Idag när jag vid fyratiden var klar på skolan hittade jag inte min bil. Jag hade parkerat i backen utanför Trescorona, men där var helt tomt på bilar. Det hade som sagt varit in en norrman på skolan tidigare under dagen och meddelat att de som hade bilar utanför skolan skulle flytta sina fordon, men då min bil inte stod där så tänkte jag inte mer på det.

På andra sidan gatan fanns inte min bil, och ingen annans bil heller för den delen. Jag såg dock en kvinna i varselväst som såg ut att kunna ha koll.

- Ursäkta, vet du var alla bilar är som stod här tidigare?
- Jaa, jo ... hurså?
- Jo jag tror att jag parkerade här i morse men nu blev jag då osäker ...
- Jaha, men kolla där borta, bakom huset.

Jag kollade bakom skolan, och där står min bil. Vid närmare koll såg jag ett bromsspår hela vägen från den tidigare parkeringsplatsen och hela vägen till den nya.

- Va? Hur fick ni dit den?
(För de hade väl ändå inte knuffat bilen med ettans växel och handbromsen i?)
-Jo, vi ringde bärgningsbil.

Naturligtvis. Vem ringer inte bärgaren när en bil är lite i vägen? Dagens bästa. Jag lovar att jag var förvånad, samtidigt kan jag inte låta bli att undra; FÅR man verkligen bära hand på andras egendom på det sättet? Det gällde ju inte livet direkt ...

Jag kommer ju inte att bry mig så värst, det var mest en kul grej, men förvåningen håller i sig ännu ett tag.