Råkade surfa in på en hemsida idag, där man förmedlar katter för omplacering. Behjärtansvärt kan tyckas, men jag har tyvärr inte mycket till övers för verksamheten. Kanske skulle det kunna fungera bra, MEN ...

När vi hade kattungar senast hörde en kvinna av sig och presenterade sig som intresserad av att köpa en kattunge. Mina kattungar (vanliga bondkatter) betingade ett pris på 500 kr styck för att undvika oseriösa spekulanter. Kvinnan kom och hälsade på, med sin man och sitt yngre än ett år gamla barn väntandes i bilen.

När hon kom in sade hon genast att hon inte alls tänkte köpa en av mina kattungar (varför då ens besväras ig om att köra hela vägen från Luleå?), utan hon skulle köpa en annan katt för tusen kronor från ett annat ställe. Hon sade sig även representera Katt i Norr och började därefter propagera för att jag skulle sterilisera min katt för att slippa få fler oönskade kattungar. Att dessa kattungar i allra högsta grad var välkomna verkade inte bekomma kvinnan, som matade vidare. Hon stannade nästan en timme, och lilla familjen kom aldrig in, utan väntade hela tiden i bilen utanför. När hon äntligen åkte, fattade jag beslutet att kasta ut nästa människa som lägger sig i vad jag gör eller inte gör med MIN katt.

JA, det är ett problem att det förekommer förvildade och ägarlösa katter.
JA, det är ett problem att det förekommer omärkta katter.
JA, det finns säkert de som tycker det är ett problem när deras katt föder kull efter kull.

Men NEJ, JAG tyckte inte så om min katt och hennes ungar. Varför inte lägga energin där den behövs? Och varför ska man till varje pris rädda förvildade katter som är socialt missanpassade och får en enorm stress bara av att hamna i stödhem? Vore det inte mer humant att låta avliva dessa katter?

Jag har två gånger tagit mig an vuxna katter som behövt omplaceras. Det var inte lätt, trots att dessa båda hade levt i vanliga familjer med liknande familjesituation, så funkade det inte. Visst går det att omplacera vuxna katter, men det är en konst, som ska bemästras av den nya familjen.

Den andra vuxna katten vi tog oss an sprang bort efter en dryg vecka hemma hos oss. Skulle någon hitta henne efter de tre månader hon varit försvunnen, hoppas jag att de inte skänker henne till Katt i Norr, utan hellre återställer henne till vår Herre.

Många kanske anser mina åsikter i ämnet vara kontroversiella, men har man energi att försöka förändra - gör det där det behövs, inte där det redan fungerar. På radion har man sänt informationen att "det behöver inte födas en enda kattunge till i Norrbotten". Mina kattungar fick nya, bra hem där man bryr sig om sin katt. Det finns mängder av BRA och ansvarstagande kattägare. Inse det. Och blir det svårt att omplacera dessa osociala katter har jag ett tips: under 80- och 90-talen fungerade Gyttorps röda ypperligt.


Kanske inte för kattungar?