I morse hade det snöat igen. Varje år undrar jag hur många gånger det ska snöa innan snön stannar kvar. Den förra snön töade bort efter ett par dagar, det har varit så pass många plusgrader att den försvann. Den här gången snöade det tydligen bara i Vistträsk, inte i Älvsbyn, ja inte ens i byarna på väg till Älvsbyn. Bara fem kilometer österut fanns ingen snö, bara iskallt regn. Synd.

Vina älskar snön, hon studsar jämfotahopp innanför dörren för att liksom säga att hon vill ut och leka. Det bästa är när vintern har kommit på riktigt, då är det mullvadsstuket för hela slanten.

För någon vecka sedan fick jag frågan vad Frida betyder. Jag svarade raskt "älskad". Utan att ens tänka mig för. När jag kom hem blev jag osäker och beslöt att ta reda på att det stämde som jag sagt, och det gjorde det visst.

Intressant att vissa "onödiga kunskaper" fastnar trots att man inte anstränger sig. Jag minns att jag fick ett sådant namnkort en gång när jag fyllde sju eller åtta år, med namnets betydelse. Kanske är det därifrån jag lärt mig mitt namns betydelse, jag vet inte. Här kommer en lite längre beskrivning.




Kvinnonamnet Frida är ett fornnordiskt namn som är bildat av ordet fridh som betyder "skön, älskad, och viljestark". Det äldsta belägget i Sverige är från år 1388.

Idag är himlen grå. För de flesta. Eftersom att jag i själ och hjärta är en tvättäkta estet som värderar färger som sig bör, så har jag lagt märke till den lila tonen i de grå molnen. De till och med varierar i transparent indigo och violett. För den som ids bry sig alltså.

Jag har just slängt i mig två portioner flingor och mjölk, det är ungefär som med chips och dip; svårt att sluta när man har kommit igång. Hunden trippar runt i huset och väntar på att få gå ut, och jag har just släppt in katterna.

Maja hoppar alltid på dörrhandtaget när hon vill in, och Hexi jamar med sin gälla röst. Hon har börjat träna på att nå handtaget, men klöser nog mest på dörren. I hallen knastrar det av tre frukosthungriga djur som käkar torrfoder. Gemytligt på ett sätt.

Hittade ett reportage från Mikas utlandstjänst idag. Min lille linslus var med på mer än en bild ... undrar om det är bra eller dåligt? Kul att se vad de gör i alla fall.

Ännu närmare samhället

Sen ringde Lina i eftermiddag och undrade om hon kunde komma och hälsa på? För pappa var olydig och ville varken hämsta skolväskan från den stängda skolan eller köpa måndagsgodis. Ojoj, klart hon måste bestraffa pappa med att åka till mamma då.

Hos mig fanns godis, men för att hålla liiite på rutinerna så var hon tvungen att äta middag först. Någon måtta får det ju ändå vara. Senare kom Tilde över, men det börjar vara gå-hem-dags för henne, så jag ska ut och säga till. Misstänker att Lina också borde åka hem till pappa om hon ska hinna ta igen gårdagens missade dusch.

Igår ringde Mika. Han har fått tag i ett bättre och snabbare internet så att han äääntligen kan kolla blocket. Förut har vi pratat om skotrar, han sålde ju sin förra säsongen för att slippa en massa kostnader för något han ändå inte kan använda när han är borta.

Jag har länge tyckt att det räcker med en lite äldre skoter av "gubbmodell" (lång dyna, gärna elstart och back) till oss, eftersom att vi ändå är tre personer + hund som ska iväg. Mikas förra skoter saknade dessutom drag, så pulka var uteslutet. För min del räcker det med en gammelskoter, jag kör typ leder, 20-30 km/h och så Lina på samma dyna. Skulle den ha drag vore det ett plus. Jag erkänner villigt att jag lätt kan klassas som tant/kärring.

