Mika har vinkats av, frukosten är bortplockad sedan länge och Majsan har kommit in efter att ha jagat halva natten. Tydligen är det nu meningen att jag ska ladda upp inför ännu en ensamvecka, men det känns inte så motiverande när jag ogillar att vara själv. Man kanske får lov att hitta på något för att döva känslan av övergivenhet. Frågan är bara vad?

Igår kväll hälsade vi på Mikas brorsa med tjej i stan, det var länge sedan sist och lika kul att ses som alltid. De renoverar köket och har hunnit sätta in nya fönster också, åtminstone i köksdelen. Terese hade fyndat en ny hobby i Amigurumi och virkar för fullt. Jag imponeras av energin och att hon klarar av att se var maskorna ska plockas upp. För mig är det den delen som är svårast med att virka. Jag tror jag fortsätter med stickandet tills vidare.

Annars är det som vanligt - jämna plågor. Förutom den förkylning jag fått då. Rinnsnuva och hes som aldrig förr, men peppar, peppar, än så länge halvtomma bihålor. Hoppas den här förkylningen går över snabbt och att jag slipper andnöden som uppstod senast. Vore väl tusan om det skulle bli igen, nu när jag sköter medicinerna ordentligt.

Nu när jag gnällt klart för morgonen är det dags att göra något. Kanske fixa ledigt åt Lina nästa måndag? Jo det gör jag. Mors!