(Lägg märke till den tunna volymen hon håller i handen...)

Jag älskar pengar. Vem gör inte det? Jag älskar att tjäna ihop dem, stora summor likväl som småslantar. Tyvärr går de flesta samma bistra öde tillmötes; räkningar. Suckarna avlöser varandra så här i månadsskiftet, blev det inte mer pengar denna månad än så här? De pengar som inte oavkortat betalar mitt uppehälle i vår vackra by vill jag naturligtvis spendera. Nu kommer vi till den trevligare delen av ämnet betalningar.

Jag älskar att vara nöjd med mina inköp, dyra eller billiga spelar mindre roll, så länge värdet i det inköpta överstiger summan kronor jag fick punga ut med. Självklart älskar jag att fynda, tradera har nu blivit min vän på vägen (- släng dig i väggen Shell!) till hyfsade utstyrslar i kategorin rimliga utgifter.

Är jag på stan för att shoppa (vilket i dagsläget känns ungefär lika avlägset som människans utveckling från homo neanderthalensis till homo sapiens) så tenderar alla slantar och prasslande sedlar att trilla genom fingrarna likt sanden i ett timglas; obevekligt försvinner de. Jag brukar förvånas lika mycket varje gång jag lastar ur bilen när jag kommit hem från dessa tripper till lyxens land. Hur många kassar kläder kan man egentligen skrapa ihop på futtiga tusen kronor? Mitt rekord vill jag av hänsyn till handlarna inte nämna högt, så ni får här gissa er fram.

Som sagt så var det lääänge sedan jag hade möjlighet att lägga hundralapparna på kläder till mig själv, och det i kombination med mitt nyvaknade intresse för mode och de stickade detaljerna gör att Spara och Slösa just nu idkar "Catfight Deluxe" inom mig. Håller själv tummarna att de hittar en lämplig kompromiss så att jag får shoppa lite grann i alla fall.

Sammanfattningsvis drar jag slutsatsen att:

Jag är en Slösa utan dess like
i detta, vårt avlånga rike

Plånboken går som en tepåse ur fickan
När jag hittar snyggt till mig eller flickan

Börsen dräneras med en väldig fart
att shoppa är ju underbart.


Spara eller slösa? Vem är du?