Känns konstigt att det redan är torsdag. Veckan har egentligen varit yterst händelsefattig, och ändå är det imorgon Mika kommer hem igen. Skumt.

Lina kom hit ikväll igen, efter att vi varit i sandtaget och lekt med hundarna. Egentligen var jag nog mest fikasugen, så jag tog med middagen jag höll på med när mamma ringde och ville att jag skulle komma. Tänk att all mat är så god att äta ute?! Jag tog med kaffe, te och saft till de andra, och limpmackor ifall de var lite smörgåssugna. Tur var väl det, för de räckte precis att alla blev belåtna.

När vi satt och fikade knatade Vina omkring lös, tills det plötsligt lät som att någon försökte vissla fast henne. OJ! Bara det inte är någon som är ute med sina hundar så att Vina stör! Nej, men där kom en hare framrusande i paniken. Det måste ha varit den som skrek. Efter mycket lock och pock kom Vina till sist, och även om hon ville fortsätta jaga den roliga leksaken så gick hon fint bredvid då jag bad henne. Det svåra är att få henne nära, sedan lyder hon faktiskt ok. Efter harjakten kopplade jag henne igen, vore ju heltokigt om husse upptäcker att hon konverterat till stövare på bara en vecka medan han varit borta ...

Efter att Lina åkt rutschkana nedför sandslänterna åkte vi hem. Bäst att leta fram rena kläder åt henne ... Sedan bjöd hon hem ett par kompisar på kvällsfika hon bakat sist hon var här; chokladbollar. Undrar om brudarna hade svårt att somna i sockerruset sedan? Jag vet inte, för Lina åkte hem vid halv nio.

Tja, nu vet ni hur min eftermiddag sett ut, och jag förstår inte hur det blev så mycket text av så lite action? Lustigt. Nu ska jag nog göra tidig kväll. Natti!

Att vara hemma är inte enbart positivt. Särskilt inte när man tycker att det är trist att städa och istället letar annat att syssla med. Här ser just nu ut som hej kom och hjälp - men ingen kom. Bra är att koftan jag pysslat med är klar förutom knapparna, och att jag hittat mina garner och sticknålar. Tyvärr är det svårt att plocka bort röran innan man bestämt sig för nästa projekt.

Nu ska jag i alla fall försöka röja lite i kök och vardagsrum innan jag drar ut i skogen med Vini och company. Mamma ville att vi skulle dra ut med hundarna, och det är ju underbart väder att vistas i, så why not? Ska försöka kirra lite matsäck också.

Auf wiedersehen!

Idag har det varit soligt som aldrig förr, men också kallt. Luften klar och lätt att andas, det känns verkligen att höten är här. Jag har till och med plockat fram sticksömen (stickningen) från sommarförvaringen och försöker färdigställa det jag började på i fjol.

Idag var det debut för säsongen att kika in på Drops och inspireras av alla snygga mönster och färger. Jag har funderat på att sticka mig ett par tjocksockar och även ett eller två par till bönan. Hon kan ju behöva det i vinter tänker jag. När man ser alla snygga färger blir man riktigit inspirerad och vill sätta igång direkt!

Ska kika igenom garnförrådet, reka lite och se vilka stickor jag behöver skaffa. Jag vet att jag åtminstone behöver några virknålar så jag kan avsluta på snyggt sätt. Jag gillar också garnerna som mönstrar sig självt under tiden man stickar. Lite okontrollerat kul. Finns i alla möjliga färgställningar och bidrar med lite chansning till mönstren. Och det är ju aldrig dumt.


Skärmdump från Drops design.

Ska kika vidare nu, kanske hittar jag hela årets stickningar på en gång? Får se.

Idag ska jag till arbetsförmedlingen för att äntligen få hjälp att komma på ett och annat. Jag har kraftig beslutsångest inför att utbilda mig; jag har ingen susning vad jag ska bli när jag blir stor. När man så närmar sig 30 så börjar det nästan vara dags att bestämma sig, så jag måste snabbt komma på olika alternativ till utbildning.

