Jag inser nu varför gamlingar tenderar att ses som lite annorlunda. Ofta har de en katt som husdjur och livskamrat, och det blir denna katt som får ta alla diskussioner om uppfälld toasits, öppen kork på tandkrämen osv. När jag är ensam pratar jag en hel del med våra djur, och då de är tre stycken måste man ju vara rättvis och prata lika mycket med allihop.

När man så träffar och umgås med människor igen, så kan det vara svårt att prata om annat än sin vardag, dvs djuren. Kanhända är det trevligare att prata om till exempel mitt barn eller om Mika som är borta, men det blir lite tungrott att dra igång en sådan diskussion när de inte umgås med mig varje dag.

Så tycker du att jag har blivit en crazy catlady kan det ligga ett korn av sanning i det.

Maja med sina söner från kullen hon fick 2007