Jag måste sluta med kaffe. Fast just idag var det gott, precis som sällskapet. Min galet sjukdomsdrabbade vän har kommit hem från rehab på sjukan och det måste ju firas med kaffe och bulla. Fast det kanske var att ta i när jag valde påtår. Halsbränna och sömnsvårigheter är ju knappast önskvärt under kvällen/natten.

Det är skönt att träffa min kompis igen. Hon har som nämnts innan haft alla möjliga sjukdomar och olyckor på sin lott, nu senast var det en hjärnblödning och ett antal frakturer i ansiktet som tvingade läkarna att göra vad de kunde. Mirakulöst nog fixade hon det den här gången också.

Jag har länge varit rädd att prata med henne, och till och med att träffa henne. Tänk om hon inte känner igen en? Eller om hon var delvis förlamad? Eller tappat talet? Eller personlighetsförändrats? Hjärnblödningar kan ställa till det ordentligt. Kvällens pratstund lättade på spänningen ordentligt, det var nästan som i forna tider.