Idag är det två plusgrader, strålande sol som garanterat värmer solväggen kvicksilvret över tiogradersstrecket och himlen är lysande blå. Man vill helt enkelt vara ute. På mammas altan är det 21 plusgrader.

Jag har just hjälpt Stefan att äta upp lite av gårdagens palt och tårta, så jag är mätt nu. Mätt. Ändå vore det trevligt att gå ut och göra en liten brasa i eldstaden på baksidans södersluttning. Fast det är trevligare med sällskap. Kanske hittar jag sällskap? Syrran svarade inte, kanske senare då.

Helst vill jag ta en skotertur med Vina ut på sjöarna så hon får leka lite. Det kan ju vara ett alternativ om jag inte hittar någon att elda med. Fast jag vet inte om jag fixar att köra skoter i veckan. Det är rätt jobbigt, och skulle jag fastna finns inte så många att be om hjälp. Tills vidare blir det mer datatid och snoka lite på Blocket.

I helgen besökte jag och syrran Luleå, då det fattades en del grejor hemma. När vi shoppade på ICA Maxi innan vi skulle åka hem hittade jag det. Garnet. En del tysta svordomar försökte göra sig hörda men misslyckades. Jag hade ju redan gett upp letandet. Jag har ju kollat i fyra olika butiker i Piteå, två i Älvsbyn, tre i Luleå (inklusive samma ICA-butik) och dessutom på Nära Dig-butiken i Vistträsk. Inget resultat. Således blev jag tvungen att repa upp det redan stickade och sticka om Mikas strumpor.

Halvt färdig med Mikas nya sockar hittade jag alltså samma garn. Man kan bli galen för mindre. Jag köpte i alla fall ett nystan till utifall att. Och så antecknade jag i minnesfacket att det ska vara annan färg på skaftet för att garnet säkert ska räcka till ett helt par.

Äntligen. Idag är det andra dagen av tystnad i hundgården. Jag har hela vintern fått klagomål av vår närmsta granne, med all rätt. Vina har skällt i tid och otid, vissa dagar värre än andra. Till största delen beror det på att hon inget gör på dagarna, men ibland hjälper ingenting.

Efter månader av påtryckningar har jag nu äntligen lyckats övertyga Mika om att vi ska pröva ett antiskallhalsband. Som standard följde det med en luktfri och helt ofarlig ''gas'' som ger en otrevlig dusch mot nosen så snart hon skäller. Halsbandet har en inbyggd mikrofon så det sker enbart när hon skäller, inte vid gnäll eller pip, eller när andra hundar skäller.

Sedan hon fick på sig halsbandet har jag hört ett skall. Ett. Tystnad fastän hunden som följer till dagiset mittemot passerade. Än så länge verkar det kanon! Hoppas det har avsedd effekt på granntanten också.

Lina slutar aldrig att förvåna mig. De senaste två dagarna har vi sett tv ihop, och inte barnprogram som vi brukar. Vi såg How clean is your home, där människor som helt tappat greppet får hjälp att rengöra sina igengrodda hem. Lina älskar det. Sedan såg vi ett husköparprogram som hon också gillade. Intressanta val.


Igår hämtade vi äntligen hem Hexi från min snälla moster som haft hand om henne de senaste tio dagarna. Hexi är inte den lättaste att vänja sig vid, trots det är det riktigt skönt att hon är hemma igen. Just nu sover hon mest och verkar nöjd med att vara hemma, hoppas det beror på att hon väntar smått.

Idag ska Lina åka skidor med skolan, och dagen till ära visar mätaren bara minus tolv grader. Snöfall dessutom. Hoppas de får kul, själv ska jag ta det lugnt hela dagen. På återseende.

Ikväll stickar jag igen. Mika skulle få ett par strumpor men garnet tog slut. Naturligtvis fanns det inte att köpas i affär längre, då det utgått ur sortimentet. Det betyder att jag bara kunde sticka en och en halv socka. Piss. Idag har jag alltså gjort ett nytt skaft i annat garn och börjat med foten. Snart är det dags att börja minska för tårna. Det går bättre än förväntat, men jag avskyr att riva upp det jag redan stickat. Snacka om dubbelt arbete. Nu är det bäst att återgå. Mors.

Om dagen började bra igår så jämnade det ut sig idag. Inatt har jag haft svårt att somna om, så när Lina gått till skolan tänkte jag sova lite middag. Hunden lös i huset, helt ok så länge man kommer ihåg att stänga dörren till tvättstugan (där kattlådan återfinns).

