Egentligen vill jag ha en egen flock renar, ingen måne, men orimligheten i de båda önskningarna är densamma. Vart skulle renarna bo? Under sängen? Och vem skulle sköta dem? Även om Mika i proportioner och storlek kan likna en same så är det finska blodet inte samma sak som djurskötargener. Nu kanske ni tycker att jag kan sköta dem själv, men vem ska då tjäna pengar åt mig?

Mika har dock äkta samevänner, som faktiskt i dagarna tar hem inte en, utan TVÅ små(?) renkalvar att tämja och köra in. Fatta hur kul det vore om det vore hos oss! Ingegärd den äldre skulle få åka ren ut till brevlådan varje dag, Lina kunde plocka renlav att utfodra med och Vina kunde träna ståndskall för renarna under eftermiddagarna. Mika kunde odla skägg och dra in storkosingen varje julafton. Undrar vad folk är beredda att betala för en äkta liten tomte med äkta stora renar?

Ska kolla med starta-eget-folket om det kunde vara idé att starta egen tomteverkstad? Att odla egna tomtar med egna renspann. Tål att tänkas på.

Man kan tro att jag aldrig gör annat än arbetar. Tidigare har jag skyllt min bloggtorka på arbetsflödet, men nu kan jag inte skylla på det längre. Just nu avnjuter jag min julledighet ihop med bara villa, vovve, och vansinnigt tovig kissemiss. Dessvärre ingen Volvo, bara Räsertoyota. Mika  pressar puder med sin dyraste leksak, Lina är hos sin papi och jag njuuuuter av att kunna vara vaken till tre på natten, sträckligga i soffan framför usla filmer, fantastiska krim-TV-serier och sedan det bästa av allt; SOVMORGON. Jag har sovit till tio-elvasnåret varenda ensam dag. Oj så skönt!

Julen firades i Kåbdalis med Mikas familj, juldagen åkte vi till Jokkmokk och Mikas samevänner (och även vanliga dödliga). Även under nyår kommer Mikas kompisar att föräras vår närvaro, men tro nu inte att jag gjort slut med mina egna bekanta. MINA vänner får nämligen umgås med mig ÅRET RUNT. Dags för Mikas vänner att få lite välförtjänt TLC med andra ord.

I helgen har jag passat på att hälsa på min bästaste bästa vän Mia och hennes ohängde karlslok Erik. Mia fick sina raggsockar som jag stickat henne i julklapp, och så ska jag snart börja med Eriks också. Han ska få röda, Mias var blå. Syrran har fått ordning i sitt lilla dockskåp till kåk också, hon bjöd på julklappen jag ihop med ett lustigt rim gav till henne. Extra festligt var det att hennes jul firades hos farsan...





Jag vet du är en klassisk tjej
Gillar samma grejer som mig
Om du är en tuffare brud
Var inte snål, se till och bjud!












(Cream filled Willies finns att köpas på Lustgården i Piteå)

Snön vräker ner och har så gjort de senaste dagarna. Snödjupet ökar med minst en decimeter per dag, inatt sägs det väntas mellan 20 och 30 centimeter! Förstår inte varför folk envisas med att ständigt uttrycka sitt missnöje över vädret? "Nu kan vi det här, får vi annat än snö snart?" eller "Nu räcker det väl ändå?" eller "Fortsätter det så här flyttar vi söderut!" är exempel på de vanligaste kommentarerna just nu. Min följdfråga är alltså; varför nöja sig med lagom? Är det bara jag som gillar det extrema?

MER SNÖ TILL FOLKET!

OM nu någon tror att lördagskvällen avnjöts med någon rulle prima gräs i mungipan så var det inte den sortens gräs som avsågs i rubriken. Pappas firma Gräsetableringar har för första gången roat sina medhjälpare med ett mindre sjöslag. Ytterst uppskattat av alla som kom. Härlig underhållning, partystämning och trevligt sällskap gjorde kvällen mycket lyckad. Att jag och Mika delade hotellrum gjorde knappast saken sämre.

Det var ett tag sedan sist vi sov på hotell, och man undrar varför man inte gör det oftare varje gång man sprättar upp vid halv åtta för att man är sugen på hotellfrukost. Vi kom hem vid trettonsnåret, då fick goe herrn i princip vända i dörren. Han jobbar nämligen hela helgen men fick uppskov på grund av att han ville delta i firandet. Ett snabbt ombyte till militärgrönt, sedan är han min soldat, någonstans i Sverige. Boden för att vara lite mer precis.