Jag skulle önska ett socialt yrke med självständiga uppgifter, gärna varierat. Både lugnt och däremellan lite mer tempo. Gärna inom- och utomhus, kanske dataanknytning? Som sagt, inte en susning.

Hjälp.

Som många kanske känner till så är jag astmatiker, jag reagerar främst på cigarettrök och starka parfymer, men även pälsdjur - ja egentligen djur i alla dess former. För många kan det här vara en svår ekvation att lösa, speciellt då jag ibland blir dålig.

Min astma är inte av sådan art att jag drabbas av astmaanfall och kan dö på studs. Min variant kommer smygande utan att jag egentligen märker det, och med så långa mellanrum att jag inte inser att det är just astman som ligger bakom. Jag har varit rätt hängig senaste tiden, och när Lina blev förkyld blev jag också det, trots att jag nästan aldrig blir förkyld i vanliga fall. Den här gången gick förkylningen över snabbt, men när den släpper brukar det bli veckor av hosta som följer. Det var alltså inte oväntat att lungor och luftrör skulle slemma igen.

Den här gången blev det dock värre än vanligt. När medicinen slutar hjälpa känner man sig mer än maktlös. Då åkte vi in akut för inhalation av starkare varor. Under högstadiet låg jag inne på sjukan i tio dagar, då de knappt lyckades bromsa andnöden. Då sov jag mig igenom de första tre dagarna. Den här gången behövdes det "bara" två inhalationer och en rejäl upptrappning av vardagsmedicinen för att det skulle vända.

De senaste dagarna har jag inte gjort i princip någonting, mest lallat på hemma. Att diska tog rekordlång tid idag, då jag måste ta hostpauser mellan varven. Att ta en promenad till brevlådan 15 meter från ytterdörren känns jobbigt, liksom att köra bil eller ens ändra läge i sängen när det är sovdags. NU har det äntligen börjat släppa på allvar, hostan ger resultat och luftrören kvicknar till allt mer.

Många tycker nog att det är otroligt korkat att hålla sig med diverse djur då de framkallar andningsbesvär, men för mig är det värt så otroligt mycket att kunna ha dessa varelser omkring mig. Att behöva ta medicin varje dag är för mig vardag, inget jobbigt eller konstigt.

Sedan jag var liten har jag i smyg skaffat mig husdjur, jag har haft möss, råttor, marsvin, hamstrar, kaniner, chinchilla, höns, get, får, minigris och så en hel radda katter. Nu har vi ju även Vina i familjen. Jag har i över tjugo år levt med djur och har inga intentioner att sluta med det om jag inte MÅSTE. Skulle Lina bli allergisk anser jag mig inte ha rätten att bestämma att hon ska göra så som jag gjort, men så länge hon är frisk och jag klarar av att leva som hittills så känns det som att det trots allt fungerar.



Att ha dessa djur omkring sig kräver för mig att jag sköter min medicinering ordentligt, något jag inte är stolt över att säga att jag slarvat med det senaste året. Men så pass lång tid tar det alltså innan det bryter ut. Den här gången i alla fall. Kanske kan man tycka att jag leker med mitt liv, men livet ska väl vara en lek? Att leka är kul, och njuter man inte av livet, varför då leva alls?

Jag lovar att sköta mig framöver, för inte är det ju speciellt kul att måsta åka in akut på grund av att man själv har slarvat. Att inte kunna gå i trappor, ta en promenad eller ens cykla runt kvarteret är handikappande. Så nu lovar jag att försöka vara vuxen och ta hand om mig bättre än innan. Med våra djur.

Hon kan vila mellan varven ...