Mika har vägrat i sten. En gubbskoter är ful och en skam för gården. Plus att folk kan tro att det är HAN som velat ha den?! Nu hade han i alla fall hittat några gubbskotrar på blocket, så kanske det inte blir en skoterlös vinter trots allt? Jag misstänkte att han inte skulle kunna hålla sig ... Men mig gör det ju inget!

Funderar du någonsin över ords härkomst? Många ord har ett tydligt ursprung, och ibland kan man komma på det om man klurar lite. Annars finns ju alltid ordböcker och internet. Djurvänner reflekterar kanske sällan över varför de kallas husse och matte?

Kan det vara så här:
husse fr. husbonde
matte fr. matmor

Just nu längtar jag efter godis eller glass. Helst glass med kolasås och strössel av någon trevlig sort. Tror att det finns mjukglass någonstans på byn, måste nog snart åka och kolla.

När jag ändå är i Älvsbyn kan jag ju passa på att köpa lite godis. Fick inget igår trots att det var lördag. Idag har jag dessutom ätit upp all min mat, så det rättfärdigar ett gediget intag av färgglada sockerbomber. Tackar!

Nu ska vi bara packa in vovve och väska i volvon ... nej, jag menar toyotan, och så kanske man kan våldgästa någon också. Vore ju trevligt med sällskap.

Mycket funderingar just nu. Och på tal om just nu så hittade jag en artikel på Älvsbyn.just.nu.
Där står om Försvarsmakten och att de säger upp personal som inte vill göra utlandstjänst. Mika inkom nog lite sent med sitt svar, men vi får väl se hur det går. Troligen bra, och skulle han byta jobb skulle jag nog vara gladare än om han åker utomlands igen.

Vilken skithöst det här blev.

Idag dog en svensk soldat i Afghanistan.

En svensk soldat hemmahörande i Stockholmsområdet stupade i Afghanistan på lördagen. Soldaten fanns i en pansarterrängbil (Patgb 203) som sprängdes av en hemmagjord sprängladdning (IED).
_____________________________________________________________________________



Samtidigt som jag känner för de anhöriga är jag tacksam att det inte var i Kosovo. Visst är riskerna mindre där, men man oroar sig ändå. Tur att Mika trots sitt korkade beslut att göra utlandstjänst ändå valde det lugnaste området. Nu ska vi bara hålla andan i fem och en halv månad till innan man kan slappna av.

Många kan tycka att det är löjligt att jämföra två så olika platser med så olika status. På den ena platsen är det osäkert läge, med upprepade oroligheter nästan varje vecka, och på det andra är det lugnt och har varit det länge. Min åsikt är att det finns en orsak att vi har svenska soldater i Kosovo, och då får vem som helst säga annorlunda.

Mika kommer inte hem till jul, utan han kommer hem i mellandagarna. Extra tråkigt eftersom att jag och Lina firar jul ihop i år. Frågan är bara var vi ska vara och med vem. Vi pratade om det ikväll och kom fram till att det är väldigt synd att inte kunna dela julen med honom. Jaja, man hittar väl alltid på något, men nog är det lätt att fastna i ett negativt tänkande.

Den som någon gång rakat en katt utan att sedera den vet vad det innebär för mitt lördagsnöje ikväll. Kattmaja har börjat tova under bröstet och i ljumskarna. Oftast är hon helt fri från tovor, men hennes päls har fått alldeles för mycket underull för sitt eget bästa, så nu filtar det friskt, speciellt när gräset är blött om nätterna.

Som tur är så hade de inte hunnit ta ihop ordentligt, så ikväll har jag fått låna syrrans pudelsalong. Majsan ska få rakad bringa och rakat underliv. Som det anstår en dam. Eller något. Trots att katthår är triljoners gånger tunnare än hundhår så går det faktiskt hyfsat bra, förutom att Maja blir less på mig. Tur att jag inledde sessionen med manikyr för hennes del.

Många pauser gör att hon förhoppningsvis slipper bita mig och så är det bara att hålla tummarna att jag hinner klippa klart innan måndag, då salongen ska återställas. Tusen tack att jag får låna grejorna med stort G, Hanna!