Tack än en gång till pappa som vet hur man gör när man ska ha kul.
För er som vill ha en snygg gräsmatta;

070-213 17 03

Idag har vi gnetat på bra tycker jag. En hel del arbete avklarat. Känns konstigt att "jobba på kontor" helt plötsligt. En gammal flickdröm som slagit in kanske. Kul är det i alla fall.

För er som känner er hågade kan jag berätta att Lina firar Lucia på torsdag kväll, EFS i Vistträsk är lokalen som ska fyllas med späda barnröster. Vill ni komma och mysa, kanske käka en bulle eller pepparkaka så är ni välkomna. Det skulle börja klockan 18.30 om jag minns rätt. Blir toppenbra att få kika in där och träffa alla trevliga bybor.

Annars ser jag fram emot fredag, då jag kirrat ledig tid med min Vän och Blomma Cilla. Vi ska på äventyr nämligen. Blir finemang. Efter fredag kommer lördag, en dag som bjuder på firmafest ála Gräs. Det betyder helkväll på Havsbadet med Wallmans Salonger. Inte tråkigt! Mika kommer hem som snabbast lördag kring lunch, han ville inte missa årets tillställning. Misstänker någon typ av övernattning i Piteå under helgen, vet dock inte om det blir hotell eller budgetvarianten syskonsäng. Återstår att se.

Nu sängen!

Idag insåg jag att jag inte har handlat en endaste julklapp, inte ens i närheten av planerat mina inköp, och så är det ju bara typ noll tid kvar till jul. OJ. Måste ta mig en rejäl funderare på vad jag ska ge smulan i julklapp.

Tiden matar på, jag fick veta att jag ligger på VG-nivå på min InDesign-kurs som jag går. Roligt men hade önskat högre betyg än mina hastigt ihopsatta inlämningsuppgifter medger. Slarvfel är sällan grunden till högsta betyg om man säger så.

Läste också mitt senaste inlägg och undrade samtidigt vad jag egentligen tänkte när jag skrev det? Virrigare tankar får man nog leta. Herregud. Allt är så hastigt förbipasserande att man inte ens hinner reflektera över vad man egentligen fick ut av det man just skrivit. Ungefär ingenting i exemplet nedanför.

Mika har äntligen ringt och kollat lite valpkurs. Det behövs, jag lovar. Idag hoppade Vina upp på köksbordet när hon blev lite väl ivrig i sina lekar med Lina. När matte är borta dansar valpen på bordet. Eller hur var det nu?

För att ytterligare understryka min förvirring kan jag meddela att Mika från och med imorgon sover borta en hel vecka. Det hade jag GLÖMT/missat/inte hört. Misstänker det första alternativet. Herregud. Bäst att ta vara på den stackars tid jag har med honom innan han åker imorgon bitti. Räkna inte med att jag är utsövd på jobbet imorgon!

Mors!

Har tiden ett särskilt spår att följa? En dragen led eller sandad väg utan risk att halka och sträcka sig? De senaste fyra veckorna har varit händelserika på mer än ett sätt. Det har fått mig att reflektera lite över tidens varande.

Tänk att tiden knappast har början, knappast slut.
Knappt hinner vi uppleva nuet innan det är passerat.
Glöm inte att fånga dagen. En aning klyschigt men väldigt viktigt.

Hämtade lillan hos hennes papi idag, det påminner om att ta vara på de små stunderna i vardagen. Här matar man på, drar lass i djupsnö upp till midjan. Streta inte för långt bort från allt härligt vintermys; skeda fram värmen i frusna lår, bada varmt med dina härliga ungar, kryp ner under filten i soffan med en kopp rykande het, juligt doftande glögg. Sök rätt på allt det du värms av, både inututi och utanåpå.

Lina sover och tystnaden är anmärkningsvärd. Vina slocknade på golvet efter att en vänlig granne förbarmat sig över henne och taggit henne med på kvällspromenad. Nöjd hund, mysig kisse, sovande unge och klirrande stickor. Kanske lite julmusik skulle passa bra?

Ur led är tiden
I fas är Frida