Se bilden framför er:
Frida nyvaken, precis fått på sig morgonrocken. Tevattnet kokar snart i vattenkokaren, brödrosten svettas. Klockan är halv nio och det är lördag. Lovas frukost har precis ställts fram för att göras i ordning, hon är säkert lika hungrig som jag.
Frida öppnar dörren till tvättstugan så att den älskvärda kattmaja kan äta, dricka och göra sina behov. Sedan vänder sig Frida om för att svara i telefonen som ringer.

Ett jävla liv bryter ut. Frida vänder sig (snabbt som blixten, behöver det ens nämnas?) om och ser Lova i den för henne förbjudna tvättstugan med en katt slingrandes runt huvudet. Frida blir osäker på om det är katten eller hunden som anfallit den andra, men båda ser ut att brottas efter bästa förmåga. Frida lägger på luren och ylar åt Lova att släppa taget om den stackars katten som smiter in under köksbordet.

Lova får söka tillflykt till den bilbur som Frida lånat av sin mamma utifall att... Idag var det utifall att. Lova såg hel men märkbart chockad ut och grät lite när hon lämnas för att kissen behöver tillsyn. Är man 20 kilo lättare så är det inte så lätt att komma undan helskinnad.

Maja löste stresspäls som aldrig förr och såg ytterst förnärmad ut. Hade hon bett om en gigantisk skitätarhund som inte kan vänta tills arbetaren lämnat tillverkningen? Hon såg oskadd ut som tur var, och detsamma gällde för Lova. Fridas nerver var däremot i olag. Måste man vara snabbare än snabbast för att kunna ha en hund? Hade hon ingen aning om...

Efter en kort stunds analys inser Frida att det stämmer som Maja säger; skit är godare för hundar än det är för människor, och Lova var tydligen hungrigare än Frida idag. Frda har aldrig varit så hungrig att skit varit ett bra alternativ till frukost. Fridas frukost var idag inte lika smaklig som den brukar, konstigt nog.

När Maja lugnat sig och smitit in under soffan fick Lova sin frukost och lugnet återkom. Men under soffan morrar Maja så snart en skymt av Lova syns. Det blir intressant att se om de kan bli "vänner" igen.

Ses!