Vill du lyckas i livet? Utvecklas?

Tänk på att många människor vill arbeta sig från fattigdom, ensamhet, taskiga betyg, svält, ja - i princip från vad som helst. 95% av människorna arbetar från dessa saker. Övriga 5% arbetar mot sina mål. Det är de fem procenten som oftast tar sig från sin tidigare situation, medan de flesta stannar kvar.

En tydlig målbild är viktigare än du tror. Att gå från något är svårt, jämför med att gå baklänges från punkt A till punkt B. Tittar du bara tillbaka, på punkt A, blir det svårt att lämna platsen. Ser du däremot framåt och har punkt B i sikte så blir det oerhört mycket lättare att förflytta sig.

Vad har du för mål i livet?
Vad gör du för att nå dina mål?
Tänker du på dina mål varje dag?

Tänk över din situation och fokusera. Glöm inte att ha kul under tiden. Framtiden bestämmer vad du ska göra idag.

Det viktiga är inte hur bra du är,
utan hur bra du vill bli.

Just idag var det dags. Jag skulle läsa klart min In Design-kurs, fixa inlämningsuppgifter i Phache.otoshop och få in allt. Duktiga Frida. Tills jag drabbades av en hemsk huvudvärk. In i skafferiet på jobbet (det är här jag gör mina läxor) och leta. ELIN! Räddaren i nöden! Elin köper det godaste brödet, jag hade dessutom köpt extrasaltat Bregott förra veckan, så nu är det fest med varm choklad och goa mackor.

I morse (läs: efter elva) när jag vaknade var hundarna rabiata av kissnödighet, bajsnödighet och utelekarlust. Om ni missat det så har Bo affenpinscher sällat sig till skaran av hundar som numer huserar i vårt minihus. Minihus är det väl knappast, men inte heller dimensionerat för att härbärgera fyra individer av arten Canis lupus domesticus. Deras ägare Annalena är i Finland för att hämta en av tikarna som skickats utomlands för att träffa en mörk snygging som gått med på att skaffa utomäktenskapliga barn.

Som ni kanske märker sprutar det ord ur mig, det kan kallas ordbajseri men en bättre benämning vore kanske orddiarré. Samma visa var det igår innan Mika åkte till Kåbdalis. Jag misstänker att han drog en lättnadens suck när han undslapp en helkväll med sin pratkvarn till tjej.

Nu ska jag fortsätta att vara onyttig och slappa runt på diverse hemsidor istället för att göra läxor. Bäst av allt är att it´s not your headache.

Mors!

Just nu är det mycket jobb och mycket hund. Vi är barnvakter åt Micke, treårig affenkille, resten av veckan. Han är en affenpinscher som har delat boende med Sally tidigare. Måste säga att han är en mjuk och fin kille, mer ett gosedjur än en hund egentligen. Tänk så olika det är på olika individer!

Mamma har äntligen lyckats få Biiga parad. Äntligen. Hanen heter Ailo och är hur mysig som helst, tyst, gosig, social och mjuk. Perfekt temperament. Dessutom var han supertjusig. Biiga blev störtförälskad direkt, och jag förstår varför! Se själv:


Finsk Lapphund Skailos Ailo

Igår var vi ute på promenad hela familjen; jag hade Sally, Mika hade Vina och Lina fick följa Micke ut i snön. Vi drog en promenad längst skoterspåret, över sjön och vidare till Lovisa och Johnny. Trevligt! Jag borde verkligen promenera oftare, man blir så pigg.

Nu när ni fått se Ailo  ska jag fortsätta jobba. Må gott!

Min alldeles egna jultomte har rymt. Hon ringde mig igår för att fråga om hennes julkompis får sova över på fredag. Måste kanske strö ut mer halm på loftet då, så att de ryms utan problem. Annars kanske de får värma varandra och ta lite värme av djuren i stallet.

Ska försöka komma ihåg att slänga ihop lite mer risgrynsgröt när jag kommer hem efter jobbet. Nu är klockan åtta och nya arbetsuppgifter väntar för en flitig tomtemor. God jul!

När jag vid halv fem vaknade till liv och insåg att jag var onödigt pigg beslutade jag mig för att ta tillfället i akt och kliva upp. Bättre start på arbetsveckan får man leta! Att Mika tyckte samma sak gjorde inte saken sämre.

Vi åt frukost med nygräddade baguetter (smält smör är klart underskattat!) och myste en stund vid frukostbordet. Hundarna dreglade i vanlig ordning mer än nödvändigt, men sedan fick de en liten promenad i ett sömnigt Vistträsk med två plusgrader. Nyhetsmorgon, lite sport och stickning på morgonen är aldrig fel. När Mika åkt till sitt jobb släckte jag ljusen och gick till jobbet.

Sitter nu på jobbet och surfar, väntande på mina kolleger. Hoppas de blir nöjda över kakorna jag har tagit med. Behåller jag fikat hemma äter jag garanterat upp det mesta själv, och det är ju onödigt att se gravid ut när det enda som sprattlar i magen är en slarvigt tuggad portion mat eller godis.

Nu blir det mer surfing, kanske möts vi på en våg?

De senaste dagarna har varit ovanligt kalla säger alla. Vad då? Brukar det inte vara så att det varje vinter i januari-februari förekommer ett par dagar som är så kalla att snoret fryser innan det hunnit rinna ner till munnen? Jag tycker att det är toppen, då behöver man ju inte torka sig så noga kring snoken om man är förkyld.



Det är så man längtar efter att klä sig och gå ut, men det beror ju förstås på vem man frågar. Sally älskar att vara ute, men bara om kvicksilvret är i topp. Hon fryser om tassarna annars.

Vem är då denna Sally? Hon kom till oss förra helgen, då jag kikade förbi hos Svarta Tassen och AnnaLena för att ta hem henne. Sally är elva år, men i sinnet fortfarande riktigt ungdomlig. Rasen är Flatcoated Retriever, och hon är precis som rasen ska vara; riktigt glad. Sprally är hennes andra namn, och hon bär allt som kommer i hennes väg. Tyvärr är hennes päls inte så tjock, men med ett rejält täcke klarar hon också att rasa runt i snön.


Bilden lånad från svartatassen.se

Sallys främsta mission är att fostra vår ohängda Nobs Vina, som är på väg att börja löpa för första gången. Jag tycker att hon har varit på väg att löpa jättelänge utan att komma till skott, men det sägs att det ofta är så första gången. På köpet är hon inne i en liten trotsålder som kanske hänger ihop med hennes tonår? Helt klart är det dock att Sally tagit kommandot hemma, och Vina har slutat att äga allt.

Nu ska jag återgå till arbetet. Mors!

Så var 2009 slut, och ett nytt år har just lagts till våra liv. Lovar att inte bli djupare än så.