I morse åkte Lina till Anders. Hon kom hem ikväll igen, eftersom att vi ska övervara Anne och Daniels bröllop imorgon. Eftersom att det tar en stund att duscha och iordningställa både mig och Lina inför denna händelse så är det kanske så som Linas pappa säger; bäst att hon sover här.

Således var jag ensamma mamman idag. Ensam och utan både barn och bättre hälft. Honom hade jag skickat till skogs efter att han vägrat att ens smaka den mat som bjöds till middag. Han var snabb att påpeka att han faktiskt är a-l-l-e-r-g-i-s-k mot alla former av svamp. Särskilt champinjoner, som i sin lömska skepnad kan förklä sig till andra smakligare måltider. Inte ens genom att hacka nämda champinjoner till molekylstora bitar och maskera dem med chili-con-carne-kryddor och annat mojs lyckades jag få honom att smaka. Han hade ju hunnit se den tomma burken med skvallrande text. Inte visste jag att det var likställt med rävgift?

Jag skulle inte alls låta min bittra ton ta över dagens inlägg, men så kan det ju tydligen gå ändå. Vart var jag nu innan det här sidospåret tog över mitt bittra sinne? Ja, just det: Ensam var det ja. Som tur är så har jag en kusin som vet att förbarma sig över en övergiven släkting (jaja, okej, jag erkänner väl, det är väl mer som frivilligt andrum...) Att jag och Marie sällskapade idag har säkert inte alls att göra med att kusinen ifråga visade sig vara likaledes mono istället för stereo dagen till ära.

Hos Marie var Arvid gladare än jag sett på hundra år. Han skrattade bara för att jag kom dit, och efter bara minuters tvekan kastade vi oss in i min (nåja) häftiga sportbil i vinröd kulör. Plattan i mattan och körriktningsvisare åt höger! Alva skulle inte behöva stå ut ännu en dag då hennes bästa moster stoltserar som besökare. Jag erkänner väl (ännu ett erkännande!) att jag har hälsat på min systerdotter varenda dag sedan hon kom hem från BB. Förlåt Lovisa och Johnny, jag ska försöka sluta med det. MEN det ska tilläggas att hon även idag var precis lika söt och näpen som tidigare.

Trots tappra försök blir jag inte less varken Alva eller Arvid. Inte ens genom att umgås med dem båda - samtidigt - lyckas jag uppnå önskat resultat. Man blir bara mer varse den charm som varje ålder för med sig. Och här måste jag inflika: TACK gode Gud att Lina är så pass stor som hon är. Hon är ju så härlig. Och bäst av allt: hon går på toa själv!

Efter en stunds daddande åkte vi tillbaka till Lappurlivet , i vilket jag för dagen fick äran att gästspela. Arvid hann somna i bilen och sov sedan de två timmarna innan den äkta maken dök upp i Maries hem igen. Medan fru Nilsson tillagade en smaklig middag bestående av lax med en härligt mustig karaktär hörde jag ett ljud. Det var min telefon som pep. Ett MMS från Lina där hon skrev att hon hade fått en ny kramnalle och så en bild av densamma: älsklingslillasyster Klara. Lina avgudar verkligen sin lillasyster!

När Arvid efter att vi avslutat middagen vaknade, fick jag uppdraget att mata honom. Utförandet består egentligen mest av att försöka behålla alla fingrar, då han likt en utsvulten varg hugger vilt efter tuggorna framför sig. En rolig unge att mata. Han gillar säkert champinjoner också.

När jag så slutligen skulle runda av dagen med lite datoranvändning så beslöt jag att uppdatera min hemsida. Du kan gärna kika in och se hur det blev: Vargmyrans. Jag har äntligen fått tag i nödvändig information och har även lyckats få iväg en utställningsanmälan gällande både mina och min kompis kaniner. Hoppas på höga poäng men gissar att det blir något halvdant. Det blir andra bullar när mina egna uppfödningar ska debutera i skönhetssammanhang!

Nu ska jag försöka få somna och sova min välbehövliga skönhetssömn. Annars räknas nog knappast jag heller som någon högpoängare imorgon. Ha det gött!