Lite annat än tänkt...

Jag hade tänkt skriva lite om Mikas födelsedagskalas men eftersom att jag inte har någon bild sedan dess blir det lite svårt. Jag avvaktar tills Anne mailar mig tårtbilden som var så fantastiskt fin. (Anne: Om du undrar vilken mail jag har så är det [email protected])

Tills dess att jag får lite bildmaterial tänkte jag låta er se några foton sedan sommaren 2008. Åh vad jag börjar längta efter grönt gräs, soliga nätter med ljumma sjöar och härliga nattvak. Här är några foton från en utflykt jag och Lina gjorde tillsammans med hennes blivande klasskompisar Tilde och Sofia. Vi åkte till den härliga sandstranden med långgrunt vatten så långt man vill som ligger precis utanför Vistträsk i förorten Vistbacka. Har du aldrig badat där förr så passa på i sommar! HÄRLIGT! Den dagen vi var där var det lite molnigt, men varmt och fint ändå.


Lina med spaden i högsta hugg, full fart ner mot vattnet




Vill även dela med er några lustiga fördelar med att ha barn; man får alla möjliga roliga vardagshändelser på köpet.

I måndags när jag hämtade Lina från dagis, upptäckte jag när vi kom in i bilen och Lina klädde av sig överdelen av overallen för att inte smälta i vår stekheta raggarbil, att hon hade en ny tröja. "Aha" tänkte jag, "hon har fått den av Anders" Jag sa till henne att hennes tröja var fin och så undrade om det var pappa som gett den till henne. "Nej" svarade Lina, hon hade inte fått den av pappa. "Men den är väl din?" frågade jag då. "Jo", svarade hon, mumlande tillägget "nu är den det". Hmm... misstankarna växte...
"Vem har du fått den av då?"
Ännu ett slingrande svar: "Av en kompis på dagis".
"Vilken kompis på dagis?"
"Bara en kompis."
"Men vem?"
"Jag fick den av Victoria, hon sa att den var alldeles för stor för henne och min kofta var för varm under overallen när vi skulle vara ute, och ingen av lånetröjorna passade och ingen var i min stil, och..." Ja, här fortsätter bortförklaringarna i hejdundrande fart. Jag ringde Victorias mamma och förklarade situationen. Tog med tröjan till dagis nästföljande dag och placerade den på Victorias hylla. Här tror ni kanske att historien slutar. MEN nejdå. Inte när man har en sådan härlig unge med sådana härliga dagiskompisar.

När jag skulle hämta smulan efter fullgjort skift på dagis visade det sig att hennes sockar var borta. Spårlöst försvunna. Efter en stunds lirkande erkände Lina. Victoria hade råkat ta hennes strumpor med sig hem. Schyssta dagisvännen Johanna hade erbjudit Lina sina strumpor, men vis efter gårdagens lektion i vad man kan/får ta emot i gåvor och inte hade Lina tackat nej. Lina åkte barfota i vinterskorna hem.

Nu undrar man såklart hur det kommer sig att ungarna på Linas dagisavdelning ständigt får med sig varandras kläder hem? Jag vill här meddela att de alla är en bunt påhittiga och framför allt företagsamma(!) barn. Ofta leker de klädaffär. Killar och tjejer tillsammans, ibland säljer de sina kläder så att de kan klä upp varandra som tonåringar eller söta barn.

Eftersom att man inte får ta med leksaker eller annat överflödigt till dagis så kom de även på den briljanta planen att klä sig i trippla lager kläder för att ha ett större och mer varierat utbud i butiken. Trippla tröjor, byxor, strumpor, till och med kjol eller klänning ovanpå. Innan jag upptäckte det hade de lekt många dagar med fantastiska klädkombinationer som följd. Visst är det underbart med barn?!

Nu hoppas jag bara att de kommer ihåg att byta tillbaka sina egna kläder i fortsättningen, helst innan det är dags att åka hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0