Varför så övertydligt?

Imorgon kommer Mika hem. Nu först går jag med på att det faktiskt kan sägas vara snart. Idag har jag äntligen fått igång vårt internet som bråkar varenda gång. Det har legat nere ett par dagar nämligen. Lina har inte gråtit direkt, hon har ju kunnat spela sina julklappsspel ändå; Mitt djursjukhus, Mitt djursjukhus Afrika och Mitt djursjukhus Australien. Jag har testat, och det påminner lite om Sims, fast man tar hand om små djur av olika arter beroende på vart i världen man är. Jag råkade fastna till sena timmar en natt, vet inte om det säger mer om mig eller om spelet?

Idag irriterar jag mig åter över detta faktum att man blir mätt när man äter. Jag älskar att äta, men blir mätt alldeles för snabbt. Det är ju så gott! Värst är det nog så här i juletider, när maten finns i överflöd. Idag var det ris och korvstroganoff, jag önskar att jag kunnat äta åtminstone två portioner innan det tog stopp.

Lina hade en klurig fråga idag.
- Finns det gurk-ketchup?
- Njae, svarade jag, jag vet inte. Om det fanns borde det väl vara som ketchup fast med bostongurka i. Eller nåt. Hurså?
- Varför skriver de tomatketchup på flaskan om det inte finns andra sorters ketchup?

Bra fråga. Vi mailade ICAs kundtjänst och frågade. För säkerhets skull lade jag till att det är Lina som undrar och att hon är sju år. Så de inte tror att jag är knäpp. Kul att se om vi får något svar.

Dan efter dopparedan

Mysardagen. Igår somnade jag i soffan och fick sova till sju i morse, då lade jag mig i min säng, där bönan fortfarande sov. Tyvärr råkade jag väcka henne, men hon smög upp och slog på TV:n. Vid tio vaknade jag av att hon höll på med lite hundträning. När jag frågade vad klockan var, så tyckte Lina att jag skulle sova ett par timmar till, "för du lade dig ju inte förrän sju!". Omtänksamt, tur att hon inte visste att vi sovit nästan lika länge.

I eftermiddag skulle mamma bjussa på ännu ett julbord, vi brukar samlas hos mormor och morfar, men nuförtiden blir det oftare hos deras barn. I år var det alltså mammas tur. Det lär bli trångt, mormor och morfar har jobbat på bra, så de har fem barn med respektive, som i sin tur har barn som i sin tur har barn. Tur eller synd, alla kommer inte idag, och oavsett hur man räknar så kan det vara en fördel att de som kommer får rymmas inomhus.

Nu ska jag försöka hjälpa Lina att bygga ett tjuvlarm tror jag.

Det borde gå även utan skorsten

Jag har börjat fundera lite. Jag misstänker att min dotter VILL tro på tomten mer än hon i själva verket gör.

Ikväll har hon ställt i ordning en bricka med fika åt honom, katt-säkrat den och skrivit en lapp. Därefter förklarade hon noggrant för mig hur proceduren brukar se ut. Även att hon känner igen tomtens handstil. Så det verkar inte vara någon idé att jag försöker luras tänker jag? Kan det vara så att hon kör hängslen och bälte i det här fallet, allt för att inte riskera att stå utan morgonklapp att öppna?


Tomten borde väl gilla chokladbollar, pepparkakor och glögg?


På morgonen förväntas det finnas ett av tomten utvalt paket att öppna, och ibland orkar han inte äta upp allt fika. Men han får om han vill. Det skrev hon på lappen också. Han har snirklig handstil, inte riktigt skrivstil, men nästan. Hade inte katterna varit så sugna på att äta allt som finns på bänkar och bord hade vi inte behövt skålen över det hela, men nu är det ju som det är med ungkattor ... På det här viset slipper ju katterna sova ute i lylan i alla fall.


Underdog

Idag när Lina åkt till farmor och farfar för lite jultraditioner tröstar jag mig med en ask choklad.Årets främsta konkurrent till Alladin- och Paradisaskarna måste sägas vara Cloettas Ljusa och mörka praliner. En riktig underdog där den enda svagheten kanske är de aningen tjocka pralinbottnarna. Personligen tycker jag att de gärna får ha en hyfsad tunnhet.