Idag när jag kom hem från mamma, möttes jag av ett spindelnät av garn. Centret för nätet var beläget i vardagsrummet, sedan fanns utlöpare förbi hallen, in i tvättstugan, där nystanet tydligt tagit slut. Den skyldiga skämdes inte för sig, utan kom glatt jamandes fram för att hälsa. Jag förstod att häxkatten var en gnutta missnöjd med att bli inlåst för att inte rymma iväg in på dagiset mittemot. Då är det ju inte konstigt om man måste avreagera sig med något nystan man hittar. När jag är hemma får Hexi dock vara ute, så jag öppnade altandörren åt henne och började fixa lite i köket.

Efter bara en liten stund hörde jag hur hon hittat leksaksråttan med pip. Tänkte inte mer på det förrän jag skulle kika in i vardagsrummdet igen - mitt i spindelnätet sitter ju kattrackarn med sin fångst - en egenfångad sork som pipit hela tiden. Typiskt. Tror det är den tredje sorken hon hunnit dra in i huset. Det är lite småäckligt, men hör ju till det naturliga ändå. Bara att kasta de små liken och hoppas att hon fattar vinken. Sorkar ska hållas utomhus - även döda sådana.

Bäst jag kollar vart hon  tagit vägen nu, misstänker att dagispersonalen tycker att det räcker att ha människobarn på dagiset, och inte kattbarn ...

Så kan man skriva om Vina efter dagens händelser. Vi har nämligen varit på brukshundsklubben och gjort en mentalbeskrivning. Skoja att man kan bli förvånad! Jag trodde att hon skulle "vakta" och skälla massor för spöken och luriga gestalter, men icket. Hon var mest upptagen med att nosa efter annat.

Hon nosade runt en hel del, sprallade omkring och hade knäck i lurarna. Mest spännande var skramlet, en plåt som underlag och så dras en kedja och några kastrullock över den så det lever om ordentligt. Då hoppade hon åt sidan, men aldrig ett skall. Mycket intressant. Spökfiggarna var spännande men hon fattade nog rätt snabbt att spökena bara var underligt klädda människor. Tror jag i alla fall.

Skotten var inga problem, det känns skönt inför jakten. Det största problemet sitter inte hos hunden, utan hos hennes lata ägare som inte gett henne en ordentlig inkallning. Jag misstänker att hon var dagens sämsta på att komma på kommando. Kanske dags att börja ta tag i? Mycket troligt - och nödvändigt.


Det blå är Vinas resultat.

Har lagt in till ett spindeldiagram så man kan se på ett överskådligt sätt hur det gick, senare kommer resultaten att finnas på SKKs hemsida, under webtjänster och sedan avelsdata. Där har jag kollat andra MH som nobsarna gjort, Vina är bara den sjätte nobsen någonsin som gått MH, så det går rätt dåligt att hitta ett rasgenomsnitt. Gemensamt verkar vara att de är nyfikna, inte aggressiva och samtidigt mycket sociala. Men det är som sagt svårt att dra slutsatser av bara sex utförda MH.

Här kommer några bilder:

Vina är intresserad av vad som springer fram och tillbaka där framme



Nu är vi hemma med en rätt lugn vovve som kopplar av i hundgårdens svalka ett tag. Ha det gott!

Lina har redan lagt sig. Kanske lika bra att börja med lite bättre rutiner än jag haft för henne hittills i sommar. Förhoppningsvis vaknar hon tidigt imorgon bitti så att vi hinner till Piteå i tid. Vi ska nämligen hjälpa morfar med lite grejor. Linas morfar då alltså.

Ikväll har jag letat fram en Lady Gaga-skiva åt bönan så att hennes stackars pappa slipper höra hennes skräniga versioner av superstjärnans låtar. Jag har nämligen sår i öronen efter två veckors galet galande och ylande av både Gaga och Smurfhits - inklusive den smurfiga rösten. Hjälp. Förhoppningsvis blir det bättring - antingen slutar hon sjunga och ägnar sig åt att lyssna istället, eller så lär hon sig de RIKTIGA texterna. Ingen hittepåengelska. Det är kul i början, men efter dagar och veckor så blir man något less. Som tur är för mina öron så är det pappavecka imorgon. Stackars pappaöron.