__________________________________________________________________________________

Uppdaterat: Maja försökte bara bita mig en gång, och utan klor var det ingen risk att bli klöst. Riktigt framgångsrikt försök, kanske man skulle skaffa sig en egen klippapparat? Smidigt som aldrig förr, och katten var hyfsat lugn! Ingen blev mer förvånad än jag. Man måste älska den här katten!

Kanske är det så att människan genom sin personlighet har för höga krav på sig själv? Inser hon inte att hon är skapt att genom sina brister vara perfekt? Att det är just felen som gör henne fullkomlig?

Kanske är det så att människan försvårar letandet i tron att det är svårt, och därför missar målet, för att svaret finns mitt framför hennes ögon? För att det är alldeles för tydligt och enkelt för att det skulle kunna vara Svaret?

Tänk så lätt det vore.

Det märks att det blir kallare ute, igår var det FÖRSTA gången som katterna kunde äta ur samma skål, samtidigt. Maja har inte varit god mot Hexi som försöker leka och socialisera till varje pris. Förra dagen turades de om att ta varsin tugga ur skålen, så nu går det verkligen åt rätt håll!

Idag kom mer snö, fläckvis sägs det mäta upp till tio centimeter! Jag som tyckte det var trist att den förra snön tinade bort innan jag knappt hunnit gå på den. Den här snön kanske också tinar bort innan vintern kopplar greppet på riktigt, men nu hinner man ju göra spår i alla fall!

Fortfarande var det många på facebook som inte hunnit fixa vinterdäck?! Hallå, vi lever i Sverige, vi har vår, sommar, höst och VINTER. Varje år. Det kan ju knappast vara en överraskning?

På med vinterpjucksen och kör försiktigt!

Idag tänkte jag "skriva under" att Kungsfoto får skicka hem Linas skolfoton för påseende. Man sköter det via nätet nuförtiden, inte som när man var liten alltså. Hon ser ut att ha fastnat på bild, och rätt bra såg det ut också. Får se om det blev lika bra i verkligheten. Misstänker att det blir minst lika bra som förra gången, men den här gången hann hon ju både duscha, ta på rena kläder och borsta håret. Hon var alltså betydligt mer nöjd. Bästbönan.

Idag har jag och Lina planerat ett litet äventyr, hon ville komma hit efter skolan så att jag kan skjutsa henne till Älvsbyn så att hon fick göra ett ärende. Tänk att hon är så stor nu att hon har egna ärenden! Vad det är får förbli hemligt tills vidare, men hon var en mycket stolt tjej när hon fick göra det hon tänkt ut. På väg hem bjöd jag och Lina in oss på middag hos Lova och gänget, grymt gott, så vi lär göra om det fler gånger ...

Tyst och tomt när Lina åkt. Mika har hunnit ringa ikväll, hoppas att han hör av sig mer. Jag får nog lov att erkänna att jag blivit en samtalsknarkare. Det stör mig att det är så jobbigt att vara ensam. Får hoppas att det blir bättre. Lina var glad att hon hann surra lite med Mika, hon saknar honom också.

Hittade några bilder från 2007, då böni alltså bara var fyra år. Tiden går alldeles för fort.


Leos lekland 2007

Idag har jag kommit ihåg en hemsidesadress jag såg i en Allers-tidning i somras, när jag jobbade natt på ett ålderdomshem. Dorit är född 1926 och lägger in egna texter, bilder som hon scannat eller fotat med digitalkamera, och så bloggar gamla tanten!

Egentligen helt otroligt! Hon verkar också läsa barnbarnens och barnbarnsbarnens bloggar, tänk så roligt för till exempel min egen mormor om hon lärde sig att läsa bloggar?! Vilket lyft det skulle bli! Man kanske borde peppa henne till det? hehe

Är du nyfiken på att besöka Dorits värld så är adressen http://www.dorit.se/

Igår kväll lade jag mig tidigt för att jag höll på att avlida av tröttheten som kom över mig. Försökte hålla mig vaken så länge som möjligt om Mika skulle ringa men hann ändå somna. När jag vaknade av att han ringde blåste det storm ute, och så här i efterhand ser jag att det snöat. Det ser mest slaskigt ut, men när den första snön har landat är den andra sällan långt bort.