Årets ranking hittills:
  1. Alladin
  2. Cloetta ljusa och mörka praliner
  3. Paradis
  4. Cloetta utvalda favoriter
Jag har inte hunnit kolla det övriga chokladsortimentet men misstänker att det lär bli en eller annan ask inna julen är över. Återkommer om rangordningen ändras. NJUT av julen och dess choklad!

Mysfaktor?

Idag pimpar jag vår kennelsida så den ser lite vintrigare och juligare ut. Välkommen in!

http://vinterviddens.se



Ännu en vardag

Idag har jag haft sovmorgon. Ett tag i alla fall, syrran ringde och väckte mig och det blev nästan en och en halv timme i telefon ... Lina var mindre nöjd kan jag säga. Vi hade tänkt fixa med lite allt möjligt idag men jag känner mig upphängd och nedsläppt, så kanske löser vi det senare ikväll eller rent av imorgon. Julgranen far ingenstans där den står i garaget.

Middagen åt vi tidigt för jag var väldigt hungrig, men efter bara lite mat var jag plötsligt mätt? Vina gillar all mat från bordet, så hon blev glad för korv och makaroner också. Annars är det samma visa här som vanligt, hunden är sugen på att gnaga men vi lyckas passa det mesta. Katten är det lite värre med, hon har börjat med diverse påhitt:
  • Klöser på fönsterrutorna när hon vill ut
  • Vill dricka vatten från kranarna
  • Dricker ur våra koppar om de lämnas framme
  • Krafsar ur vattenskålen när den nyss blivit påfylld med fräscht vatten
  • Försöker öppna min sovrumsdörr när jag vill sova länge
  • Äter hundens mat
  • Hämtar grejor från köksfläkten
  • Hämtar disktrasan från diskhon till golvet varje natt
  • Gnager på julstjärnan i köksfönstret
  • Leker bort mossan från julgruppen på köksbordet
  • Följer på alla promenader vi gör
  • Ligger på TV:n med frambenen nedför skärmen så man inte ser ordentligt
  • Leker hårdhänt med hunden och jamar så att hon ska få hjälp
  • Försöker fånga fiskarna genom akvariets glas
Kort sagt så märks tydligt skillnaden mellan kattungen Hexi och gammkatten Maja. Till Hexis försvar så har hon i stort sett slutat bitas och klösas, och desutom börjat kunna ligga utsträckt och mysa med oss i soffan. Äntligen. Det tog bara ett halvår ...

Vintrig terapi

Tystnad. Knarret av torr, kall snö under skorna.
Skovelns skrapande och svischande ljud.
Fjunig nysnö som virvlar upp när den kastas över plogkarmen.
Fastnar lite på kragen och på halsduken.
Vinter. Kyla. Välputsade karmar runt slät gårdsplan.
Barndomens fadersminnen tillbaka på nytt.

Gläns över sjö och strand

Nu närmar det sig. Det är redan början av december och julstressen gör sig påmind. Den som har barn vet att tiden går alldeles för fort, och den som inte har barn funderar på meningen med julen, kanske med livet också.

 

Den som missat att julen är den största högtiden i Sverige måste ha växt upp på en annan planet. Här ska putsas fönster, dammsugas, skuras och lagas mat. Här ska julbakas, julpyntas och piffas. För den som inte känner till svensk tradition verkar det konstigt med all denna mat och överflödet som ska finnas i alla hem. Här ska vara så präktigt som möjligt, så husligt det någonsin går. Ungarna ska dessutom varvas upp inför julen, de laddas lämpligen med tomtedräkter, pepparkaksbak och dekoration av pepparkakshus. Dessa hus ska dessutom gärna vara helt hemmagjorda; från degen till ritningen, hela vägen till den personligt färgade kristyren och det noggrant utvalda godiset. Chokladkalendrarna som minstingarna gråter efter att få öppna på en gång är obligatoriska, och nuförtiden ska ungarna helst också ha julkalendrar med leksaker i.

 

Sociala medier i all ära, men är det verkligen förenligt med julens anda att offentligt skryta upp sig själv och sina prestationer på till exempel facebook? Att lägga upp proffsfoton av årets julbak på sin blogg? Kan detta skapa annat än prestationsångest hos vänner, bekanta och andra läsare? Möjligen kan det kännas en gnutta inspirerande att se de skyltfönsterliknande exponeringarna av julgodis ihop med diverse pynt, men mest ger det nog ett sug efter att äta upp motivet för bilden, alternativt att gå hem och dra något gammalt över sig tills december har passerat.

