Satt och gluttade i fotoalbum idag. Började fundera på varför så många har en speciell "fotomin" som tas fram så snart man skymtar en kamera i någons näve. Ofta är denna min svår, allvarlig, eller rent ut sagt dyster. Varför kan man inte vara spontan, kanske till och med le lite åt något roligt?

I mitt tycke är leendet det som gör bilden, inte sminket, frisyren, ens personen, utan är det ett varmt eller härtligt leende så blir man glad. Oavsett vem som är på bilden. Kanske man borde tänka på själv när Lina allt oftare tvingar med en på bild.

Tänk på det du med - le lite mer - även på bild.