Tramsramsa

Mina öron ymnigt blöder,
hjärnan min är nästan döder;
jag har språkat med min bror
som mitt i Pitstan bor.

Dricker ur buteljer
tar en klunk och sväljer.
Lyxig Germansk brygd
lockar fram hans odygd
Imorgon han tänkt vara lömsk
mörk och mystisk, svår och drömsk.

Kanske någon fena på kroken nappar
så att han sin oskuld tappar?
Tanters hjärtan värker
jämnårigheten de ivrigt märker
Brodern är gubbe inuti
tror ingen vet, förutom vi...



Jag nu slutar på min vers
Innan jag blir mald till färs...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0