Kattmaja är äntligen hemma. Hon har kommit hem efter nära tre veckor på luffen. She´s made her point. Hon är helt enkelt lite sur över att Hexi fortfarande bor kvar och hon är rädd att förlora sin status som drottning av hemmet. Jag förstår henne.

Efter att jag igår natt förklarade för henne att hon måste förklara för Hexi (och Vina) att de är hennes undersåtar och inte hennes jämlikar, så verkar hon lugn. Basturökt skinka och goudaost till frukost varje morgon kanske också bidrar till att hon verkar vilja stanna hemma ett tag.

Det är märkligt hur det kan bli med katter, Maja är den äldsta katt jag någonsin lyckats ha. Bor man nära trafikerade vägar kan det ju vara en viss åtgång på katter ...

Maja har dock alltid varit klok nog att klara både trafik, grannkatter, kattungar och till sist sterilisering. Hon måste således vara den smartaste katten vi haft. Hon flyttade till oss när Lina var ett år, så hon fyllde sex år i sommar/höst. Som längst har hon varit borta en dryg vecka, men den här gången hann till och med jag bli orolig att något hänt. När husse lockade kom hon i alla fall tillbaka, vår karltokiga kattracka. Karlar är grejer säger Maja, och vem som lärt henne det vet jag inte? hehe ...


Nästa gång hon försvinner ber jag helt enkelt någon snygg kille komma och locka på Majsan ...