 

Förutom att man gärna skryter upp sina förmågor att hänga julgardiner och arrangera smakfulla stilleben med hjälp av trendiga tomtar, så finns fler saker att sprätta hängslen för. Räcker det inte med de måsten som redan existerar så kan man ju alltid gräva djupare i den svenska traditionens mylla. Kanske är det renässans för korvkokning, sillinläggning, slakt av den egna grisen, ljusstöpning, eller att luta fisk. Spela roll om någon enda vill äta den mat som nästan försvunnit från det moderna julbordet, bara man kan säga att man gjort den själv. För varför ska man nöja sig med att plocka fram och tända något extra ljus, kanske njuta en kopp glögg eller två och bara vara? Att reflektera över saker och ting, fundera över vår tid här och meningen med livet är inget som folk gör i december, men det borde ha sin givna tid till jul. Då firar vi Jesu födelse, fastän han sedan länge är bortglömd och undanskuffad i ett hörn. Borde det då inte vara närmare till hands att filosofera och umgås med familjen för att finna ut hur det egentligen gick till när Jesus föddes, än att frossa i mat, godsaker och ögonfröjd?

 

Loppet är för länge sedan kört. Nu återstår bara att samla in spillrorna av det vi kallar tradition, försöka få rätsida på ekonomin som kraschade redan när ungarna plitade ner sina önskningar på listor och skickade runt till nära och kära, inklusive tomten. Och på tal om tomten – honom ska man backa upp och intyga att han finns, fastän man aldrig sett, eller ens hört talas om hans körkort. Nej, låt oss slippa bländas av alla pretentiösa husmödrar som vill skina ikapp med stjärnorna. Låt stjärnorna själva stå för glänsandet över sjö och strand. Släpper vi ambitionerna att vara bäst på allt så finner vi mer tid till det som egentligen är viktigt. Ta det lugnt och fira att du är du och ingen annan.

 

Idag firar jag mina båda utförda tal med att publicera årets julkrönika. Förhoppningsvis den sista som betygsätts för Svenska B-kursen. I övrigt vill jag önska eder alla en God Jul och riktigt grått nytt hår!


Fördel sjuåring

Idag har jag ytterligare utforskat fördelarna med att ha en sjuåring i huset. Just min sjuåring måste kanske räknas som ganska driftig, för jag vet inte om alla i hennes ålder är lika tillmötesgående mot vuxna och även föräldrar? Idag har Lina:

  • Låtit sin trötta mamma sova middag och varit telefonsvarare under tiden
  • Lagat middag med bara lite hjälp
  • Påbörjat uppätandet av pepparkakshuset
  • Skottat halva gården (hon tog vid där min ork tog slut)
  • Skrivit ned den nya låt de lärde sig på årets sista skoldag
  • Hela eftermiddagen och kvällen har hon dessutom agerat hemhjälp och släppt in och tagit ut djuren, och gett dem både mat och vatten.
Det är vid sådana här tillfällen man funderra på om man någonsin mer kommer att lyckas ha så tur att man får fler lika fina barn att dela vardagen med.

Fjärde advent

Piteå stads affärer gör inte bra affärer så här sista söndagen innan jul. De öppnade nämligen inte förrän klockan tolv! Några få undantag var de butiker som redan(?) klockan elva bjöd in till julhandel, men det är ju hemskt att man ska måsta trängas på ett begränsat antal timmar när man lätt får ihop till fler under morgonshopping. Nåväl, jag hittade lite fler klappar, och de värsta knutarna är nu lösta. Dessutom var det inte så farligt, vi hittade till och med plats i ett parkeringsgarage.

Lina var väldigt nöjd när jag kom hem med ett par klappar åt henne, och även ett par klappar som hon bett mig hitta för hennes räkning. Vi hann till och med åka en snabbis till Vidsel för julkonsert, så kvällen är räddad utan att jag kraschat på soffan. Däremot tror jag bestämt att jag måste krascha i sängen snart.

Må gott!

Precis över ytan

Igår blev jag uppmuntrad av min vän Sara. Hon vet att jag uppskattar att fiffla med datagrejor när det inte är så kul i övrigt. Jag begriper inte hur hon kan hitta alla dessa tips och trix angående sociala medier, internet i allmänhet och hemsidor i synnerhet. Jag har fått massa nya saker att tänka på, saker jag kan utveckla när dagarna känns som halvt vidbränd kola.

