Innan något alls fanns, fanns mörkret. Det rådde evig natt och inte ens ondska fanns. Det måste betyda att mörkret är av godo. Eller? När kom ondskan till egentligen? Blev den fallna ängeln fallen innan, under, eller efter skapelsen av övriga världen och dess innevånare? Tål att tänkas på. En annan sak man kan fundera över, är om någon kan veta att det är mörkt om man aldrig vetat av ljuset? Ett enda litet ljus tränger bort en hel del mörker.

Det känns i alla fall skönt att gå till sängs varje kväll, sluta ögonen till en tätare mörkhet, släppa funderingarna och bara falla i sömn. Den känslan är underbar när man är trött, och det bästa av allt är att man förhoppningsvis vaknar pigg och utvilad morgonen därpå.

I eftermiddag har jag och bönan varit i Luleå och raggat lite. Vi hade några ärenden att uträtta och sedlar att bränna, så det blev några timmar innan vi äntligen kom hem. Berättar mer om det imorgon.

Låt nattens vila komma
Andas tungt och djupt
I ro, till vila somna
Drömmens värld är mjuk