Idag har Nationaldagen firats utan ett enda "Du gamla, du fria". Dock har vi hunnit besöka Kyrkmalmen, där dragspelsklubben höll låda och långa farbrorn gladde barnen med sina festliga ballonger. Vi åkte egentligen mest för att kika på växtloppisen, men jag hittade inget jag direkt ville ha. Lina sålde lite jordgubbsplantor och förtjänade sina slantar. Vi såg en frände till Vina och sedan åkte vi hem.


Hemma laddades väskan med kaffetermos och lite mellis. Vi drog ut på äventyr i spårskogen. Vina invigde sin nya spårsele och fick för första gången användning av spårlinan. Förra gången lånade vi dessa saker, men nu hade vi tagit med egna. 



Andra spåret var lika lätt som det första ...

Precis som senast var det rakt på i stort sett hela tiden, hon ligger på bra i spåret men verkar ändå noggrann. Idag fick hon sin första vinkel utlagd och det funkade utan minsta bekymmer. klöven i slutet var inte lika väldoftande som första gången, den här var aningen färskare.

Många åsikter finns om det här med hundträning, och det är svårt att som förstahundsägare avgöra vilken linje man ska följa. Vissa menar att en fågelhund ska jaga fågel och inte ägna sig åt några som helst bisysslor. Andra menar att man ska vara så aktiv det någonsin går med sin hund, oavsett ras. Jag röstar på mångfald, väljer aktiviteter efter vad jag hoppas passar rasen, och hoppas att vår hund är tillräckligt intellektuellt begåvad att inse att:
spårsele + spårlina = eftersök
pejl + bössa på axeln = fågeljakt
dragsele + cykel = kul motion
Under tiden hon spårar ska hon alltså ha på sig sin spårsele, så snart hon hittat rätt åker belöning fram och selen av. Samma lika vid jakten och cyklingen; då borde vår klipska donna snabbt lära sig ett och annat om aktiviteter.

På tal om aktivering så cyklade jag hem min cykel från mamma ikväll, och passade då på att ta en tur runt Muskussjön. Vina fick springa lös en bra bit, det uppskattas väldigt och hon följer väldigt bra när man cyklar, hon vill inte riskera att bli lämnad. Vid bäcken man passerar såg jag en knipa som jag råkade skrämme iväg en bit. Då fick Vina också syn på den. En kort stund senare var hon tjugo meter ut i vattnet för att försöka knipa den. Fågeln hann naturligtvis undan och vår utter fick klä av sig cykelselen som knappast kan vara särskilt bekväm när den är dyngsur.



Nästa gång ... Då hinner den inte undan!

Imorgon får damen vila hemma medan vi jobbar. Kanske hon gillar, hoppas på det i alla fall. Hon får hålla ordning hemma och säga till om tjuvarna som härjat i byn närmar sig. Nu dags för dygnsvila!