Som ni alla känner till så beräknas katter ha fått nio liv per individ att fördela efter eget huvud. Detta faktum har gjort att jag funderar på om Lina i sommar har fött upp en ny mutation. Kanitt. Eller?

Linas kanin blev pappa till sju ungar, där en blev avlivad pga skador. De övriga sex ungarna sattes till salu, men efter lång tid var det fortfarande två hanar som inte sålts. Bland dessa två var en brun. Vi åkte för att sälja en av hanarna som sällskap till en vuxen hona, men hon ville uppenbarligen bo ensam utan snorungar, så hon anföll ungen som valts ut att vara hennes moatjé. Vi räddade denna bruna unge från ett plågsamt öde och sålde en vuxen hane istället. Liv nummer ett var borta.

Hemkomna från försäljningen rymde den bruna ungen. Vina var duktig och hittade den. Hon såg även till att tugga lite på den så att han inte skulle rymma längre. Liv nummer två var förbrukat.

När vi trots annonsering inte fick sålt de båda hanungarna beslutade vi att avliva dem istället för att skänka bort dem på annons. Lite humanare och man slipper oroa sig för att de inte har det bra. Sagt och gjort. Vi började lasta de båda killarna när vi skulle till Kåbban. Den bruna rymde igen, och slapp därmed undan från ett Gyttorps grön. Liv nummer tre.

Hemma från Kåbdalis lyckades Mika få fast lillkillen. Han placerades i en garanterat rymningssäker bur för att så snart tillfälle gavs kunna avlivas. DÅ RINGER TELEFONEN. Hipp som happ dök en familj upp med lösensumma och ett nytt hem i högsta beredskap. Liv nummer fyra verkar bli härligt för lilleman.

Kanitt?