De senaste dagarna har varit ovanligt kalla säger alla. Vad då? Brukar det inte vara så att det varje vinter i januari-februari förekommer ett par dagar som är så kalla att snoret fryser innan det hunnit rinna ner till munnen? Jag tycker att det är toppen, då behöver man ju inte torka sig så noga kring snoken om man är förkyld.



Det är så man längtar efter att klä sig och gå ut, men det beror ju förstås på vem man frågar. Sally älskar att vara ute, men bara om kvicksilvret är i topp. Hon fryser om tassarna annars.

Vem är då denna Sally? Hon kom till oss förra helgen, då jag kikade förbi hos Svarta Tassen och AnnaLena för att ta hem henne. Sally är elva år, men i sinnet fortfarande riktigt ungdomlig. Rasen är Flatcoated Retriever, och hon är precis som rasen ska vara; riktigt glad. Sprally är hennes andra namn, och hon bär allt som kommer i hennes väg. Tyvärr är hennes päls inte så tjock, men med ett rejält täcke klarar hon också att rasa runt i snön.


Bilden lånad från svartatassen.se

Sallys främsta mission är att fostra vår ohängda Nobs Vina, som är på väg att börja löpa för första gången. Jag tycker att hon har varit på väg att löpa jättelänge utan att komma till skott, men det sägs att det ofta är så första gången. På köpet är hon inne i en liten trotsålder som kanske hänger ihop med hennes tonår? Helt klart är det dock att Sally tagit kommandot hemma, och Vina har slutat att äga allt.

Nu ska jag återgå till arbetet. Mors!