äldsta katt jag någonsin lyckats ha. Bor man nära trafikerade vägar kan det ju vara en viss åtgång på katter ...

Maja har dock alltid varit klok nog att klara både trafik, grannkatter, kattungar och till sist sterilisering. Hon måste således vara den smartaste katten vi haft. Hon flyttade till oss när Lina var ett år, så hon fyllde sex år i sommar/höst. Som längst har hon varit borta en dryg vecka, men den här gången hann till och med jag bli orolig att något hänt. När husse lockade kom hon i alla fall tillbaka, vår karltokiga kattracka. Karlar är grejer säger Maja, och vem som lärt henne det vet jag inte? hehe ...


Nästa gång hon försvinner ber jag helt enkelt någon snygg kille komma och locka på Majsan ...

Igår kväll hade Stefan kalas. Det betydde bastukväll med bastubricka, en massa karlar med ännu fler öl och såklart även en del skrålande. Har i efterhand fått höra att grannarna trodde att det var puben 1,5 mil bort som hördes genom skogarna, men att de sedan upptäckt att det var en enkel tillställning hos Stefan. Tur.

Som vanligt var Mika bjuden, som vanligt fick han såklart åka och som vanligt drack han en gnutta för mycket för att kunna må toppen. Det resulterade i att han gjort ifrån sig redan innan jag åkte och hämtade honom och Johnny vid tolvsnåret, och jag trodde alltså att läget var lugnt. Fel fel fel. Väl hemma gick han på toa, sedan raka spåret ut på altanen för en favorit i repris - mina blommor såg tydligen ut att ha drabbats av missväxt till följd av dålig gödsel. Eller så dog de förra gången han kräktes på dem.

Jag förstår inte vad som är grejen? Kan man inte välja gräsmattan som ett bättre ställe om man nu måste kräkas någon annanstans än i toastolen? Tänk så vidrigt när jag ska rensa ogräs till våren och en eller annan spyrest kikar fram för att påminna om den gångna höstens nederlag. Blä.

Nu har han "städat bort" eländet genom att helt enkelt skuffa över lite jord och hopp om att maskarna ska fixa biffen. Vore det inte enkelt att hitta till dasset? Men varför göra det enkelt? I vilket fall ska vi nu till Kåbdalis så att han kan rösta på Alliansen. Det var villkoret för att han skulle få rösta alls. Hårt ska med hårt bemötas.

Köp prylar med din ras
http://www.hundsaker.se
http://bamsesbollar.se/
http://www.unicorndesign.se/
http://www.happyart.se/
http://www.vibri.com/
http://www.marieadler.com/

Tänk att det är en egen marknad för anbart hundprylar?! Och när jag räknar upp de här stackars länkarna så finns det ju garanerat fler. Och glöm inte de riktiga djurshopparna som finns utanför internetvärlden! DÄR finns prylar så det förslår, om än inte med rasbundna prydnader.

Nu ska jag leta vidare.

Tänkte lista några bra filmer jag sett, både för att dela med mig av filmtips, men mest för att själv komma ihåg vilka som man vill köpa och sätta i filmhyllan för kalla eller regniga dagar.

Shutter Island (Martin Scorsese 2010)
En kvinna som begått mord har rymt från ett mentalsjukhus beläget på ön Shutter Island. Rymlingen antas gömma sig på ön, vilket gör att kriminalkommissarie Teddy Daniels skickas dit för att hitta henne.
Handlingen är spännande och vänder upp och ned på begreppen. Filmen baseras på Dennis Lehanes bästsäljare Patient 67.

The Usual suspects (Brian Singer 1995)
Fem kriminella män i New York arresteras av polisen för att delta i en vittneskonfrontation, men någonting stämmer inte riktigt, och männen undrar vad som egentligen är på gång. Efter att de har släppts slår de sig ihop för att hämnas, men finner snart att det är någon annan som kontrollerar allt som händer. Keyser Söze är kärnan i den här filmen. Se den!

Memento (Christopher Nolan 2007)
Leonard Shelby (Guy Pearce) har stora problem. Han är på jakt efter sin frus mördare. Han lider dessutom av anterograd amnesi, en märklig sorts minnesförlust som gör att han saknar förmågan att lagra nya minnen. Detta gör att han glömmer allt nytt inom tio minuter, exempelvis var han är, vart han ska och varför. Han använder istället sin egen kropp som anteckningsbok och en sak glömmer han absolut inte: att han vill ha hämnd.