Jag kan inte låta bli att förundras över alla kommentarer på facebook, att snön väcker så många känslor? Många uttrycker avsky och andra förklarar sin glädje. Kan man inte bara köpa att det har snöat? Lustigt fenomen.

Idag blir det svettigt att försöka hinna klart en massa. Håll tummar och tår.

Ska strax springa över till Jens, syrrans kille som bor granne. Han fyller år idag och Emma har bakat. Hoppas det blir tårta, för det har jag längtat efter. Det lät som att det skulle finnas smörgåstårta i alla fall, och det är ju inte så dumt det heller. Om de nu inte har hunnit fika upp allt själva vill säga.

Idag skulle det vara Mikas "första dag på jobbet", innan har de mest fått information och information och information. Nu längtar han efter att få börja göra vanliga jobbgrejor istället för att försöka ta in allt som sägs. Det kan man ju förstå. Medan Mika längtar efter sina riktiga uppgifter längtar jag tills han kommer hem. Trist att det är veckor kvar. Tiden går ju inte direkt snabbare av att man längtar heller.

Idag tänkte jag göra klart en bokanalys men körde fast. När det började släppa och jag började komma igång igen blev jag så utmattad att jag höll på att dö. Eller något. Men den MÅSTE bli klar idag. Eller rättare sagt, ikväll. Trots att inspirationen saknas totalt. För sedan väntar ännu en analys på att skrivas. Suck ...

Tror jag ska kila över och tröstäta hos syrran + kille nu, det behövs.

___________________________________________________________

Uppdaterat:

Det fanns både smörgåstårta OCH världens godaste marängtårta! Dagens vinstlott!

Igår pratade jag med goda vänner om verklighetsuppfattning. Jag kom då på att jag vill dela min syn på saken med dig. Du har din verklighet, jag har min. Jag kan inte uppfatta eller uppleva din verklighet, hur kan jag då vara annat än egocentrisk, när hela min värld sätter mig i mitten och utgår från mig?

Idag är tacksägelsedagen. Vad är du tacksam för?

Har just kommit innanför dörren, Vina bad om att få ta en cykeltur och lovade att dra mig så långt hon kunde så det skulle bli mindre jobbigt för mig. Ärligt talat så drog hon nästan två kilometer! Jag imponeras av hennes ihärdighet, hon är ju typ tio gånger mindre än mig och drar mig ändå när vi cyklar - tur att det inte är någon jättebamsing till hund vi har, då skulle det inte bli mycket till motion när man begav sig ut ...


Vina i somras

På tal om stora hundar så passerade vi en gård i slutet av cykelrundan vi brukar ta, där kom den största schäfern ever rusande för att hälsa och kolla vad det var för en snygg liten spätta (han fattade kanske inte att hon är en spets?) som kilade förbi. Vina blev rädd för hon hann inte höra att han kom farande då det blåste så mycket, plus att hon faktiskt har respekt för stora (läs: gigantiska) hundar.

Efter att jag fick stopp på cykeln och jättehunden nosat klart lyckades jag skicka hem honom så att vi kunde fortsätta. Han var faktiskt jättefin, svart med bruna ben. Har hört talas om honom innan men inte hunnit se hur han ser ut. Nu är jag mest glad att Vina inte löper, för han var stooor och jag ooosmidig. Hade alltså knappast kunnat skicka hem honom då.

Funderar på att ta bilen till en kompis och hälsa på, kanske bra att passa på när det är helg? Ikväll blir det också aktiviteter, då tänker jag inte så mycket på det tråkiga att jag är ensam. Jag avskyr det. Har jag inte så ont i röven efter dagens cykling funderar jag på en upprepad tur imorgon. Får se om jag ids. För jag är egentligen lat.

Nu ska jag kila iväg. Mors!