Nu mjukar vi upp inför kvällens problematik:

Under tiden jag letade fram lite annat, så snubblade jag även över bilder från årtalet 2007. Lina var då fyra år och jag hade just träffat Mikaman. Mycket mystiskt att titta på bilderna; det var ju igår men ändå tre år sedan? Hur går det till egentligen?


Lina i värsta grodfångartagen - Djupträsket 2007

Då vi nu ännu en gång kan konstatera att tiden flyger iväg - även när man inte har enbart roligt, så återstår frågan: Vad ska jag bli när jag blir stor?

Jag har fått diverse uppslag: Dumperförare var ett av de senaste. Jag har även funderat på mediabranschen, men skräms något av de prestationskrav jag misstänker att jag kommer att bära i så fall. Trädgårdsmästare eller arborist vore kul, men är ju ytterst säsongsbetonat. Polis är jag för lat för, då det kräver en väldans fysik. Kanske grupputvecklare eller chef? Vore kul, men jag antar att det vore en fördel om man vet vad man pratar om ... Det skulle också vara kul att se vad en genetiker arbetar med, då det är ett av mina favoritämnen inom hobbies - passar dessutom in bland ALLA djurmänniskor, och många vardagligt intresserade människor också.

Jag har provat på grillbiträde, taxichaufför, vårdbiträde inom både hemtjänst och äldreboende, butiksbiträde var kul men verkar svårt att hitta jobb inom, precis som det mesta annat. Har även testat lite anläggningsarbete som min klena lekamen inte riktigt fixade, men det är både roligt och ger mycket utevistelse. Har också hunnit jobba som journalist, grafiker och annonskreatör, men där är konkurrensen stenhård. Värst av alla yrkeskategorier skulle jag nästan tro.

Nu ska jag grubbla ett tag och se om jag kommer fram till något. Att vara så open-minded och redo att testa nya saker samtidigt som man faktiskt fixar många olika arbetsuppgifter gör att det blir väl så spretigt när man ska sortera fram vad man ska satsa på. Det vore kul att komma på det NU, helst igår, så att man kan börja plugga till det någon gång. Tiden står ju inte stilla direkt. Så fick jag det sagt - igen. Denna krisiga situation kräver ett avslut snarast.

Snälla Bullen - hjälp mig!

I våras bestämde jag mig för att försöka få lov att mentalbeskriva Vina. Normalt sett är det bruksraserna man testar, men då jag är intresserad av att försöka använda henne till andra saker än jakt när säsongen är borta, så kan det ju vara kul att se vad hon lämpar sig för.

För att få gå ett MH ansöker man hos exempelvis den lokala brukshundsklubben. Där sorteras deltagarna efter orsaken att de ska gå MH:t. Bruksraser har förtur, liksom ekipage som ska tävla bruksgrenar. I vårt fall vill jag gärna tävla - förutsatt att Vina passar till något speciellt. OM det nu går att avgöra genom ett MH. Förhoppningsvis kan man åtminstone se vad man kanske INTE vill träna med henne.

Med tanke på att det bara finns fem Norrbottenspetsar som någonsin genomgått MH så ska det bli sjukt spännande att se hur det går. Ska försöka jämföra hennes resultat med de andra som genomförts för rasen, så småningom kanske fler är intresserade av att se hur nobsarna är jämfört med de rena bruksraserna.

Nu ska jag surfa runt och leta lite mer info. Mors!

Idag har jag sovit alldeles för länge på morgonen. Det var inte ens morgon när jag vaknade, snarare lunchdags. Snällt av Lina att låta sin snoriga mamma sova i alla fall. Jag har snorat så mycket att jag till sist blev tvungen att sova med papperstussar i näsan. Då är det riktigt illa. Visste man inte bättre kunde man nästan tro att jag är förkyld som en riktig karl ...