Lina ska komma idag, men jag hann inte surra med henne igår kväll som vi brukar inför bytesdagen. Min telefon hade lagt av totalt. Först när jag kom hem mitt i natten kom jag på att man kunde testa en norsk återställning, så jag startade helt sonika om skiten - och se! Det funkade. Jag misstänker att gårdagens tapp i stengolv inte var det ultimata för min vän kommunikatören.

Jag måste snart börja reda ut klappköpandet också. Det närmar sig onekligen, och jag är långt ifrån klar. Som vanligt. Och som vanligt grips jag av panik innan jag beslutat vad årets mottagare ska få. Som en följd låser sig hjärnan i vad som närmast kan beskrivas som härdsmälta - och inget blir av. Julklapparna lyser så starkt med sin frånvaro att jag inte ens behöver koppla i julgransbelysningen. Åtgärd senast i helgen med andra ord.

Nu kanske jag borde byta ut morgonrocken mot vettigare plagg att hasa runt i offentligt. Hips vips kan ju en vindpust förirra sig och låta skymta vad som göms från snö ...




Och till Lovisa som hävdar att hon aldrig kommer att vara tant så har det redan börjat. Förnekelse är ett steg i processen, som dyker upp efter en god tids andra tantigheter ...

Framsteg

Med små, små steg går det sakta framåt för min vän. Hon opererades framgångsrikt i Umeå, väcktes i fredags och landade i Piteå inatt om jag uppfattat rätt. Fortfarande sover hon mycket och det är ännu oklart hur allvarliga men hon fått efter sin fallolycka med skallfraktur och hjärnblödning som följd. Jag är som sagt "van" att hon varje vinter trillar och bryter ett eller ett par revben, men det här var inte det minsta väntat eller uppskattat. Jag hoppas och åter hoppas att hon kommer att repa sig igen, hon har ju gjort det förr.

Det såg bra ut sägs det, inga infektioner eller liknande efter operationen, och ingen anmärkningsvärd svullnad på hjärnan heller. Hon hade tydligen klarat sig rätt bra efter omständigheterna, men jag kan inte riktigt släppa tanken på hur illa det kunnat gå, inte förrän hon är frisk och man får prata med henne igen. För hon måste bli frisk. Jag vill inte förlora en bästavän och extramamma.

I mina ögon är hon odödlig, "stålmormor" som hon är. Repat sig från alla möjliga sjukdomar; hjärnblödning, magsår, bröstcancer, ja, nämn en sjukdom och jag vågar nästan lova att hon varit drabbad. Lägg sedan till diverse benbrott, armvärk och ledbesvär, så har du det hela. Någon propp här och där har också passerat under det decennie vi känt varandra. Alltid har hon blivit frisk igen, stårmormor. Det måste gå lika bra den här gången också. Måste.

Önska med mig.

Det är inte bara jag

För dig som förstått att jag är tantig vill jag som snabbast meddella att det inte bara är jag. Det verkar vara en genetisk defekt som härjar i min familj. Min lillebror äger ingen TV = gubbigt, och min storasyster handlar med tygkassar = tantigt. Mina småsystrar har ännu inte erkänt, men jag slår vad om att de också sysslar med riktiga tantsysslor emellanåt. Jag ska bara lista ut vilka.

Nu vet ni.

Lucia

Lite senare än många andra luciatåg så firades årets Lucia av Vistträskskolan i tisdags. Den 14 december alltså. Lina var inte lucia i år heller, jag tror att hon bara velat vara lucia ett enda år, annars har hon varit klädd som tärna eller tomte. Även i år är tomtedräkten en favorit i garderoben, och vem kan motstå tomtens medhjälpare?




Lite rackig kvalla på bilderna, men den får duga, nu ser ni ju i alla fall vem som har det sötaste barnet. Undrar vem hon brås på? Kanske sin ödmjuka, men framför allt söta mamma?

Redan då

Jordens Oro Wiker
för den frid som varar;
graven allt förliker,
himlen allt förklarar.

Johan Olof Wallin



Sitter och pluggar litteraturhistoria och hittade den här texten. Tänk att man redan under 1800-talet letade (och hittade?) svaret på livets gåtor. Troligen har den tänkande människan letat så länge hon kunnat tänka, men här fanns med relativt nytt språk den förklaring som många saknar. Det finns ingen förklaring, annat än den i himlen. För den som tror på den vill säga.


