Barn gör som man gör
När Lina kom hem idag åkte vi och handlade för att fylla upp lite av tomrummet i kyl och skafferi. Frysen är full, så där behövs det inte handlas alls. Hemma igen började jag skura ur det sista i kylen innan den nya maten ställdes in.
Under tiden fick Lina hjälpa till att vika tvätt. Hon var en talang på området och det gick snabbt. Jag tror hon vek en och en halv maskin själv innan jag var klar med mitt och kunde hjälpa till. Jag har inte hunnit bära in min tvätt i min garderob men funderar på att röja undan kläder jag aldrig använder innan. Får se om jag ids.
Nu skramlar ännu en maskin med tvätt, disken är borta, och det ska bli någon sorts mexicanasoppa till middag. Känns betydligt trevligare att laga mat och äta när man har sällskap.
Egentligen försöker jag förbereda för julstöket, det blir ju fort för mycket att göra om man ska vrålstäda hela huset OCH julpynta. Så jag försöker städa min väg in.
Än så länge är Linas rum klart, köket halvklart (ska frosta av frysen), hallen inte påbörjad (ska bort med alla sommarkläder), tvättstugan påbörjad (måste röja liiite mer), vardagsrummet påbörjat ( ska ut med lite möbler), och sovrummet är värst = bombnedslag. Det finns alltså en del att göra, men jag ser en ljusning.
Kanske är jag helt borta när det gäller barnuppfostran, jag vet inte. Jag tycker i alla fall att barn ska hjälpa till, det är inte alltid kul, men gör man tråkiga saker tillsammans går det snabbare och barnet ser att man kan hjälpas åt. Därför har jag städat Linas rum, för hon hjälper ofta till med till exempel disk eller annat.
Det är svårt att avgöra vad som är lämpligt att hjälpa till med. Det får inte vara att ungen ska städa allting för att jag ska slippa, även om tanken är frestande. Blir det för tråkigt kan man ju råka avskräcka från framtida egna städryck.
Nu ska jag avsluta detta klassiska skitinlägg från "en typiskt understimulerad hemmamorsa". De tenderar att tro att den enda verkligheten är innanför husets väggar och tror att alla är intresserade av att veta dagens städstatus. Så nu räcker det.
Under tiden fick Lina hjälpa till att vika tvätt. Hon var en talang på området och det gick snabbt. Jag tror hon vek en och en halv maskin själv innan jag var klar med mitt och kunde hjälpa till. Jag har inte hunnit bära in min tvätt i min garderob men funderar på att röja undan kläder jag aldrig använder innan. Får se om jag ids.Nu skramlar ännu en maskin med tvätt, disken är borta, och det ska bli någon sorts mexicanasoppa till middag. Känns betydligt trevligare att laga mat och äta när man har sällskap.
Egentligen försöker jag förbereda för julstöket, det blir ju fort för mycket att göra om man ska vrålstäda hela huset OCH julpynta. Så jag försöker städa min väg in.
Än så länge är Linas rum klart, köket halvklart (ska frosta av frysen), hallen inte påbörjad (ska bort med alla sommarkläder), tvättstugan påbörjad (måste röja liiite mer), vardagsrummet påbörjat ( ska ut med lite möbler), och sovrummet är värst = bombnedslag. Det finns alltså en del att göra, men jag ser en ljusning.
Kanske är jag helt borta när det gäller barnuppfostran, jag vet inte. Jag tycker i alla fall att barn ska hjälpa till, det är inte alltid kul, men gör man tråkiga saker tillsammans går det snabbare och barnet ser att man kan hjälpas åt. Därför har jag städat Linas rum, för hon hjälper ofta till med till exempel disk eller annat.
Det är svårt att avgöra vad som är lämpligt att hjälpa till med. Det får inte vara att ungen ska städa allting för att jag ska slippa, även om tanken är frestande. Blir det för tråkigt kan man ju råka avskräcka från framtida egna städryck.
Nu ska jag avsluta detta klassiska skitinlägg från "en typiskt understimulerad hemmamorsa". De tenderar att tro att den enda verkligheten är innanför husets väggar och tror att alla är intresserade av att veta dagens städstatus. Så nu räcker det.
Kommentarer
Trackback