Pratade med min vän och blomma idag. Där har det fötts rexpälsade kaninungar med dalmatinerprickar. Kaninvärldens sötaste skapelser, jag lovar. Vi tänkte kika förbi och hälsa på någon dag, men vi måste nog avvakta tills jag är piggare och orkar köra. Just nu känner jag mig nämligen upphängd och nersläppt.


Dalmatiner rexpälsad kanin. Inte tråkigt.
Bilden lånad från villanskaniner.se

Nu börjar det vara mer än läggdags för bönan, men hon verkar hellre vilja se frågesport på TV än att stämma träff med kudden, så det är nog dags att påbörja operation övertalning. Gonatt!

Som nämnts i tidigare inlägg så har jag lätt att önska saker. Det sägs ligga i släkten att samla på diverse saker. Jag är inget undantag. Idag damp det ner ett mail i min inbox, med erbjudande om vårligt ögongodis. Fattar du hur otroligt många snygga tulpansorter det finns på marknaden???

Hur jag nu ska motstå att beställa hem några kartonger schyssta lökar är en stor gåta. Har du svar eller förslag så mottages det tacksamt. Har du pangar att skänka till min numera dyra hobby (trots nattlkigt fiffel för att hitta gratis rariteter) så tas det också gärna emot. Eller rentav schyssta lökar från din egen trädgård? Tyvärr förefaller tulpaner vara ett ovanligt släkte här uppe i norr. Annars hade jag lätt bytt ihop med vänner och bekanta.

För övrigt finns flera underarter av tulpaner, jag misstänker att jag har flera olika sorter här hemma redan, jag vet att jag har både vildtulpaner och flockblommiga, precis som "vanliga" i både lila och cerise. Sedan finns laxrosa/laxröda lite liljeblommiga också. Kanske man borde göra en djupdykning i någon trevlig tulpanbok och se vad man kan lära sig?

Förutom dessa tulpaner, så lockar företaget även med allium av olika sorter. Det finns både kirgislök i lilarosa nyanser, och JÄTTElökar med blombollar upp till 20 cm i diameter och upp till 150 cm höga, i både lila, blått och vitt. Vill ha. Problemen hopar sig här:

1. Det smakar = det kostar
2. Det saknas plats i befintliga rabatter = måste gräva = jobbigt
3. Jag HYR huset, äger det inte = besvärligt den dagen man vill skaffa eget hus
4. Det är långt till våren = långt till resultaten

Kanske man kan lura mamma att skaffa? Lyckades inget vidare förra året, men då har ju hennes rabatter stått i träda sedan dess och borde ju vara redo för diverse vårlökar nu? Tål att testas!

Varför ska man måsta dras med ett sådant habegär? Jag vill ha ett större akvarie, men vet egentligen inte om det är så smart. Då vill jag ju ha fler fiskar, fler växter, snygg bakgrund osv. Som typiskt var så finns det just nu ett akvarie i Boden till riktigt bra kurs. Inklusive back-to-nature-bakgrund. Inte tråkigt. För den oinvigde så är en sådan bakgrund gjord för att efterlikna en "klippvägg" istället för att ha en ful plansch på baksidan av karet. Snyggt.



Allra bäst vore ett kar på över 500 liter, då kan man ha diskusar, iklädda naturens självlysande prakt. De kräver litrar, men är otroligt vackra.



Nu ska jag sluta spekulera och hitta på något kul istället. Lina tycker att jag är tråkig. Hon kan ha rätt.

Idag åkte jag och bönan till Kåbdalis. Vi tänkte plocka blåbär men hittade inget annat än tomma blåbärsris och mängder av kråkbär. De smakar tyvärr inte lika bra, så vi struntade i plockningen efter att vi insåg att vi inte skulle hitta mer än redan plockat, en mängd som i bästa fall räcker till en blåbärsmuffin.

Igår kröp jag runt på gräsmattan och förevigade kattunge, hund och årets blommor. Mika var styg och förevigade min fula uppsyn. Tyvärr hotar han med skilsmässa om jag deletar bilden från hans telefonminne, så det är bäst att man låter bli ... Jag kan ju visa de bilder jag tog, för förhoppningsvis får ni aldrig se bilden av mig ...