Filmen är regisserad av Christopher Nolan och baserad på hans brors (Jonathan Nolan) novell Memento Mori. Det speciella med Memento är att scenerna kommer i omvänd ordning, så att man får se slutet på filmen först, sedan scenen som utspelas innan dess, och så vidare.

Deja Vu (Tony Scott 2006)
Federala agenten Doug Carlin kallas in för att säkra bevis efter en fruktansvärd explosion ombord på en New Orleans-färja. Istället blir han förd till ett topphemligt labb där det finns övervakningsutrustning med vars hjälp man kan se tillbaka i tiden. Men kan denna högteknologiska utrustning verkligen hjälpa Carlin att ändra det förflutna?


Vad du gör, missa inte trilogin med bl.a. Anthony Hopkins. Kan du bara se en, så se När lammen tystnar, den är kult och måste-ha-setts:

• När lammen tystnar
• Röd drake
• Hannibal

Illusionisten (Neil Burger 2007)

Filmen utspelar sig under 1800-talets andra hälft i det kejserliga Österrike, där illusionsisten Eisenheim (Edward Norton) drar till sig folkets uppmärksamhet. Under sina ungdomsår har han träffat den unga grevinnan Sophie (Jessica Biel) och mellan dessa uppstår en förälskelse som dock är förbjuden pga ståndskillnaderna.

En dag många år senare, då Eisenheim uppträder i Wien och tar upp en ung dam på scenen, visar det sig att det är Sophie. Men deras kärlek är fortfarande omöjlig då Sophie ska gifta sig med Österrikes kronprins Leopold (Rufus Sewell).

Bristande bevis från 2007 med Anthony Hopkins i huvurollen rekommenderas av syrran, men jag har inte hunnit se den själv. På beskrivningen låter det som att jag måste kolla in den här.

Har du tips på andra riktigt bra och genomtänkta filmer så tas de tacksamt emot av en som gillar bra filmer - utan att vilja kämpa mig igenom en drös klart onödiga produktioner.

Med stormsteg närmar sig valet 2010. Jag funderar lite.

Sverigedemokraterna (SD) måste i det här läget anses som kraftigt motarbetade av såväl media som övriga kandidater till riksdagen. Partierna sluter sig samman i övertygelsen att SD inte ska in i riksdagen - vad händer då med svenska folkets röster om de faller på Sverigedemokraterna?

Mediadrevet har hakat på trenden att bannlysa SD från all form av neutral uppmärksamhet och väljer att spegla de negativa sidorna av partiet. Tyvärr återfinns dessa negativa sidor i partitoppen, något som naturligtvis retar en hel del. Att ha främlingsfientliga åsikter är impopulärt och definitivt inte accepterat i dagens Sverige - trots åsiktsfriheten.

Jag kommer personligen inte att rösta på SD, min röst lär nog peka i högerled. MEN - kan man verkligen säga att Sverige är ett demokratiskt land om man på det här sättet fryser ut ett parti som ju ändå har en hel del anhängare? Jag förstår kritiken av det svenska valsystemet.

Idag kommer Mika hem. Finally. Ja, det kan tänkas att jag är en hemsk kontrollberoende flickvän som sitter hemma och räknar dagar, timmar, minuter, men så blir det lätt när man som största konkurrent har en ännu inte injagad norrbottenspets OCH älgjaktssäsongen som nyss dragit igång. Fågel- och älgjakt står alltså högt på listan för mannen, som knappt vill låta sig hejdas och lockas hem, vad än det vara månde. Förra helgen fungerade det hyfsat, då blev det utflykt till Piteå och Grandagen.

I helgen blir den enda utflykten möjligen Kåbdalis, då det är där han har sina jaktmarker. Tydligen tar han kommandot i helgen och proklamerar att "Ska vi umgås får du lov att följa med". Kommandot behålles tills jag får säga att det räcker. Vanligtvis inträffar det efter en eller ett par dagar, beroende på hur sträng han är. Men han måste ju också få bestämma någon gång.

På tal om att bestämma, så verkar det som att alla bekantas gravidmagar nu förpassas till det förgångna, allt med hjälp av bebisar som är sugna på att hälsa världen sitt första hej.
De senaste dagarna har en gammal klasskompis fått sitt tredje barn - en liten tjej, Mikas bekanta fick sitt tredje - en son - i morse och hans andra bekanta väntar sitt barns entré många veckor tidigare än planerat. Längtar ungarna till sommarvärmen vi fått de senaste dagarna? Oavsett vilket så är det jättekul att följa det hela via facebook och sms. Tänk vad man får veta saker snabbt med dagens teknik!


