Idag börjar den! Egentligen skulle smulan vara hos Anders, men efter dramatiken igår kväll (där lillasyster svalde fel och fick åka till Sunderbyn och kolla så att allt stod rätt till) så kom hon hit och det blev så sent att hon fick sova över.

Just nu väntar vi på att få gå till skolan, vi klev nämligen upp med Mika, så vi har varit igång ett tag. Vi var redo för skolan redan vid sjutiden. Bra tyckte Lina, då hinner hon se lite svampbob innan.

Känns lite konstigt att jag i fortsättningen ska hjälpa med läxor, fixa frukt till mellis och se till att hon faktiskt borstar håret på morgonen. Hela sommaren har ungen sett ut som en risbuske. Jag har svårt att avgöra vem av oss som tycker att det är mest spännande, jag eller Lina? Eller kanske pappa Anders? Kanske det trots allt är vi som föräldrar som tycker det är mest spännande. Lina har ju ändå träffat kompisarna innan, och hon har varit på några skolbesök också.

Nu ska vi strax gå. Hoppas att hon kommer att trivas.

Ikväll hörde jag på P4 morgon(!) på väg hem från Piteå. Där luftades existensiella frågor och det väckte en insikt hos mig. Vi strävar alla efter att komma till himlen när vi dör. Glömmer vi därför bort att njuta av nuet?

Tänk om livet och dess glädjeämnen och sorger, som alla bidrar till vår emotionella utveckling, ÄR himlen? Tänk om det är det enklaste som också är det bästa, det vi alla strävar efter, men att det är för nära inpå, så vi inte klarar av att se det? Tänk om vi är i himlen redan nu, utan att vara medvetna om det?

Att vara i himlen inbillar vi oss är enbart dans på rosor och sväva på fluffiga moln. Hur fungerar det här med den mänskliga hjärnan där? Om vi enbart vill slippa undan alla de dåliga känslorna borde vi kanske lobotomera oss, för utan tråkigheter vet man ju inte när man har roligt. Eller? Vet vi att uppskatta bristen på ledsamhet och deppiga dagar i himlen? Finns detta osannolika verkligen?

Jag röstar på att leva i himlen redan nu, enbart genom att ställa in mig på att det är precis det jag gör. Välja lyckan redan nu. Precis som vi lärde oss på kursen. Låter kitschigt men kan vara värt ett försök. Vem vill inte leva i himlen? Uppskatta det lilla likväl som det stora i livet. Det är nyckeln. Var glad åt att du kan känna alla sinnesstämningar, de finns av en orsak.

Lev i nuet, fånga dagen.
Verkligheten är drömmen.

De senaste dagarna har mestadels gått åt till att spendera dagarna utomhus, trots att värmen håller på att ta kål på mig. Vina älskar att leka med sina kompisar, särskilt när "moster" Emma passar på att leka och kasta saker att hämta.



Finaste vovven.

Isag har Vina och Mika tillbringat eftermiddagen och kvällen i skogen. De hörde en tjäderhöna som "ankade" (vet inte säkert om det är det korrekta uttrycket, men Mika sade så) och Vina skällde fast en sparv i ett träd. Fågelintresse i alla fall. Hoppas nu bara att hon blir fin i skogen. Hon har varit ovanligt lydig de senaste dagarna (peppar peppar), kommer när jag ropar trots att hon jagar humlor och annat skoj. Rymmer inte riktigt lika gärna heller. Det känns skönt. Det är ju pinsamt att skrika runt efter en ohängd jycke när alla vet vems felet egentligen är...

Vina är by the way en riktig allroundhund som gärna hjälper till att plantera mina nya plantor som jag fått. Plocka ogräs äär ingen dum lek.


I övrigt testar jag en del nya motiv och har sett att Rödblärans frökapslar är ypperligt dekorativa och passar fint som objekt för macrostudier. Me like.

Lite mer av denna melankoliska höstkänsla fångades på denna bild:


Mesta möjliga megamacro (Nej det är ingen fågel, men Vina gillar ändå att jaga dom...):


Nattinatti!

Idag har Alva och hennes föräldrar hälsat på. Det började med att hennes mamma skjutsade hit henne, sedan umgicks vi hela dagen tills pappan och Mika också kommit hem och försetts med något ätbart. Jag har hunnit med Vina till Ejde för att leka med Iver under kvällen. Hon har faktiskt vuxit en hel del sedan de lekte sist, både fysiskt och mentalt. Kul att hon utvecklas!

Imorgon blir det nog äventyr tror jag. Mors!

När det äntligen blir kväll så njuter jag av svalkan, helst inomhus. Då kan jag passa på att fixa lite hemsida:



http://vina.vargmyran.se

Jag saknar min lilla fröplockare när det blir kväll. Hon har faktiskt de bästa gosekramarna att ge. Tänk att hon snart börjar skolan! Hon ringde idag bara för att "höra hur det var". Gumsan. Mammas bästaste bästa tjej i hela världen. Vi har efter veckans väder påbörjat en badstrandsguide. Kanske vi delar med oss småningom? Inte ikväll i alla fall.



Lina trivs i mormors hav av blommor.