Hexi - vilda häxkatten som redan vill fånga fåglar ...


Vinas nya smycke. Bumerangsilver.


Mika är ute och målar hundgårdens vindbrädor vita så de ska matcha Kåbdalisgaraget det är fastbyggt i.


Fr.v. Mauritansk rödmalva, en gammeldags ljust rosa malva, en vitbrokig funkia bredvid en självsådd pensé från ifjol och en rosa fingerborgsblomma som är årets förälskelse.


Fr. v. prins gustafs öga, mina tomater i växthuset med en snårvinda i mitten, Vina slappar i gungsoffan och så blomstertunnan framför huset.

Igår tvingade Mika med mig till mamma för att hjälpa till i trädgården. Blev mest peka med hela handen för min del, har haft lite risigt i ryggen för att kunna hjälpa till att gräva och så. Igår var det dammen som var dagens projekt. Den skulle tömmas och fixas kanterna på så att det skulle se bättre ut.

Stefan har nämligen varit så otroligt arbetsför att han och hans pappa har fixat och donat med ladan i nedersta hörnet av trädgården. Numera inrymmer den en bastu med omklädningsrum och varmvattendusch, plus att det finns möjlighet att inreda den andra hälften till relax så småningom. Det blev riktigt bra!

Nu fattas bara att dammen är helt i ording för att den här delen av trädgården ska börja närma sig färdig.

Det blir inga före-bilder, men så här ser det ut nu:

I veckan har vi besökt vårt grannland i väst. Vi hälsade på Mikas vän Adde och hans norska jente Anja. Skoja att huset de bor i är gulligt! Lina var nöjd med att få plocka snäckor och sjöborrar på stranden, men mindre nöjd över att resan tog åtta timmar enkel väg. Plus eventuell tid till raster och bensträckare.

Här kommer lite bilder:






Fler foton finns snart på fejan, under "Norge 2010".

Det är trevligt med semester. Det verkar de flesta tycka, och jag är såklart inget undantag från den regeln. Mikas semester närmar sig sitt slut, på söndag åker han till huvudstaden för att påbörja höstens utbildning inför utlandstjänsten. Då blir det veckopendling för hans del, och jag hoppas själv kunna njuta av sovmorgnar och sena nätter varje vardag. Fast mest blir det skönt när skolan börjar om och Lina får börja ettan. Rutiner har saknats hela sommaren, och nu längtar till och med jag efter att kliva upp vid sjutiden varje morgon. Då är det illa på riktigt.

Idag har vi också varit på ranten, vi åkte till Piteå för att ersätta vissa materiella ting som odjuret ätit upp; en skrivarsladd och ett nytt flexikoppel - det tredje i ordningen. Så köpte vi mat åt henne så hon slipper äta upp all plast i huset. Hon fick också en rund platta till sitt halsband där det står Vina, sedan Mikas och mitt telefonnummer. Till och med husse insåg fördelarna med ett sådant silversmycke och kkrävde ingen övertalning för att monstret skulle utrustas med bumerang-silver.



Nya kissen fick ett rött halsband med rör för telefonnummer ifall att hon skulle rymma ut, och så en låda kattsand med aktivt kol - INGEN äcklig lukt slinker undan kattlådan, jag lovar!

När vi ändå var i stan passade vi på att besöka Mikas syster Anne med familj. Där har de precis gjort om i hallen så att det blev väldigt öppet och fint. Källartrappen skulle få sista krångelhörnet tapetserat, så jag och Anne fixade det innan vi åkte hem. Det blev riktigt bra, och det bästa av allt är att jag nu kan tvinga Anne att hjälpa oss med tapeterna till femton av rummen i det slott vi köper i framtiden. Najs.

Nu ska jag kolla bilder från Norgeresan, det har jag inte hunnit med ännu. Sov gott!