Jag hade dock inte räknat med att gammkatten naturligtvis blev nödig under denna korta förmiddagsvila. Låst dörr, stängd toa. Vad göra? Hon gjorde naturligtvis inne. Hade det stannat där hade det ändå varit hyfsat ok. Äckligt javisst, men hanterbart. Istället snaskade Vina "chokladpraliner" för brinnande livet, drabbades av akut mättnad och blev tvungen att lämna tillbaka det hela. Framvägen.

Summan av kardemumman blev två kasserade mattor och en storstädning av huset. Jag lovar att ni inte vill uppleva denna händelse. Som extra grädde på myset pyser det just nu (och troligen resten av kvällen) då och då från hennes bakre regioner, och en odör som sprungen ur helvetet smyger sig fram och bränner flimmerhåren i näsan.

Jag tröstar mig för närvarande med helgens utlovade blidväder, då både lördag och söndag visar plusgrader! Det vore första gången sedan oktober, så det är mer än välkommet! Lördag ser det till och med ut att kunna bli sol, men än kan mycket hända.

Jag har ätit ett antal semlor trots att säsongen inte hunnit börja. Arvssynden - jag skyller på den. Gott var det i alla fall. Hos mamma fanns semmeltårta, ruskigt gott, men jag åt ändå "bara" en bit, pinsamt att man kunde ha ätit hela tårtan själv för att den var så god.

Se till att börja i tid med semlorna, annars kanske du inte hinner vara med innan säsongen är över.

Idag började dagen bra. Det frusna varmvattnet i köket började äntligen rinna igen, termometern visade bara -18 och solen lovade varmare senare under dagen.

Lina har hunnit leka med sin bästkompis och de följde även med på en skotertur senare när det hunnit bli kring femton minus. Vina var helnöjd över att få åka med, men gladast blir hon såklart när hon får springa själv. På vägen hem körde jag fel väg, så det blev en rundtur förbi skogen hos Linas pappa. Där låg plötsligt ett renkadaver mitt på spåret.

Troligen är det ett lodjur som varit i farten, i höstas såg ju jag och mamma spår efter storkissen, och mamma har sett spår flera gånger efteråt. Nu verkar den blivit hungrig, mamma hade promenerat förbi platsen med hundarna förra veckan, och då var det inget där. Det hade alltså gått snabbt att gnaga fram skelettet. Kanske har den fått hjälp, men jag förvånas ändå över hur snabbt det går att äta en hel ren.

Jag lyckades göra god middag för en gångs skull, men åt lite snabbt så jag får väl ont i magen sen ikväll. Vore ju typiskt. Vi har annars hunnit med det mesta av dagens planer, så nu misstänker jag att det blir att slöa i soffan resten av kvällen. Vi är tre slagna hjältar som vill vila mer än allt. Tur att det är tillåtet.

På återseende!

Igår såg vi Monsters vs. Aliens på hyrfilm. Lina valde och den var riktigt kul att se. Kvinnlig superhjälte som räddar världen - TVÅ gånger. Lägg till lite häftiga monster som hjälper till och du har fattat det mesta av filmen. På väg till affären då vi skulle lämna igen filmen slog det mig. Likheten mellan huvudrollsinnehavaren i filmen och världsberömda Lady Gaga är slående. Eller?




Jag rekommenderar mina vänner med barn i nedre skolåldern att se filmen. Även du som inte har barn men gillar tecknat kan ha behållning av den.

Jag måste prova nya vägar. Idag är det premiär att blogga från mobilen. Egentligen kan man ju göra mycket från mobilen men det är ruskigt skönt med en dator. Nu har jag testat, så utvärdering väntar. På återseende!

Tänkte faktiskt skriva ett inlägg i måndags, men lyckades inte. Jag vill i alla fall visa liten snutt av dagen. Linas kompis Tilde var här, så vi gjorde egna bakelser (chokladrulltårta med hallonsylt, grädde och vindruvor). Bakverken avnjöts framför en fantastiskt fin bukett blommor som min Kosovoresenär hade skickat. Han har nog aldrig varit hemma en enda Alla hjärtans dag, vilket är synd, men jag får ju blommor ändå. Somliga har tur.

Alla hjärtans dag slutade bra, och bönan övernattade i mitt sovrum med mig. Mysigt!

Ja idag lyckades jag ta mig ut igen. Oj så tur jag har. För närvarande känns det sjukt onödigt att ens ha en dator, när man inte ens kan använda internet från den. Men just nu gick det tydligen bra. Hexi är för närvarande hos sin kille i Korsträsk (min moster hade en fin kissemiss som verkade hågad att bli ung förälder) så vi hoppas att de fattar tycke för varandra och att vi får små söta bebisar i slutet av april/början av maj.