Trötta på att vänta i magen? Nu anländer de i samlad trupp.

Själv väntar jag mest på att värmen ska passera så att hösten kan komma tillbaka. Jag trivs bättre när det är lite svalare, och i de senaste dagarnas värme är det lätt att längta efter svalare tider. Nackdelen är att vi snart måste fixa i ordning på baksidan av huset - in med utemöbler och dekorationer, tömma växthuset och höststäda det, och gräset behöver klippas en sista gång. Dahliorna måste tas upp ur jorden och sparas svalt tills i mars, då de drivs fram för nya häftiga blommor. Jag tror att de ska få växa i växthuset längre, så att de utvecklas snabbare nästa säsong, i år kom blommorna så sent.

Kanske dags att kvickna till och börja se över vad som ska göras idag? Jodå.

En 12 årige pojke satt och gjorde läxor när han började fundera på skillnaden mellan två ord,så han frågade sin pappa:
" Vad är skillnaden på potentiellt och realistiskt?"
Pappan svarade:
"Ja, gå och fråga mamma om hon skulle ha sex med Brad Pitt för fem miljoner, fråga sen din syster detsamma och så frågar du din storebror samma sak..."

Pojken gick och frågade sin mamma:
"Skulle du ha sex med Brad Pitt för fem miljoner kronor?"
Hans mamma svarade:
"jag skulle ha sex med vilken man som helst för fem miljoner, Brad Pitt skulle bara varit en bonus."
Så frågade han sin syster samma fråga och hon svarade också att hon skulle haft sex med Brad Pitt eller vilken annan man som helst för mindre än fem miljoner kronor.

Så frågade han sin bror om han skulle haft sex med Brad pitt för fem miljoner?
"Ja det skulle jag" svarade brodern, "faktiskt skulle jag haft sex med vilken man som helst för fem miljoner kronor."

Pojken gick tillbaka till sin pappa och pappan sa:
"Nå??"
Pojken berättade vilka svar han fått och pappa sa:
"Som jag ser det: potentiellt sitter vi på femton miljoner kronor, men realistiskt sett sitter vi med två horor och en bög."

Idag är det genomgång av tidigare utfört svenskaarbete. Jag har grävt runt i lådor, skåp och garderober i min jakt efter material att lämna in för att slippa göra om alltihop på nytt. Fyra gånger språkhistoria känns mer än tillräckligt. Återfann även en del texte4r som kan räknas som läsvärda, rekommenderar bland annat Att döda ett barn, och Framför lagen av Kafka. Avstå om du är känslig.

Svenskan är intressant - även den språkhistoriska biten - förutsatt att man inte läst den mer än tre gånger tidigare. Då ledsnar man snabbt. Bjuder på en klassisk text som vi läst och diskuterat för två år sedan:

Spjutet är kastat

Spjutet är kastat och vänder aldrig tillbaka.
Glödande skall det genomfara mörkret
i sin heliga båge.

Utslungat är det för alltid
med sin lågande spets
och ännu inte födda mänskohjärtan väntar att genomborras
av det.

Utslungat är spjutet för alltid.

*

Vems är handen som slungade spjutet,
vem är spjutkastaren?

Någon måste ha kastat det
och att döma av kraften bör det ha varit en mäktig hand.
Vem är han som slungat sin andes spjutspets genom mörkret,
vem är spjutkastaren?

Det är jag, den genomborrade, som frågar.

*

Vänd dig om och försök att upptäcka honom.
Vänd dig om, du som inte träffades framifrån av hans spjut,
du som genomborrades av det under flykten,
flykten undan honom.

Varför talar du om en spjutkastare?
Du trodde ju inte ens på spjutet förrän det träffade dig,
du såg aldrig dess heliga båge i mörkret.
Du trodde inte på det som du flydde ifrån
och spjutspetsen överraskade ditt hjärta som en ljungeld.

Spjutkastaren känner ingen.
Men hans eld känner du.
Varför är det inte nog för dig?
Varför ser du långt bort
när hans spjutspets brinner i ditt hjärta?

Pär Lagerkvist ur Aftonland (1953)

Det här med sociala medier är ett ytterst intressant fenomen. Facebook är ett utmärkt exempel på hur något kan börja i liten skala och sedan utvecklas så enormt mycket att det blir nästan ogripbart. Inse att FEMHUNDRA MILJONER människor har ett Facebook-konto. Dags att lägga märke till utanförskapet om man saknar ett eget konto. Och skaffa ett fortare än kvickt.