Brr

Att lägga en väska på kupévärmaren var inte det smartaste jag gjorde igår. Det upptäcktes dock inte förrän jag skulle köra till skolan i morse. Iskall bil med frostbitna rutor runtom är ingen hit. Först när jag var framme i Älvsbyn slutade tänderna skallra, och då enbart för att jag kom in i värmen igen. Minus 25 är inte min bästa temperatur.

Idag är det genrep inför morgondagens prov. Ja, jag är väldigt nervös, och nej, inget har fastnat ännu. Skit samma, snart är det jullov och då ska jag slappa varenda dag. Eventuellt hasa runt i tofflor när jag väl kliver upp. Just nu ska jag däremot försöka vakna till liv, har påbörjat en kopp kaffe som aldrig tycks ta slut. Inte blir jag piggare för det. Men jag kanske måste vänta tills normal vakningstid?

Hoppas din dag blir lika bra, men varmare än min!

Bonusdagar

Idag kom Smulan på besök. Hon hade bestämt sig för att sova över några dagar. Vem kan neka sådant? Hon har varit sjuk sedan igår, haft ruskigt ont i huvudet, svettig och lite magont. Hon är så sällan sjuk, så när det väl inträffar blir man orolig. Det hör ju som sagt inte till vardagligheterna.

Idag har hon varit hemma från skolan, sovit (i alla fall legat till sängs) till tolv säger hon, och imorgon ville hon på skolan igen. Vi får se om det är läge för det, ibland är hon ju lite väl optimistisk. Men det är skönt att hon längtar till skolan varje dag.

Hon blev glad över sockorna jag stickat åt henne inför julen, med tomtemotiv. Jag har sedan länge lovat att sticka henne strumpor men det är så himla tråkigt så det har inte blivit av. Då fick jag som en skänk från ovan ett perfekt mönster till min tomtefanatiska dotter, så det har varit en stickande helg.



Nu ska jag också lägga upp fötterna på rumsbordet och göra kväll.

Lättare att andas nu.

Just nu känner jag en viss lättnad, även om jag inte vågar andas ut helt. En nära vän drabbades igår av en olycka som ställde till det ordentligt. Efter en lyckad operation sover hon nu tills imorgon, då hon väcks för att se hur det gått. Ännu är allt osäkert, men hon lever i alla fall. Jag fortsätter att önska och hoppas.

Idag har jag haft svårt att fokusera på pluggandet när jag varit så orolig, men lite har jag fått gjort. Betoning på lite. Däremellan har jag försökt varva ner med stickningen, vilket har resulterat i att jag snart är klar med mitt stickprojekt. Att sticka är bra för hjärnan, den tvingas fokusera på enbart det jag har i händerna för stunden. Då är det lättare att släppa oro och funderingar. Världens bästa terapi. Och det blir dessutom något av det.

Har även spekulerat i julklappsinköp, men inte kommit någonvart. Att det ska vara så svårt att bestämma sig. Jag vet att det egentligen kan klassas som ett i-landsproblem, men det stressar mig. Jag kommer nog på något så småningom, det brukar ju alltid lösa sig.

Nu ska jag försöka få klart lite här hemma och ladda inför morgondagens skola. Måste satsa på bra betyg på fredag, som förhoppningsvis är det sista jag ser av Svenska B-kursen.

Tredje gången gillt

Idag fixade jag klart del två i mitt stickprojekt och borde alltså vara klar. Tyvärr blev den andra delen vidare än den första, så jag måste göra om igen. Tredje gången gillt borde det funka. Har i alla fall påbörjat den tredje nu. Förlåt mina halvkryptiska inlägg men jag är lite rädd att min dotter tjuvläser och fattar vad jag håller på med. För hon är nyfiken, det har hon sagt själv. Och skrivit.


Linas lapp som hon skrev när jag försökte dölja en julklapp för henne.

Alltid missar man något

Igår när jag tantade mig (stickade och hörde radio) var det digilistan på P3. Det är ett av de bättre programmen och vi brukar alltid höra det i bilen på väg hem från Kåbdalis. I alla fall, så var det flera låtar som gjorts i ny tappning och därför kommit med på listan denna vecka.

Tydligen har jag helt missat att det finns ett nytt program på TV4 som heter Så mycket bättre, där man bjuder in nya artister att göra egna versioner av gamla låtar. Bra programidé, men jag hade som sagt missat att programmet fanns. Det måste åtgärdas, så nu ska jag schemalägga mitt TV-tittande så att jag inte missar att slå igång TV:n när det är dags. Så kan det gå när man aldrig har igång dumburken när man är ensam hemma.