Majsan saknar sin buskompis och firade första ensamma kvällen med att försöka upprätthålla någon typ av busighetsfaktor här hemma. Det innebar klättrande på en stol och klösande på en tavla så att den nästan föll ner i golvet. Tills vidare nöjer hon sig med Vinas sällskap.

Ute är det fortsatt iskallt, i morse var det friska 34 minusgrader och man längtar knappt alls till sommaren. Eller så dör man av längtan efter vår och solvägg med takdropp och kaffe på bron. Fast mest längtar jag ju såklart efter Mika. Det bästa vore om påsken redan var här, då är allt klart å betalt, och familjen vore samlad. Inte helt fel.

Nu ska  jag försöka fixa lite mer internetgrejor innan det klappar ihop. Mors!

För ett par dagar sedan upptäckte jag att mina frösådder börjat gro. Inte svåra att få fram, men trevliga att se på och att ha när man längtar efter sommarens blomsterprakt. Två dagar hann jag ha mina groddar i fönstret innan det inträffade. Två dagar bara.

När jag klev upp på morgonen möttes jag i köket av tomma omkringrullande torvbriketter, vars innehåll lekts ut över hela köksgolvet. Somliga hade till och med kommit ut i vardagsrummet på sin utflykt. Det låg en hög under fönstret, tillsammans med de känsliga nygrodda plantorna. De hade gnagts av och gått sönder totalt.

Nya briketter sattes i vatten för att svälla, nya fröer blötlades och jag gjorde efter dessa förberedelser i ordning samma låda med samma innehåll. Idag har de kommit upp igen, de små groddarna. Lycka.

Vid frukosten upptäckte Hexi också det. Som tur var så upptäckte jag vad Hexi upptäckt, så jag hann precis hindra henne från att behandla dessa småttingar på samma sätt som de förra. Just nu känns det som att hon är billig, men ungkattor kanske ska få hållas? Hon är ju rätt kul mellan varven.

Snart, snart, snart. Jag börjar tappa tilltron till just det här ordet. Snart kommer Mika hem, snart är det vår, snart är det mammavecka för Lina, snart är mitt internet fungerande, snart snart snart. Jag blir tokig. Alltid ska man vänta och vänta och längta lite också.

Under denna väntetid tänkte jag att jag skulle uppdatera mina kunskaper i webdesign och konstruktion av hemsidor, varför jag håller på att stifta bekantskap med publiceringsverktyget Wordpress. Det går inte heller så bra, men SNART hoppas jag att inloggningen börjar fungera, att det SNART går att använda det här magnifika verktyget. Snart. Suck. Jag blir för tillfället inte inloggad, sidan blir bara blank och säger att den laddat klart fastän jag VET hur det egentligen ska se ut. Och det innefattar inte vitt överallt.

Nu ska jag i alla fall försöka hitta någon sorts support så jag kan komma igång. Det kliar i fingrarna av att få sätta igång med allt jag lärt mig. Och även att få lära en del nytt såklart. Det här innebär helt nya möjligheter för "mina" hemsidor, så snart jag kopplat hur det fungerar blir det kanoners!

Det är en mycket nöjd hund som ligger och vilar på sin kudde just nu. Bara fem minus, sol som värmer och härligt, härligt att vara ute. Vina hittade en flock renar, sprang ifatt dem, inspekterade och återvände sedan. Allt utan ett enda skall. Intressant.

Nu ska jag duscha. Eller kanske bada?

Jag måste sluta med kaffe. Fast just idag var det gott, precis som sällskapet. Min galet sjukdomsdrabbade vän har kommit hem från rehab på sjukan och det måste ju firas med kaffe och bulla. Fast det kanske var att ta i när jag valde påtår. Halsbränna och sömnsvårigheter är ju knappast önskvärt under kvällen/natten.

Det är skönt att träffa min kompis igen. Hon har som nämnts innan haft alla möjliga sjukdomar och olyckor på sin lott, nu senast var det en hjärnblödning och ett antal frakturer i ansiktet som tvingade läkarna att göra vad de kunde. Mirakulöst nog fixade hon det den här gången också.

Jag har länge varit rädd att prata med henne, och till och med att träffa henne. Tänk om hon inte känner igen en? Eller om hon var delvis förlamad? Eller tappat talet? Eller personlighetsförändrats? Hjärnblödningar kan ställa till det ordentligt. Kvällens pratstund lättade på spänningen ordentligt, det var nästan som i forna tider.