På tal om utanförskap så är våra katter ute. Lilla häxkatten kommer in varje kväll, men kattmaja lyser med sin frånvaro. VARFÖR ska det vara så SVÅRT att ha två katter - samtidigt? Förhoppningsvis tappar hon lite päls nu när det blir höst så att kylan tvingar hem henne. Hon kom inte ens hem när bästhusse lockade flera gånger under helgen, något som annars brukar räknas som ett säkert kort.

Nu ska jag sluta svamla och försöka få klart lite småfix innan jag åker från skolan. Tjugo minuter kvar till hemfärd. Nitton ... Arton ...

Jultidningar har kommit hopp trallalala. Igår landade Bra förlags och Fem förlags erbjudanden om att sälja jultidningar i vår brevlåda. Lina blev eld och lågor, hon har tydligen velat sälja redan i fjol? Jag som trodde att man skulle vara betydligt äldre än myndiga sju år när man äntrar banan som försäljare? Jaja, säger pappa ja så går det bra för mig med.

Självklart sade Linas braiga pappa ja - och arbetet drog igång. Igår hann hon med att skaffa sig fyra kunder, och idag det dubbla! Gissa om man är stolt som mamma då? Även om man får skjutsa runt lite till småbyarna runt om så är det rätt kul att minnas hur spännande det var när man själv var i branschen. Tävlingsnerverna. Rädslan att få ett nej, och lyckan när någon köpte mer än en sak från katalogen!

Idag finns dock lite fuskknep att ta till - Facebook och mass-sms är trevliga hjälpmedel när man ska hinna hitta kunderna innan de hunnit handla av något annat gulligt barn som blinkar med hundvalpsögonen.


En egen TV på sitt rum? Klart hon vill ha det!

Lina satsar på fräcka premier, hon har redan kommit till en nivå där hon kan få en videokamera, men hon är lite mer sugen på en egen mobiltelefon eller en platt-TV till sitt rum. TROTS att hon faktiskt sover i mitt rum nu när Mika är borta så mycket. Smart unge. Vi får se hur mycket hon hinner sälja för innan det är dags att lägga ordern.

Pengarna hon tjänar planerar hon ska gå till att köpa en egen hund. Vi får se hur det blir med den saken, en mops är det hon vill ha. De kostar rätt många slantar, så det tar lång tid att spara - fördel när man som förälder inte tycker att det är riktigt dags med ett till djur ännu.

Är du sugen på att hjälpa Lina mot mål så hojta till.

Idag verkar vara smärtornas och plågornas dag. Inte för min egen del lika mycket som för min omgivning. Mika ringde strax innan lunch för att han ville säga att han älskar mig = ta farväl utifall att. Han skulle nämligen utsättas för pepparspray, trots att han så vitt jag vet inte våldtagit eller ens försökt våldta någon. Jag brukar ju sällan protestera.

Detta med pepparspray ... Mika menar att han hört någon jämföra smärtan med hur det borde kännas att få en kniv i ögat. Sedan bad jag honom vara tyst. Som tur var så gav han mig inte fler galna bilder att spela på repeat, utan lät mig helt enkelt önska honom lycka till. Han hann dessutom nämna att han kanske inte kunde svara på mina sms som han hoppades få under eftermiddagen.

Än har jag inte hört hur det har gått för honom, men jag hoppas att han överlevt i alla fall. Trots nervositeten. Han har ju trots allt haft en förhöjd stresströskel hela den gångna veckan till följd av det förestående testet. Blir intressant att höra om han klarat sig bra eller ej. Hoppas att det gått bra i alla fall.

Under eftermiddagen ringde Lina och berättade att hon råkat ut för en olycka på fritte. Strax innan hennes pappa hämtade henne till lillebrors ettårskalas hade hon lekt i skogen med en av kompisarna. De hade råkat snubbla över ett getingbo och blivit stungna lite överallt. Lina sade att hon bara kunde stödja på det ena benet, och att hon även blivit biten i pannan och i ansiktet. Hoppas att hon slipper allergi och anafylaktisk chock. Det låter som att hon klarar sig, men man vet ju aldrig.

Just nu känns det ynkligt att ha stannat hemma bara för lite huvudvärk - även om det inte var lite i morse. Den tenderar dock att krympa när man jämför med andra plågsamma situationer. Jag vill inte byta med varken Mika eller Lina idag.

Låt sparbeslutet stå fast.

Valrörelsen är på väg upp i högvarv, man utlovar det ena och det andra. Årets populäraste valfläsk för oppositionen i vår kommun verkar vara att åter öppna den kommunala musikskolan. Jag förstår inte varför.