Nördigt

Jag verkar vara i högform för erkännanden nu innan jul. Den här gången gäller det min mani för saker och ting, i synnerhet trädgårdsfixande. Jag känner inte så många som längtar efter att rensa ogräs så här strax innan jul, men jag har just börjat känna suget efter den sysslan.

Längtar också efter frösådder som svämmar över fönsterkarmarna i norrfönstrens svalka. Gärna också plantkataloger, trädgårdstidningar och odlingsforum. Småningom rankas nyklippt gräs som listetta för sommardofterna, och de första fågelparen hittar holkarna vi satte upp i somras. Hexi kommer säkert att äta upp varenda fågelunge som inte flyger på första försöket.

Vina kommer att vara med utomhus och slappa i hängsoffan. Där stortrivdes hon i somras.



Vina augusti 2010

Jag har ett stort projekt på G till sommaren. Jag måste gå igenom och artbestämma alla rabatter på baksidan och ordna plantorna så att blomningarna passar ihop. Funderar på rosa, vitt och blått, men jag vet hur svårt det är att hålla sig till en färgskala. Nästa rabatt jag gräver ska helst vara vid vårt egna hus. Om vi någonsin hittar oss ett. Tills dess får jag behärska mig och försöka ordna upp i de odlingsbäddar jag redan har. Svårt.

Jag längtar efter de första vårlökarna, de första spirande stråna som ger sig tillkänna så snart snön töat bort närmast söderväggen. Längtar efter häggens knoppar som snabbt slår ut till doftande blommor. Längtar efter att följa Lina till examen och fika utomhus på altanen efteråt. Sommarlov. Blöt nybadad och lycklig hund. Vår och försommar måste vara det bästa som finns.

Tur!

Vilken tur att vi visste redan innan Mika åkte att det är dyrt att ringa till honom. Eller vad sägs om 19 sekunder för ett fyndpris á 84 kronor? Snuskigt var ordet. Den enskilt dyraste posten på mobilsammandraget. Ring inte. Skicka sms eller mail istället.

Ett tillägg

Jag var tvungen att lägga den här till min önskelista. En trevlig bok med artbestämning i form av bilder, OCH de olika lätena för olika fåglar. Har velat ha en sedan den gavs ut, men har inte prioriterat att köpa den. Jag vill fortfarande ha en.



Fågelsång: 150 svenska fåglar och deras läten

Dopparedagen

Idag ska jag på dop. Vi var självklart bjudna hela familjen, men Mika har lite långt att åka och Lina är hos sin pappa, så jag får representera hela familjen. Just nu inväntar jag min kamera som jag lånat ut till en bekant, hoppas att han hinner komma med den innan jag ska åka. Jag ska också komma ihåg att ta med Mikas längdskidor till stan, jag har glömt det de senaste tre gångerna jag varit dit. Minnet är alltså inte vad det borde vara.

På tal om dop så är det ju ett slags dopp, och kan det då kallas dopparedag? Eller dopdag heter det ju egentligen, så det är nog den korrekta benämningen på det hela. Det brukar vara trevliga tillställningar, och om jag minns rätt så har det funnits gott fika också. Åter detta ätande. Jag erkänner att jag till viss del är besatt av att äta olika saker. Ppå tal om det så måste jag klämma i mig någon slags lunch innan jag ska åka, så det är bäst att jag ordnar med det genast. På återseende!

Eldräven vs. upptäckaren

Idag har jag upptäckt en bugg i systemet. Jag hoppas att den enbart var tillfällig, annars blir jag - lindrigt uttryckt - irriterad. Igår postade jag ett inlägg med Linas önskelista. Enligt explorer önskade hon sig inte en enda sak, medan den generösare Firefox menade att hon önskade sig mängder av julklappar. Jag vill mena att eldräven i detta fall har rätt och övertygade just explorer att visa Linas önskningar i sin helhet. Nu får jag hoppas att det räckte med en övertalning fram till jul.

Mors!

Gör det enkelt

Nymalt kaffe i pressobryggare vs. snabbkaffe och kokande vatten?
Hemlagat vs. halvfabrikat?

