Efter direkta påtryckningar verkar det som att det måste skrivas igen. Att ajournera kommande inlägg föreföll var en god idé, men tydligen hade jag fel. Det måste vara första gången det inträffar.

I morse började dagen mycket oväntat. Jag möttes av en del hundspår framför bron när jag skulle låsa och åka till skolan. Först tänkte jag att det var mammas hund som trampat runt, men så kom jag ihåg att det ju var två dagar sen de var här och hälsade på, och sedan dess har det snöat, jag har skottat, och så har det snöat igen. Det var alltså en annan hund. Jag startade bilen och kom på att jag borde kolla kaninerna så att de var okej. Det var dom inte. En öppen burdörr till ett tomt burfack och en insomnad kanin i ett annat var vad jag såg.

Jag ringde min lärare och sade att jag inte skulle komma för att jag måste leta kanin. Sedan började letandet. Ingen kanin under burarna, under altanen eller under bilarna. Vid altanen var det däremot en hel del hundspår fram och tillbaka ett antal vändor. De fria spårlöporna jag hittade visade även att det var just hund och inte räv. Jag skodde om mig till ett par bättre skor och pulsade runt lite och följde spåren. Till sist hittade jag en yta som var rejält upptrampad, och i ena kanten var det en del blodspår. Jag blev naturligtvis ledsen, det här betydde ju att jag troligen inte hittar min kanin levande.

En hel del upptrampat vid altanen


Jag och Lina satte upp en lapp på anslagstavlan vid den lokala lanthandeln och sedan återstod inte mycket annat än att åka ner till Älvsbyn ändå. Lina  fick åka till sitt dagis och jag missade bara hälften av morgonens lektion. På väg hem igen ringde en bekant och sade att hon sett en stor vit hund lösspringande i byn, och att det kanske kunde ha varit den som hälsat på? Den beskrevs som stor men ändå smal, vit, kanske med beiga fläckar? Inte rent vit i alla fall. Det visade sig vara samma hund som hälsat på hos Lovisa för någon månad sedan. Ägaren kontaktades och jag frågade om hunden varit lös under tidiga morgonen. Det hade hon, så han lovade att ersätta de skador som blivit. Tack för ansvarstagande hundägare!

Mina klasskamrater har under dagen frågat varför jag inte blir arg. Jag tycker inte att det hjälper. Varför lägga energi på att vara arg när det ändå inte ger mig tillbaka mina djur? Bättre att komma överens med hundägaren tycker jag då.

Tack Myran för nära sju år ihop. Sov gott min vän.


Man vet aldrig hur lång tid man får. Vår tid ihop blev inte lång. Godnatt Bill.



Under eftermiddagen hälsade vi på hos mormor och morfar. Lina fick en hel hög med fina presenter. Det är ganska kul att hälsa på, synd att man så sällan kommer ihåg att besöka dem. Man är väl inte van antar jag. Jag får nog allt ta och bättra mig på den punkten.

Under kvällen åkte jag med Jennie, Marie och Lina till Anna för en mysig glöggkväll i hennes och Johans nya hus. Huset har potential och det var jättekul att få ta del av en del av planerna för huset också! Det enda som tjejerna missade var Linas senaste partytrick, ett som hennes pappa braverat med på massor av fester och liknande arrangemang:

Partytricket nummer ett!


Nissedräkten och den glada minen kommer sig av att vi under den kväll som bilden togs, precis hade julpyntat färdigt. Det var igår. Foton kanske kommer allt eftersom, just nu njuter jag bara av den värme som uppstår innan julstressen tar över. Än är det långt (allt är relativt...) kvar till jul.

Ha det gott góvänner!