Jag och Mika hade omprov på farmen igår, och det var mycket, mycket roligt trots att jag missade E-type som ju är min favoritidol. NOT. Vi kom hem vid tre på natten och somnade innan huvudet landat på kudden. Vina sov över hos morsan och Stefan, och det var konstigt att kunna ha altandörren öppen utan att behöva kolla att monstret rymt. Hon är verkligen fin, lillgumman. Tänk att man redan saknar henne när hon sover borta bara en natt. Trodde inte att det skulle gå så fort, särskilt som det egentligen ju är Mikas hund. Verkar ju nästan som att jag tycker att det är min hund också... Hehe. Lillan hade en del sköna kramar att dela med sig när hon fått skjuts hem igen av sin mormor och morfar.


Vina gör som Jesus och går på vattnet

I eftermiddags överraskades jag och Mika av finfrämmande från Pitstan. Mikas syster Anne kom förbi med make, barn och hund. Vi passade på att visa upp den fantastiska badstranden i Vistträsk som tyvärr står utan brygga. Alla simmade (hundarna också) utom Mika, han stod på land och kika. Ett dåligt försök till en alla-barnen-historia, jag vet.

Nu är klockan sent så jag ska nanna kudden. Godnatt!

Dagarna flyter iväg när man har det så kul som vi i denna värme!
Vi badar i Muskus, dit man kan tro att vi flyttat. Fin välskött badstrand med trevligt sällskap och snajsig brygga. Inte dumt alls. Imorgon får vi se om vi hinner med något bad från förmiddagen.

Linas "nya" cykel:
Före


Efter


Tyvärr funkar inte bakdrevet så det måste lagas. Men snart hojar bönan omkring på sin egna lilla kärringcykel!
Recycling is the shit!

Jag gillar att göra saker. Tillverka, förnya, anlägga, skapa, reda upp, ja helt enkelt att pyssla med en massa olikasaker. När jag är kreativ är jag också som mest produktiv, idéerna trängs om att komma först ut att utföras. Det skapar en motor, som sedan får allt att hända. Just idag är en sådan där jobbig dag när jag kommer ihåg gamla, ännu inte utförda idéer, samtidigt som nya börjar ta form. Därför har jag idag börjat beta av ett av mina projekt. Bilder kommer när det är klart.

Idag har jag arbetat som personlig assistent, tillika privatchaufför åt Lovisa. Vi åkte till residensstaden för att hämta en av hennes tidigare beställningar. Tur att hon inte ville köra släpvagnen själv. Vi passade nämligen på att hämta en bildel som Mika behöver till räsertoyan. Bakersta avgassystemet har fått ett hål, precis innan ljuddämparen, så gissa om den låter fräckt?! Mika tyckte att det skulle lagas i alla fall. Han ville väl inte att alla killar skulle dregla efter det vrålande motorljudet...

Lina har varit väldigt gosig på sistone. Imorgon ska hon, jag och lillan ner till Muskus badstrand för att bada hela dagen. Det blir kul tror jag, för några bekanta ska dit också.



Nu ska jag ut och se om färgen torkat. Tjingeling!

Som ni alla känner till så beräknas katter ha fått nio liv per individ att fördela efter eget huvud. Detta faktum har gjort att jag funderar på om Lina i sommar har fött upp en ny mutation. Kanitt. Eller?

Linas kanin blev pappa till sju ungar, där en blev avlivad pga skador. De övriga sex ungarna sattes till salu, men efter lång tid var det fortfarande två hanar som inte sålts. Bland dessa två var en brun. Vi åkte för att sälja en av hanarna som sällskap till en vuxen hona, men hon ville uppenbarligen bo ensam utan snorungar, så hon anföll ungen som valts ut att vara hennes moatjé. Vi räddade denna bruna unge från ett plågsamt öde och sålde en vuxen hane istället. Liv nummer ett var borta.

Hemkomna från försäljningen rymde den bruna ungen. Vina var duktig och hittade den. Hon såg även till att tugga lite på den så att han inte skulle rymma längre. Liv nummer två var förbrukat.

När vi trots annonsering inte fick sålt de båda hanungarna beslutade vi att avliva dem istället för att skänka bort dem på annons. Lite humanare och man slipper oroa sig för att de inte har det bra. Sagt och gjort. Vi började lasta de båda killarna när vi skulle till Kåbban. Den bruna rymde igen, och slapp därmed undan från ett Gyttorps grön. Liv nummer tre.

Hemma från Kåbdalis lyckades Mika få fast lillkillen. Han placerades i en garanterat rymningssäker bur för att så snart tillfälle gavs kunna avlivas. DÅ RINGER TELEFONEN. Hipp som happ dök en familj upp med lösensumma och ett nytt hem i högsta beredskap. Liv nummer fyra verkar bli härligt för lilleman.

Kanitt?

Idag har vi verkligen haft sommar! Jag, Lina, Mika och Vina åkte till Muskus för att badbrudarna ville ta sig ett svalkande dopp eller två, och kaffe med dopp är faktiskt inte alls dumt, särskilt om man får kaka som dopp istället för blöta badkläder. Jag och Mika höll oss torrskodda på den fina bryggan medan småttingarna härjade vilt.


Blötdjur bryr sig inte om petitesser som att ta av skorna innan de badar...


Snajsig bild av vårt blötdjur nummer två.

Det har härjats hejvilt i Muskus under eftermiddagen och kvällen:




Ha det härligt!