Kort sagt; keep it simple! Ju fler moment innan det är klart, desto fler risker att misslyckas. Förutom att du skippar den falska romantiken bakom tjusiga benämningar för ordinära saker så får du även tid och engagemang över till andra saker. Gör alltså inte som jag och sticka eget, det är både dyrare och inte lika perfekt som de köpta stickade plagg man hittar i butikerna. Det är inte heller lika svårt, speciellt när man hittar ett fyndigt/roligt mönster ...


Stickade Julstrumpor från Drops, favoritmönstren hittas alltid här!


Lina önskar sig fortfarande

För dig som undrade vad Lina önskar sig i julklapp och inte ids leta dig två månader bakåt i bloggen så kommer här hennes önskelista igen. Har frågat mer precist.

 

Linas önskelista julen 2010 (utan inbördes ordning)

  1. Lavalampa
  2. Tobbes nya trollerilåda
  3. Pokémon
  4. Littlest Pet Shop
  5. Littlest Pet Shop Räddningscenter
  6. Puppy in my pocket Fashion puppys
  7. In my pocket snöigloo
  8. Bindeez superstudio
  9. Bindeez
  10. Zhu-Zhu pets
  11. Littlest Pet Shop docka Blythe
  12. Color kids krumelurpingvin
  13. Sylvanian families figurer
  14. Schleich Dressyrhäst med ryttare
  15. Schleich Ridbaneset
  16. Schleich Stående Pegasus
  17. Schleich Pegasusföl
  18. Schleich Stegrande enhörning
  19. Schleich Noctis (en slags ond alv med svart leopard)
  20. Schleich Apericum (en slags ond alv med rådjur)
  21. Scooby Doo spökhus med figurer
  22. Mjukdjur beige vädurskanin (ICA MAXI 199:-)
  23. Pysselbok med finn fem fel och sånt
  24. Åkmadrass
  25. Cowboyhatt när jag spelar gitarr
  26. Bob
  27. Pengar (mycket pengar)
  28. Snygga skolkläder som stortjejer brukar ha
  29. Julörhängen med tomtar på
  30. Pysselsaker
  31. Scrapbooking
  32. Tecknad film
  33. Limpistol + lim (en liten som passar barn)
  34. Flirtkulor
  35. Tygstuvar
  36. Plattor och ringar av trä
  37. Pysselpapper i tusen färger och mönster
  38. CD: Amy Diamond
  39. CD: Lilla melodifestivalen
  40. Disney sing-along-cd-spelare
  41. Hund
  42. Ny minijulgran som man kan pynta själv, jag har redan pyntet och en gran med trasig fot
  43. Stort kramdjur
  44. Mobil
  45. Bärbar dator. Internet.
  46. Bokmerken
  47. Undervattenskamera
  48. Kaninunge. Pappa fiksa.
  49. TV
  50. Draperi med stjärnor på, att göra koja under sängen hos mamma. Helst blått med gula eller guldstjärnor.
  51. Nya tomtar
  52. Afirs (affisch med typ hästar, hundar, katter och sådant)
  53. Tavla (tavelram så jag kan sätta in egna bilder)
  54. Resa till utlandet
  55. Triops (en sorts urtidsdjur man odlar själv, google har återförsäljare)

One down, four to go

Idag har jag äntligen fått klart min hemtenta och lämnat in den för bedömning. Känns skönt. Jag borde få minst godkänt på den, annars vet jag inte vad jag gör. Helst vill jag ha högsta betyg, men det kan ju vara lite svårt med det ibland.

För tillfället funderar jag på lunch och sedan ska jag påbörja nästa inlämningsgrej. Jag ska skriva en krönika, essä, debattartikel eller liknande som ska inlämnas imorgon. Problemet är att jag saknar inspiration och ämne. Kanske kommer inspirationen till mig i takt med att magen fylls, annars får jag dra till biblioteket och spana in någon dagstidning eller någon tidskrift med intressanta artiklar.

Många tycker tydligen att det är letandet efter fakta som är det roliga, att intervjua, läsa, leta. För min del är det skrivandet och skapandet i detta som glädjer mest. Det händer saker, och det händer snabbt. Det passar mig och min person.

På samma sätt är det med de två muntliga anföranden jag ska hålla. På fredag nästa vecka ska de avhandlas, sedan ska jag skriva ett prov i litteraturhistoria och DÅ är jag klar. Segast i världen, men det ska bli klart. Det fattas så lite nu. Det ska gå, det ska gå, det ska gå.

Nu är jag riktigt hungrig.

RSS 2.0