Idag är jag inte nöjd över "vår" hund. Efter liknande händelser brukar jag kalla henne Mikas hund, men när han nu är borta får jag väl stå mitt kast och erkänna att ena halvan är min. Vet bara inte vilken ände jag ska välja, den som gnager hårborstar, gör inbrott i toapapperskorgen och sniffar smutstvätt i vild förtvivlan, eller den som dyngar ner ute i hundgården? Trots min bajsfobi tror jag att det är bakänden som blir vinstlotten i det här fallet.

Idag har hon alltså gjort tydligt att hon INTE ska komma in vid lunchtid. Trots ben och mat hittar hon på andra aktiviteter. Nämen? Understimulerad? Så förvånad jag blir - jag trodde att alla jakthundar mår bra av att stå i hundgården heeela dagarna utan att jaga?


Oj vad hon vill ut och svettas ...

Jag har faktiskt tänkt på saken OCH lyckats övertala Mika till en förändring. Nu hoppas jag bara att jag hittar någon (tänker på någon särskild ...) som vill ställa upp på någon jakttur innan vintern kopplar grepper totalt. Man får hoppas att det hjälper, för nu är det kallt att cykla runt sjön, även om det är effektivt som nöje för damen ifråga.

Nu ska jag försöka hitta på en plan så att jag råkar snubbla över en lämplig jägare. Eller så våldgästar jag helt enkelt. Ska ta mig i kragen.