Jag har lyckats få kameran att fungera, dessutom innan bröllopet i lördags! Gissa om jag blev glad när jag såg att mammas kamera hade samma typ av minneskort?! Jag satte mitt kort i hennes kamera, formaterade kortet och sedan funkade allt som det skulle igen! Jippie!

Lördagen började med att jag var stressad för att jag vaknat så sent, två timmar efter att jag hade tänkt kliva upp. Tro inte att skönheten kommer av sig själv, nädå! Marie dök upp precis när frukostbordet var framdukat, hon hjälpte mig att fixa håret och var lite smakråd gällande smycken och smink. TACK för hjälpen än en gång Marie!

När vi efter lite stress hade klätt oss klart alla tre så åkte vi mot kapellet i Storforsen. Det är en fantastiskt vacker byggnad precis vid forsens fot. Stora fönster som släpper in naturen till de församlade och skapar stämning, allt efter årstid. Jag älskar det kapellet!

Kapellet i Storforsen


Altaret och vyn bakom


Väl där var det många gäster som hade hunnit komma och fler dök upp allt eftersom. När vi satt oss började klockorna ringa (det enda som är lite synd med kapellet; klockorna låter så små) och strax efteråt började bröllopsmarschen och Mikas syster Anne och hennes blivande make Daniel skred fram längs altargången. Nova och John (parets båda barn) satt långt fram och såg nog rätt bra, det gjorde i alla fall vi som hade turen att sitta på andra raden. Vigselakten fortskred utan bekymmer och de blev gifta. Därefter blev alla gäster snabbt varse vilken bra präst som kommit från Jokkmokk; han var otroligt rolig och det var en aning oväntat att han skulle skämta på det viset. Mycket trevligt! Uppiggande med lite humor även i ett kapell!

Lite bilder från vigseln




Bröllopsfesten ägde rum i Kulturens hus i Vidsel, dit brudparet trädde in efter den traditionella riskastningen. Det var gott om lekar och stämningen var hög. Lina var med tills vi ätit bröllopstårta. Då kom livemusiken igång och hon ville aldrig åka hem. Jag insåg att partyt skulle vakna till ordentligt i takt med att låtvalet blev alltmer fartfylld, så jag lirkade hem henne efter att hon dansat några låtar på dansgolvet.

Lina finklädd för kvällens bröllopsfest
(och Esko upptäcker att Mikas sköna frilla går att spela på)


Brudparet skär bröllopstårtan


Tyvärr lyckades jag under kvällen inte hindra Mika från att uppträda. Ni som känner mig vet att det kryper av obehag i hela min lekamen när jag hör karaoke eller liknande. Jag har under en period till och med haft svårt för livemusik framförd på lekmannamässigt vis. När så Mika greppede mikrofonstativet och började justera det så att det bättre skulle passa hans ringa höjd insåg jag att jag förlorat. Hur mycket jag än har förklarat så verkar han inte ha förstått. Han nöjde sig inte med någon liten refräng eller en kortare melodi, nej han skulle vråla ur sig hårdrockslåtar i sina försök att spränga ljudvallen.  Daniel var tillsammans med Mikas bröder överförtjust att de lyckats hetsa upp Mika på scenen, och brorsorna framträdde som doa-doa-kör när den riktiga stjärnan för kvällen satte igång sitt performance.

Mika väljer låtar


Nu låter det som att jag är en humorbefriad varelse utan en gnutta förståelse för att en fest inte är riktigt kul förrän karaokesvängen dragit igång. Är det bara jag i hela världen som bättre trivs med professionella musiker? Kvällen till ära var det delar av "Hammarbandet" som kommit för att dela med sig av sin musikskatt, något de båda grabbarna skötte riktigt, riktigt bra. Tyvärr verkade de inte vara så vana vid påstridiga gossar som hävdar att deras stämmor passar bäst till att höras från högtalare.Ett skarpt nej och peka med hela handen hade kanske hjälpt.

Trots min negativa inställning så mjuknade jag upp efter ett tag och gick med på att det kanske är rätt kul ändå. Mika sjunger åtminstone inte falskt (så ofta...), även om han kunde satsa på att lära sig lite texter och kanske skaffa sig förmågan att sjunga annat än hårdrock (Elvislåtarna lät tyvärr inte så bra som Mika ville tro).

Innan jag slutar vill jag passa på att tacka Anne och Daniel för att vi fick vara med på er högtidsdag. Tack även till kvällens värdar som höll igång festen kvällen lång. Det var en kanonbra fest med perfekt tempo. Mika var lite skeptisk i början och trodde att ingen skulle bli berusad, men den biten löste sig också. Fantastiskt. Superhärlig kväll, och jag lovar att Mika kan få sjunga fler gånger. Men med måtta då såklart.