Det finns fina möjligheter för barn från tredje klass att lära sig spela instrument via olika studieförbund. Varför skulle man främja musikälskande ungar mer än de som vill spela fotboll, hockey eller rida?

Jag tycker att det var en bra lösning att studieförbunden håller i den musikaliska utbildningen till en rimlig slant. Man betalar ju även i den kommunala musikskolan, och man betalar för alla andra hobbies som ungarna ska ha. Vad är skillnaden mot musiken?

Spar slantarna - och energin - till något vettigt istället.
Eller ge dom till mig - för det kan väl knappast klassas som vettigt?

YES! Äntligen en riktig lön! Den tjugosjunde kom sommarens hårda arbete in på lönekontot och jag var mer än nöjd. Gned nävarna mot varandra och planerade olika sätt att spendera raringarna på. Denna trevliga känsla förbyttes snabbt till misströstan när jag insåg att nästan alla slantar går åt till tråkiga vuxenräkningar och knappt några nöjen alls. Vad gör man för fel?

Jag måste hitta ett välbetalt yrke där jag kan leva i fröjd trots att man handlar glada grejor eller kläder till sitt barn som växer i takt med bönstjälken i den berömda sagan. Att gå som lyxhustru har flera fördelar, till exempel har jag aldrig haft så fin bil som nu. Den är visserligen inte MIN, men jag använder den flitigt. Jag är nöjd med det. Och fickpengar då såklart ...

Nu när det är höst, så kolla att löven som virvlar runt verkligen är löv, och inte något annat ...

Råkade surfa in på en hemsida idag, där man förmedlar katter för omplacering. Behjärtansvärt kan tyckas, men jag har tyvärr inte mycket till övers för verksamheten. Kanske skulle det kunna fungera bra, MEN ...

När vi hade kattungar senast hörde en kvinna av sig och presenterade sig som intresserad av att köpa en kattunge. Mina kattungar (vanliga bondkatter) betingade ett pris på 500 kr styck för att undvika oseriösa spekulanter. Kvinnan kom och hälsade på, med sin man och sitt yngre än ett år gamla barn väntandes i bilen.

När hon kom in sade hon genast att hon inte alls tänkte köpa en av mina kattungar (varför då ens besväras ig om att köra hela vägen från Luleå?), utan hon skulle köpa en annan katt för tusen kronor från ett annat ställe. Hon sade sig även representera Katt i Norr och började därefter propagera för att jag skulle sterilisera min katt för att slippa få fler oönskade kattungar. Att dessa kattungar i allra högsta grad var välkomna verkade inte bekomma kvinnan, som matade vidare. Hon stannade nästan en timme, och lilla familjen kom aldrig in, utan väntade hela tiden i bilen utanför. När hon äntligen åkte, fattade jag beslutet att kasta ut nästa människa som lägger sig i vad jag gör eller inte gör med MIN katt.

JA, det är ett problem att det förekommer förvildade och ägarlösa katter.
JA, det är ett problem att det förekommer omärkta katter.
JA, det finns säkert de som tycker det är ett problem när deras katt föder kull efter kull.

Men NEJ, JAG tyckte inte så om min katt och hennes ungar. Varför inte lägga energin där den behövs? Och varför ska man till varje pris rädda förvildade katter som är socialt missanpassade och får en enorm stress bara av att hamna i stödhem? Vore det inte mer humant att låta avliva dessa katter?

Jag har två gånger tagit mig an vuxna katter som behövt omplaceras. Det var inte lätt, trots att dessa båda hade levt i vanliga familjer med liknande familjesituation, så funkade det inte. Visst går det att omplacera vuxna katter, men det är en konst, som ska bemästras av den nya familjen.

Den andra vuxna katten vi tog oss an sprang bort efter en dryg vecka hemma hos oss. Skulle någon hitta henne efter de tre månader hon varit försvunnen, hoppas jag att de inte skänker henne till Katt i Norr, utan hellre återställer henne till vår Herre.

Många kanske anser mina åsikter i ämnet vara kontroversiella, men har man energi att försöka förändra - gör det där det behövs, inte där det redan fungerar. På radion har man sänt informationen att "det behöver inte födas en enda kattunge till i Norrbotten". Mina kattungar fick nya, bra hem där man bryr sig om sin katt. Det finns mängder av BRA och ansvarstagande kattägare. Inse det. Och blir det svårt att omplacera dessa osociala katter har jag ett tips: under 80- och 90-talen fungerade Gyttorps röda ypperligt.


Kanske inte för kattungar?